Vanlig dag.

Det är en helt vanlig dag
med enkelt radavstånd
och Lasse Bengtsson i tv4
och bussen 07.55
och trötta gubben i Akademibokhandeln
Det är

IKEA
GEVALIA
HÖSTLÖVSRENS
NATIONALENCYKLOPEDIN

Städtanterna på skolan
klagar på att vi drar ihop
borden
till långbord

säger att vi måste
ställa tillbaka

Det är dirigering i tretakt
jamma på håltimmen
någon som spelar på flygeln

Det är grå himmel
skator som hoppar omkring
människor som är på väg

Om nu den här dagen
ska envisas med att vara
så vanlig
varför känns den då så konstig?


På tal om det

Och visst är gatstenarna fina
om det inte vore för att vissa steg
bara påminer om gamla

som ett liv på repeat

helt bortkollrat och suddigt
och vissa detaljer har jag ställt längst in

på tal om det
hur har du det nu för tiden

vi borde se om något
ligger kvar där vi lämnade det

Och jag har väl också tänkt
att regnet är lite för hårt
mot rutorna

Men det som stör mig
är inte
det jag redan vet
utan det som
håller undan
min vetskap

Och jag blir så förbannad
varje gång jag tappar bort orden
i tankar jag håller mig ifrån

De blir liksom svåra att hitta
för vet du
det är så resultatet blir
om något passerar för fort

Jag blir så less på alla imorgon
vill att det ska vara mitt uppe i
men av precis motsatta anledningen
är jag mitt uppe i

en skingrad konstellation.

UTDRAG:

Kanske är det meningen
att man ska ha en
större aning nu.

Att man ska ha tänkt klart sina tankar
och gått runt frågan
nog många gånger
för att våga ställa den.

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?

Du, november.
Vi har ju aldrig riktigt synkat
du och jag.
Och det är väl okej.

Men måste du envisas
med att riva det
jag byggt upp
för att undvika dig?



Så många ord som finns här. Nedtangenterade. Bevarade. Upplevda. Gammalt. Men inte färdigt. Det är så mycket jag vill skriva klart. Få avsluta.