Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Nu cyklar jag snart upp till universitetet för min sista dag som student. Vemodet! Men peppen på framtiden! Känns smått halvnervöst att min sista dag ska innehålla tentamen i trummor och trummetodik. Håll tummarna för mig är ni snälla!
Ute är det växlande molnighet och en försommarbris blåser rakt in i köket genom det öppna fönstret. Jag lyssnar på Anders Widmark och Joel Alme. En lagomt somrig kombination. Jag är klädd i en kjol med blommor på. Mitt hår hänger fritt och jag ska göra det absolut bästa av den här dagen.
(Det sista skrev jag mest för att gå tillbaka i arkivet och minnas när jag blir gammal och grå).
I lördags efter att jag hade råpluggat i några timmar slängde jag mig på sängen för att vila och läsa inredningstidningar och pågående böcker. Jag började slöbläddra i det danska magasinet Jeanne d´ Arc Living som jag och Anna brukar oj:a och åh-a oss igenom. Allt var frid och fröjd till sida 11. Uppslaget handlade om hur man kan göra egna presenter när man ska hälsa på någon. En av reportrarna uttryckte sig som en inskränkt gammal kvinna som bara verkar kunna vika dukar och knappt vet skillnaden på en hammare eller en borr. Jag citerar:
Denna söta och personliga nyckelring kan både användas till mottagarens nyckelknippa eller som en fast inventarie på en dörr i bostaden. Den är enkel att göra, men kräver kanske att du får hjälp av en man.
!!!!!!!!!!!!!!!!!
När jag hade läst meningen läste jag den igen. Och igen. Sedan skrek jag rakt ut och visade det för Johannes som blev minst lika förbannad som mig.
Vad i helvete är det som säger att man måste ha hjälp av en man?! Vill man göra den där förbaskade nyckelringen gör man väl den bara? Vad är det som ska vara så svårt? Vi måste lära oss att sluta problematisera så idiotiskt mycket och bara göra istället. Stöter man på problem på vägen tar man sig igenom dem. Utan man eller icket. Det är min filosofi. Man ska aldrig låta sig begränsas av sitt kön, det gäller både män och kvinnor.
Ps: Enligt beskrivningen av nyckelringen så är mannens uppgift att borra ett hål i två, tjocka gamla fotografier. OJ VAD SVÅRT. Du måste nog hämta en manual och se efter var man slår på borren och ojojoj akta öronen och akta så borren inte slinter så du river dig på handen och får fula sår och ojojoj akta sladden så du inte ramlar på klackarna du struttar runt i hemma där du avstår från alla "manliga sysslor" för att du inte tror att du skulle klara dem lika bra.
Har just tittat på finalen i "Mästarnas mästare" där Ingemar Stenmark tog hem segern. När jag ser honom tävla och när jag hör honom på prata på lugn västerbottnisk dialekt tänker jag på farfar. Det var lite Stenmark över farfar. Han hade lugnet, fokuset, intensiteten och humorn. Farfar var alltid på gång och lade stor passion i det han gjorde, men samtidigt vilade hans person i ett egendomligt lugn. Det är så sällan jag ser sånt i människor jag möter. Det är som att dagens samhälle har fostrat oss i att ständigt vara på vakt och på "hugget". Farfar var bra på allt han företog sig. Han var råstark, före sin tid, smart och ödmjuk. Dessutom var farfar finurlig - en egenskap som ofta glöms (eller göms) bort bland all hets att vara på ett särskilt sätt efter en särskild mall. Farfar var trygg i sig själv och säker på vem han var.
Bästa maträtt? Fisk och skaldjur, mormors köttfärslimpa, alla sorters vilt och ITALIENSK MAT.
Bästa efterrätt? Något chokladigt eller bärigt.
Bästa dryck? Te! Vatten med lingon i, mjölk och riktigt gott vin.
Hatdryck och maträtt? Alkoholhaltiga drycker med mjölk i och sådant som köps färdigt och värms upp i micron.
Bästa alkoholdryck? Syrliga drinkar och vin, som sagt.
Använder du smör på smörgåsen? Ja, bregott.
Smågodis eller färdiga påsar? Smågodis med choklad och surt, salt och sött. Jag är en liten blandare.
Bästa soppan? Johannes svampsoppa!
Favoritglass? Schmäcks mangoglass. Mmm.
Shoppingvanor
Hur mycket shoppar du för varje månad? Som student är det svårt att göra någon slags uträkning på det där eftersom det är så olika från månad till månad, men jag skulle tippa på alltifrån 500 kr-2000 kr kanske, beroende på hur mycket jag har kvar när allt det väsentliga är betalt.
Har du mer skor än kläder? Nej, mer kläder. Jag gillar skor, men jag är kräsen. Och när jag hittar ett par jag gillar går jag i dem tills de nöts sönder. Molly klagade på mig senast i fredags för att mina skor var "söndriga".
Favoritplagg? Klänning!
Favoritfärg på kläder? Haha! Omöjligt att svara på. Min garderob är rätt färgglad, men om jag ska välja en färg blir det blått (i alla nyanser).
Favoritfrisyr: In- och utbakade flätor, utsläppt, Lilla My-knuten.
Bästa mönster: Randigt eller prickigt.
Bästa accessoar: Sjalar och ett par vårdade naglar. Det är en underskattad accessoar.
Underkläder? Sånt som är fint och mjukt och matchande.
Hatplagg? Man kan säga såhär: När folk inte klär sig efter sin kroppsform är alla klädesplagg hatplagg.
Arbete, utbildning
Jobbar eller pluggar du? Jag pluggar till gymnasielärare i svenska och musik vid Umeå universitet och har ynka två dagar kvar!
Vad vill du bli? Det jag blir om två dagar. Sedan har jag funderat på att specialisera mig inom sång, specialpedagogik och så vill jag bli chef, kanske rektor. Jag älskar att bestämma.
Trivs du med ditt jobb/din utbildning? Ja, jäklarns! Jag har trivts hur bra som helst. Ser framemot att påbörja arbetslivet. Jag är så klar man kan bli med universitetet nu. Tills vidare. Snart kommer jag väl att ströläsa nån kurs bara för att det är kul att plugga!
Lite allt möjligt
Har du barn? Nej, men jag längtar efter barn. Tills vidare leker jag med mina vänners barn!
Är otrohet okej? Nej.
Älskar du någon? Johannes, familjen, mina vänner och världens finaste gammelhund Thimmie.
Betyder familjen mycket för dig? Kort sammanfattat: livet vore lite som en vissen blombukett om jag inte hade min familj.
Vart åker du helst på semester? Till stugan i Dalarna, till fjälls för vandring eller till något väldigt varmt land där kulturutbudet är stort.
Bästa klimatet? Soligt och 25 grader eller cirka 8 minusgrader med gnistersnö.
Emma är i Umeå på blixtvisit och jag haffade henne för en fika på Schmäck och en major uppdatering. Med vänner som Emma är allt precis som vanligt trots att det går ett år eller mer mellan gångerna man ses. Emmas kramar är bland de bästa av kramar och hon är en av de gladaste och mest spontana människorna jag vet! Vi har många fina gymnasieminnen tillsammans. Emma är den av mina vänner jag kan sångnörda mest med. Idag snöade vi in oss på sångteknikerna curbing och belting.
Har spenderat dagen med Sabina, Molly, Olivia och Johannes och ätit god mat och jordgubbar tillsammans med Sabinas goda fudgekaka till efterrätt. Jag har aldrig sett någon äta så mycket jordgubbar som Mollan! Inte ens mamma gör det och hon älskar jordgubbar.
Nu är planen att tagga till för en vårdrink på stan med fint sällskap. Tittar ut på regnet och lyssnar på Olle Nyman tillsvidare.
(Varje gång jag tänker på att jag har två dagar kvar på universitetet blir jag alltid lika chockad. När ska jag vänja mig?)
Igår hade jag och Johannes varit tillsammans i 182 dagar. Känns lite när jag skriver det, men det känns som om det har hänt en hel del sedan den där snöiga aftonen i november.
Johannes bjöd mig på en god middag på Vita Björn.
Den smörslungade potatisen och räkcocktailen - som skyms bakom salladsberget - smakade riktigt bra!
Avslutar med en låt, kanske en av de allra bästa "Carolina och Johannes-låtarna".
Jaha. Så var pianotentan avklarad. Nu är det bara en tenta i trummor samt en examinerande sångteknikuppgift kvar och sen hej hej hej då till Universitetet. Känns ju helt knäppt. När jag känner mig redo ska jag tangentera ett "5 år på Uni"-inlägg.
Idag redovisade vi förresten våra inspelade körarr. Kändes märkligt att lyssna på jullåtar i slutet av maj. Förra terminen arrade vi sommarlåtar, haha, bakvänd ordning.
Nu ska jag städa lägenheten och sedan plugga rytmläsning och längta efter Idde som kommer hit klockan 19.00!
Idag har jag tenta i piano. Jag är nervös än fast jag spelat piano länge. Det är ju så himlarns annorlunda när någon ska bestämma vad man ska spela, med vilken musikalitet man gör det och hur pedagogiskt man förklarar HUR man spelar.
Jag längtar till i sommar på mitt sommarjobb. Då kan jag spela för pensionärerna för alla tycker att det är fint och trallar med på någon somrig visa. Tacksamt.
Ps: Idag har jag namnsdag igen! Det är Vilhelmina-dagen!
Från februari 2007 till februari 2008 var jag fodervärd till en schäfervalp för Försvarsmaktens räkning. Min uppgift var att ge henne en god start i livet. Jag skulle miljöträna henne, träna henne fysiskt och psykiskt samt ge henne goda förutsättningar för att klara av det test som unghundarna vid 15 månaders ålder testas för. (Det testet handlar om att hundarna ska varna ledaren, skydda den, söka rätt på borttappat material, gå på ostadiga underlag, klara av skottlossningar utan att balla ur med mera. Dessutom undersökt hundarnas psyke och deras förmåga att slappna av när de inte är i arbete.)
Bia var min ögonsten. När jag hämtade Bia vid hundtjänstenheten i Sollefteå fick vi först lyssna på flera timmars information och när valparna tillslut släpptes ut i lekhagen pekade jag på en mörk schäfertik med ljusbruna tecken och sa till mamma: Åh, den där vill jag ha! Och det var Bia! Det var som om jag kände på mig att jag skulle få precis den lilla valpen bland tio andra hundar. Bia var med på alla mina påhitt och hade energi som räckte till minst 20 hundar. Hon var gosig, snäll, nyfiken, öppen mot andra människor och hundar (men alltid med fokus på mig) och lydig (men äventyrslysten, haha!). Hon gick för det mesta lös och bar på pinnar och annat skrot hon hittade i dikena. Ibland följde hon med mig på sommaryoga i Vänortsparken och då log hon och sov under några träd. Hon hade en fantastisk förmåga att sålla bort intryck för att kunna slappna av. Bia klarade testet galant och när jag skulle lämna henne hos Försvarsmakten lämnades även en bit av mitt hjärta kvar utan att dra alltför sentimentala återblickar för er. För några dagar sedan fick jag ett mail. Om Bia! Från Bias hunddressör som arbetar vid Försvarsmakten. Att Klas tog sig tid att skriva det här mailet betyder oerhört mycket för mig. Här kan ni läsa om ni vill: Hej Carolina! Råkade hitta din blogg och har förstått att du saknar din Bia.. Ville berätta att hon har det bra, men framförallt tacka dig för det mycket värdefulla arbete och den fina start du gav henne. Jag jobbar som dressör vid hundavdelningen på flygbasjägarskolan (Blekinge flygflottilj). Bia har blivit speciell för mig också. Hon är en speciell tjänstehund. Vid en första anblick stämmer hennes personlighet inte överens med en tjänstehund och farhågor väcks vad gäller uthållighet och söklust.. Det har dock visat sig att hon är en fin sökhund som använder hjärnan framför musklerna. Hon har en fantastisk näsa och är väldigt stabil i alla sammanhang.
Bia jobbar, som du vet, som sökhund am-/vapen, men har också specialiserats mot vägsök, dvs att söka efter bomber och minor som grävts ner i vägar. Detta har aktuelliserats i samband med Afghanistan och vi har nu sökhundar permanent där. Arbetsuppgiften passar Bia jättebra! Hon har det naturligt för sig och svansen går i ett när hon jobbar.. och när hon hittar något går den som en propeller ;)
Då jag fick Bia blev jag hennes hundförare med målsättning Afghanistan. Det var inte bestämt att vi skulle åka, men i vilket fall rann det ut i sanden då Bia drabbades av en ryggskada. Hon har därför fått ta det lugnt och rehabliterats under lång tid och idag är det full fart igen. I och med att vi blev ekipage så flyttade Bia hem till min stuga tilsammans med hästar och hennes kompis Ante, en malinois som nu är pensionerad från sökarbetet. I vanliga fall bor hundarna på flottiljen, men Bia har stannat hemma hos oss och blivit mer än arbete för mig. Hon och Ante kommer väldigt bra överens och är ute på tomten och härjar hela dagarna :)
I övrigt så har jag jobbat mycket med klickerträning med Bia. Försöker skicka med ett litet filmklipp på ett av våra påhitt.. Bia har också blivit lite kändis. Skickar med länkarna så du får se...
Sitter vid jobbdatorn så jag får ingen ordning på bifogandet av filmer och bilder.. Vill du så kan jag skicka lite hemifrån sen.
Hoppas jag inte strör salt i såren med detta meddelande. Ville berätta att Bia har det bra och trivs med livet :) Än en gång tack för ditt fina arbete!
Jag har jordens bästa sommarjobbschef! Hon är en fixare av rang! Jag ringer och säger hur jag vill ha det och så ordnar hon det precis så! HURRA!
Idag har jag varit personal shopper åt min storebror som var ute efter inredningsprylar. Jag gick på som en dåre och prackade på Kristoffer en massa prylar: Jamen, den här var ju fin! Och den här kanske du ska ha? Och titta de här ljusen! Du gillar ju den här färgen! I utbyte mot min expertis (okej, allt är relativt) blev jag bjuden på lunch på Costas!
Nu är jag hemma på mellanlandning för mellis och övning inför tentan i piano som går av stapeln på torsdag. Alldeles strax ska jag cykla till Mariehem för dagens andra bjudning: middagsbjudning hos Sabina och de finaste trollungarna jag vet!
En annan bra grej som hände idag: Jag var på biblioteket och lämnade igen ett gäng böcker och stötte ihop med min handledare från musikpraktiken på Dragonskolan! Åh, hon gjorde en del av min dag! Lyckan i att ha turen att omge sig av bra personer har givit mig så otroligt mycket. Tack Karin!
Och så att det luktar sommar ute gör ju inte den här dagen sämre! Umeå, maj, 2011.
Jag och Tossa hade shoppat blommor. Lägg märke till min: "Rör ni så dör ni-min".
Lite vila!
Välkomstdrinkar.
Så var vi igång! Jag ber om ursäkt över bildkvalitén på vissa av bilderna.
Vår egenkomponerade (det mesta av konsertmaterialet var egenkomponerat) folkjazzvals "Ensam man".
Fantastiska, tio minuter långa, "Faust" som killarna skrev.
Och så lite folkmusik på det! Jag i Vilhelminas hembygdsdräkt. Texten handlade om kärleken till norra Sverige och jag skrev en vers om Dalasjö, hurra!
Klezmerlåten vi skrev av ren pepp ( och opepp med tanke på texten).
Viktor fick feeling. Ni som var där kan vara lyckliga. Ni som inte var det kanske kan finna lyckan någon annanstans.
ENSEMBLE XL!
Sammanfattningsvis var det en otroligt ösig, glad och musikaliskt sett väldigt bra konsert. Vår klass är gjord för att spela för publik. Tack till alla fina som kom och tittade på mig och min klass. Det betyder otroligt mycket för mig. Jag är glad att kunna ge er de leenden jag såg er ha under torsdagen och fredagen.
Idag har jag namnsdag och då tycker jag att man ska ta tillfället i akt att vara lite egocentrerad.
Jag tycker att det är himlarns kul att det är så många som hittat till min blogg. Har mer läsare nu än jag nånsin haft. Skriv gärna och berätta om det är något ni vill att jag ska skriva om, skriva mer om eller skriva mindre om. Vad som är bra, dåligt eller mellanmjölk. Gör det om ni vill, annars fortsätter jag i vanlig ordning!
midieval: sounds bad renaissance: sounds long and boring baroque: sounds harpsichord classicism: sounds playful and castrated romantic: sounds grantparents 20th century: sounds crazy, merely or not at all that should do the trick ;)
Thomas Geudens, vår belgiske utbytesstudent från förra terminen, om hur man hör skillnad på musikexempel.
Nu har jag förberett allt inför morgondagen. Ligger/sitter i sängen just nu och käkar melon! Imorgon kör vi 17 låtar med riktigt ös i Ljusgården, 19.30. Kom dit vetja!
I tisdagskväll var jag och Umeås snyggaste tjej på Midgårdsskolan för att kika på en konsert som Sabinas Göran varit projektledare för.
Just innan konserten mötte vi upp Peter och Johannes.
Projektet heter More than melody och innebär att Göran och andra musiklärare åker runt på skolor i Umeå och lär barn att skriva musik. Här hjälper Umeå musikskola med lärare och elever till.
En kille dansade så bra!
Alla elever hade skrivit bra låtar med riktigt chatchiga refränger och en del hade till och med koreografi. Allt hade de kommit på själva! Barn är riktiga kreativitetssprutor.
Kika gitarrkillen på golvet! Inlevelsen personifierad!
Riktigt bra uppstyrt projekt! Här är alla 150 barnen på scenen. Vid sådana här stunder är jag glad över det yrke jag valt. Nu vill jag styra projekt!
Lämnade min lägenhet 08.30 och kom hem 12 timmar senare. Begreppet trötthet har tagits till en ny nivå. Vi har repat, line- och soundcheckat, genrepat och imorgon och på fredag BLIR DET AV. Äntligen! Hoppas det kommer att gå bra under lunch- och kvällskonserten. Det är mycket att hålla reda på. Jag ska hoppa runt mellan olika instrument, komma ihåg koreografi, ha speciella mikrofoner till olika låtar, springa upp (nej, stopp! Nu höll jag på att avslöja för mycket för er som ska komma på kvällskonserten!) och komma ihåg en himlarns massa texter och stämmor och melodier och ackordsföljder och jadajada.
Nu ska jag sova och drömma om nått helt annat än musik. Det är planen!
Bit ihop. Det är det enda jag tänker just nu. Och så tänker jag att jag ändå gör det jag älskar, även fast den här stressen bryter ner mig. Men. Bit ihop.
Om exakt två veckor är 5 år (jag blir helt chockad över det faktumet. Tiden!) av studier över.
14 dagar bort. Bit ihop.
Kom och lyssna på konserterna. Det skulle betyda så himla mycket för mig.
Nu i veckan:
Torsdag 12.10 (Examinerande konsert) Fredag 19.30 (Examinerande konsert) Lördag 19.00 (Schmäck, jazzafton med mig och Peter)
Ett gulligt hus fotades under en vintrig promenad.
Det finns en anekdot kring dessa örhängen. De är min farmors vigselring som är delad på två (farmors förlovningsring har jag på fingret) och jag använder dessa rätt flitigt. Under en flytt kom ena örhänget bort. Det var spårlöst försvunnet och jag letade överallt. En dag när jag rensade i mina smyckesaskar kom det tillbaka, som att det aldrig varit borta! Några månader senare kom jag hem efter en dag på universitetet och upptäckte att ena örhänget saknades från örsnibben. Jag fick panik och ringde till mamma och grät, haha! Någon vecka senare hittade Johannes det på ett bord inne i studion på universitetet. Förmodligen hade örhänget dragits av när jag använde studiohörlurarna. Men förstå turen jag haft? Nu ligger de samlade i en ask på ett bra ställe. Det är sant som mamma säger: Guld kommer alltid tillbaka om det inte är stulet!
Muminprylar på Bokcafé Pilgatan. Vill ha allt.
Ullfår! Jag har fått dille på får. Så fort jag ser ett får bankar mitt hjärta extra hårt och jag tänker att jag vill ha en hel fårskock med lamm att mysa med!
Mitt favoritte, Hallonros, på Schmäck.
Johannes som liten. Ett mycket speciellt anslag måste jag säga!
Och slutligen: Ludvigs fina (och mycket interna) konstverk!
Idag har jag och Johannes varit på besök hos min vän Ida och hennes Erik som på mindre än två år utökat sin familj från två till fem personer, bra gjort! Här ligger Karl och sussar.
Här är Oskar. Han sov under hela besöket.
Siri tar hand om sin lillebror.
Anna, den här bilden tog jag enbart för din skull! Bebishanden!
Bebisgosande. Kunde knappt slita mig när vi skulle gå.
Ikväll gjorde vi pärlplattor på jobbet. Jag visade just plattorna för Johannes och så förklarade jag mitt koncept: Jag hade valt ljusa färger (vit, grå, beige) och en isig, ljusblå kulör för att skapa känslan av kyla eftersom jag gjorde snökristaller av pärlorna.
Johannes - Det är så typiskt dig. Varför kan du inte bara pyssla på? Varför ska du jämt ha ett koncept bakom det hela?
(Ibland när jag målar med Molly och Olivia kan jag gömma undan de "fula" färgerna, så att de målar med färger som passar ihop och därmed skapar en färgklang som stämmer bra överens med den estetik jag vill ska råda. På DEN nivån är det).
Om jag någon gång ska spela in ett album ska det helst vara ett konceptalbum. Det är inte för inte Viktor kallar mig och Johannes för "Pretto-paret". Jag har inte bestämt mig för om jag tycker att det är bra eller inte. Med lite självdistans funkar det säkert.
En av mina klasskompisar sa att hon tycker att jag är bra på att ta kritik.
Det kanske inte låter så märkvärdigt, men för mig är det speciellt. Komplimanger rörande ens person känns genuina och utvecklande. För några år sedan behövde jag öva på att ta kritik på ett bra sätt. Nu tar jag kritiken, avgör om den är relevant, funderar på den och anpassar mig eller kör på. Det är inget mer med det. Det känns gött!
Nu ska jag cykla iväg till jobbet. Hoppas vi hittar på något fartfyllt ikväll, annars finns det en risk att jag somnar i soffan i tv-rummet efter en dag med sju timmars ihärdigt repande!
Idag fyller en mycket bra person 5 år. 5 år är en stor grej! Grattis bästa Molly. Jag är så glad att du finns i mitt liv så jag får plaska runt i barnbassängen och leka med badankor, flamsa på med gott samvete, titta på hur mycket Astrid Lindgren jag vill, köpa tablettaskar för 10 kr och besvara frågor som kanske är helt självklara för mig men helt nya för dig.
Jag tänker att jag ska göra en sak. Fastnar på stolen och glömmer det. Gör det. Glömmer att jag har gjort det. Visst är jag ganska trött då?
Idag har jag avverkat flertalet sinnesstämningar. Har pendlat mellan likgiltighet, uppgivenhet, katastrofal trötthet, galna skrattanfall så tårarna sprutade, kämparglöd, musikpepp, musikdepp, arga utfall på idiotiska sopranstämmor och allt detta med en obefintlig humornivå. Mina skämt har under dagen varit ohälsosamma låga. Under alla de här sinnesstämningarna har jag hunnit med att repa folkmusik och vokalensemble, öva inför pianotentan, spela in 4-stämmig kör i studion och nu ska jag in på sista andningen inför mitt och Peters jazzrep. Peter, om du läser det här innan repet, ha tålamod!
Ikväll har jag och Johannes hälsat på Jessica och Mattias och gossen Sundholm Månsson! Arvid är söt som det godaste mjukglasströsslet en solig dag i maj. Han var så fin när han låg i min famn och hickade.
Som jag tidigare berättat tycker Mattias att jag är den största lokalpatriot han någonsin träffat. När jag berättade att jag ska ha min hembygdsdräkt i ett av numren under konserten (är redan uppe i fyra klädbyten) skrattade han. MEH! Jag ska bära upp min härkomst med stolthet, haha!
Idag är jag återigen irriterad över det svenska folkets oförmåga att stava rätt.
Ett vanligt fel jag stöter på flera dagar i veckan är detta: Huvudexempel:
- Ni är välkommen.
Andra exempel:
Vi kände oss vilsen. Vi är bortkommen.
Då vi lever under 2000-talet då "ni-andet" inte längre är speciellt vedertaget då det kommer till seder, betackar jag mig från detta.
Det är fel rent grammatiskt för att "Ni" och "Vi" står i pluralform (det vill säga flera) och om meningarna ska bli korrekta måste man därmed ändra adjektiven "Välkommen", "Vilsen" samt "Bortkommen" till "Välkomna", "Vilsna" och slutligen "Bortkomna" för att få dem att passa till pronomenen "Ni" och "Vi". Vill man däremot säga "Välkommen" får man lägga till singularpronomenet "Du" följt av "är". Så får man naturligtvis göra, men att blanda ska man avhålla sig ifrån dels för att det är ett språkfel och dels för att det är extremt fult i text.
Fel:
Ni är välkommen.
Rätt:
Du är välkommen. Ni är välkomna.
Förstår ni?
Vi har ofta vår dialekt att skylla på när det bråkar till sig för oss gällande denna skrivregel. Men! Glöm ej: skilj på talspråk och skriftspråk. Dialekt i skrift är charmigt till en viss gräns.
(Den uppmärksamme/a läsaren lägger märke till att adjektivet "Välkomna" även kan vara ett verb, beroende på i vilket sammanhang det används. Visst är det spännande med språk, hehe?)
Kände att ett morgonspring i solen innehållandes små stopp längs vägen för improviserade styrkeövningar på diverse bänkar var en bra start på dagen. Nu är jag redo för den här monsterrepdagen plus examination i rytmläsning plus kvällsrep (den här veckan kommer att bli lång, rep rep rep och jobb i helgen). Nu ska jag äta frukost och sen cykla till skolan. Hoppas ni får en fin måndag.
Tänker på mormor som är i stugan i Dalarna. Jag hoppas verkligen att jag hinner åka dit något i sommar.
I helgen anordnas Vilhelmina Music Competition i Vilhelmina och radiokanalen P4 Västerbotten med Gerhard Stenlund och Carolina Miskovsky i spetsen besöker kommunen. Min pappa intervjuades om näringsliv, turism och kultur i Vilhelmina. När han får frågan om vad han själv sysslar med på fritiden svarar han genom att framhäva andra personers engagemang i det lokala kulturlivet (pappa är ju en riktig kulturnisse) och jag tycker det är så fint. Han framhäver andra istället för att babbla om sitt eget som så många andra skulle ha gjort (jag till exempel, haha). Att Vilhelmina anordnar arrangemang som musiktävlingar och körslag (och flera andra bra grejer också för den delen) visar på att även en liten kommun kan ha stor drivkraft. Heja Vilhelmina och heja lill-pappa!
I tisdags kom Elisabeth hit och hämtade hem Silver. Det är tomt i lägenheten nu. Ingen som kommer och lägger nosen på mitt ben. Ingen som tittar på mig med stora, bruna ögon. Ingen som springer runt, runt av glädje när jag kommer hem.
Jag och min eminente pianokompanjon Peter har under hela den långa och mörka vintern repat ihop för att kunna bjuda er på jazz. Sättningen är piano, sång och en snutt munspel. Jag skriver inte så mycket mer än så, kom och lyssna istället!
Min vän Anna är lika galen som mig i patinerade kistor, gamla koffertar på vindar och sockerlådor man drar ut från en hylla. Ikväll har vi bläddrat och "åh-at" och "fiiiiin-at" oss igenom en hel hög med inredningstidningar. Vårt nästa projekt är att cykla ut mot Baggböle och spana på äldre, mysiga hus!
Tack bästa Anna för att du ligger på samma nördighetsnivå som mig!
Den 27 och 28 april (den ena är född innan tolvslaget) föddes Ida och Eriks magiskt söta tvillingpojkar Karl och Oskar. Grattis! Ida har varit en kämpe under hela graviditeten. Vill hälsa på nu och gosa och snusa bebisdoft. Ida, när kan jag komma? Hehe!
Det gick precis förbi ett ungdomsgäng utanför fönstret. En flicka i röd basker tappade sin vante och pojken som gick bredvid henne tog upp den. Hon tog på sig vantarna igen och satte sig på hans pakethållare och så cyklade de iväg. De andra stannade kvar och vinkade. Jag upptäcker nya texttolkningar i min favoritdiktsamling: Måndagsdikterna av Per Lindberg. Dricker perfekt tempererat te. På en galge på dörren till min klädkammare hänger min hembygdsdräkt. Snart ska jag bära den. Ute är det halvväder. Farmor skulle ha stannat inne. Jag tänker på hur det blir till hösten. Hur mycket som ska falla på plats. Platsläggning. Tänk om livet var en hund som man bara kunde platsa; nu är det bra, gå på plats! Och så tassar livet iväg över golvet och lägger sig ner och andas tungt. Jag vet inte om livet kan snarka. Kanske.
Ikväll har jag och Peter varit på skolan (alltså, att jag fortfarande säger "skolan", menar såklart universitetet) och repat inför något jag senare ska skriva om. Jag hade tagit med mig en termos med mitt nya te "Hönan Agda" och jag vet ingen som blir så glad över te som Peter. Repet gick riktigt bra, vi körde igenom tolv (!) låtar på två timmar.
När jag kom hem - trött, seg och opeppad på att diska - möttes jag av tända ljus, städad lägenhet, diskad disk och framdukat kvällsfika. Vad är det? Svar: Total lycka. Johannes är en man av rang.
Många människor skriver följande "Jag kommer från XX där jag är född och uppväxt"
Jaha. Kanske inte något man reagerar på i första laget, men! Det är fel!
Följande exempel är rätt:
Min uppväxt var bra. Jag har bara gott att säga om min uppväxt. Min uppväxtort XX..
Märker ni ett mönster? Jag sätter alltid MIN framför "uppväxt". Varför? Därför att det är ett substantiv (namn på ting till exempel boll och ring, saker man kan sätta en, ett, flera, min, hennes och så vidare framför).
Följande exempel är fel:
I XX där jag är född och uppväxt.
Rätt ska vara: I XX där jag är född och uppvuxen.
Varför? Jo, regeln är enkel: ordet "uppvuxen" är ett adjektiv (en ordklass som anger egenskaper eller tillstånd) och eftersom meningen innehåller ett "är" kan substantivet "uppväxt" ej användas, utan det korrekta är att använda adjektivet "uppvuxen".
Alltså: "Uppväxt" är ett substantiv (Min uppväxt ex.) och "Uppvuxen" är ett adjektiv (Jag är uppvuxen ex.)
Enkel grammatik. Sådärja. Dagens språkhettning! Nu drar jag och repar jazz, adjö!
Jag har alltid tyckt att cello är ett av världens vackraste instrument och jag vill gärna lära mig spela ett stråkinstrument. Eftersom jag snackat om att börja spela cello så länge sa Veronica i min klass: Vet du, du kan få låna min systers gamla 4/4 cello ett tag, den står ändå bara hemma och samlar damm!
HURRA! Jag har lånat den och ska öva och öva och det läskiga med hela grejen är att jag bland annat ska spela cello på vår konsert! Ännu en anledning att komma och lyssna alltså!
Idag hade jag och Peter ett litet piano och cello-jam där vi inspirerades av musikhistoriens allra bästa epoker: minimalismen. Mmmm.
Så, dagens lärdom blir: Om du tröttnat på något instrument, lär dig ett nytt!
Vänner, nu slipper ni härmed oroa er över att ni ska missa maj månads stora happening. Det är för mig en stor ära att presentera tider och annan information för några små spelstunder jag och min klass ska avverka innan vi får betyg i ensemble och ensembleledning.
Konsert 1: Torsdag 19 majklockan 12.10 - 13.50 Konsert 2: Fredag 20 maj klockan 19.30 -> (till vi känner oss färdigspelade)
Plats och pris: Båda konserterna är gratis och hålls i Ljusgården, Lärarhuset.
Konserterna är examinerande och det kommer att bjudas på en blandning av egenskrivet material samt covers (allt för den sköna igenkänningens skull, hehe). Lunchkonserten är en forkortad version av den längre kvällskonserten där hela låtlistan kommer att spelas, därför: om ni har möjlighet (vilket jag tycker att ni ska ta er) så kom på kvällskonserten.
Jag kommer att påminna lite nu och då om detta evenemang, men planera in det i kalendern redan nu.
Det vore så himla kul om jag får se era ansikten i publiken!
Har haft en bra söndag: blåsig hundpromenad, traditionell månadsstorhandling på Ica Maxi, middag samt dubbelavsnitt Morberg med storebror och Johannes, bytt (dyra) strängar på cellon (eller okej, jag överlät uppdraget till Johannes då han gör det på en kvart istället för att jag ska förkorta med liv genom att utsätta mitt hjärta för onödiga utbrott) och ikväll har vi tillsammans med Idamari hälsat på Anna och Robert i Kåddis och kikat på film.
Nu nördar vi Queen, Queen – Who Wants To Live Forever, som vi helt plötsligt blev sugna på att höra! Mäktig ballad såhär på kvällskvisten.
