Den här måndagen har minst sagt varit intensiv. Först undervisning i Saxnäs där jag lyckades klämma in en friskvårdstimme med ett pass backintervaller och en dusch, sedan hem och laga middag och efter matintag hämtning av nyckel till Dalasjö FH för att låsa upp för sångkväll med byborna inför Valborgsfirandet på onsdag. Väl hemma igen tangenterade jag ned några viktiga meningar till en viktig instutition och slutligen har jag packat inför resan till stugan i morgon. Pust. Nu ska jag läsa en rad eller två innan jag somnar!

Nu åker jag, den peppade mannen och den glade hunden till Raja för att  fira påsk med den peppade mannens familj och släkt! På fredag kommer dessutom min mamma, pappa och storebror också! Under lördagen går det traditionsenliga Rajarycket av stapeln och då jag liksom invigts nu så är det jobb som gäller i år, till skillnad från förra året då jag fick fiska och kom på plats elva (!) av flera hundra fiskare (att mamma kom på plats fem pratar vi inte högt om...)

Jag är mitt uppe i påsklovsveckan och som vanligt på loven har jag något slags rensningsprojekt för mig. Den här gången ska jag hiva två kassar med skrot från jobbet (en kasse med papper och en kasse med elskrot, typ trasiga kablar) samt flera olika typer av skräp från källaren som jag nu rensat ytterligare en gång då jag ställt dit två hyllor. Får en kick av att rensa! Vill tjoa högt när jag åker på återvinningen i Granberget för att sortera bort allt skräp i de olika containrarna fast det kanske skulle se konstigt ut. Just nu är jag dock lite irriterad eftersom de inte öppnar förrän kl. 12.00! Vad är det för en himla tid? Jag vill göra bort allt nu! På en endaste gång! /MVH otåligast i världen.

I övrigt har jag det bra. Jag och Jax tar det lugnt, läser, vilar, tränar och packar och förbereder oss för för att åka till Raja i morgonbitti. Det ska bli så roligt! Fick ett sms av Christoffers syster Linda i fredags där hon skrev "sex dagar kvaaaaar"! Haha!

Det är något med mig som gör att jag inte riktigt kan vara nöjd över dagar om jag känner att jag inte åstadkommit något. Jag KAN vila och ta det lugnt, men bara efter eller precis innan, jag har ÅSTADKOMMIT något. Det här kan vara extremt störande ibland, men för det mesta är det en förträfflig egenskap. I dag var en bra dag ur produktivitetsynpunkt: först körde jag igång en tvättmaskin och planterade en massa frön tätt följt av det tråkigaste jag vet - lägga potatis på förgroning, tur att mamma är ett bra arbetssällskap! Sedan gick vi ut till lagårn där vi rensade en massa skrot som ska på tippen (här är dock mamma ett sämre arbetssällskap då hon ska ha en mindre föreläsning kring varje föremål hon plockar upp vilket gör att jag hinner sortera cirka 15 föremål medan hon bara hinner med tre saker på sin höjd. Själv tänker jag "spara? Kasta? Elda? Järnskrot? Deponi?" och så vidare och så lägger jag föremålen i respektive låda som sedan forslas på återvinningen men för mamma har ALLT ett affektionsvärde. Jag har dock svårt att se värdet i en pryl av okänd härstamning, okänt bruksområde samt okänt framtida användningsområde. Den prylen vill jag gärna bli av med. Jag funderar starkt på en loppis till sommaren. Är någon med mig? Gårdsloppis här på backen? Mamma kan ha ett eget bord med de där prylarna hon verkar värdesätta så högt - fast de kanske hon inte säljer något utan gömmer dem på något särskilt, hemligt "hamstringslager".

Efter rensningen (rensning ger mig en sådan inre tillfredsställelse att det inte är klokt!) lyfte vi upp sparkarna på lagårdsvinden och sedan lyfte vi ner två hyllor som jag ska ha i källaren för förvaring av skor bland annat. Den här mannen som jag bor med har ju ungefär sjutton par kängor av olika sort och snöskor och allt vad det är. Livet med en skogstjänsteman... Efter ommöblemanget gick vi till växthuset och konstaterade att den tunga snön hade krossat några glasrutor så vi samlade ihop glasskärvorna och vid det här laget var jag hungrig på lunch! Efter lunchen var det snabba ryck till hunduppfödarkursen där dagens tema var parning och valpning. Nu är jag trött i hjärnan så jag ska lägga mig i sängen och spana på inredningsinspiration till sommarens inredningsprojekt: lillstugan i Dalarna!

 

Jag jobbar och repar musikalprojekt, jag sjunger a capella och planerar konsert, jag rättar nationella prov och får gåshud av lycka när jag upptäcker att min elev som jag kämpat extra mycket med har nått målen, jag springer längs vägen och lyssnar på musik, jag startar upp ett arbetsområde i filmmusikanalys, jag peppar mina sångelever att välja låtar som de utvecklas genom och att sjunga dem på musikskolans vårkonsert, jag vattnar mina blommor som är glada av vårsolen, jag skrattar åt Jax som är helt till sig av lycka för dambesök, jag går hundpromenader och bokar in datum för lydnadsprov, utställning och BPH-test, jag läser lite för länge på kvällen när Christoffer somnat så jag är lite för gäspig på dagen, jag glömmer bort att jag har pennor i håret så eleverna skrattar åt mig, jag pratar med fina vänner på telefon, jag pluggar in saker om hunduppfödning och hjärnan blir överhettad, jag går på möten i alla föreningar jag är medlem i och skriver och bestämmer, jag hälsar på hos grannarna och sitter länge och gosar med små, små bebisfingrar som klämmer runt mitt finger, jag går längs grusvägen på min gata i byn och tänker att nu är den bästa tiden, jag tänker att snart kan man nog dika.

Det är så bra alltihop. Bra och fint. Och värt allt. Tack för att jag får uppleva allt detta.

Det bruna, torkade fjolårsgräset

gör ett tappert försök

att vaja i vinden men

en tunn hinna av fukt ligger

över stråna

trycker ner gräset, gör det orörligt

och på vägen kör bilarna

förbi och kastar upp brunt, geggigt vatten

på de vita conversen.

Träden står kala vid dikesgrenen och tallarna,

om de inte fälldes av stormen Hilde,

har tappat några av sina

grenar. Utspridda ligger de där

och skapar oordning.

Allt tinar fram,

alla tinar upp.

På affärernas golv ligger grus som dragits in av stressade fötter

och på bänken utanför

sitter en svettig farbror som

fortfarande går med den tjockaste vinterjackan på

trots veckor av plusgrader.

"Våren. Du är så himla ful" tänker jag.

Men så går jag ner på myren och plockar

in ris till påskriset och ser solen sjunka i väst och måla

himlen i rosa, turkosa och gula toner.

Jag ser påskliljorna kämpa sig upp ur landet,

jag ser majblommebarnen gå

omkring med sina knallgröna väskor,

jag ser två femtonåringar hålla handen

och stanna vid ett gatuhörn för att hångla

och så ser jag den: Våren. Vår kanske mest

ambivalenta men mest hoppfulla årstid.

I dag packade vi in skolans alla elever i bussar och åkte upp till Klimpfjäll på friluftsdag! Tacksam över att jobba på en skola där fjällen är så nära så att utedagarna blir ännu mer speciella! Vi hade tur med vädret och solen lyste över oss hela dagen. Kan säga att årets fjällbränna är räddad, haha. Eleverna hade tre alternativ att välja på: utförsåkning i backen, fiske på Kultsjön och turåkning med skidor. Jag åkte skidor från fisket till backen och tillbaka igen, en sträcka på ungefär en mil. Härligt att ha dagens träning gjord, på betald arbetstid dessutom!

I kväll har jag och Christoffer städat. Jax har börjat fälla hår nu så nu måste dammsugaren fram hela tiden. Man kan snart tova en helt ny jämthund av allt hår han fäller! Men, det är faktiskt den enda nackdelen med hundar tycker jag. Annars är de oslagbara. Man har en vän i alla lägen, en träningskompis och en familjemedlem som alltid är med på alla upptåg!

Haha, vilket spretigt inlägg! Friluftsdag, städning och hundar. Torsdagsblandning för 39, 90 kan vi säga! Nu kommer pappa hit och dricker kaffe. Jag och Christoffer har möblerat om i köket. Vi fick ett ryck vid middagsbordet. Sånt händer.