Just nu: konversera med två italienare som bor hos Ludvig och är här som utbytesstudenter, sjörapporten på p1, skrivande av omdömen inför utvecklingssamtal, lucianervositet, tapeten i hallen och hur bra den blev, pysslande varje dag, längtan efter julen när Anders kommer hem och äntligen ska få se hur huset blir, glögg och pepparkakor, badande, granris, övande, spelande och undervisande av de bästa människorna som finns: ungdomar.

Har vaknat flera gånger i natt av att blåsten har greppat tag om huset. Ett tag trodde jag att någon vägg skulle ryka. Jag kröp in under täcket, så långt jag kunde och så drog jag på mig yllefilten och hoppades på att somna om. Det gjorde jag och som tur är står huset kvar.

Men blåsten alltså. Det här är är den bittra eftersmaken av att bo oskyddat mitt på en kulle!

Idag har vi bakat pepparkakor. Grisarna dansade omkring på bordet! De hade då inget vett.


Johannes spritsade pepparkakorna för han är bäst på det. Jag litar fullt ut på honom då det kommer till design.


"När första ljuset brinner..." (Kristoffer, kan du fortsättningen?!)


Den här "adventsljusstaken" tillverkade jag för några år sedan.


Älskar glögg!

Nu har Johannes åkt tillbaka till Umeå igen. När vi är med varandra går tiden så fort och när han åker känns det alltid lika tomt. Jag längtar så himla mycket till den dagen vi inte behöver åka ifrån varandra.

Då var det äntligen dags för tapetsering igen!


Johannes är härmed kallad Tapetmästarn för som han tapetserade. Sista två timmarna gick jag runt och fixade med gardiner och julstjärnor (och pysslade med en mycket fin grej ni ska få se i ett annat inlägg) medan han och pappa tapetserade klart. Jag tycker att de skötte sig så bra i hallen så jag lät dem hållas.


Jag var så himla peppad på att låta den knallgröna tapeten gå till historien och istället låta denna tapet pryda väggarna och framkalla den look jag vill åt (och om den har jag skrivit om så många förr så vi går vidare!).


Mamma kom in och tittade.


Slutresultatet. Jag utgick från min arbetsväska och jag tycker att tapeten matchar riktigt bra.


Här är ett hörn där Johannes vill ha en gammal engelsk fåtölj, haha! Stjärnan ska hängas upp i taket. Ni får inga helhetsbilder för det är så mycket småfix kvar!

Sitter på jobbet och planerar. Lyssnar på Bon Iver och minns den här tiden för exakt ett år sedan. Hur jag gick från Haga till Dragonskolan där jag gjorde min praktik. Hur kallt det var och hur mina ögonfransar frös ihop till små iskristaller. Jag lyssnade mycket på Bon Iver då. Det gör jag fortfarande, men det finns en viss skillnad från då och nu. Man brukar säga att människan har tre grundpelare i livet: relationer, bostad och arbete/sysselsättning. Alla mina grundpelare har ändrats.

Ikväll har jag varit på bokcirkelsmöte med "Prettotanterna". Jag har fyllt på mitt pretentiositetskonto till max. Nu har jag valt bok att läsa - en "metafysisk" roman. Den 24 januari ska vi boksamtala i mitt bibliotek. Har redan tänkt ut vilken kulturtantskofta jag ska bära.

...

- Jag hittade på ett nytt "talesätt" vid dagens orkesterrep: "Jag tappade in mig igen", sagt efter jag trummat klart Michael Jacksons "Beat it". Menas ungefär att man tappar bort sig någon takt eller två men hittar tillbaka igen.

- På nedervåningen av detta hus är det varmt och behagligt och här uppe i sovrummet är det svalt. Om kvällarna när jag ska sova ser jag temperaturskillnaden som en fördel eftersom jag avskyr för varma sovrum. På morgnarna vaknar jag dock upp i halvhuttret efter att ha sovit med duntäcke, tofflor, t-shirt, morgonrock och yllefilt.

- Ikväll efter repet drack jag glögg för första gången i år. I år ska jag vara pretentiös och försöka mig på att göra egen glögg!

Vanlig dag.

Det är en helt vanlig dag
med enkelt radavstånd
och Lasse Bengtsson i tv4
och bussen 07.55
och trötta gubben i Akademibokhandeln
Det är

IKEA
GEVALIA
HÖSTLÖVSRENS
NATIONALENCYKLOPEDIN

Städtanterna på skolan
klagar på att vi drar ihop
borden
till långbord

säger att vi måste
ställa tillbaka

Det är dirigering i tretakt
jamma på håltimmen
någon som spelar på flygeln

Det är grå himmel
skator som hoppar omkring
människor som är på väg

Om nu den här dagen
ska envisas med att vara
så vanlig
varför känns den då så konstig?


På tal om det

Och visst är gatstenarna fina
om det inte vore för att vissa steg
bara påminer om gamla

som ett liv på repeat

helt bortkollrat och suddigt
och vissa detaljer har jag ställt längst in

på tal om det
hur har du det nu för tiden

vi borde se om något
ligger kvar där vi lämnade det

Och jag har väl också tänkt
att regnet är lite för hårt
mot rutorna

Men det som stör mig
är inte
det jag redan vet
utan det som
håller undan
min vetskap

Och jag blir så förbannad
varje gång jag tappar bort orden
i tankar jag håller mig ifrån

De blir liksom svåra att hitta
för vet du
det är så resultatet blir
om något passerar för fort

Jag blir så less på alla imorgon
vill att det ska vara mitt uppe i
men av precis motsatta anledningen
är jag mitt uppe i

en skingrad konstellation.

UTDRAG:

Kanske är det meningen
att man ska ha en
större aning nu.

Att man ska ha tänkt klart sina tankar
och gått runt frågan
nog många gånger
för att våga ställa den.

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?

Du, november.
Vi har ju aldrig riktigt synkat
du och jag.
Och det är väl okej.

Men måste du envisas
med att riva det
jag byggt upp
för att undvika dig?



Så många ord som finns här. Nedtangenterade. Bevarade. Upplevda. Gammalt. Men inte färdigt. Det är så mycket jag vill skriva klart. Få avsluta.

Jag har inspirerats av Pippi Långstrump och hängt upp tre små lyktor i min hägg på gården (fast Pippi hängde ju upp julklappar till alla barn).


Timman gjorde sig redo..


för en färd till vår fina skog!


Vi skulle nämligen hugga julgranar! Min innegran är tjock och fin men lite kort till växten. Min utegran är lång, gänglig och smal. Jag kompenserade med två smågranar.


På lördagkväll lagade jag en trerätters-middag till mamma, pappa och Ludvig. Jag glömde helt bort att fota (blev så hänförd över hur jag kunde laga en så god fisksoppa!) Ludvig satt och "förhängde" lite innan middagen.


Idag har jag haft celebert besök.


Idamari, Emily och Nikki och det bästa köket i världen.


Nikki var ljusutblåsarn.


Och sånt tar ju på krafterna! Tur man kan vila i kökssoffan.

Ikväll har jag rättat klart de sista recensionerna som min svenskaklass har skrivit. Som lärare har man ju ibland vissa "moments" som man minns extra länge. Ikväll var ett sådant: ikväll läste jag flertalet meningar så språktekniskt fulländade att jag fick gåshud. Det ska jag säga till dem i morgon. Repetition och beröm är kunskapens moder brukar jag tänka.

Medan jag jobbade hände det saker i hallen. Pappa har nämligen startat med att riva ut tapet och spackla. Tapeten sitter dock så hårt att det är ett hyffsat underlag att tapetsera på, huvudsaken är att underlaget är jämnt. Vi ska tapetsera nästa helg. Kan knappt bärga mig till att visa er tapeten. Utan att överdriva kan man säga att den personifierar "engelsk skola/landsbygd" - precis som jag ville ha det.

Fiket Schmäck i Umeå har en speciell plats i mitt hjärta. Jag har fikat där otaliga gånger. Jag har sjunkit in i djupa samtalsämnen, druckit hallonros-te med honung och extra mycket mjölk. Jag har skrattat så jag kiknat, lyssnat på mysiga konserter, själv sjungit där inför en skön publik. Jag har pluggat vid "min plats", skrivit några skönlitterära ord och bara suttit ner och kikat på människor.

Har haft en fullspäckad måndag. Lektioner, musikal på Folkets hus, trumslagande med blåsorkestern och efter det rep med "glöggkvällsgänget". Nu ska jag bada och läsa Tove Jansson!

På återhörande.

Sofia Karlsson – From Here to Here (Grey Skies)

Just nu är jag beroende av den här låten. Rösterna tillsammans alltså! Sofie Livebrant är en underskattad sångerska.

Duett, någon?

Nu är jag hemma igen. Skulle vilja ha en liten hustomte som kunde fixa perfekt varmt te, levande ljus och en fylld kyl när jag kom hem. Nu är det mörkt och tyst. Har i alla fall haft en fin helg i Umeå. Fredagen har jag redan berättat om och lördagen ägnades till stadsbesök i sex hela timmar. Jag led stadschocken efteråt (nej, det gick faktiskt himlarns bra.) Hann med ett besök på Myrorna också där jag bland annat fyndade en grå ullponcho/kappa/rock-isch. Känner mig som en blandning av Hemulen och Morran i den. Vet inte om det är bra eller dåligt, men varm och fin är den i alla fall.

Hittade även den perfekta porslinslampan i skomakarstil att ha ovanför min "pysselbänk". Hade tänkt att införskaffa en äkta skomakarlampa men fick hjärtsnörp när jag såg hur mycket en sådan lampa kostar. Nu hänger där istället en fin lampa för 50 kr - en betydligt mer beskedlig prisklass. Lördagkvällen spenderades med Sabina och Göran på Sushibar och sedan åkte jag och Sabina hem till henne där vi pratade i 8 timmar. Dagen har spenderats hos storebror med blåbärspaj och bildvisning och så har jag och mamma kört de 24 milen hem igen.

Nu ska jag dricka te (med min obefintlige hustomte) och sedan rätta en filmrecension eller två!

Åkte från ett frostigt Vilhelmina och kom till ett regnigt och nollgradigt Umeå. Den forna studentstaden höjer dock ribban genom att bjuda på förstklassigt umgänge i form av Peter, Vischan och Johannes. Det känns som om den här veckan försvann i ett andetag. Jag anlände till musiksalen på måndagmorgon och insåg helt plötsligt att det var fredag, utan att jag ens noterat att dagarna gått - begreppet "tid" har på något mystiskt vis fått en ny innebörd. Att det ska vara sådan skillnad på student- och jobbliv.

Jag ser ofta följande skrivfel i diverse texter jag kommer över:

Mikael var väldigt stolt över hans byxor.

Eller:

Sara beskrev hennes utlandsresa i hennes dagbok.

SIN SIN SIN! Det ska stå SIN/SINA!

Grundregeln lyder följande: när det ägda (byxorna och dagboken) tillhör subjektet (Mikael och Sara) i satsen skall pronomenet vara sin/sina.

/SvensklärarN som ska lugna ner sig genom att sätta upp krokar i badrummet.

Det känns som om det har legat ett skimmer över den här onsdagen i november. Lektionerna har gått bra, musikstugan (elevens eget val) "var som en dröm" och så har jag hämtat min fjällrävenjacka hos kemtvätten. Har min friskvårdstimme på onsdagar och planen var Bodycenter och styrketräning men jag kände mer för att åka hem, fika och ta en lång skogspromenad med Thimmie istället. Det var så himla fridfullt att gå i skogen i skymningen. Se hur dimman omslöt skogarna, lade ett täcke med mjukt ludd över sjön. Jag känner att jag har blivit så mycket mer harmonisk sedan jag flyttade från Umeå till Dalasjö, på många olika sätt. Kanske skriver jag mer om det en annan dag. Nu ska jag dricka te och lyssna på Thimmies andhämtning. Hon ligger på mitt köksgolv och sover.

Det som var det mest skimrande över den här novemberonsdagen var att jag träffade en mamma som sa att hon tycker att jag är en bra förebild. De orden alltså. Det var den finaste komplimangen jag fått.

Ikväll kommer Emily och Nikki, detta är en dag av rang! Och innan jag lägger mig ikväll ska jag bada badkar i mitt sprillans nya badrum, hurra!

Ikväll har jag repat inför en grej i december, vet inte om den är lite hemlig ännu, så jag stannar där (man vet aldrig vilka som läser).

När jag kom hem bad jag mamma hjälpa mig att gå igenom min samling med julgrejer. I efterhand vet jag inte om idéen var särskilt väl genomtänkt. Storyn lyder följande:

Vi sitter nere i mitt kök och jag plockar upp min låda med julgrejer jag haft i Umeå. Plockar fram två adventsstjärnor, två stjärnlyktor och konstaterar att jag måste införskaffa mer adventsstakar/stjärnor. Vi går upp till biblioteket där jag i ett skåp förvarar farmor och farfars samt gammelfarmors julsaker. Hittar en adventsstake och ett litet, "dansande" ljus jag bestämmer mig för att använda. Mamma tar fram en Davidsstjärna i mässing och propagerar starkt för att den ska få hänga i något av fönstren. Jag avböjer ty jag och mässing harmoniserar inte. Mamma ger förslag på rum efter rum där den där guds förbenade Davidsstjärnan tycks ska hänga, men jag står på mig.

Vi går in till sovrummet där mamma föreslår min vita stjärna med gulddetaljer varpå jag rycker till och ger ifrån mig ett skrämt läte.

- Guld kan inte få någon plats här inne! Det stämmer inte med färgkombinationerna!
- Nähä, säger mamma. Den stjärnan skulle i alla fall bli jättefin här inne. Du är så fjantig!

Jag går vidare och konstaterar för mig själv att jag måste införskaffa minst två nya adventssljusstakar/stjärnor varpå mamma lägger sig i igen:

- Fast du kan ju inte ha en adventsljusstake i biblioteket. Utifrån måste man ju se stjärnan ovan och ljusstaken i rummen nere. Stjärnorna ska ju hänga högst upp i ett hus.
- Men vad spelar det för roll? försöker jag säga när mamma går igång med följande harang:
- När jag var och hälsade på en gammal pluggkompis som precis flyttat till lägenhet hade hon bara köpt nytt, nytt, nytt. Raka, strama, magra, stackars tomtar utan några som helst julkinder! Likadana julstjärnor i varje fönster, inget hemmagjort, ingen känsla, bara stramt och varuhuspyntat.
- Ja, men så kommer jag ju inte ha, försvarar jag mig. Det här huset är ju gammalt och kräver sina traditioner.

Vi går ner igen och jag kommer på att jag haft en julängel som belysning i mitt gamla flickrum. Jag frågar mamma om jag kan få den. Att jag kanske kan byta den mot Davidstjärnan i det föraktade materialet mässing. Minns att julängeln var så fin när den lös upp i decembermörkret där jag låg i min säng och läste på kvällarna. Plötsligt får mamma något slugt i blicken och när jag ifrågasätter hennes märkliga min säger hon med ett dämpat skratt:

- Visst kan vi byta, men julängeln är ju också i mässing!

Åh, säger jag bara. Tror jag ska flytta till en tvåa igen och ha en stjärna i fönstret, en lång, mager stackars tomte i något hörn och möjligtvis ett fat pepparkakor på bordet. Vad jag skulle spara tankekraft!

Det känns så konstigt att ett helt år har gått. Det är så himla mycket som har hänt. Förra hösten var en så himla konstig höst.

Idag har jag hittat den perfekta badrumsspegeln! Jag, Johannes, Frida och Clara har varit på stan och gått omkring i butiker och "rekat" och så har vi varit på ett mysigt, äldre (!) fik. Nu sitter Frida och Clara och ritar och vi lyssnar på den här låten: Mika Pohjola – Höstvisa.

Nu är jag hemma igen från två riktigt givande dagar i Piteå. Träffade mina gamla musiklärare från musikestetgymnasiet i Lycksele, det var kul! Har känning av träningsvärk i skrattgroparna - det är ett bra betyg från min sida.