Nostalgin!
Hittade en låt jag halvt hade glömt bort! Minns att jag letade efter den för ett tag sedan, men sedan föll den i glömska igen. Idamari, minns du den här låten? Den finns till och med inpräntad hemma på stallväggen! Åh. Nostalgin.
Operation mysigt äldre fik
När jag och Kristoffer i förra veckan intog "De bildades stad", Uppsala, hade vi som ett slags huvudsyfte att fika på ett mysigt äldre fik. Ett mysigt äldre fik har blivit ett begrepp i vår familj. När vi under förra våren hälsade på vår farbror i Göteborg avverkade vi ex antal kilometer i Västkustens hufvudstad i ett försök att hitta denna mytomspunna typen av fik. När vi kom till Uppsala tänkte vi att vi hade två alternativ:
(Obs: denna studie är endast baserad på mina fördomar samt mina erfarenheter och jag vet att det funkar. I alla fall för mig och i denna typ av undersökning).
1. Bedriva planlöst runtflanerande i hopp om att hitta ett fik som var nog mysigt och nog gammalt.
Att tänka på: Man kan komma till ställen man tidigare aldrig sett. Dock tidsineffektivt om man har otur och aldrig hittar det där åtråvärda fiket.
2. Fråga någon om var ett "Mysigt, äldre fik" kan tänkas ligga någonstans.
Att tänka på: Man måste vara noga med att inte fråga någon för gammal person (som tenderar tipsa en om FÖR gamla fik där det serveras inaktuellt fikabröd och där teutbudet är snålt) man får heller inte fråga någon alltför ung person. Dessa kan ge en rådet om att gå till "innefiket i stan" som är en illamåendeframbringande lokal med äckliga stålrörsstolar, kala väggar, neonfärger och RIX FM på radion. Optimalt är att fråga någon kulturintresserad student i 25-årsåldern som ser ut att dricka mycket te. När man ser en sådan person vet man hur denne ser ut.
Att fråga butikspersonal är också att rekommendera. Här gäller det dock att tänka på att fråga butikspersonal i en lagomt etablerad (och gärna undanskymd) klädaffär där märken som till exempel Tjallamalla säljs.
Vi frågade en tjej i 25-årsåldern som jobbade på en inredningsaffär där jag ägnade flera minuter till att stå och fingra på fina plåtburkar som jag ville ha. När hon frågade ifall jag ville ha hjälp tog vi tillfället i akt och ställde henne frågan. Vad man bör tänka på vid själva frågetillfället är att försäkra sig om att den tillfrågade verkligen vet vilken typ av fik man menar. Ordet "mysigt" är ett vitt begrepp som kan associeras olika beroende på vem man frågar. Man märker dock oftast när frågeoffret förstår vad man är ute efter.
Nu undrar ni såklart om vi lyckades med vårt uppdrag i att hitta detta mysiga, äldre fik och ja, det gjorde vi. Jag kan rekommendera Storken. Det finns såklart många andra mysiga fik i Uppsala och de ser jag med glädje fram emot att besöka. Bara de har morotskaka och stort teutbud. Och sköna stolar. Och bokhyllor med böcker man kan läsa. Och intressant folk att titta på. Och trevlig personal. Och goda kakor. Och bra musik i bakgrunden. Hittar ni allt detta på ett fik - var snälla och meddela mig!
(Obs: denna studie är endast baserad på mina fördomar samt mina erfarenheter och jag vet att det funkar. I alla fall för mig och i denna typ av undersökning).
1. Bedriva planlöst runtflanerande i hopp om att hitta ett fik som var nog mysigt och nog gammalt.
Att tänka på: Man kan komma till ställen man tidigare aldrig sett. Dock tidsineffektivt om man har otur och aldrig hittar det där åtråvärda fiket.
2. Fråga någon om var ett "Mysigt, äldre fik" kan tänkas ligga någonstans.
Att tänka på: Man måste vara noga med att inte fråga någon för gammal person (som tenderar tipsa en om FÖR gamla fik där det serveras inaktuellt fikabröd och där teutbudet är snålt) man får heller inte fråga någon alltför ung person. Dessa kan ge en rådet om att gå till "innefiket i stan" som är en illamåendeframbringande lokal med äckliga stålrörsstolar, kala väggar, neonfärger och RIX FM på radion. Optimalt är att fråga någon kulturintresserad student i 25-årsåldern som ser ut att dricka mycket te. När man ser en sådan person vet man hur denne ser ut.
Att fråga butikspersonal är också att rekommendera. Här gäller det dock att tänka på att fråga butikspersonal i en lagomt etablerad (och gärna undanskymd) klädaffär där märken som till exempel Tjallamalla säljs.
Vi frågade en tjej i 25-årsåldern som jobbade på en inredningsaffär där jag ägnade flera minuter till att stå och fingra på fina plåtburkar som jag ville ha. När hon frågade ifall jag ville ha hjälp tog vi tillfället i akt och ställde henne frågan. Vad man bör tänka på vid själva frågetillfället är att försäkra sig om att den tillfrågade verkligen vet vilken typ av fik man menar. Ordet "mysigt" är ett vitt begrepp som kan associeras olika beroende på vem man frågar. Man märker dock oftast när frågeoffret förstår vad man är ute efter.
Nu undrar ni såklart om vi lyckades med vårt uppdrag i att hitta detta mysiga, äldre fik och ja, det gjorde vi. Jag kan rekommendera Storken. Det finns såklart många andra mysiga fik i Uppsala och de ser jag med glädje fram emot att besöka. Bara de har morotskaka och stort teutbud. Och sköna stolar. Och bokhyllor med böcker man kan läsa. Och intressant folk att titta på. Och trevlig personal. Och goda kakor. Och bra musik i bakgrunden. Hittar ni allt detta på ett fik - var snälla och meddela mig!
.
Ge mig neddragna mössor
och ett april
som inte visste något
om hur
det skulle bli
Carolina, sommaren 2010.
När höstlöven snart fixeras.
Idag började höstterminen och jag fortsätter med musiken. Mitt sista år (!) på universitetet! Allt är som vanligt fast verkligen inte på samma gång. Jag och Kristin satt och planerade lite för bandet och tydligen tycker klassen att jag är någon slags bestämmelse-Hitler för de typ:
- Ja, nu har diktatorn talat!
Vet inte om jag tycker att det var så snällt. Dessutom gjorde de narr av mig när vi pratade om namn på spellistor. "En typiskt Carolina-spellista heter Åh, juli kom och omslut mig med all din kraft och ge mig alla dina gröna ängar och bla bla bla."
Men vet ni, klassen? Jag har saknat er och det ska bli kul i höst. Hoppas jag.
- Ja, nu har diktatorn talat!
Vet inte om jag tycker att det var så snällt. Dessutom gjorde de narr av mig när vi pratade om namn på spellistor. "En typiskt Carolina-spellista heter Åh, juli kom och omslut mig med all din kraft och ge mig alla dina gröna ängar och bla bla bla."
Men vet ni, klassen? Jag har saknat er och det ska bli kul i höst. Hoppas jag.
Fullsta.
Jag och storebror åkte till stugan i Dalarna. Vi välkomnades av grannens katt.
Och korna förstås!
På måndagen låg vi på bryggan och så sa Kristoffer: Jag tror att det här blir sommarens sista dag. Och så blev det, för på tisdag kom regnet.
Då eldade vi i kaminen.
Läste tidning när skrivarflytet inte infann sig.
En dag åkte vi till Lillan, mormors storasyster, som bor i ett av de mysigaste husen i världen.
Vi plockade äpplen.
Och skrev (och läste!) i gästboken. Traditionsenliga som vi är.
Varje dag var som en fest. Här är Kristoffers berömda citronparfait. På fredagkväll sa mormor: Hur ska jag klara mig när ni åker? Hela veckan har ju varit som en enda lång fest!
Vi plockade kantareller och hittade en som var 12 cm i diameter! Lägg märke till mormors tårfyllda ögon!
Vi hälsade på Malin och Jimmy i deras nya hus. Kolla köket!
Valter. Lika stilig som alltid!
Plommon i Malin och Jimmys trädgård!
På ridtur med Malin i finaste omgivningarna! Det är så rolig med ridningen, även fast det går lång, lång tid mellan gångerna jag sitter på en häst nu för tiden är det efter några minuter som om jag aldrig varit ifrån ridningen. Fantastiskt ändå!
På torsdagen åkte vi in till Uppsala. Här står körerna och sjunger på Valborg.
Vi kikade på kläder.
Alltid lär man sig något nytt av dessa statyer.
Ett litet gulligt träd.
Jag skulle kunna tänka mig att bo i Uppsala.
Vi hittade världens mysigaste fik som hette Storken. Mycket studenter, gammal inredning, stort men ändå med små krypin.
Hade inte tagit med mig någon löparjacka då jag tänkte att det fortfarande var sommar. Räknade inte med att springa i 8 grader. Mormor tvingade på mig en laxrosa jacka från 80-talet.
Kristoffer lagar mat.
Hejdå finaste Fullsta.
Lika bra att jag skriver detta nu.
Imorgon 08.00 åker jag och storebror till stugan i Dalarna. Kommer hem igen på fredag. Så hejdå bloggen och allt sånt och hej vila, fåren, bryggan, regnet, släkten, skrivandet.
Fullsta, maj 2010.
Fullsta, maj 2010.
INOMHUSVINPICKNICK.
Idag var en fin dag. Mötte upp dessa herrar som jag inte sett på hela sommaren! (Förutom Tobbe då). Vi handlade mat.
Middag!
Ute var det grått och hemskt och läskigt och deppigt och allt sånt som gör en lite ledsen.
Men då är det så himla bra att man har vänner som gör regnet outhärdligt.
Vi sjöng och spelade. Jag är så taggad på ensemble i höst. Känner att det kan bli så himla bra.
Munspel.
Vi kikade på det bästa klippet nånsin. Kanske.
Jag och Viktor ska skriva teater har vi bestämt, men vad den ska handla om vet jag inte.
Döden och Viktor.
Tack fina ni för en bra eftermiddag. Jag har saknat er. Det blir en bra höst, eller hur?
Bamse, flätor och barnkramar.
Ikväll har jag varit med dessa två charmtroll. Molly provade att fläta mitt hår och Olivia myste i mitt knä med tigern och "fanten" i famnen. Sedan borstade vi tänderna med Tuttifrutti-tandkräm och läste Bamse som godnattsaga.
Ps: Barntandkräm, alltså. Varför ska den vara så mycket godare än vuxentandkräm? Det är orättvist.
Ångermanländska festligheter.
Förra fredagen åkte vi till mormor i Näsåker där det finns en massa, massa bär.
Bär!
Hatten, busken. Minerna? Ja. Det är mina bröder helt enkelt.
Storebror och lillkusin Oliver.
Sedan var det bara att bege sig till Åsa och Roger där festplaneringen var i full gång. Jag fick i uppdrag att styra upp fler lekar (pedagog som jag är, och ja - lekledarhitler!).
Somliga planerade. Andra lekte.
Jag, Patrik, Kristoffer och Ludvig sov i husvagn då mormors stora hus var helt ockuperat av övrig släkt.
Mysigt!
På lördagen var det återigen dags för arbete.
Åsa och Roger ville ha hjälp med en vägg till huset och är man många går det på en dag!
Jag bakade kärleksmums.
Sedan kom denna lilla filur, Julia! Åh, bebisar luktar så gott på huvudet!
Anita och mormor dekorerar bordet.
Syskon.
Kusin Anton och hans flickvän Sofie.
Sedan var det dags för mig att spela och sjunga kärlekslåtar eftersom Roger och Åsa..
GIFTE SIG BORGERLIGT INFÖR ALLA GÄSTER SOM INTE VISSTE NÅGOT! De trodde ju att de kommit till Åsas 40-årskalas vilket de ju hade, men nu blev det även ett bröllop att fira!
Det var en väldigt fin kväll!
Pappa fick inte hålla tal så han sjöng en sång istället, fiffigt!
Jag, mamma och Helena gjorde bröllopstårtan. Jag kan lova er att det inte är alla gånger man sitter i ett bagageutrymme och med krampaktiga händer håller i en tårta som väger flera kilo! Vi var tvungna att baka tårtan på annan plats än kalasets då gästerna inte fick misstänka något under dagen.
Sedan hade vi barndisco i Olivers rum.
Kvällen avslutades med allsång och jag och Patrik spelade och sjöng också några låtar.
Väggen blev klar!
Tack för en fin helg!
Några ord om ett nu.
Är hemkommen efter festligheter och en makalös fjällvandring med bästa vädret. Jag skriver nog inte på några dagar. Vill vila och göra andra grejer, men om några dagar kommer denna blogg bjuda er på en mastodontuppdatering ni sällan skådat. (Pappa i helgen: ja, nu har du väl mycket att blogga om när du kommer hem?) Ni ska veta att sommaren är fantastisk. Jag är väldigt solbränd i ansiktet efter fjällsol och jag har några svidande bett efter brännmya och i köket väntar nyplockade hjortron på mig.
På fredag åker jag tillbaka till Umeå.
Nu ska jag läsa. Bästa tänkbara.
På fredag åker jag tillbaka till Umeå.
Nu ska jag läsa. Bästa tänkbara.
SEMESTER!
Overkligt, men sant! Var nära att gråta flera gånger ikväll då jag skulle säga hejdå till tanterna och farbröderna.
Imorgon åker vi till Näsåker för kalas samt diverse hemligheter!
Åh. Jag är så peppad på livet. Älskar det.
Skräck.
Har haft skräckfilmskväll med mina fina jobbarkompisar. Inatt kommer mardrömmarna att plåga mig. Var så säkra.
Jobbar sista dagen imorgon. Känns overkligt och fantastiskt. Semester, välkommen. Jag trodde aldrig att du skulle komma. Kommer dock sakna alla på jobbet, personal och de äldre. Sommaren tar slut. Även i år.
Jobbar sista dagen imorgon. Känns overkligt och fantastiskt. Semester, välkommen. Jag trodde aldrig att du skulle komma. Kommer dock sakna alla på jobbet, personal och de äldre. Sommaren tar slut. Även i år.
Tisdagsäventyr.
Igårkväll hade Mathis och Molly inflyttningsfest.
Micke var glad.
Vi fick piggelindrinkar!
Jag har tre innestående piggelingåvor i höst. Det känns bra.
Twister! Var tvungen att låna leggings av Molly då min klänning var i kortaste laget. Ville inte bjuda på vilka uppvisningar som helst.
Suddig, men fin.
Utflykt till ortopeden.
Idag följde jag med en av våra boenden till ortopeden där hon skulle kolla så att allt stod rätt till efter en operation. Flertalet komiska händelser inträffade:
1. I väntrummet berättade jag för henne vad läkaren hette varpå hon utbrister (väldigt högt!): Är han utlänning?! (Han var från Österrike, väldigt ung och väldigt duktig. Ja, rätt snygg också. Fördelen med mitt sommarjobb!)
2. I väntrummet väntade också några barn som sprang omkring i galonbyxor och vår tant tittade storögt på dessa barn och pekade med hela handen "Se, Carolina! Vilka söta små barn! De verkar väldigt företagsamma!"
3. När vi var klara hos läkaren bjöd hon mig på fika, kaffe och chokladboll, medan vi väntade på taxin. Jag sa till henne att det hade ju gått bra och frågade ifall hon var nöjd. "Ja", svarade hon "alla var ju trevliga mot oss, men vi ser ju inte så anskrämliga ut heller så det var ju inte så konstigt!"
4. När vi satte oss ned i Centralhallen pekade hon på folket runtomkring oss och sa "Titta! Alla ser helt böjda och krokiga ut när de går! De måste sträcka på sig!"
5. I taxin på väg hem sa hon: "Allt gick ju som en dans! Inga missöden alls!"
6. När vi kom tillbaka till jobbet tackade hon mig så mycket så att jag höll på att börja gråta, ja, jag är känslig och så tycker jag så himla mycket om gamla människor. Man lär sig så mycket av dem.
1. I väntrummet berättade jag för henne vad läkaren hette varpå hon utbrister (väldigt högt!): Är han utlänning?! (Han var från Österrike, väldigt ung och väldigt duktig. Ja, rätt snygg också. Fördelen med mitt sommarjobb!)
2. I väntrummet väntade också några barn som sprang omkring i galonbyxor och vår tant tittade storögt på dessa barn och pekade med hela handen "Se, Carolina! Vilka söta små barn! De verkar väldigt företagsamma!"
3. När vi var klara hos läkaren bjöd hon mig på fika, kaffe och chokladboll, medan vi väntade på taxin. Jag sa till henne att det hade ju gått bra och frågade ifall hon var nöjd. "Ja", svarade hon "alla var ju trevliga mot oss, men vi ser ju inte så anskrämliga ut heller så det var ju inte så konstigt!"
4. När vi satte oss ned i Centralhallen pekade hon på folket runtomkring oss och sa "Titta! Alla ser helt böjda och krokiga ut när de går! De måste sträcka på sig!"
5. I taxin på väg hem sa hon: "Allt gick ju som en dans! Inga missöden alls!"
6. När vi kom tillbaka till jobbet tackade hon mig så mycket så att jag höll på att börja gråta, ja, jag är känslig och så tycker jag så himla mycket om gamla människor. Man lär sig så mycket av dem.
Sånt man kan lägga pengar på.
En till grej med Kristoffer:
Han står i köket och ska fixa te med honung. Jag säger att honungen är i skåpet ovanför micron. Han öppnar.
- Alltså.. vad är det här? Röd quinoa? Gröna linser? Solroskärnor? Va fan?! Hur kan man lägga pengar på sånt här?
Han står i köket och ska fixa te med honung. Jag säger att honungen är i skåpet ovanför micron. Han öppnar.
- Alltså.. vad är det här? Röd quinoa? Gröna linser? Solroskärnor? Va fan?! Hur kan man lägga pengar på sånt här?
Att festa av sig gemenskapen.
Kristoffer är här på söndagsmiddag. Han har varit på en gymnasiekompis bröllop och dessutom haft några intensiva dagar av konserter, festival och kompishäng innan det. Efter middagen stod han i vårt kök och uttryckte sin tacksamhet över middagen.
- När man har umgåtts intensivt med folk måste man se till att det inte blir ett abrupt slut utan man måste försöka festa av sig gemenskapen!
Ja. Men så är det ju!
- När man har umgåtts intensivt med folk måste man se till att det inte blir ett abrupt slut utan man måste försöka festa av sig gemenskapen!
Ja. Men så är det ju!
Lev och orka.
Lyckan. Den bästa dokumentären någonsin finns på Youtube. Jag kan inte - ens om jag skulle ta till alla ord jag kan - beskriva vad den här filmen ger mig för något.
Musikern David Sandström, författaren Sara Lidman, fotografen Sune Jonsson samt Vemodet i en och samma film. Återigen: lyckan.
Bärplock, födelsedagsfest och sömniga hundar.
Bärplock på Grubbe.
Jacob fyllde år i fredags. Rosa klubben.
Turkosa klubben.
Filosofen.
Det här är en bild på min farbror Anders för ex antal år sedan. Undrar vad han filosoferar över?
Jag längtar nog hem nu.
Denna bild har Johnny Wahlström tagit. Detta är perfektion. Ljuset, vinkeln, motivet, propotionerna. Känslan.
Johnny, du ordnar väl en privat fotokurs till mig när jag införskaffat mig en ny kamera?
Började gråta av att bara se trailern.
Vågar jag se denna film utan att grina ihjäl mig? Någon som sett den?
Melankolins skapare.
Utdrag ur "Vinter i Mumindalen" av Tove Jansson. Få författare kan skildra melankoli på ett sätt som henne. "Förresten tänkte han varken ofta eller länge. Han brukade snarare förnimma eller känna efter".
Att tänka tankar är kanske en överskattad drift och egenskap människan har. Kanske borde man istället förnimma. Varseblivning blir mitt nya mål. Tankarna skjuter jag undan. Tänk vad man kan börja fundera av att läsa en helt vanlig bok - som dessutom är en barnbok! Dock är flertalet av Muminböckerna även riktade till vuxna då de i böckerna finns flertalet passager där Jansson skriver om livet ur en vuxens perspektiv, men på ett sätt där barn ändå kan känna igen sig. Att läsa texter handlar ju om den egna tolkningen. Man kan säga att böckernas macrotext, det vill säga dess huvudsakliga syfte och riktning, riktar sig mot barn och att microperspektivet tilltalar de vuxnas tankar.
Jag fascineras av Tove Janssons förmåga att skriva om tiden som något ständigt föränderligt.
Costas och Tisdagsrex.
Ida och Linnéa.
Servitören hade en söt tax som satt utanför restaurangen och när jag hör en hund måste jag gå dit. Jag kan dock skönja en viss besväran i taxens ögon över min framfusighet.
!
Sedan gick vi till Rex och där var den här fina mannen.
Här försöker jag visa hur mycket jag längtar efter ledighet så jag kan skriva klart saker, men fingrarna spretar lite hur som helst!
Tack jobbet för en rolig kväll! Nästa gång blir det ond, bråd död i "Havet"!
Lista, lista, lista.
Har lite tråkigt. Hittade en lista på internet. Det var det roligaste jag kunde komma på.
Du heter: Carolina Anna Vilhelmina Lidström
Smeknamn: Carro, Carra, Ina.
Låt som när du är ledsen sörjer till?
Beror på vad jag är ledsen över, oftast brukar Lisa Ekdahl eller Tomas Andersson Wij trösta rätt bra.
Beroende av:
Skratt, musik, närhet.
Vad tror folk om dig?
Att jag aldrig blir arg och att jag är en exemplarisk student.
Stämmer det?
Det första stämmer absolut inte, däremot har jag ett bra tålamod. Det sista stämmer rätt bra med viss reservation för hur man definierar "exemplarisk".
Vad får du oftast komplimanger för?
För mitt språk och för mina händer.
Hur imponerar man på dig?
Man formulerar en mening som lever på litterär genialitet. Man säger saker än fast man kanske inte riktigt vågar då man inte vet hur utgången blir. Mod, helt enkelt. Det imponerar på mig.
Brukar du skratta för dig själv?
Ja! Jag skrattar, pratar och sjunger för mig själv - fast jag mumlar mest.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?:
"Keeps me searching
for a heart of gold
And I'm getting old" Gissa vem. Anders, Neil Young-fanatikern!Hur svarar du i mobilen:
"Hej, det är Carolina" om jag inte känner igen numret och om det är nån jag känner som ringer svarar jag lite olika beroende på vem det är.
Vem ringde du senast?:
Ludvig.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen:
Att han pekat "Fuck you" hela vägen genom Gnarp.
Antal timmar sömn inatt:
För få för mitt eget bästa.
Sov du ensam:
Nej, med Patrik.
Brukar du komma i tid:
Ja, men ofta med andan i halsen eftersom jag ofta får för mig att försöka bräcka mina personliga cykelrekord.
Hur känner du dig nu:
Lite kall och längtansfull efter mycket.
Vanligaste färg på dina kläder:
Det kan jag inte svara på just nu. Jag ska anställa en matematiker som får konstruera en räknetabell för de olika kulörerna i min garderob och därefter återkommer jag med resultatet!
Vad tycker du om fötter:
Fötter är en underskattad kroppsdel. Tänk vad de ändå gör för en.
Vad saknar du:
Ett piano, regelbundna turer till Tove Janssons land Mumindalen samt dagar då hjärnan inte var söndertänkt.
Hade du en bra kväll igår:
Det hade jag! En kall fotbollsmatch, en varm tekopp och böcker!
Favorit dryck på morgonen:
Te och vatten.
När brukar du oftast gå och lägga dig:
Innan jag somnar över någon eller något.Är du blyg?:
Nej, men ibland kan jag bli nervös.
Sysslar du med någon idrott:
Ja.
Är du nöjd med ditt liv:
Jag är nöjd med de grundläggande sakerna i mitt liv, det vill säga saker som har betydelse. Så ja.
Vad gör du i morgon:
Imorgon ska jag jobba, springa i Gammliaskogen och sedan äta på Costas med mina jobbarkompisar.
Vad är det värsta du vet?:
Att vara besviken, ledsen och arg på sig själv. När man får chansen att råda helt över något och ändå gör allt helt åt helvete.
Har du bra vänner och äkta vänskap?:
Ja, det har jag.
Vad är det finaste du fått?:
Öron som lyssnat när man verkligen behövt.
En speciell dag du minns:
Den här dagen.
Du samlar på:
Böcker, spotifylistor, dagar man minns. (Okej, lite på sjalar också kanske).
När grät du senast:
I lördags när jag läste ett kort Elisabeth fått från två föräldrar till ett barn som går på hennes förskola. Eller grät och grät, men jag några tårar kom i alla fall. Jag är en extremt lättrörd person.
Vad skulle du göra om du vann en miljon:
Betala av mina studielån, köpa en finfin kamera, resa till Island, Paris och till mitt och mina bröders fadderbarn på Filippinerna och sedan dela in resten av pengarna i aktier och fonder inför framtida köp av en kulturminnesmärkt vindsvåning med lutade trägolv och bibliotek.
Vill du gifta dig:
Ja. Det vill jag.
Vill du ha barn:
Ja. Jag längtar mycket efter barn.
Är du musikalisk?:
Inte lika musikalisk som underbarnen i tv, men jo, lite musik kan jag väl.
Vad dricker du helst när du är törstig:
Dalasjövatten, kallt!
Bor dina föräldrar tillsammans:
Ja.
Har du någon gång gråtit dej till sömns:
Ja. Man har väl levt.
Biter du på naglarna:
Oväntad slutfråga måste jag säga. Nej, jag är en nageloman. Är extremt noga med mina naglar, men allt är äkta vara - HATAR lösnaglar. Det är bland det vidrigaste jag vet.
Jag gör som japanerna.
Jag samlar uttrycket i en haiku.
Antalet dagar
spelar ingen roll när vi
räknar tystnaden
Himlen förra lördagen.
En jag saknar.
Hittade en bild på Bia när hon var 9 veckor gammal. Det gör ont i mig. Ont av saknad och ont av kärleken jag kände till den här vovven. Nu snusar hon upp farligheter och gör Försvarsmakten en stor tjänst. Älskade, saknade.
Västervik.
Helgen har spenderats i Patriks familjs stuga i Västervik.
Bästa Elisabeth.
Och fina Molly! Hon och Mathis har äntligen kommit hem från innebandyn i Norge och ska nu bo i Umeå, hurra!
Mollys mamma Susanne, Molly, mamma, jag och en mycket blöt Thimmie.
Efter bad och lek är det skönt att ta en nap.
Laddade inför stafettkubb!
En andfamilj kom och hälsade på.
Vuxenlaget vann och vi "barn" förlorade, men med hedern i behåll. Eller?
Observera min mördarblick på Mathis. Det var kanske den som hjälpte mig att knäcka honom med en 3-0 seger i kortspel?
Patrik fiskade.
Sedan var det dags att spela och sjunga. Jag och pappa framför ett extremt orepat nummer, men det gick bra i alla fall!
Sedan spelade jag och Patrik.
Till slut ägde Patrik ut oss alla. Han är världsfenomenalt bra, men det erkänner han aldrig och det är det som är så fint.
Vackra Västervik.
Och ständigt dessa bröderna Matsson-tävlingar! Här tävlar Mathis och Patrik i simning.
På söndagen åt vi jordgubbar.
Och badade!
Vi.
Sedan var det dags att åka hem!
Tack finaste familjen för en fantastisk helg!
En plan till höstens stundande klassresa till världsmetropolen ROSSÖN
"Då kan vi skriva en akustisk låt om den ångermanländska naturen och den vemodiga slöjan som ligger över inlandets byar".
Citat: Anonym.
Vad säger du, Viktor?
Se bara, inspirationen flödar!
Citat: Anonym.
Vad säger du, Viktor?
Se bara, inspirationen flödar!