När det blir vår tänker jag alltid på de som dött. Hur synd det är om dem som inte, efter en lång och kall vinter, får tina upp medan marssolen lyser på deras bleka ansikten. Tänker på låten med Kraja som rubriktexten är hämtad från.

På fredagar jobbar jag ju i vanliga fall i Saxnäs, men idag har de friluftsdag så jag jobbar hemifrån istället. Man kan säga att jag fick en bonusdag till mitt sportlov. Dagens planer är att rätta arbeten, förbereda inför mammas födelsedag imorgon, gå ut i solen (är sugen på att springa men är inte sugen på att halka omkring på vägen, Idamari, har du något tips på bra halkskydd?), laga middag samt dra mer spik från vardagsrumsgolvet.



(Det känns som om jag saknar Thimmie mer och mer. Första veckorna var jobbiga, sedan gick det rätt bra, men nu. Nu vet jag inte vad som hänt. Nu "ser" jag henne överallt, jag hör hennes små tassar, jag vänder mig om efter henne när jag är ute för att se att hon inte smiter iväg nånstans. Jag saknar henne så himla mycket. Det är så ensamt när alla är borta och jag är ensam är på gården. Thimmie har alltid vara det perfekta sällskapet. Jag brukade ofta gå in till mamma och pappas hus och hämta henne så hon fick vara hos mig när de var borta. Nu är det bara ensamhet och saknad).