Hej igen du trogna följare. Det känns så fint att ni tittar in här trots att det ofta blir långt mellan gångerna. Jag tror aldrig jag reflekterat över hur mycket tid i anspråk det tar att dagligen uppdatera en blogg med text och bilder. I oktober 2007 började jag blogga på skoj och elva år senare lever bloggbebisen fortfarande, även om den nu sällan matas med inlägg. Får hoppas att bloggbebisen tog vara på energin den fick under de många år den uppdaterades dagligen, hehe. Jaja! Nu kommer det i alla fall ett inlägg!

Sedan sist har det som vanligt hänt massor. Jag och Amelia har varit till Stockholm där vi hälsade på storebror och Sofia. En helg jag kommer att leva på länge. Vilket mys, vilken harmoni, vilket väder Stockholm bjöd på, och framförallt: vilken tacksam kvalitetstid vi fick ihop. Syskon är verkligen grejen alltså! 

I helgen åkte Christoffer till Motala (84 mil enkel väg, tur han gillar att köra bil) för att jaga och umgås med pluggkompisarna och i lördags var jag borta hela dagen för att fira Johanna som fyllt 30. Vi hade ordnat med en överraskningsdag där hon fick göra sin egen mugg av lera, rida en ridlektion (hon fick ett presentkort på fem lektioner) och så avslutades dagen med bastu och finmiddag. Så fint att se att hon blev så glad! Barnen var med mormor och morfar hela dagen och det hade gått galant. Så tacksam över att Amelia äter mat och tar både ersättning och välling ur flaska. Det förenklar ju hela barnvaktsgrejen liksom. Vi ammar dock på utöver det och tycker fortfarande att det är mysigt. 

Igår hade vi syjunta igen men jag stannade faktiskt hemma då jag är lite hostig och kände mig trött. Ville hellre vara hemma och hänga upp alla stjärnor och ställa fram adventljusstakarna. Och hörni: jul med en snart 3-åring. Jag är så peppad så att jag knappt vet var jag ska börja!

Idag ska jag och Amelia fortsätta med adventspyntandet och så ska vi sova tillsammans på förmiddagen i vanlig ordning. Det är inte många sådana här dagar kvar nu så jag passar på att njuta till max!

Något av det allra bästa med denna höst är att vi startat en syjunta! Ja, ni läste rätt. Jag som egentligen avskyr att sy och valde träslöjd i 9 fall av 10 i skolan (hade syslöjd när vi var tvugna). Allt började med Evelina som var och åt middag här en måndag i september. Hon nämnde då att hon sagt på jobbet att de borde starta en syjunta. "Åh, vad kul!", sa jag. "Vill du vara med?". Självklart! Nu är vi ett gäng på nio sköna personer som ses varannan måndagkväll och syr, fikar och pratar om allt. Verkligen om allt! Att "ha något för händerna" är avstressande och jag har grejat med mitt korsstygn flera kvällar då barnen somnat. Vill jag vara extra pretto sitter jag och lyssnar på musik MED HÖRLURAR samtidigt. Hehe. 

Idag är det tisdag och två dagar till jag och Amelia åker till Hufvudstaden och hälsar på Kristoffer och Sofia. Vi längtar och har gjort hela hösten! Att planera in roliga saker i november var verkligen en hit och något jag ska fortsätta med. Snart är det bara två veckor kvar av årets tråkigaste månad, heja heja! Jag och Amelia har inte gjort något vettigt idag utan tog sovmorgon till 08.30, var uppe en stund och gick och lade oss igen för förmiddagsvila kl. 10.15 och vaknade 12.30 igen. Hehe. Kommer verkligen sakna att ha möjligheten till all denna extravila när jag börjar jobba igen! Tur att jag benådats med en sambo som inte är mycket för sovmorgon och gärna går upp innan 08.00 även på helgerna :)

Nu ska jag äta upp min lunch, hänga en tvätt och sedan ska vi gå och hälsa på Ida innan vi hämtar Vidar på förskolan. Vidar förresten. Han är inne i en UNDERBAR period just nu. Hans extrema "självständighetsutvecklingsfas" verkar ha bedarrat för denna gång och jag samlar ALL kraft jag kan frambringa för att stå pall inför nästa period. Även hans mammighet har lagt sig och nu är pappa favoriten tror jag men mest är vi 50/50 vilket är SÅ skönt. Han säger så otroligt roliga grejer nu och är så klok! När Christoffer nattade honom häromkvällen sa han "Du är fin du, Vidar" varpå Vidar svarade: Ja, och jag är klok också! Och charmig!" 

Det har långsamt börjat gå upp för mig att jag snart ska börja jobba vilket innebär att denna föräldraledighet snart är slut för min del. Christoffer tar över i januari och är hemma till midsommar när jag får semester. Amelia kommer börja förskola i augusti precis som Vidar gjorde. Min kollega Jonathan, som också är föräldraledig, var här igår med sin dotter Valentina och vi pratade om jobbet. Jag längtar tillbaka till mina saknade elever och jobbarkompisar. Längtar också tillbaka till min arbetsplats och vårt härliga arbetsrum där taket är högt och hjälpen alltid nära. Längtar tillbaka till luncherna i personalrummet och till fredagsluncherna på folkan. Något jag också längtar tillbaka till är att få sitta ner och börja med ett jobb och få avsluta det när jag planerat (något som kan vara svårt att få till med två småbarn att serva). Jag kommer att gå in i tjänst den 17 december och jobba veckan innan jullovet för att planera upp vårterminen och känna in atmosfären. 

Det känns också vemodigt. Att vara föräldraledig är verkligen ingen dans på rosor ibland och stunderna är många då svetten lackar, tålamodet tryter och orken är på 0. Men jag upplever det ändå som mestadels härligt. Det är en viktig tid både för mig som förälder och för mina barn. Den här tiden kommer aldrig att komma igen och jag har gjort mitt yttersta för att den ska bli så fin som möjligt. Här nedan följer en lista på sådant jag kommer att sakna med denna föräldraledighet:

* Måndagsgänget på Öppna förskolan! Hela hösten har måndagsförmiddagarna spenderats där och vi har bollat föräldradilemman fram och tillbaka och skrattat tillsammans över otaliga koppar kaffe. Barnen har lekt, bebisarna har sovit/ätit/lekat på golvet och tittat och vi föräldrar har fått utbyte av varandra. Win win!

* Alla våra promenader innan lunch. Det är SÅ skönt att komma ut och få röra på sig och samtidigt få frisk luft. Vidar har dessutom börjat sova en stund på dagen igen (efter typ tre månader utan dagssömn?! Haha!) så jag lyssnar på musik, ljudbok/podcast eller ringer en kompis. Amelia somnar så fort vagnen börjar rulla! Tacksam över att jag har två barn som gillar att åka vagn. Det gör det så himla mycket lättare att komma ut. 

* Våra långa frukostar med tända ljus, radio/musik och prat tillsammans (kommer dock ej sakna söl och spill...)

* Tisdagarna och torsdagarna med Amelia när Vidar är på förskolan. Jag ska tänka på all den värme och kraft jag samlar av att sova med henne på förmiddagarna om jobbet känns tufft i vår. 

* Titta på "Pippi på de sju haven" tillsammans med Vidar (det är hans nuvarande favoritfilm) och sjunga med till alla sånger.

* Spela piano och sjunga tillsammans med barnen.

* Att ha all tid i världen till att åka och hälsa på folk och ta emot besök för man är alltid ledig - weho!

* All hemmatid. Ingen stress till allt som ska hinnas på hemmaplan utan det hinns med utan problem. 

* Vara lite i en "skyddad värld" långt bort från jobbstress, mål, betyg och så vidare.

* FRAMFÖRALLT: All TID med barnen. Få se dem, vara nära dem, lyssna på vad de säger och få känna deras värme. Vidar säger så himla härliga saker just nu. Igår byggde han en koja och så sa han: Mamma, titta! Kojan blev helt perfekt!

Det jobbigaste med att börja jobba är att stressa iväg på morgonen, sätta sig i en kall bil (eftersom jag är expert på att glömma motorvärmaren...), skrapa rutan och köra iväg. Väl på jobbet har jag piggnat till och det är kul! Det är morgnarna som är själva hindret, haha. Det känns bra att Christoffer tar över föräldraledigheten och får uppleva allt det mysiga (fast Amelia, som hittills varit lugnast på gatan (jorden?) lär ju bli mer rörlig nu så det blir nog lite svettigare för honom) med att vara hemma med barnen. Kommer att älska att komma hem till min lilla familj! 

Och så blev det november. Enligt mig den jobbigaste månaden på året. Dels på grund av det kompakta mörkret, det lynniga vädret men kanske framför allt att jag har upplevt en hel del jobbigt under november månad tidigare år (dödsfall, saknad och oro). Men i år har jag uppfunnit novembermetoden! Den går ut på att få en stunds dagsljus varje dag mitt på dagen (en stor fördel med att vara föräldraledig), "carpa" järnet av myset som faktiskt blir av mörkret (vill inte tänka på vår värmeljus-budget...) och hitta på saker att se fram emot så som kalas, Stockholmsresa och kompisdejter. 

Annars då? Vi hade ett jättemysigt lov och Vidar är inne i en skön period av extremt roliga sägningar. Sedan han blev blöjfri känns han dessutom så HIMLA stor!? Vad hände liksom med min bebis? Tur att Amelia erbjuder obegränsat med bebismys fortfarande! Under lovet gick inte Vidar någon förskola så vi hittade på en massa grejer så som lekdejter, massa läsning som vanligt, Pippi-mys, öppna förskolan, häng med morbor Ludvig på bibblan och Pralineriet (efter att han hjälpt mig att tömma bilen på skräp på återvinningscentralen, haha) och i fredags körde vi tacomys (som resten av Sverige säkert) och så pysslade Christoffer och Vidar iordning pumpan - något Vidar sett fram emot hela veckan. I lördags bjöd vi in mamma, pappa, Kikki, Thomas och Linda på All helgona-middag. Vi bjöd på musselsoppa, tjälknul, rotselleripuré, ugnsbakad rödbeta, honung- och clementinglaserade morötter och torrostade mandlar och avslutningsvis en frozen cheesekake på pepparkaksbotten med kolasås emellan toppat med lingon (har ju en VISS jullängtan i kroppen så jag tar mina chanser, hehe). Det var SÅ himla härligt att laga mat helt ostörd och lekproffset Linda underhöll Vidar medan Amelia först sov ute i vagnen och sedan fick ett päron av farmor. Under söndagen hade vi turen att bli bjudna på middag hos Hanna och Ludvig. De bjöd på världsgoda quesadillas och Vidar åt tre stycken + massa tillbehör, haha! 

Dagens plan är att äta färdigt frukosten, ge Amelia gröt, invänta hennes trötthet och sedan vila tillsammans med henne fram till lunch. Så skönt! Perfekt vilarväder idag också. Efter lunch fortsätter röjarprojektet i källaren och kl. 15.00 hämtar vi hem Vidar som imorse deklarerade: "Mamma, du och lillan hämtar mig klockan 15.00 men först ska jag leka i storsalen. Jag ska springa!".