Tycker väldigt mycket om Kents sound på nya singeln 999. Det känns som om de är tillbaka i grundsoundet efter elektro-svängen de var inne i ett tag. Jag har vuxit upp med Kent. Minns när jag gick runt med min allra första MP3-spelare med Isola-plattan i öronen. Det var tider det! Minns även hur jag och storebror öste "Socker" från albumet "Vapen och ammunition" från 2002 uppe i hallen varje morgon innan vi skulle åka till skolan. Då var jag 15. Nu är jag snart 25. Kent är fortfarande lika jäkla bra. Kents låt "Det finns inga ord" hjälpte mig att äntligen fatta att jag var kär i Johannes. När han skickade ett sms med orden: Är på Mediamarkt. De spelar "Det finns inga ord".

När jag fattade. Tack för det, Kent. Tack Jocke Berg för Sveriges bästa rockpoesi.

Min onsdag:

- En lektion om rösten som instrument.
- En teorilektion där vissa elever jobbade med kadenser, transponeringsuppgifter och stämföring medan andra kämpade med att förstå sambandet mellan puls, takt och rytm. Intressant blandning!
- En lektion om skillnaden mellan dialekt och sociolekt och sambandet där emellan. Eleverna ville att jag skulle placera in alla inom de fyra olika språknivåerna: neutralt standardspråk, regionalt standardspråk, utjämnad dialekt och genuin dialekt och de blev helt till sig när jag imiterade de få dialekterna jag kan, haha!
- Ett möte med en av mina handledningselever plus familj där jag fick höra saker som gjorde mig så glad (och rörd) och som påminde mig om varför jag jobbar med det jag gör.
- 45 minuters konflikthantering i praktiken. Det är bara och andas och be var och en berätta sin version så brukar det lösa sig. Konflikthantering är något jag tycker är väldigt intressant och jag vill lära mig mer om det! Just nu är mina elever de bästa lärarna!
- En sväng upp till Gravkapellet för att testa pianot jag ska spela på imorgon.
- Vårens första glass med Ludvig på väg hem.
- Converse-invigning för detta år! Förstå att grusvägen är framme utanför mitt hus. Känslan.

Bra dag.

Är fortfarande kvar på jobbet och ska avverka en timma till innan jag kvällar för idag. Jag har efter min tidiga uppstigning varit lite trött idag. Det har i sin tur lett till att jag blivit aningens mer virrig och pratig vilket mina elever gladeligen uppskattat då de under flertalet tillfällen haft bättre koll än mig. Hade precis ett körrep som gick strålande. Nästa vecka ska jag styra en liten minikonsert inför påsklovet, det blir fint. Ska se om vi kan fixa någon filmare så kanske jag lägger ut det.

Ikväll har vi bowlat med jobbet och det gick sådär. Ibland måste jag lära mig att fokusera på vad jag gör, teknik och sådant "tjafs", istället för att gå in för att vinna och BARA sikta på att vinna. Man tappar lite fokus på det. Teknik och sånt "tjafs" bland annat.. Jaja. Tycker ändå att bowling är en dödligt tråkig sport. Det var i alla fall mycket trevligt att umgås med mina kollegor!

Imorgon när jag kommer hem från Saxnäs ska vi åka till Näsåker. Längtar efter mormor. Johannes ska också komma dit. Dubbellängt. Nu ska jag blunda och somna så att det blir imorgon snabbare. Jag tänkte så när jag var liten och gör det fortfarande. Testa själva, det fungerar.

Torsdagen innan sportlovet anordnade jag och min superkollega Hans en Öppen Scen på skolan där jag jobbar. Om ni går in HÄR och klickar in er på bilden på klubbladet så kommer ni till skolans hemsida. Där på förstasidan kan ni ladda hem ett filmklipp från dagen. Jag känner mig lite som en "mamma" med stolthetshybris. Det är så fascinerande att se detta: hur man först övar med eleverna, peppar dem att uppträda och sedan se dem växa när de inser att de klarar av det.

Ps: Måste verkligen sluta haka upp mig på att göra typ alla ackord till sus2. Blir jobbigt att lyssna på.

Roade mig just att blicka tillbaka i arkivet.
Vi ska se vad jag pysslade med under mars 2008:

"Olle Nyman kära läsare; det är helgens musiktips. Jag blev under gårdagen, som var betydligt bättre än denna fredag på alla tänkbara vis, introducerad till Olles underbart kreativa stämma - för ja - han är kunskapskreativ i sin imponerande musikalitet. Han leker för att han kan det. Ungefär som att veta hur man använder semikolon om vi ska snacka språkriktighetstermer. Semikolon används när punkt känns för stort och komma för litet. Jag använder det dock när jag liksom vill hejda meningen för ett slag för att på så sätt skapa någon slags effekt; jag vet dock inte om jag lyckas?

Olle använder ett musikaliskt semikolon, vi kan kalla det för brantbalansering - han liksom töjer på gränserna - och ja, han lyckas med det. Jag önskar att även jag kunde klara av det där med brantbalanseringar och övriga spörsmål på ett högst oklanderligt vis. Men icket."

Under mars 2009 skrev jag om frukter.. tydligen:

Ifrågasättandet går som en lång, vass linje
kring mitt beaktande
för inte någon gång
har beslutsamheten haft en sån central roll
Utgår man från endast en position
hela tiden identisk
kan man bara välja en stig
att vandra
mot samma mål
hela tiden
men vågar man
vika av
hittar man det
alla missar
i rädslan
att avvika

Inskränktheten lyser upp
som den värsta neondemon
kom!
inte hit,
men gärna längre fram

i tanken

/ Carolina, fredagkväll 16/3

Nikki är extremt pedantisk (det är ju bara att titta på hennes mor) och av mig fick hon en målarlåda i present. Vi satte oss vid köksbordet för att måla och jag hinner inte ens sätta pennan på blocksidan innan hon säger:

- Du får inte måla utanför!

Efter målandet tog jag och Emily en promenad till stallet för att fodra hästarna. Hästlukt är verkligen något jag saknar att känna dagligen, vilket jag gjorde när vi hade en egen häst i familjen.

Skolinspektionen är på besök på min skola i veckan. Jag och fem kollegor har suttit i intervju med dem i eftermiddag. Min hjärna är lite trött. Jag gillar intensivitet och att hjärnan får jobba på högvarv, men nu ska den få vila en stund. Jag blev inspirerad av skolinspektionen och kunde inte låta bli att tänka på var jag själv är om 20 år. Att jobba som lärare är verkligen något jag brinner för, just nu, men om ett tag kommer nog tankarna, målen och visionerna att vandra vidare och då är vidareutbildning och något annat jobb inom skolsektorn något jag gärna skulle vilja engagera min hjärna. Jag har även så himla mycket andra roliga grejer i mitt huvud på saker jag vill göra och hinna med.

Vi hade även möte på Musikskolan imorse där vi pratade om framtida visioner och jag ska arbeta vidare med en punkt inom det området, spännande.

Det sista mötet för dagen blir hos Nikki som fyller fyra år imorgon!

Om ni bara ska lyssna på ett band idag tycker jag att ni ska ta er en lyssning på min fantastiske pojkväns band Inner Voices. Mer episk prog får man leta efter. Lyssna på låten Acedia och känn den musikaliska känslostormningen i era kroppar.

På mitt nattygsbord ligger en bok där jag skriver saker jag kommer på precis det ögonblick jag är på väg att somna. Skriver jag inte ner det jag tänker försvinner det nästa dag. Det kan vara alltifrån lektionsidéer, texter jag vill skriva, karaktärer jag vill hitta på, företagsidéer och ord som passar fint ihop i en mening. Jag hoppas att mitt liv blir långt för jag måste ha tid att göra slag i saken kring dessa idéer.

Sitter i sängen med datorn i knät och lyssnar på vinden som viner runt husknuten. Här på backen där jag bor blåser det i princip jämt. Allt mellan en svalkande sommarbris till hårda stormbyar. Vissa rum blir väldigt kalla när det blåser och i natt ville jag så gärna sova i det lilla gästrummet jag gjort i ordning, men det var för kallt så jag fick gå in i sovrummet igen. Här är det behagliga 19 grader. Perfekt sovtemperatur. Jag hatar att svettas.

Imorgon åker jag till Skellefteå och jag längtar så mycket efter att träffa Johannes (som åker från Umeå på kvällen) och hans fina familj.

Ikväll har jag haft besök av Emma, hennes bror Mattias och så lille Gustav. Han var nyfiken på min tramporgel men höll för öronen då jag spelade, haha!

Ps: Det är så kul att ni läser tycker jag. Det är fler och fler som hittar hit och jag blir så himla glad när ni lämnar en kommentar då och då. Jag blir så inspirerad att fortsätta fotografera, skriva och greja på!

Soffgruppen. Jag har bara köpt sofföverdrag och återanvänt farmor och farfars soffgrupp som var i helt okej skick. Filten, mjölktråget, bordet, den gröna kudden och den halvrostiga skålen/hinken är gårdsfynd. Den grå kudden har mormor sytt och den beiga kudden har jag köpt.


Bordet har jag målat om.


Väggarna är original, vi slet bara bort tapetlagren och väggpappen och så kom denna fina råspont fram. Tramporgeln har jag köpt på loppis för 50 riksdaler. Kofferten låg i en gammal kospilta i lagårn (!) och hattasken är från kallskrubben på vinden.


(Så här såg det ut förut och detta är den plats där tramporgeln nu står. Jag vill påstå att det blev en väsentlig skillnad).


Det bästa jag vet är att fynda/hitta saker och ge dem en ny plats att bo på. Det finns förresten en kul historia bakom den där kofferten. För några helger sedan var det loppis i Dalasjö och jag var där såklart. Jag gick fram till min gamla byskolelärarinna Gunilla för att fråga om hon sålde den fina kofferten hon hade böcker i. Såklart inte, sa hon med ett tillande skratt och en menande min som avslöjade hennes njutning av att jag inte fick lägga vantarna på den. Jag gick hem, smått upprörd över att hon endast haft den fina kofferten som lockbete. Gick ut till lagårn för att spana på en annan grej och hittade ovanstående koffert bland en massa bråte. Haha, tji fick du, Gunilla!


Bästa platsen. Denna fina pjäs har jag dock inte fyndat på nån loppis eller lagård utan den här favoritoprylen köpte jag för min första lön!


En liten bild på mina ostrukna linnegardiner. Det kommer fler bilder sedan då jag fått upp blomhyllorna och så.


Jag är ju ett fan av industrilstilen så ni kan ju tänka er lyckan när jag fann detta skåp i kallskrubben! HURRA!

Fler bilder kommer som sagt sedan då jag fått upp lite hyllor, tavlor och diverse annat! Måste bara tänka igenom hur jag vill ha allting först.

Hej farmor och farfar!

Det här skriver jag en marskväll på ett fenomen som kallas blogg. Ni vet nog inte vad en blogg är och jag brukar förklara att en blogg är en personlig sida där man kan publicera text, strömmande media och bilder. På min blogg ligger ert hus ute för allmän beskådan.

- Men vad i allsin dar! tänker du nu farmor, men lugn. Jag ska berätta från början.

I juni 2011 tog jag min examen. Jag fick komma på arbetsintervju och jag fick jobbet. I Vilhelmina! Det trodde ni inte va? Som ni vet är jag inget fan av trängsel utan trivs där jag kan få plats med mig själv och allt som hör där till. Ert hus stod tomt. Jag flyttade in. In till minnen och till korkmattor som rivits bort till förmån för det fina trägolvet där under, in till väggar som lutar fyra centimeter och in till knak i väggarna och steg i trappan om nätterna. Är det ni som vandrar för att se till att jag har det bra? Jag brukar tänka det.

Vet ni något mer? Jag har tapetserat, målat, slipat och möblerat om. Farmor, du skulle bli huvudvinglig om du kom in till hallen.

Köket har också genomgått en förvandling. Nya tapeter är uppsatta och luckorna är sprutmålade i nyansen "Soft forest". Bordet har jag bytt ut till ett bord du säkert fyndat på någon auktion, farfar. I sommar är jag ledig i åtta veckor (lärare har sådana förmåner förstår ni) och då ska jag också fynda på auktion. Farfar, jag önskar att du kunde berätta om dina bästa fyndartips, även om jag vill tro att jag har ett rätt gott öga till sådant som är värt att lägga en slant på.

I sovrummet uppe har jag målat vitt och plastmattan är borta och jag har placerat sängen så att jag kan ligga och titta ut när norrskenen drar över himlen. I Anders gamla rum har jag inrett ett bibliotek där jag sitter i gungstolen och läser (fast om jag ska vara ärlig springer jag mest upp och ner för trapporna på jakt efter något verktyg jag lyckats förlägga någonstans). Jag grejar mest hela tiden. Farmor, du skulle skratta om du såg mig fara omkring från det ena rummet till det andra när jag får mina il.

- Du jett ta e` litte försektigt, sä du int rammel!

Jag har så många funderingar jag önskar att du kunde svara på, farmor. För någon dag sedan köpte jag till exempel fröer för nästan 700 kr trots att jag knappt kan någonting om odling. Rädslan över ett eventuellt misslyckande finns inte. Det är mer legitimt att misslyckas med några fröer än vad det är att misslyckas med en uppsats. I Dalasjö finns ett lugn där stressen har svårare att hitta in. Visst kände ni också det? Jag lever mer i nuet nu än vad jag någonsin gjorde under studietiden i Umeå. Ibland kan jag känna att du är nära farfar, att du sitter där vid bänken i köket och lagar ett träns och låter det få ta sin tid. Att låta saker ta sin tid är något som sitter i väggarna i det här huset. Även om jag vill skynda och ibland inte har tid att vänta kan jag i efterhand inse att de där dagarna som gick, där man inte gjorde något, var de dagarna man fick de bästa idéerna för att fortsätta.

Jag känner att ni finns här med mig och det bidrar så mycket till att jag aldrig någonsin är rädd för att åta mig något jag aldrig provat förr. Era kunskaper och livskraft har ju utvecklats här, precis där jag sitter på en stol i köket. (När jag precis flyttat in hade jag "min plats" på din gamla plats, farfar, men det kändes konstigt. Det är ju din plats. Nu sitter jag mitt emot så vi kan samtala om vi vill varandra något. Annars kan vi vara tysta, det fungerar bra. Jag tycker så mycket mer om tystnaden nu också.) Uttrycket "learning by doing" har fått en helt ny innebörd. Vet jag inte hur jag ska riva ett golv lär jag mig det genom att fundera och testa. Om jag inte orkar vänta på hjälp med mäta och skruva upp ett hyllsystem gör jag det själv. Själv är bäste dräng, visst är det väl så? Även fast jag nog tar emot betydligt mycket mer hjälp än vad du gjorde på din tid, farfar.

Jag hör hela tiden vad ni tänker.

- Jasså, jaha. Ha hon rivä bort e dann tapetra och jasså, jaha, ha hon måläa direkt på vägga, gå e danne bra då, jaha, mm.
- Men du si ju dä, Bo, dem jett ju få göra på deräs vis!

På mitt vis blir det. Med er i tankarna.

Ps: Farmor, jag tar det försiktigt med lamporna. "Lampen brinn int i hele huse"!

Medan vi väntar på bilder från vardagsrummet kan vi kika på det lilla rummet innanför biblioteket. Rummet har hittills använts till förråd till mina, Kristoffer och Ludvigs skolsaker, spel och pussel och sånt. Men icke längre! Fick ett ryck för några kvällar sedan och började rensa och sortera. Måste liksom ha fler inredningsprojekt på gång så jag inte lägger allt mitt fokus på ett rum och så blir det inte bra. Jag garderar mig. Visar mer bilder sedan. Här är i alla fall en blå sockerkista och ett grått pottskåp som jag hittade i lagårn idag då jag var dit i ett annat ärende (vågar inte säga att jag är beroende av att leta saker där i risk att verka galen).

Dammade av denna gamla spotify-lista jag gjorde förra året. Det är en skön mix av bland annat mycket 80-tal, en del motown och så lite svenskt. Lyssna och peppa för våren!

(Det känns för övrigt väldigt skumt att vara hemma. Som att jag skolkar från jobbet. Jag har dock lov så jag är hemma på legitim grund. Måste nog jobba lite så det inte känns allt för konstigt och sedan ska jag gå en promenad i solen!).

Igår körde vi Öppen scen på mitt jobb. Jag blir så mallig och stolt över min elever som vågar ställa sig på scenen och spela och sjunga eller både och. Så himla modigt! Känslan av att följa tveksamhet till beslutsamhet till nervositet till pepp och till förnöjsamhet och stolthet är oslagbar. Under stunder som igår känner jag verkligen hur mycket mitt jobb ger mig. Att jobba med ungdomar som är så pass formbara. Att se hur de kan ändras från molokenhet till "okej-känsla" genom några ord eller en klapp på axeln. Det är fint.

När jag gör sådant här tråkjobb så tänker jag bara på färg och form och hur jag ska inreda så känns det genast mycket bättre.

Ps: Ni kan ju bortse från mitt smutsiga hår och istället lägga märke till min mycket graciösa sittställning!

När det blir vår tänker jag alltid på de som dött. Hur synd det är om dem som inte, efter en lång och kall vinter, får tina upp medan marssolen lyser på deras bleka ansikten. Tänker på låten med Kraja som rubriktexten är hämtad från.

På fredagar jobbar jag ju i vanliga fall i Saxnäs, men idag har de friluftsdag så jag jobbar hemifrån istället. Man kan säga att jag fick en bonusdag till mitt sportlov. Dagens planer är att rätta arbeten, förbereda inför mammas födelsedag imorgon, gå ut i solen (är sugen på att springa men är inte sugen på att halka omkring på vägen, Idamari, har du något tips på bra halkskydd?), laga middag samt dra mer spik från vardagsrumsgolvet.



(Det känns som om jag saknar Thimmie mer och mer. Första veckorna var jobbiga, sedan gick det rätt bra, men nu. Nu vet jag inte vad som hänt. Nu "ser" jag henne överallt, jag hör hennes små tassar, jag vänder mig om efter henne när jag är ute för att se att hon inte smiter iväg nånstans. Jag saknar henne så himla mycket. Det är så ensamt när alla är borta och jag är ensam är på gården. Thimmie har alltid vara det perfekta sällskapet. Jag brukade ofta gå in till mamma och pappas hus och hämta henne så hon fick vara hos mig när de var borta. Nu är det bara ensamhet och saknad).

Februaritemat var Fåfänga. Jag använde en blå stol, en spegel samt pappa och  Anders gamla Barbiedocka från 60-talet till rekvisita för att gestalta temat.

Kika in på de andras bidrag:

Penélope
Anna
Nathalie
Evelina