När jag var i Umeå i helgen passade jag på att fylla på samligen av Muminmuggar. Om ni ska ge mig något någon gång och inte vet vad: ge mig en Muminmugg. Jag jublar av lycka varje gång!

 

 

Appropå elever. Idag på min lektion i svenska pratade vi om vad poesi egentligen är för något och ni vet ju att jag går igång på det. När jag pratade om versmått och poetry slam och vad är dikt och inte och Tomas Tranströmmer och finska författares vemod och skillnad på poesi och prosa så blev jag alldeles varm och nästan svettig - det är bra. För då vet man att man ger allt.

Måste få skryta lite på fem och en halv månaders-valpen i huset intill - ibland tar jag med mig henne när jag springer i skogen och hon får alltid springa lös för att vi ska kunna spontanträna inkallning, följsamhet och lydnad. Så länge hunden får springa lös och ha tillgång till vatten under rundan kan den följa med på kortare springturer även som valp/unghund - det vill säga hundar som SKA motioneras mycket och har en kropp anpassad för det.

 

Ikväll sprang vi och hon trallade på i spåret bredvid mig, okopplad. Rätt som det är dyker det upp en annan hund, kanske 30 meter framför oss. Jag säger åt Imra att stanna och hon stannar. Medan jag fumlar lite med att få upp kopplet testar hon att gå fram några steg mot den andra hunden som stannat med sin matte. Då ryter jag till att hon ska stanna och så kommer hon och sätter sig precis bredvid mig så jag kan koppla henne i lugn och ro. Då smälter ju lill-mattehjärtat.

 

Åh, det är så himla himla kul med Imra. Det ska bli roligt att fortsätta träna henne, hon är en riktigt positiv och glad hund som gillar att jobba. Hon är orädd, nyfiken och vill vara till lags - hon påminner mycket om schäfertiken jag hade från Försvarsmakten, Bia. Det är kul att se.

 

Att hon har varit så där liten är svårt att tänka sig nu. Den här bilden tog jag precis när vi kommit hem med henne. Hon kommer från kennel Flatham's i Piteå.

 

Kika gärna på deras hemsida, de har en hel del duktiga hundar med fina resultat både i jakt, lydnad och utställning.

 

 

Ikväll har jag varit på bokcirkelsmöte. Vi dricker en massa te så man måste springa på toaletten stup i kvarten, pratar om boken vi läst, pratar om andra böcker som vi läst eller vill läsa och det vi är bäst på är att "korsprata". Vi är nio stycken och ibland kan fyra olika samtal pågå tvärs över bordet. Sådana är vi. Bokslukarna. Prettotanterna.

 

Denna gång har vi läst Kajsa Ingemarssons bok "Någonstans inom oss" och jag skulle vilja kalla den en postmodernistisk utvecklingsroman och den är rätt komplex, men inte på grund av dess parallellhandling, utan för att man som läsare måste "bråka" lite med huvudkaraktären innan man kan se det bakomliggande motivet till handlingarna. Läs den. Ni blir berörda.

+ Första dagen med eleverna efter sommarlovet. Fick kramar och skratt - det bästa!

+ Skönt löppass hem efter jobbet - sprang dock inte alla 14 kilometer utan liftade de sista 7.

+ Mina nya gardiner i musiksalen. Jag har sytt dem själv! Tro det eller ej. Okej, med viss hjälp av min kära moder.

+ Skogspromenad i sensommarsol och vovvelek med Imra och en labradorhanne vi mötte i spåret.

+ Mina grönsaker.

+ Citronmeliss-te.

+ Att Idamari skickar sms som gör mig så nostalgisk att jag får ett skrattanfall mitt i korriodoren. Sån är jag.

 

- Att sistaminutenschemaändringar omöjliggör min eminenta plan inför hösterminen som skulle vara en win-win för så många.

- Att cancer är en sjukdom som gör som den vill och nu är den bara ond, ond med min älskade mormor.

 

 

 

 

 

 

 

Hejdå havet och hejdå Samos och hejdå värmeslag och hejdå bartenders som gör lite för starka drinkar och hejdå svettrekord och hejdå "jagskabarabadaliteochglidautmedmadrassenochkämpasiginigen" och hejdå hysteriska skrattanfall och hejdå herrelösa katter och hejdå sanslösa vägar i bergen och hejdå magiska utsikter och hejdå historiska händelser och hejdå vandringen och hejdå Sixten och hejdå de skönaste sängarna i världen och hejdå stensamlingshets och hejdå isvatten och hejdå en av de finaste veckorna med bra personer.

I helgen har jag varit en sväng till Umeå och jag träffade bland annat den lilla tigerungen Olivia.

 

Molly, Olivia och Johannes hamnade som vanligt på golvet där legobyggandet tog fart.

 

Jag och Sabina lagade en paj och jag blev lite mjölig..

 

Kräftor, västerbottenostpaj med kantareller och bröd med västerbottenostsmör. Mmm! Molly kallade hela tiden kräftorna för "kräkor". "Ge mig en kräka till!" Hon måste ha blandat ihop kräftor med räkor. Fin-Molly som är så stor att hon börjat i förskoleklass i höst.

 

 

Här är min nya parfym! Den luktar som en blandning av en havsbris, en nyduschad kropp och krispig förväntan. Visst borde jag göra reklam för parfymer?!

 

Anna gjorde ett bildkollage på Instagram föreställande några rum i mitt hus. Allt är loppis eller gårdsfynd förutom några kuddar, ljuset på bordet, ena tavlan och så mitt älskade piano såklart.

En morgon gick vi upp klockan 05.00 för att vandra upp på berget. Hela byn sov.

 

Det är något fridfullt att vandra i total ensamhet och tystnad.

 

Uppe i de små bergsbyarna fanns små, söta hus.

 

 

Minioliver.

 

Det var mäktigt att se solen gå upp över bergen.

 

Jag var taggad inför den branta stigningen.

 

Och så kom vi upp - lagomt till solen precis tittade på oss över berget mitt emot. Det var som att det var meningen, för hade vi kommit upp en eller två minuter senare hade vi missat det.

 

Älskar min kropp för att den klarar av att stiga upp klockan fem och vandra i tre och en halvtimme i bergig terräng. Och utsikten mina vänner, utsiken.

 

Vi hade, förutom ett skönt träningspass i vacker natur och beskådan av soluppgång, ett mål med vår vandring. Vi besökte nämligen Pythagoras grotta, ni vet den där smarta mattesnubben som levde för en herrans massa år sedan.

 

 

Så gick vi hem igen.

Hittade en text jag skrev för något år sedan.

När man hoppar upp från en iskall inlandssjö för att soltorka på en varm brygga.
När man tar en promenad med en vän på snöknarrig mark.
När ens vänner koncentrerar sig på att spela sina instrument och gör miner och man retar dem för det.
När man är på biblioteket och boken man så länge velat läsa står där på hyllan och säger: mentamigochläsmigba
När man tar upp telefonen för att ringa till någon som hinner ringa en själv just före.
När man ger en min till en vän som förstår precis vad man menar.
När man blir sugen på blåbärspaj men inte har några blåbär och man ger sig ut på blåbärsjakt i skogen.
Hur hästar luktar efter en dag i en sommarhage.
Hur bebisar luktar.
Hur valpmagar luktar.
Hur valptänder känns.
Hur valpar är överhuvudtaget.
Hur fascinerande det är med människor som grejar med sitt hår. Hela tiden.
Hur extremt skönt det är att somna i en renbäddad säng.
Hur ännu mer extremt skönt det är när man säger ord som man velat säga så länge.
Hur läskigt - men bra - det är när man hör ord man velat höra länge.
Hur underbart det är att spela piano.
Hur underbart det är att komma på en film, eller en bok eller vad som helst, som man trodde man hade glömt.
Hur fantastiskt det är att läsa om en bok för femte gången och hela tiden upptäcka nya dimensioner.
När ens vänner ringer och frågar: Du, jag kommer bara på dig av mina vänner som borde kunna det här.
När man har ett klädesplagg på sig som man inte haft på länge och man får höra: Åh, den där är så fin!
När man får kläder.
När man tar av sig kläder med någon man tycker om.
När unga män tar av sig tröjan i solen.
När man får fräknar. Tack generna.
När man får spontana besök.
När man jobbar och får höra att man gör ett bra jobb.
När man cyklar hem i regnet och tänker att ingenting spelar någon egentlig roll förutom regnet, stunden och cykeltrampet.
När man får spotifylistor som man nästan lyssnar sönder.
När man lyssnar på låtar med någon och är tyst i flera minuter för att sedan prata sig hes bara för att man har så mycket att prata om.
Hur det känns att äta den allra första jordgubben som man plockar upp från landet.
Hur det känns att återse någon efter alldeles för lång tid isär.
Hur det känns att få tillbaka en uppsats där läraren har ägnat tid och möda åt att skriva en sida lång kommentar.
Hur det är att umgås med personer som är nervösa på ett förväntansfullt sätt.
Hur det känns att läsa sagor för barn som sedan somnar med armen på ens arm.
Hur det känns när barn kryper upp i ens famn och pillar i ens hår och drar i ens örhängen.
Hur det är att ro hemma på sjön.
Hur det känns att komma ifrån en by.
Hur det känns att springa på tallmon hemma.
Hur det känns att vara hemma överhuvudtaget.
Hur det känns att fiska mitt i natten.
Hur det känns att slippa ställa en väckarklocka.
Hur det känns att få en kram när man verkligen behöver en.
Hur gott det är med flingsalt.
Hur gott det är med Ludvigs kanelbullar.
Hur gott det är med mandariner i november.
Hur fantastiskt makalöst vackert det är med koncentrerade personer.
Hur inspirerande det är med människor som valt att göra en sak och gör det för att de tycker om det.
Hur det känns att stå i en matkö och vagnen framför inhyser en bebis med små, små fötter som ler finurligt åt en.
Hur det känns att vakna till mormors klapprande på ovanvåningen.
Hur det känns att kyssa en solvarm mage.
Hur det känns att kyssa nervösa läppar.
Hur det är att stå i en för trång hall och säga saker som: Den här hallen är för liten för min person!
Hur det är att dricka vatten från Dalasjö.
Hur det är att sitta på en balkong med en vän och dricka te.
Hur det är att be en vän att lyssna på en låt och sedan få höra: Det där är en Carolina-låt! och tänka att den vännen lärt känna mig väldigt bra.
Hur det är att gå på vägen i Fullsta och plocka smultron på ett strå och hinna äta upp dem innan man kommit tillbaka till stugan.
Hur det känns att skriva såna här listor och inse att det är så mycket man tycker om.

 

 

 

 

 

 

Vi besökte evangelisten Johannes "uppenbarelsegrotta". I grottan fick man dock inte fota.

 

Men vad gjorde det när man kunde rikta sökaren mot fina fönster i de smala gränderna?

 

Vi besökte också Johannesklostret men där var det tyvärr också fotoförbud. Inne i klostret fanns ett originalutdrag ur Markusevangeliet, det var mäktigt att se.

 

När vi kom tillbaka till Patmos igen gick vi förbi en båt där två getter bråkade om en liten kvist.

 

Så spya, kloster, evangeliet och arga getter på en dag. Händelserikt.

När jag blir gammal ska jag ha vitt hår i en lång fläta på ryggen och så ska jag ha en flygel där jag ska sitta och komponera stycken likt detta:

 

 

Minimalismen är en av de epoker inom klassisk musik jag gillar bäst. Lyssna på låten. Särskilt från 01.51.

 

Ljuset alltså.

 

Fin bild på fin person. Och så jag.

 

Kloka Elisabeth och bästa Clarisen.

 

Skönt med en tupplur i skuggan av hatten.

 

Här står jag och chillar i väntan på en taxichaufför som körde fort som attan efter de små, slingriga vägarna uppe i bergen.

 

 

Ni vet. När man vaknar till spöregn och ett  kallt golv. När man trotsar vädret och tar på sig klänning och sandaler i alla fall, men tröja och varm sjal för säkerhetsskull. När människor pratar HÖGT nära ens öron. Kan vara det värsta jag vet. Eller nej: det ÄR det värsta jag vet. I alla fall dagar som denna. När man blir hungrig två timmar efter sin stora portion mat till lunch. Då blodsockret är nere på noll klockan 15.00 och den medhavda frukten bara skrattar åt en. När man går runt bland hyllorna på affären och inte vill träffa en endaste själ. När man måste le ansträngt och säga: Ursäkta, kan jag komma förbi? till tanten med basker som lagt ner en burk kattmat och ett paket med tunnbröd spängfyllt av E-ämnen i sin vagn.När all musik man lyssnar på känns obra för stunden. När man råkar deleta ett blogginlägg med känsla och skriver samma sak igen men det blir ändå inte samma sak. När man skriver precis som orden kommer och känner hur meningsbyggnaden blir lite galen men känner hur man ändå inte kunde bry sig mindre.

 

Och så kommer man hem och känner frid, ser sin lillebror komma ut och säga något internt och så skrattar man så man kiknar och så kommer man på: han flyttar om fyra dagar.  Ni vet, precis en SÅN dag.

 

 

 

 

 

Haha, man ser verkligen hur glad och peppad jag är! Jag hade laddat en hel vecka och tjatat om hur jag så fort vi landat skulle gå och köpa en luftmadrass som jag skulle "surfa runt" på ute på havet. Som ett barn. Sån är jag!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ps: Det blir något fel i formatet på vissa bilder. Det är därför några ser konstiga ut. Jag vet inte hur man löser det. Förslag?

 

 

Imorgon firar vår klubb Dalasjö IK Framåt 70 år. Det firar vi med en fest på vår loge Silverdalen. Jag sitter i festkommittéen tillsammans med Gunilla och Kerstin och det innebär att jag sopat golv, burit och torkat bord, skrivit listor, kommit på lekar, styrt upp inbjudan, designat framsida till sånghäftet, tagit emot anmälningar, varit i klubbrummet på inventering av diverse utsmyckningar i form av priser och annat lokalpatriotiskt skryt samt handlat en massa roligheter för klubbens räkning. Och: det bästa är kvar, nämligen utsmyckningen av lokalen och själva festen!

 

Jag har också raggat upp ett band som ska spela under kvällens lopp. Det är jag och tre sköna snubbar i form av Johannes, Peter och Vischan (Jonatan) och nu är bilen packad med PA, kablar och instrument. Nu ska vi toktoktokrepa inför morgondagen!

 

Det är så himla roligt att styra upp olika slags tillställningar! Det är nog lite av en samlingshobby för mig, jag menar, jag får både chefa, styra upp, vara kreativ, spela, sjunga, duka fint, designa saker och hålla reda på tusen saker. Plus träffa en massa människor. Det gillar jag.

Ps: Som Penélope skrev, missa inte heller Dalasjörundan imorgon! Anmälan klockan 11.00 och start klockan 12.00. Kom och spring på en av Sveriges bästa terrängbanor!

 

En solig dag tittade jag på när mormor och Lillan rensade två och ett halvt kilo kantareller.

 

Här har jag legat och drönat och plöjt ex antal böcker i sommar.

 

Busungen Theo och en mycket glad Carolina.

 

 

 

Vi hälsade på Malin och Jimmy och den gamle Folke som är den keligaste hund jag känner.

 

 

 

 

Här kommer första skörden av bilder från veckorna i stugan i Fullsta. Här badar jag och min kusin Oliver som kom förbi efter hockeylägret i Göteborg. Vi hade en massa vattentävlingar och ställningen var mycket jämn.

 

När vi badat oss trötta gjorde vi chokladbollar!

 

By Hembygdsgård. Ljuset mina vänner, ljuset.

 

För att inte tala om stämningen!

 

 

 

 

1. Skogens skatter. 2. Malins pappa Anders och barnbarnet William hälsar på Imra. 3. Theo och Jimmy busar.

 

Imras första möte med en katt och tur att det var Anders och Ann-Maries katt - de har bara snälla djur!

Del 2 kommer imorgon!

Så där. Nu är jag hemma igen efter en månad av diverse roliga aktiviteter så som kantarellplockning, kaffe med dopp hos Lillan, bus med Theo, cykelturer i Fullsta och bad från bryggan. Jag har dessutom hunnit med att kräkas från relingen på en båt i Egeiska havet på väg till kanske den finaste ö jag sett (Patmos) samt bestigit berg för att kika in i mattesnillet Pythagoras grotta. Om allt detta ska jag skriva. Och visa bilder - jag har så mycket bilder och några ska ni få se!

 

Först ska jag avnjuta frukost med FIL (som jag längtat) och en löprunda i behagliga 16 grader. Jag är dessutom Imra-vakt idag. Något säger mig att jag kommer att ha fullt upp. På den lilla stunden hon varit här (cirka 20 minuter) har hon bitit i en blomma, tuggat på en toffel, försökt att dra ner farfars gamla horn genom att dra den genom dörren (gick inte bra) samt sladdat runt med småtassarna på hela undervåningen efter nya äventyr. Just nu är det till exempel skrämmande tyst från hennes sida. Jag ser henne inte heller. Måste undersöka saken.

Det är kvällssol. Vi har ätit Lissies (grannens) hembakta kräftbröd, limeaioli, handskalade räkor och musslor till förrätt. 

 

Kristoffer sa just: jag älskar känslan när man ätit en förrätt, är mitt uppe i en middag och den enda tanke som finns är vilket instagramfilter man ska välja - då är man verkligen i zon!