Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
I kväll stod det hundträning på schemat. Vi tränade fritt följ, ställande och läggande under gång och så fick jag köra igenom hela programmet eftersom det bara är knappt två veckor kvar innan jag och Imra ska tävla (hjälp...). Det kändes helt okej men vi har som vanligt en del att träna på innan allt sitter. Cissi gav mig tipset att titta rakt fram i det fria följet för att få Imra att följa med mig och att jag inte ska titta ner mot henne för att få ögonkontakt (då är det ju jag som följer Imra). Det funkade bra och Imra blev mer på alerten. Det är så himla roligt att träna hund. När jag skulle åka hem (var sist kvar) hade jag precis avslutat en övning där Imra är i sittande ställning i slutposition och när jag gick mot bilen trodde jag att hon skulle följa med, men hon satt kvar. Jag lockade på henne men hon gav ingen tillstymmelse till att komma. Blixtstilla satt hon där och tittade på mig och sänkte sakta huvudet som ett tecken på att hon tyckte det var tråkigt att åka hem. Tur att hon också gillar att träna - delad glädje är ju dubbel glädje som det heter, gäller också i hundvärlden!
Alltså bebis-Imra! Tänk att hon varit så här liten och ullig! Juni, 2012.
Nu blir det sängen tror jag - läser en råspännande bok som jag ska skriva mer om i ett annat inlägg! Jag och Jax är ensamma hemma då Christoffer är i Saxnäs med jobbet till i morgon så jag kan läsa hur länge jag vill, hurra! Tror dock att jag orkar max en kvart...
Efter att jag slutat jobba ska jag pallra mig till Folkets Hus där kommunens pedagoger ska få lyssna till en kvällsföreläsning om formativ bedömning av Gunilla Näsström, universitetslektor i pedagogik vid Umeå Universitet. Jag är peppad på detta! Tycker om att plugga och lära mig nya saker och saknar därför universitetsmiljön. I kväll får jag en dos av det ändå, trots en redan avklarad högskoleutbildning, så det känns roligt! Tänk, i juni var det tre år sedan jag tog min examen! Var tar tiden vägen? Hoho? Tiden? Varför går du så fort fram för? Kommer du alltid att traska på så här fort?
Älskar när föreläsaren i förväg mailar ut åhörarkopior. Blir sprallig av lycka när jag har dem i min hand inför en föreläsning så JAG VET vad föreläsaren ska prata om och kan förbereda mig. Avskyr tanken på att inte veta hur många sidor av en powerpoint-presentation som är kvar och hatar dessutom kassa powerpoints - men detta ser lovande ut!
Ovanstående stycke skänker mig total frid och koncentration. Jag kan ha låten på repeat och sitta och planera länge, länge. Tänk hur musik kan påverka oss människor, det är intressant.
Han önskade sig en jaktryggsäck med massa krångliga diverse attiraljer och funktioner som jag inte fattar något av - men han blev nöjd i alla fall och det är ju huvudsaken. Plus att jag bakat chokladbollar åt honom vilket var lite av ett projekt då det skulle vara en överraskning, men det gick fint. I vissa fall lever Christoffer verkligen inte upp till sin ålder: hans favoritfika är chokladbollar och han kliver upp tidigt på lördagmorgonarna för att titta på BARN-TV (paus för många utropstecken !!!!!! ). Å andra sidan sitter han på sitt kontor där han med myndig röst för viktiga samtal med markägare och räknar på, planerar för och arbetar med något av det viktigaste vi har: skogen.
Jag älskar honom för det. Hans olika plan gör honom till en människa som aldrig slutar fascinera mig.
På fönsterbrädet i vardagsrummet står gamla mässingsljusstakar från farmor och farfar.
Den här ljuslyktan/vasen köpte jag på IKEA i fredags. Gammalt och nytt i en fin kombination tycker jag. (Christoffer tyckte dock att ljuslyktans placering var allt för riskabel på grund av risken för att "rangel" så nu är den förflyttad upp på fönsterbrädet). Jag = esteten. Christoffer = praktikern.
Försöker mota bort januarimörkret genom att tända massa ljus, fungerar ganska bra - och snart är vi ju inne i februari!
I fredags åkte vi mot Hudik och bodde på ett jättefint hotell där hundar var välkomna. Jax trivdes bra och på lördagmorgonen var vi redo för att ta oss an dagens utmaningar!
Det var en mycket bra och välordnad utställning.
Christoffer och Adrian hade katalognummer 28 och 29.
Till bedömningen! Domaren var rejäl och ville ha full ordning i ringen, vilket jag tycker är superbra! Kommer man med sin hund på utställning/prov/annan aktivitet tycker jag att man måste hålla koll vilket faktiskt inte är självklart för alla, tyvärr. Domaren upprättade dock en bra ordning och slängde då och då in lite sköna kommentarer till diverse hundförare så som "Inga händer i byxfickorna", "Lyssna på mig när jag pratar med dig", "Det är ditt fel att hunden skäller", "Försök att få hunden lite gladare" samt "Anatomin är uteslutet det viktigaste i bedömningen och päls, färg, svans och tassar och sånt krimskrams kommer i andra hand!" Hehe.
Långben och Jax i ringen!
Bedömningen blev "Excellent" så Jax fick gå vidare i konkurrensen om CK (championkvalité).
Skrattade åt kommentaren "välvisad" då jag tycker Christoffer irrade runt så mycket och knappt stod still, men man är väl kritisk som "närmast sörjande".
Domaren gick runt och tackade dem som inte gick vidare och varje gång han passerade Jax höll jag andan men han gick förbi varje gång. Till slut var det åtta hundar av 39 i klassen som fick CK och Jax blev placerad femma.
Jax är otroligt lättsam att ha med, inget gnäll och inga kaxigheter utan han hänger mest med och presterar när det gäller. Det är otroligt roligt att det går bra för Jax när jag vet hur mycket arbete Christoffer lägger ned på honom. Nu ska vi fortsätta med däckdragningen för att bygga på mer styrka på honom och så laddar vi upp inför nästa utställning som blir i Gideå den 9:e februari!
Tack för alla grattis vi fått på diverse sociala medier, sms och telefonsamtal! Jax hälsar också tack!
Nu sitter jag vid köksbordet och intar frukost med ordern, som kom från en vänlig men bestämd man, att jag ska vara helt klar klockan 06.50. Då går nämligen resan mot Hudiksvall där morgondagens hundutställning står på agendan. Vi åker dit med Christoffers vän Adrian, hans flickvän Moa och deras jämthund Minken som bara är tre dagar yngre än Jax. Samtliga (ja, förutom hundarna då som alltid är lediga och kan gå och slå dank) har tagit ledigt idag då det är en bra bit till Hudiksvall samt att vi tar chansen att gå på IKEA.
Hoppas ni får en fin fredag! Jag rapporterar i morgonkväll då vi kommit hem igen!
Nu, klockan 20.00, är det första gången jag sitter ned och tar det lugnt sedan 12.00. Jag är nöjd med mitt schema där tyngden ligger på mitten av veckan och den mesta planeringstiden ligger i början och slutet av veckan. Torsdagseftermiddagarna är dock rätt mastiga: först har jag individuellt val (musik) i 80 minuter, följt av två sånglektioner direkt efter varandra, tätt följt av två klassmusiklektioner som i sin tur följs av körsång till 17.00 (kören är förlagd efter skoltid). Det gäller verkligen att ha precis ALLT förberett (inklusive b-planer som kan behövas ibland). Kände dock, trots det hektiska schemat, ett skönt undervisningsflow idag!
När jag kom hem hade Christoffer fixat middagen som jag kastade i mig snabbt som attan för att åka iväg på hundträningen. Imra är precis på väg ut ur sin löpperiod och är lite disträ i sättet. Tycker att hon var ofokuserad och så blev jag irriterad = ingen bra kombination. Jag har anmält oss till lydnadstävlingen i Umeå. Vi behöver ett mål som inte ligger alltför långt bort och det ligger mycket träning framför oss de kommande tre veckorna för att vi ska få till alla moment. Målet är att verkligen göra ett så bra program som möjligt.
En kväll när jag kom hem hade Christoffer tagit initiativet till att renbädda sängen......
Fick den här lappen en dag. Blev så otroligt glad!
Nostalgi: på tiden VHS användes, på tiden "spela in" var mer regel än undantag och kriget som uppstod om någon råkade "spela över" det någon annan spelat in för att spara OCH på tiden då min storerbror stavade sitt namn med CH (och Ludvig uppenbarligen var redo för ett VHS-krig).
Älskar att barn liksom "kliver ur" sina ytterkläder och lämnar dem som en halv kropp av kläder!
Mamma hade besök från okänd typ häromkvällen.
Jag tänker (peppad): Jax, nu ska vi ta en "post-tränings-selfie" tillsammans!
Jax tänker (uppgiven): Väx upp. Det är jobbigt. Jag vill vara anonym. Jag har inte bett om att exponeras på den där bloggen. Jag har faktiskt ett eget värde och en egen vilja.
- Och så inträffar den där magiska stunden när det blixtrar till i elevens ögon. Han eller hon har hoppat på tåget och är med på resan, bestämmer kanske till och med vart vi är på väg. Jag tycker att läraryrket är fantastiskt – även om politikerna vill detaljstyra och medierna sprider en negativ bild hur det är ute på skolorna, säger Anne-Marie Körling.
Jag läser en blogg av Anne-Marie Körling som handlar om pedagogik. Ovan är ett citat hämtat från en intervju hon gjorde för DN.
Har varit ute på ett skidpass i kväll. Eftersom stormen tog elljusspårets lampor (eller dess funktion i alla fall) är pannlampa ett måste. Det var magiskt att åka runt spåret i lätt snöfall i en knäpptyst skog. Önskar att jag kunde återge det på något sätt så ni fick se. Om man bortser från att jag fick mjölksyra i triceps på grund av noll fäste (nästa gång får jag be Kalle, min vallningsgshovmästare och granne, att valla) och att jag tog ett litet (läs stort) snöbad när jag skulle skida hem över en lägda, över ett dike och upp på en väg, så var det ett mycket gemytligt träningspass.
Vad gjorde du i går? Nja, men åt frukost, skottade gården och Christoffer sa att jag var fin när jag skottade eftersom "det är härligt att se en norrländsk kvinna skotta snö" (!?!?), gick en hundprommis med min kära mor och spanade på rävgryt i backen (obs: gick förbi, förstörde inget för rävarna såklart), fikade rester av lördagsefterrrätten: lakritskladdkaka med hallon, hjälpte mamma i klädkammarinfernot, målade om en spark och lagade middag tillsammans med Christoffer och Adrian som hälsade på.
Vad har du för framtidsplaner: För mycket för att det ska orkas skrivas och läsas just nu men en sak i alla fall: så småningom bilda familj med den här skognissen jag gängat mig med.
En bild från i somras:
En kväll i somras hälsade Nikki på oss. Vi fiskade, åt glass och jordgubbar, såg film, läste godnattsaga och sov. Det var fint!
Vilken är din senaste googling: "Världskarta".
Vad står det i det senaste meddelandet du fick på Facebook: Ett långt meddelande från Tossa Bossa (min föredetta pluggkompis Kristin) där hon bland annat berättar att hon var med i SM i Rodel!
Vad åt du till middag idag: Har inte ätit middag ännu men det blir fisksoppa och kanske bröd om jag ids baka något. Förhoppningsvis!
Vad köpte du senast? Handlade mat för 1000 kr. Hehe. Älskar mat.
Vad skulle du vilja lära dig? Bugga sjukt bra! Alltså ni vet kunna alla trix och sånt! Vill börja en kurs men Christoffer är tveksam. Han kanske tycker att han redan är tillräckligt bra?
Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Svenska, idrott och musik!
Kan du åka skateboard? Nej. Här i Dalasjö finns det dock en gräsbevuxen ramp på vägen ner till badplatsen. Man kanske skulle ta sig an den och göra några backflips?
Den bästa frukten är: Men Satsumas (!!!!!!!)
Och den bästa grönsaken: Morot.
Den bästa osten: Parmesanost och Västerbottenost.
Och den bästa gröten: En redig portion havregrynsgröt med hemkokad lingonsylt.
Är du en bra sambo:
Jomen, det tror jag nog att jag är.
Det grövsta brottet du har begått är:
Fick böta en slant då jag körde för fort hem från Umeå en gång. Men det är ju TRÅÅÅKIGT att köra bil....
En bild på förra årets bästa dag:
Kan ha varit midsommardagen trots att det regnade och var kallt. Det var dock så tyst, lugnt, fridfullt och harmoniskt och ibland värdesätter man de dagarna först efteråt.
I dag fyller min smarta, snälla, coola och extremt roliga lillebror Ludvig 21 år!
På bilden är han bara ett litet knytte och jag och storebror Kristoffer hade ständiga dispyter om vems tur det var att hålla i det lilla knyttet som var vår lilla, lilla lillebror. Lycklig var man om det var ens tur att hålla Ludvig i famnen men när han skrek var det flaten Winnie som var det största föremålet för "sytning" - för hon var ju "tyst och lugn". Grattis på din dag, älskade lillebror! > Den digitala kramen får du här <
Efter träning gäller det att få i sig ny, bra energi rätt snabbt. Vanligtvis gör jag en smoothie, alltid med samma bas, men med lite olika smaksättningar beroende på vad jag är sugen på.
Basen är:
En/en halv banan
Ungefär 2 dl mjölk
Ett ägg
I den här smoothien var smaksättningen: en kiwi, persilja, pumpakärnor, sesamfrön och en nypa spirulinapulver.
I går var Christoffers farbror Lasse och hans fru Evy här och hälsade på och jag fick en pilatesboll av Evy! Hurra! Hon hade läst här på bloggen att jag gick i köpartankar. I går körde jag alltså premiärpasset på pilatesboll och jäklar vilken träningsvärk jag har nu! Effektivt med andra ord.
Hoppas ni får en fin söndag. Vi ska snart gå ut och skotta bort pudersnön på gården och mest troligt gå ner på sjön i kylan (27 minusgrader) för att insupa energi av vintersolen!
I dag åkte vi iväg på en liten tur med våra tegsnässkidor.
Strax nedanför vår gård går en väg till grannbyn och om man går över vägen kommer man till en stig som vi försöker hålla uppe för att rasta hundar och åka skidor.
Det är så magiskt väder nu. Smällkallt och soligt - världen står på något vis lite stilla.
Ögonfransarna frös ihop.
Små, små kristaller av snö lägger sig som ett mjukt täcke över alla träd, buskar och små strån.
I natt sov jag i 10,5 timmar.. tror jag var lite trött. Jag hade med mitt medarbetarsamtal med min chef i går och sådant tar verkligen på mina krafter då jag vill vara väl förberedd samt göra ett bra samtal. Efter jobbet mötte jag upp mina allra första elever som nu går gymnasiet för att prata om viktiga saker, fika/äta och skratta. De har verkligen en speciell plats i mitt hjärta. Så kloka, varma, smarta och ibland så där 16-årigt virriga som jag själv minns att jag var. Tycker om dem så mycket.
Från examen den 14 juni, 2013.
I dag är planen att städa (alla jublar!), köra ett cykelpass inne eftersom det är för kallt för skidåkning (igen.. börjar bli less på kallväre nu), hjälpa mamma att rensa deras klädkammare (hoppas på fynd för egen del), påbörja en bok jag lånade på bibblo i går som jag längtar efter att få kasta mig in i och i kväll är vi bjudna på middag hos mamma och pappa. Känns som en ypperlig lördag.
Det snurrar i min hjärna just nu. Efter denna köttartorsdag, med en hel eftermiddag av klasskonferenser inför terminens utvecklingssamtal följt av snabb middag hemma för att hinna till tre timmars hundkurs innehållande både teori i form av film och diskussion samt praktiska övningar med hundarna (paus för lång mening), är jag helt slutkörd i hjärnan, men på ett bra sätt.
Är väldigt sugen på att starta Imra på en lydnadstävling i Umeå den 15 februari. Blir lite nervös av tanken. Bäst att rada upp fördelar och nackdelar (det gör jag alltid innan beslut som måste tänkas över).
Fördelar: Bra miljöträning och tävlingsträning att starta någon annanstans än hemma på klubben, bra morot i träningen när det blir ett riktat mål inom en mycket snar framtid, det är roligt (såklart), mina bröder kan komma och titta och så lär jag lära mig mycket av det själv.
Nackdelar: Vi kommer inte ha hunnit gå klart tävlingslydnadskursen och jag kanske inte hinner få alla tips från instruktören Cissi samt att vi har en bit kvar innan allt sitter (siktar ju som jag redan skrivit om mot ett första pris i lydnadsklass 1). Hm. Det tål att funderas på. Fördelarna överväger ju ändå! Om en vecka går anmälningstiden ut så då måste jag ha fattat ett beslut!
Den gamla moraklockan slår 14.30. Slagen ekar i huset. Det är tomt, tycker Sune. Alldeles för tomt. Det är tomt på rörelse, tomt på snö, tomt på hela den här vintern som aldrig kommer och framförallt tomt på någon att dela tiden med. Klockslagen från den gamla moraklockan gör tiden påtaglig. Sune öppnar och stänger en bok. Sedan reser han sig upp från gropen han genom åren skapat i ena hörnet av soffan.
Han skulle aldrig ha låtit Petrus skapat den där sidan till honom. Match.com, vad är det för påhitt egentligen? Det är väl bara något för ungdomarna, tänker han och går till köket för att brygga mer kaffe. Vant öppnar han kaffeburken och noterar att han måste kompletteringshandla kaffe. Det är snart slut. Sune slutade skriva handlingslistor sedan skilsmässan var ett faktum. Det blev ingen mening. Nu handlar han få saker på kort tid, men besöker den lokala Ica-affären allt mer frekvent då kylskåpet tenderar tömmas fortare än vad han planerat.
Sune tar sin kaffekopp och går in till kontoret som också tjänstgör som gästrum då han får besök. Med tveksamma tangenttryckningar surfar han in på den där sidan som Petrus visade honom i söndags, efter den traditionsenliga söndagsmiddagen på Berghem. Det blinkar ett hjärta uppe i det vänstra hörnet. Han klickar på det. På dataskärmen visas nu ett brev. Ett kort brev med några få rader och Sune uppfattar "Umeå, kvinna, 57 år, pigg, älskar böcker". Generat viker han ihop datorn och tänker att han måste gå ut med taxen Nils som ligger på sin bädd i hallen och tittar moloket på honom. Moraklockan slår 15.00. Hjärtat slår. Sune öppnar dörren och går ut med Nils.
Gamla porslinskryddburkar, egologiskt lakritspulver och kaffe i Mårran-burk på kökshyllan.
Spelböcker, gamla koskällor, Voluspadoftsljus, fyndad lampa i lagårn, en ukulele och farfars gamla kamera - allt på en vitmålad sockerlåda.
En Carolina-aktig tavla som en kollega gjort.
Koffertar på hög i bibblo med den gamla tapeten.
Muminpappan står och vakar över bibliotekets inkräktare.
Fina grejer i en salig blandning där böckerna (som sig bör) får huvudrollen.
På en av byråerna i sovrummet står favoritparfymen, en ommålad spegel och så ligger högen med smycken jag ofta använder där.
På hyllan ovanför sängen står en mintgrön klockan som går fel tillsammans med några favoritböcker (ej boken från 1789, den är mest där för syns skull, liksom ljusslingan).
Några detaljer från vårt hus. Tänk när jag började med allt detta.. i augusti 2011 flyttade jag hit och mycket har hänt sedan dess. För historia, anekdoter, bilder och renoveringshysteri - spana in kategorin HUSET.
I kväll har Emma, Mattias, Freja och Gustav varit här och hälsat på till kelgrisens Jax stora förtjusning. Vi fikade tunnbröd och så ville barnen se en film. De ville se två olika filmer men Christoffer fick dem att köra "sten-sax-påse" för att kora en vinnare som fick välja film och det föll på Gustavs val: "Den otroliga vandringen". Filmen handlar om två hundar och en katt som är med om ett mycket spännande äventyr (inga spoilers här inte!) och Freja och Gustav var helt inne i handlingen och vi vuxna fastnade också, hehe. Mycket bra familjefilmstips!
Blir så himlarns arg på mig själv att jag inte bad farfar att lära mig att laga saker så där uppfinningsrikt som bara han kunde, att jag lyssnade mer noggrant när mormor förklarade hur man syr olika typer av saker och att jag satt lugnt och tittade på när farmor stickade och virkade. Önskar också att morfar fått leva längre så han kunde lära mig att snickra som ett riktigt proffs som vet exakt hur man ska mäta, beräkna och vilket material och vilka verktyg som behövs.
Farmors gröna fingrar ärvde jag i alla fall och det är jag så stolt över. Jag kan odla, sköta om och skörda och jag dödar inte så många växter per år, kanske någon. (R.I.P). Något som hängde med från min morfar är mitt intresse för vinterfiske och snart drar säsongen igång! I år laddar jag för att Kristian (Christoffers lillebror) ska få lära mig exakt hur man tar reda på sin fiskefångst. Jag har slarvgjort det någon gång men jag vill lära mig det på pricken! Ordentligt!
Planerar även att dra igång ett litet minisyprojekt för att utmana mig själv. Jag är verkligen pinsamt dålig på allt som har med syslöjd att göra, jag kan knappt trä en symaskin! Väljer mycket hellre träslöjd framför syslöjd, men man måste våga utmana sina svaga sidor!
Allt det här jag skriver om är konster - kvalitéer av värde - saker man har nytta av i vardagen och som gör dig till en mer oberoende person.
Fiskefångst i underbart snölandskap. Rajastrand, februari 2013.
När jag bodde i Umeå under tiden jag pluggade hade jag guldkort på IKSU och var där frekvent flera gånger i veckan, ofta i samband med föreläsningar/lektioner/seminarier på Uni då IKSU ligger på Campus-området. Nu när jag bor i Dalasjö och inte har tillgång till IKSU längre tränar jag hemma, och oftast i skogen! Skogen är ett underskattat gym och till våren ska jag göra ett inlägg om hur jag, förutom den självklara konditionsträningen, tränar där!
Jag försöker komplettera skidåkning/löpning med styrketräning för att stärka kroppen. Först värmer jag upp en stund på cykeln (eller springer några km om det inte är 28 minusgrader, hehe).
Sedan kör jag ett gäng övningar på yogamattan med egen kroppsvikt och så hakar jag fast bandet i ett dörrhandtag och kör rygg/biceps/axlar/triceps. Att träna hemma kräver kreativitet för du kan inte gå ditt vanliga varv på gymmet utan får hela tiden komma på nya övningar som utmanar dig och din kropp. Funderar lite på att införskaffa en pilatesboll då jag hört att de är bra för bålen. Stämmer det? Sabina? Någon annan? Vad har ni för erfarenheter?
Idag startade jag upp ett litet miniarbetsområde i musik som jag döpt till "Medveten musiklyssning". Att få vara kreativ och uppfinna nya arbetsområden och projekt är nog bland det bästa med mitt yrke. Önskar att jag fick göra det + undervisa hela min arbetstid men det är ju så mycket annat som ingår i det här yrket. Arbetsområdet går ut på att jag och eleverna lyssnar på olika låtar från olika genrer och årtal och sedan diskuterar vi låtarna utifrån frågor som "Vilken känsla får ni när ni lyssnar på musiken?", "Vad tror ni musiken används till?" (Typ film, dataspel, reklam, avslappning med mera), "Vilket år tror ni musiken skrevs? Motivera!" (annars är det ju lätt att dra till med något som kan bli en lyckträff. Jag vill att eleverna ska veta att reggaen, för att ta ett exempel, utvecklades under 1960-70-talen inte på 1800- eller 2000-talet). Vi diskuterar också på vilka sätt man kommer i kontakt med musik under en vecka och på vilka sätt musiken används i vårt samhälle.
Eleverna verkade tycka att det var ett roligt inslag i undervisningen så det här blir något jag kommer att fortsätta med! Det är ju lätt att nivåbasera också beroende på vilka åldrar man undervisar, och vilka förkunskaper de har.
Som vanligt på måndagarna är jag uppe i Saxnäs och har planeringstid resten av dagen. Jag ska sätta mig med en tekopp och förbereda inför mitt medarbetarsamtal som går av stapeln på fredag förmiddag. Det är 23 kalla, krispiga minusgrader och solen når precis över fjälltopparna. Det är obeskrivligt tacksamt att ha en sådan här arbetsmiljö. Tack för det.
Att rensa bland mina saker (och skräp) är verkligen något som får mig att må bra. Jag har fortfarande ställen i detta hus som måste få sig en omgång av rensningsdjävulen när jag är på det humöret, men jag tar det steg för steg. Att bo granne med sina föräldrar har sina fördelar - i dag har till exempel jag och mamma rensat och organiserat i 1,5 timme här hos oss och hos mamma och pappa gjorde vi också ett jobb på 1,5 timme. Det är verkligen guldvärt att kunna hjälpas åt och peppa varandra. Jag har lättare för att slänga/ge bort/återvinna saker än vad mamma har.
C - Den här slänger vi!
M - Få se.. nja! Men den där kan vi lägga i den här kartongen!
C - Jaha, och var ska du ställa kartongen? Har ni någon plats för den?
M - ... Eh.. kartongen får stå här så länge så ska jag kolla på det senare.
Senare och senare! Blir galen! Korta etapper och metodiskt arbete är min melodi, men vi kompletterar varandra bra - jag och min kära mor!
En av mina favoritbilder på oss tillsammans. Dalarna, 2012. (Ja, man ser ju vilket mönster och vilka färger båda gillar i alla fall..)
Jag har ärvt en pianopall av mormor. Den är bekväm, smidig och under sittlocket, som man enkelt kan öppna, finns förvaring. Mammas gamla spelböcker finns kvar där, samt program till alla musikevenemang som mormor varit på. En kulturskatt! Jag tycker att den passar bättre vid tramporgeln i gästrummet än vid pianot i vardagsrummet men så här brun och tråkig kunde den ju inte vara...
Därför klädde jag om den! Blev mycket bättre tycker jag. Att klä om möbler är superenkelt. Detta projekt tog kanske fem minuter. Du plockar loss delen du ska klä om, mäter ut området, tar lite "häftmån" och så häftar du fast det nya tyget med hjälp av en häftpistiol (världens bästa verktyg).
Jax är en ganska lätt modell i kroppen vilket är bra i skogen då han ska jaga älg, men han behöver bygga på sig mer muskelmassa - framförallt runt bröstkorgen.
Utöver den dagliga motionen (när vi går promenader, sparkar, åker skidor eller springer med honom) får han dra däcket ungefär 20 minuter några gånger i veckan.
För min del blev det skidåkning idag. Det var 15 minusgrader och snålblåst. Kyleffekten blir ju rätt besvärlig. Huvva. Men inne i skogen gick det bra! Särskilt när jag fått upp värmen - och varm blir man av skidåkning. My, eller någon annan, har du/ni något tips på någon bra ansiktsmask som skyddar ansiktet vid kyla?
Den här torsdagen har innehållit mycket av det jag tycker om. Bland annat intressanta diskussioner med smarta elever. Jag går igenom modern musikhistoria för mina 7:or just nu och idag pratade vi om Bob Dylan. När jag berättade att han genom sina år har skrivit en del samhällskritiska texter och brukar betraktas som en generationsskildrare sa eleverna att det är precis som idag då Kartellen och Timbuktu också kritiserar samhället och den främlingsfientlighet som råder bland vissa kretsar - mycket givande och intressant diskussion. Det är just de här diskussionerna, när glöden finns, som jag gillar med mitt yrke. Jag har även påbörjat ett musikalprojekt, haft sångelever och spelat med mina 9:or där en elev solade på elgitarr så att alla, nu bortgångna, gitarrlegender tittade ner från himlen och log från öra till öra.
Efter jobbet skyndade jag mig hem för att hämta Momlin (Ja, ni vet den där vovven som har sjuttioelva smeknamn men som egentligen heter Imra. Fråga mig inte var jag fått Momlin ifrån, men jag kallar henne oftast det och pappa kallar henne Imronen) och så åkte vi på lydnadsträning med massa annat trevligt folk och fina hundar. Det börjar verkligen kännas att det går framåt med träningen med Imra vilket gläder mig. Hon var så fin i kväll och hade bra kontakt med mig under hela passet (förutom när hon nafsade efter de fallande snöflingorna!).
Jag har även hunnit med ett möte med Dalasjö IK där vi diskuterade en massa saker inför den pågående vintern, kommunserien och diverse praktiska detaljer. Tycker mycket om engagemanget i den här byn. Gissa vad jag har för roll i styrelsen? ..... Precis. Sekreterare. Hehe. Det passar mig ypperligt. Jag får dåndimpen på de som skriver "sekigt" på datorer. När jag pluggade på universitetet valde jag alltid att skriva så att det gick snabbt och om jag inte skrev satt jag och girafferade (ord för att glo över axeln på någon) för att kontrollera vad som skrevs i våra dokument. Jag vet - jag är en smått jobbig person ibland. Gillar att ha kontrollen själv.
Nu, mina vänner, nu ska jag ta ett bad! Förlåt för detta smått osammanhängande blogginlägg!
I går var min första arbetsdag efter ett långt och härligt jullov. Peppad av vårterminens första dag och av att vara tillbaka på jobbet nynnade jag på en låt när jag kom in i personalrummet. Då får jag höra:
- Men måste du vara så pigg och glad jämt?! Hur orkar du?
Det var förmodligen menat som ett skämt och jag tog brydde mig inte så hårt. Dock kan jag inte låta bli att tänka på det så här i efterhand. Får jag inte nynna in puplic? Får jag inte vara glad? Vad är det egentligen som stör i det? Sedan när började folk irritera sig på glada människor? Jag stör mig betydligt mer på människor som måste kommentera en sådan sak.
Jag är otroligt lycklig över att jag lever med en person som är precis likadan vad gäller nynnandet, peppen och spralligheten. Christoffer sjunger högt och gärna och spexar väldigt ofta omkring här hemma och jag älskar honom så himla mycket för det, för till mig sprider han varm energi.
Jag var 17 år. Solen nådde knappt in i de tårtformade klassrummen i Lyckseles gymnasieskola Tannbergsskolan där jag gick den musikestiska linjen. Vi hade svenska. Mitt favoritämne. Idag skulle vi få tillbaka våra filmrecensioner av klassikern "Populärmusik från Vittula". In kommer han - Urban Wirenblad, vår svensklärare med manchesterkavaj och bruna, kloka ögon. På brett klingande dalmål säger han:
- Idag ska vi göra två saker. Först ska jag läsa upp en text som någon här i klassen skrivit och sedan ska vi börja med nästa moment.
Och så börjar han läsa. Solstrålarna når hans lockiga hår och glasögonen har halkat ned på näsan. Plötsligt känner jag igen orden: det är ju min text han läser! Min filmrecension där jag använt mig av termer så som "smygrunkande" och "störfylla" - när jag skrev den tänkte jag att orden kanske var lite väl vulgära för en skoluppgift i svenska men tog emellertid mitt förnuft till fånga och valde att bejaka den konstnärliga friheten. Urban fortsätter att läsa och tar oss igenom smällkalla vinternätter med bilar som ej startar, förtroliga far och son-samtal i bastun och den evinnerliga känslan av att spatsera mellan gränslandet ung och vuxen allt medan det norrbottniska, påtagliga vemodet ligger som en tungt täcke över allt som är. När han är klar för han upp glasögonen en bit på näsan, blinkar åt mig - knappt märkbart - och förkunnar för mig och klassen att texten han nyss läst var den bästa på länge bland elever han undervisat.
Sedan nämnde han det aldrig mer. Det han nyss gjort talade sitt tydliga språk. Det behövdes inga superlativ. Där och då förstod jag att jag och svenska är en bra kombination och därför vill jag nu föra över min passion till ungdomar. Tack för det, bäste Urban.
Två av Christoffers syskon och två bra personer: Acke och Linda. Vi var på Jazzköket (bra ställe) i Östersund.
Jamtli! Ville stanna där i 3483092 timmar.
Klokt.
Katrin, min fantastiska jobbarkompis, sände mig denna pepp inför slutspurten!
Undrar vad han tänker på...?
En "selfie" i badrumsspegeln iklädd favorittröjan! Lägg märke till halsbandet: ett nothalsband som jag fick av en elev.
Emily och hennes svarta springare!
Inga kommentarer...
Som den rastlösa person jag iband kan vara är det skönt med hålltider, haha! Stackars Kikki fick skicka mig detta sms på julaftonsmorgonen så jag inte skulle fråga "Vad ska vi göra nu? Vad händer nu? Vad ska vi göra sen?" hela dagen. Tack fina du!
Ni vet väl att ni kan följa mig via Bloglovin? Det är superenkelt. Skriv bara in mitt bloggnamn i sökrutan och klicka på "följ".
Om du inte har ett konto på Bloglovin så är mitt tips att skaffa det - där kan du enkelt hålla koll på dina favoritbloggar. Läser man bara några kanske man kommer ihåg det i huvudet. Som Johnny till exempel, du läser ju bara min blogg (bra val, känner mig hedrad) och då kan du ju lätt hålla reda på den när du ska ut på intranätet och kika!
Ett litet måndagstips helt enkelt. Nu ska jag hem till vår vovve som parat sig idag igen så nu hoppas vi på valpar i mars som vi får åka och hälsa på!
På min sida på den digitala anslagstavlan Pinterest har jag en mapp som heter "Men hej!" och där samlar jag bilder på olagligt söta djur.
Det är omöjligt att inte bli glad och varm i själen av de här bilderna. Om jag inte skulle jobba med människor och pedagogik skulle jag jobba med djur. Eller med tusen andra roliga grejer, men djur skulle stå högt upp på listan! Jag älskar djur. Vill helst ha ett gäng här hemma, men Christoffer säger att det räcker med hundar...... Vi får väl se!
Sent i lördagskväll ryckte det i projektnerven och jag var bara tvungen att göra NÅGOT. Länge har jag tänkt att jag ska göra sådana där pennställ av konservburkar som jag sett florera runt på internet. Så i lördags var det då dags. Man behöver: ett underlag (typ en gammal tidning), ett gäng väldiskade konservburkar utan lock, ett glas vatten, penslar, målartejp, hobbyfärg och en pappersbit där man kan hälla ut lagom mängd färg och även blanda färger om man så vill.
Första steget är att tejpa burkarna om man vill åstadkomma det där randiga mönstret. Jag tejpade lite huller om buller för det gillar jag. Sedan är det dags att måla!
Så här ser burkarna ut dagen efter, i dagsljus. Jag känner mig nöjd.
Det här är Jaktvollens Tupu och idag har hon varit på besök hos Jax. Hon är finsk jaktchampion och bor i Lit i Jämtland. Jax och Tupu trivdes bra ihop och parade sig nästan på en gång - "hängningen" varade i cirka 25 minuter. Det var första gången Jax parade sig men inte den sista. Under vårvintern kommer han att träffa fler tikar - mer om det då!
Han går förbi mig på en av ortens matvarubutiker. 70+, Flanellskjorta, jacka med fårskinnsfoder, rejäla skor, nötta jeans, kammat hår och en alldeles för stor dos av ett sedan länge daterat rakvatten.
De passerar mig när jag är i Umeå och besöker mina bröder. Vi går på stan och väljer att gå in i MVG-gallerian. Då kommer den. Odören av det lite bedagade begreppet "fjortis". Låt mig förklara: sönderfärgade, nötta hår, översminkade ansikten, outfits som säkerligen byttes sju gånger under morgonen (eller runt lunch när de behagade gå upp) men som ändå inte riktigt fungerar, skor de inte kan gå i, för kalla jackor och så det där täcket av söt, sliskig parfym som sticker i mina näsborrar.
Jag och mina bröder går på NK och fikar och där sitter hon: damen i tung kappa, fluffigt, permanentat hår, sur uppsyn och sittande i ett hav av mastig tantparfym - en stank som kan döda den allra krispigaste vinterdag.
I oroliga gäng går de förbi, sex-sju tonårskillar i begynnelsen av vuxenlivet som fått AXE (dödens doft) i julklapp av någon välvillig (men doft-okunnig) släkting. Killarna har DUSCHAT i dödens doft i hopp om att de ska lukta fräscht. Resultatet? Jag håller andan när de passerar.
Under vårterminen 2014 startar "Konsten att använda parfym", 7,5 hp, vid Umeå Universitet. Kursledare: Undertecknad. Intresserad? Skicka ett PM. Fri kurslitteratur och parfymprover utlovas till ovanstående klientel.
Gjorde en spontan ommöblering här i mellandagarna. Min vän Emma V var här och hälsade på och skällde lite på mig varför jag hade den fina byrån intryckt här i lilla gästrummet.(Ps: bröder, ser ni vilken fin tavla jag har på väggen?)
Och foglig som jag är flyttade jag ut det till biblioteket så att det får se dagens ljus (vet ni hur tungt det va? Själv är bäste dräng så jag flyttade ut det för egen hand, svettigt värre! Fördelen är att det är noll väntetid = snabbt och effektivt). Jag behöver mer förvaring i bibblo och därför passar byrån här och dessutom blev det mer harmoniskt i lilla gästrummet. Emma, du får gärna komma tillbaka och vara inredningsrådgivare!
Problemet är dock: VAD SKA JAG GÖRA AV GUNGSTOLEN? Den får inte plats i bibblo längre! Jag vill ha kvar min älskade gungstol! Men var?! Ett alternativ är att flytta på koffertarna och ställa stolen där, men var ska koffeterna få plats? Ett annat är att ställa stolen där den vita stolen nu står och flytta den vita stolen NÅGONSTANS... Alla pinaler i det här huset spelar ju liksom en roll för husets atmosfär och även för mitt hjärta då jag lagt ner stor möda på till exempel de där vita stolarna. De gick ju från att vara mörkbruna, klädda i ett hemskt mörktbrunt, stickigt tyg. Jaja. Tål att funderas på. Kanske ska ha loppis? I sommar vill jag ha en loppis faktiskt! Håll utkik!
I går slängde jag ut julen. Skönt! Har dock blivit förbjuden att ta bort julgranen och adventsstjärnorna av Christoffer. Han vill ha det kvar då han tycker att det är mysigt. Och jag håller väl med honom, men jag är mer sugen på tulpaner än julgranar nu.. Den här nyårsgruppen fick vi av Kikki och Thomas när de var här på julfika!
Klassiska lyktor från Orrefors Glasbruk.
Jag har även gjort en egen, vintrig grupp som står på bordet i vardagsrummet. Sprejade vita stjärnor med silverspray och badade dem i glitter och så hittade jag en silvrig kotte i en låda som också fick hänga med.
I dag händer det inte så mycket. Christoffer jobbar och Jax plan är nog att softa så mycket som möjligt. Jag ska städa, läsa klart boken och fortsätta garderobsrensningen. Börjar känna mig sugen på att jobba igen. De här mellandagarna lunkar på för långsamt. Hoppas bara på tillfriskning så jag inte smittar ner någon. Äter Dalasjöblåbär just nu i hopp om bättring. Hoppas ni får en fin fredag!
+ Hundträningen kl. 11. Eftersom vi har jullovsuppehåll från kursen tar det några veckor innan vi ses och kan träna tillsammans så därför styrde vi en träning idag.
+ Besök av Linda och Eli. Har fått noter till låtarna jag ska spela och sjunga på dopet.
+ Att jag bor här i vinterland och inte i Umeå, regnlandet. Pratade med brorsan idag och han sa att det blåste och regnade. Huvva.
+ Att vi lagade en smarrig fisksoppa till middag med vitt vin, chili och saffran. Älskar den kombinationen.
+ Att det verkar som jag tappat lite kring min sentimentalitet kring klädesplagg och med lätthet kan förpassa dem till en kartong för vidare förvaring (en kartong jag visserligen bara placerar i källaren så jag kan öppna den när som helst för att återanvända plagget, men ändå). Rensar just nu min garderob och de plagg jag inte använt det senaste året åker ner i kartonger. Extremt befriande.
- Att jag blivit förkyld! Åh. Suck. Vill åka skidor! Tyckte att det var nog med virus i den här kroppen efter bihåleinflammationen i höstas, men det är bara att kurera.
De senaste dagarna har jag mest gått omkring i detta underbara underställ som är det skönaste jag haft på kroppen tror jag. Jag fick det i julklapp av Christoffer och det är ett merinoullunderställ från Kari Traa, det finns fler fina färger här!Habegäret blir stort när jag vet hur sköna ställen är!
Gillar att det är snyggt än fast det bara är ett underställ liksom. Kommer att vandra omkring i denna outfit några dagar till, sedan börjar jobbet igen och då måste jag ju styra upp mig själv (fast jag kanske kan ha tröjan under en kofta, den är ju så snygg? Och skön!)
Ofta tänker jag på hur viktiga kloka, smarta och omtänksamma vuxna är för barn och ungdomar och jag är glad och stolt över att få vara en del av barn och ungdomars uppväxt i och med min roll som lärare. Därför smärtar det något enormt att veta att alla barn och unga inte har det där vuxenstödet utan måste uppleva saker som man inte ens vill eller kan föreställa sig. Organisationen BRIS - barnens rätt i samhället - jobbar dagligen med dessa frågor, men det räcker inte alltid till. Hjälp till att dela och sprid denna information för att utöka resurserna för att hjälpa utsatta barn och ungdomar!
Till Bris vänder sig utsatta barn för att få stöd och hjälp – barn och unga som saknar en vuxen att prata med. Trycket på våra kanaler; telefon, chatt och mejl är enormt och blir ännu större under helgerna när skola och elevhälsa har stängt. För närvarande har Bris 18 heltidsanställda kuratorer som stöttar barn och unga mellan 10.00 – 22.00 varje dag, men våra resurser räcker inte. Många barn som kontaktar Bris får stå i kö för att komma fram, men barn som mår dåligt orkar inte vänta. Vi behöver nu all hjälp vi kan få så att alla barn som hör av sig får det stöd de behöver.
Jag älskar att ha lång tid på mig när jag lagar mat för då hinner jag njuta av att kombinera ihop smaker, duka och lägga upp fint. Nyårsmiddagen åt vi tillsammans med mamma och pappa i huset bredvid och jag och Christoffer stod för förrätter och efterrätt och mamma och pappa stod för huvudrätt. Förrätt nummer ett var rotfruktschips av potatis, rödbeta och sötpotatis som vi friterade i olja så de blev frasiga.
Färdiga! Vi åt dem tillsammans med en löjromsdipp.
Förrätt nummer två var räkor på isbädd.
Räkorna serverades med persiljekräm och rökt chiliaioli. Mathimlen! (Vi lagade båda förrätterna efter recepten i Coops senaste medlemstidning - en underskattad receptbank!).
Oxfilé med potatisbakelse och konjakssås.Köttet var så extremt övermäktigt gott!
Och så hade jag gjort en randig chokladterrin av 70 %-ig choklad, mjölkchoklad och vit choklad. Den serverades tillsammans med nötcrisp, vaniljkräm och hallon. Sedan var vi mätta!
Efter middagen sparkade sedan jag och Christoffer till Folkets Hus här i byn för att möta upp ett gäng andra par från byn och deras söta och roliga barn för att fira in nyåret. Vi pratade, skrattade, spelade spel och tittade på när barnen showade loss på scenen. På Tallkotten i Dalasjö går det 19 barn! Jag gläds verkligen åt den ungdomliga utvecklingen Dalasjö tagit de senaste 5 åren. Nu, 2014, är fem bebisar på gång i byn. Hurra för glesbygden!
