JO just ja! Ni kanske kommer ihåg att jag skrivit om att vi har två "fylla i böcker" till Vidar som vi skriver i? Båda är nu spårlöst borta! Jag är säker på att jag lagt dem på något "säkert" ställe men jag hittar dem ingenstans och det känns som att jag letat överallt. Alla tips emottages tacksamt. Det kan till exempel vara om och när du såg böckerna, var jag hade dem då och om du har något tips på var jag kan leta. Kontaktar snart en sierska! Haha!

 

Tänkte att det kan vara roligt med en uppdatering om vad som händer på hundfronten! Jax har det extra fint nu i dagarna och har besök av en löptik. De har parats två gånger och ska paras ännu en gång i morgon. I natt vaknade jag av att Jax ropade på henne (hon bor i Imras hundgård + hundhus) och hon svarade genom att yla tillbaka. Så höll de på från klockan 04.30... Major blir avundsjuk och går omkring här inne och piper som en annan pipleksak. Vi har Jax och Bodil (hehe, så gulligt namn på tiken) åtskilda i varsin hundgård. Vet att flera brukar släppa ihop hanhund och tik som ska paras och låta dem vara tillsammans ett par dagar men det känns inte rätt för oss. Dels finns det en stor risk att de skadar varandra om det går för fort eller för hårdhänt till och dels kan både tik och hane bli otroligt stressade av det. Ännu en anledning är att det är betydligt enklare att hålla koll på parningarna så man verkligen vet att hundarna har fullföljt dem. Dessutom: Jax är ju värd rätt mycket, både i tid och pengar mätt, och att vara vid hans sida när han träffar tikar ger både oss och honom trygghet - även hur snäll tiken än må vara. Djur är alltid djur!

I går gick jag upp på lagårdsvinden och hämtade mer min spark och dammade av den gamla sparklådan som jag och mina bröder åkt i när vi var små. Det var ett jättebra sparkföre i dag och dessutom premiär för Vidar i sparklådan för förra vintern åkte han mest vagn eller drogs i släden av hundarna. Upptäckte förresten en ny sida hos Imra i dag. När vi kom och sparkade där efter vägen kom en annan bybo och sparkade med tre hundar. Då reste Imra ragg och morrade. Antagligen för att vakta Vidar för hon har aldrig gjort så när jag haft henne med själv och alla som träffat Imra kan intyga att hon är den snällaste hund som finns, om än rätt jobbig ibland, haha!

 

 

 

Ni kanske kommer ihåg att jag har skrivit mycket om min nervositet inför tävlingar. Nervositeten kommer på tävlingsdagen och jag spänner mig och blir rätt "kort i tonen" mot Imra. Det gör att hon går ner sig och inte lyckas leverera med den fart och det engagemang hon kan visa och poängen (och resultatet) blir därefter. Under den senaste tiden har jag läst på mycket om mental träning (sjukt underskattat!) och utgått ifrån tankesätt och inställning vilket visat sig positivt i träningen med Imra. Hon är väldigt förarbunden (även om hon kan arbeta självständigt) och lystrar av hur jag är och känner mig vilket gör att jag måste föra över positivism och engagemang till Imra så hon känner att hon får en vilja att samarbeta med mig. För vem vill samarbeta med en suris som bara är nervös och spänd? Inför den här tävlingen har vi tränat korta, men intensiva och riktade pass och det känns kul att det gav sånt fint resultat.  

 

 

I dag hade jag styrt mammaträff här. Vidar tyckte det var kul och spännande att det var ett gäng bebisar här när han vaknade efter förmiddagsvilan. Är så himla glad över vår föräldragrupp. Tanken med dem är ju att man ska få chansen att utbyta erfarenheter, ge varandra råd och stötta varandra i rollen som förälder och jag känner mig trygg i vår grupp att fråga om råd. Har dock förstått att det inte är så i alla grupper och kommuner vilket är synd för jag känner att träffarna ger mig så mycket! En jag känner sa att det i en tidigare föräldragrupp i en annan kommun varit väldigt mycket jämförelse och strävan efter devisen att "mitt barn klarar allt så bra och är så himla lättsam" och sas det något "negativt" eller uppdagades något "problem" i skötseln eller utvecklingen av något barn så blev det nedlåtande kommentarer och blickar. Så jäkla trist. Kan vi inte bara komma överens om att alla barn är olika? Så även vi föräldrar. Rutiner och tankesätt som passar hos en familj kanske inte faller i god jord hos en annan. Alla strävar ju efter att göra vad som känns bäst för dem och det är gott nog tycker jag. Jag är oerhört tacksam över vår föräldragrupp och att det är skön och avslappnad stämning i den!

I kväll har jag varit på klubben och tränat denna tornado till hund. Hon tyckte det var superkul att komma tillbaka till klubben och träffa hundar och hundfolk igen efter en sommar med sporadisk träning här hemma (även fast vi nu i slutet fått till några riktigt fina pass på hemmaplan). När vi tränat klart gick vi till agilityplanen och körde ett par varv och Imra älskar verkligen det. Hon kastar sig över hindren och rusar på i hundra knyck. Är nästan rädd att hon ska göra sig illa men hon bara kör, älskade hund!