Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Att sova till man vaknar av sig själv. Att höra en envis fågel pipa utanför fönstret. Se hur ens favoritperson öppnar ögonen. Upptäcka att en söt hund sitter nedanför sängen och väntar på att vi ska kliva upp. Gnugga ögonen och vända sig mot varandra. Bli pussad hejdå när han cyklar till studion. Gå ut för förmiddagspromenad med Sabina i telefonen och Silver bredvid, jagandes kvarblivna höstlöv. Äta frukost med öppet fönster.
Det är en fin lördagsmorgon, det!
Nu ska jag snart bege mig mot Aula Nordica där Renhornen har sin årliga show! Väl där ska jag möta upp fina personer, bland annat Ellen som är i stan och som dessutom fyller år idag, hurra hurra!
Ps: Igår spelade vi fotboll på jobbet, klockan var 22.00 och jag dödade två myggor. Våren.
Och så blev det äntligen dags för min och Johannes middagsbjudning! Kristoffer läser menyn.
Anders gjorde sig lustig över mina formuleringar i menyn.
Till förrätt bjöd vi på bruschetta och en grön olivpasta samt en röd pesto på hjärtformade vitlöksinoljade bröd. (Den fina videkvisten har Johannes gjort!).
Ugnsgrillad kyckling fylld med vårens primörer!
Saffrans- och persiljeris.
Till efterrätt serverade vi vaniljpannacotta med ett lager hallonpannacotta ovanför. Som garnering bjöd vi på färska hallon marinerade i fläderblomssaft. Till efterrätten serverades även knäckiga havreflarn doppade i mörk choklad.
Vissa eldade under efterrättsbjudningen............
I måndags när vi kom tillbaka till Umeå fick jag krampaktigt ont i min mage. Jag tog en alvedon och gick till sängs. Under natten sov jag oroligt, svettades och hade ont i magen. På morgonen efter ex antal toalettbesök insåg jag faktum: jag har mest troligt drabbats av Skellefteås vattenbakterie Cryptosporidium. Efter feber, flertalet nedsvettade tröjor och svimningskänslor är jag inte så kaxig längre.
Det är så himla typiskt. Jag vill vara på skolan nu och förbereda och repa inför vår konsert vi ska ha i maj. Dessutom ska jag jobba i helgen. Ska göra mitt bästa och försöka bli frisk till dess.
Det är i alla fall skönt att ha Silver här. Han ligger nedanför min säng och kikar oroligt upp när jag sätter mig upp för att dricka vatten. Och Johannes, vad skulle jag, en sjuk stackars ynkling, gör utan honom? Han har köpt tidningar, renbäddat sängen och fixat nyponsoppa och fil till mig. Dessutom tycker han att jag är söt trots att jag är sjuk.
Är nu tillbaka i Umeå efter ett fantastisk påsklov.
Kvällens plus:
- Peppen inför de sista fem veckorna som student. - Två nya tesorter. - Aprilhimlen. - Johannes skratt och våra aldrig sinande samtalsämnen i bilen på väg hit.
Kvällens minus:
- Hejdå till familjen. - Magontet. - Det faktum att jag måste ställa om från gourmetmåltider till matlåda igen.
Ovan ser ni en bild som är tagen vid Kraftverket i Dalasjö. En av de finaste platserna.
Eftersom Elisabeth, Frida och Clara ska åka utomlands ska jag och Johannes vara hundvakter till Silver och nu ska vi packa in oss i Elisabeths bil med hund, instrument och väskor och köra hela vägen hem till Dalasjö! Får se om alla grejer ryms eller om jag slänger ur Johannes gitarr längs vägen, hehe!
Nu har det hänt! Jag har äntligen fått köpa en majblomma! Jag satt och övade cello (ja, jag har antagit en liten utmaning, mer om det en annan gång!) och genom fönstret såg jag en liten flicka komma gående. Jag kastade mig upp från stolen, sprang mot dörren och slet upp den till den lilla flickans stora förskräckelse. Jag måste ha sett helt köpgalen ut med vild blick och med plånboken i högsta hugg. När jag gjort mitt inköp frågade jag flickan var pengarna gick.
- Eh.. barn..?
Jag iddes inte rota mer i det utan önskade henne lycka till (nästa år får vi hoppas att min ordinarie majblommepojke är i försäljarsvängen igen och brukar ordning kring vetskapen om var intäkterna går).
Ps: När jag igår beklagade mig över den stackars pojken som blivit rånad fick jag en majblomme-pin av Johannes pappa, det var snällt!
Ps 2: Den här bloggen kommer inte att förvandlas till en majblomme-blogg.
Jag skulle kunna skriva något om hur det är att gå långa promenader med den här herren och prata om roliga saker, om allvarliga saker och saker man längtar till
och något om att allt man gör speglar sig i något annat, kanske något man märker eller kanske något som går en förbi
men rätt som det är dyker det upp igen i en ny skepnad, som något nytt bland allt gammalt
vissa hinner kanske märka det, medan andra springer för fort och inte hinner se detaljer
som rostiga cykelstyren som blänker i kvällssolen till exempel
eller resterna av det som fanns förut
Jag skulle kunna skriva mycket mer om så många saker jag tänker på, men just nu låter jag bilderna tala för sig själva.
Min storebror önskar sig av hela sitt hjärta att jag ska publicera del fem av "Livet ur min mobil", en önskan han sent om söndagskvällen skickade i ett sms. Varsågod, Kristoffer Karl Vilhelm, detta är för dig.
Såhär ska en Carolina-frukost se ut!
Vinterpromenad i Umeå.
Chokladbollsbak på jobbet.
I februari spelade jag klockspel, cabasa och bjällra i 20 minusgrader. Vad gör man inte för den estetiska kommunikationen?
Hårda matcher en kväll på Gården.
Traditionell månadsstorhandling på Maxi.
Jazz i Studion. Symfoniorkester i Ljusgården!
Min och Mollys "lånaBassesbilochåkatillbadhusetochbada-musik".
En höstfröken.
Plankning av de låtar mina elever på praktiken ville spela.
Jag har inte köpt en enda majblomma i år. Anledningen stavas Majblommepojken. Jag har inte sett honom i år! Var är han? Var håller han hus? I vilka ögon tittar hans himmelsblå? Snälla Majblommepojke, du måste komma tillbaka. Jag har hört att majblommorna är mycket fina i år.
Lördagen började med en springtur med Elisabeth och Silver på 50 minuter. Kycklingarna var inte med.
Sedan åkte vi till Pingskyrkans Second hand där jag fyndade två klänningar! Jag ville även ha väskorna på bilden att ha böcker i, men sådana får jag köpa en annan gång.
Älskar vårens färger.
Jag matchade Grafiska Sällskapets kort.
Vi kikade på en småläskig utställning på Nordanå.
Sedan insåg vi den stora lyckan: Lanthandeln var öppen! Clara sa: Carolina, du kommer få en hjärtinfarkt av alla fina saker här inne!
Nu är den äntligen här! Dagen då jag och min finaste person först ska åka några mil norrut längs kusten för att sedan på torsdag tuffa vidare till Dalasjö. Vi har nämligen P Å S K L O V! Tentor är skrivna, inlämningar klara och låtar inspelade så nu ska vi bara till skolan för en snabb redovisning av en låt vi gjort i Ableton sedan kan vi glömma Umeå och universitetet för hela 10 dagar. Känslan i det! (Att vi ska läsa en bok och förbereda ett seminarium under påsk behöver vi ju inte tänka på nu).
Igår var jag och Johannes barnvakter. Jag lärde mig några nya saker:
1. När du ska hämta leriga vårbarn på dagis, använd inte dina låga Vagabond skinnskor då. 2. Använd heller inte klänning.
Kvällen har ägnats till repetition inför tentan imorgon. Känns som om jag har okej koll på terassdynamik, cantus firmus, impressionalism, 12-tonsteknik och symfonier och oriatorier och allt vad det är. Pappa är i stan för möte så just nu sitter han bredvid mig i soffan, helt matt efter förhörsgenomgången jag bad honom om. Han tar av sig glasögonen och kliar sig i ögonen. Kisar ned i en inredningstidning. Han läser något om nötta möbler. Imorgon ska han på kurs igen. Om jag ens når till hälften av pappas gedigna CV när jag närmar mig 50 + kommer jag att nöja mig. Det är fascinerande med människor som hela tiden suktar efter ny kunskap!
Sålde btw mina Ray bans Wayfarers idag! De var för stora för mitt ansikte så min jobbarkompis Linda köpte dem, hurra!
Här är Jessica och Mattias son Arvid. Precis två veckor och bedårande söt.
Jag skulle kunna sitta kvar där nu om det inte vore för att jag måste plugga inför tentan i musikhistoria. Tänk Arvid. Nu ligger du där i din lilla plysch-dräkt och sockar som faller av. Hoppar från famn till famn och vaggas och pysslas om. Intet ont anande att det bara en liten bit från ditt hem finns ett universitet där studenter sliter sitt hår över tentor och önskar sig tillbaka till tiden man låg i folks knän. Inte behövde man prestera. Alla gillade en ändå. Man var ju så söt. Arvid, när du växer upp ska vi ta oss ett snack om detta.
1. Jag hatar (okej då, ogillar skarpt) kassa pedagoger som har bristfälliga förklaringar och dålig attityd. Då detta forum inte lämpar sig för den sortens utläggning jag skulle kunna dra här, undviker jag det.
2. Jag hatar att vara hungrig, trött och stressad när jag ska sjunga. Det säger sig ju självt att jazzrepet gick helt åt skogen.
Ps: Jag hatar inte att min pojkvän lagar mat till mig nu!
Så känns det. Ge mig påsklovet. Nu. (Foto: Joakim, hösten 2010).
Idag har jag klippt mig, käkat tacobuffé (eller var det is-buffé?!) med Andreas, Peter och Johannes samt cyklat genom ett Umeå som våren omfamnat. Mycket fin måndag.
Och så har jag pluggat såklart. Men det har också sin charm.
Nu lyssnar jag på Deportees och funderar på roliga arr.
Igår hälsade jag på Ida som snart får sina tvillingar! Siri var väldigt peppad på småbröder och Ida var väldigt peppad på att de ska komma ut. Efter besöket satt jag på Schmäck och pluggade och brorsan och Pär kom förbi på en kaffekopp. Efter det blev det en lugn jobbkväll med film, popcorn och inventering i musiksalen inför vår jam-afton på Valborg.
Idag ska jag plugga (inte oväntat kanske) och sen cykla till min finaste person för att gå och handla inför grillning med Sabina, Göran och barnen.
Och idag är det bara fem dagar kvar till påsklov (om man inte räknar med idag). Livet.
Förresten. Thimmie har blivit döv. Stackaren! Hon är ju trots allt 12 år den gamla damen. Åh, vad jag ska krama henne när jag kommer hem!
Har jag världens bästa extrajobb? Kommer till jobbet. Mina arbetskompisar står och förbereder mat. Vi välkomnar vår nya medarbetare.Vi gör en god sallad, lyssnar på musik och grillar kyckling och champinjoner och klagar på röklukten i håret. Vi äter maten och får paltkoma. Sedan äter vi jordgubbar med riven, vit choklad över. Pratar om knasiga tentatyper, roliga minnen av olika saker, juridiska rättigheter och bilar som eldas i Göteborg. Lyssnar på Olle Nyman. Öppnar gården. Och så kommer de vildaste, de smartaste, mest uppnosigaste, de gladaste, de lataste, de argaste, de mest peppade och energiska ungdomarna jag vet. Vi ser film, dricker te och leker egna "Minuten-lekar". Innan jag går hem får jag den finaste komplimangen av en av ungdomarna: Carolina, kan inte du jobba här för evigt?
Sitter halvt nedbäddad i sängen med datorn i knät (den mycket ergonomiska studentställningen, hehe) och avverkar ytterligare någon timme med plugg. Jag skulle ge ganska mycket för en hel dag utan någonting att göra. Börjar vara ett tag sedan nu. När jag var liten blev jag fort rastlös och tjatade på mamma och pappa: Vad ska vi göra nu då? Jag har ingenting att göööraaa! Och visst, det händer rätt ofta nu också då jag är van vid ett högt tempo med många bollar i luften, men just nu - nu skulle jag mest bara vilja läsa, spela piano eller typ.. dagdrömma. Nu är det exakt fem dagar kvar till tentan så det är bara att köra på. Ska satsa på att få klart inlämningsuppgiften imorgon också.
Men vet ni? Om en vecka har jag påsklov! Lyckan i det! (Visserligen är det inläsningsvecka, men det kan vi se som en liten parantes just nu). Först åker jag och Johannes till hans familj i Skellefteå och sedan åker vi hem till Dalasjö. Vi ska dessutom vara hundvakter till Johannes mammas hund Silver då de åker till Cypern. Och så fyller jag år! Påsk, hund och födelsedag. Det kan inte bli mycket bättre.
Nu ska jag plugga en timme till och sedan cykla till jobbet där vi ska grilla med arbetskompisarna innan ungdomarna kommer.
För några kvällar sedan letade jag mitt tigerbalsam och då fann jag ett av mina gamla skrivblock med texter jag aldrig publicerat här i detta publika forum.
Opus 847329
Varför ger ingen fan i sommaren? Vi kan väl samla vår obotliga rastlöshet i en murken koja diskutera lågenergi, äta skorpor och älska? Ser mig omkring. Tusen fiskmåsar kalasar på resterna av det ingen vill ha. Det som kastats. Det bortvalda.
Tänker:
det lika gärna får bli september nu. Det är alltid någons fel säger man men vi har inte ens kommit dit och jag slår mig mot alla väggar jag lutar mig mot för att undvika mitten.
Ps: Jag ogillar egentligen inte sommaren. Och: mamma, förlåt för svordomen - men jag kunde ej i mitt vokabulär hitta en värdig synonym till "fan".
Såhär ser det ut när jag pluggar inför tentan i musikhistoria som går av stapeln om 8 dagar.
Brukar försöka göra mindmaps, men det blir mest ett papper med så liten text att jag måste ha glasögonen på och hålla papperet nära, nära. Egentligen beror det på lathet (och inbillad pluggsmarthet) eftersom jag inte orkar vända blad i en bok.
På min anslagstavla bland kort på får, Olivias glitterteckning, Muminfamiljen och jobbschema har jag satt upp en (väldigt ambitiös) pluggplanering.
Det känns alltid så skönt att bocka för när något är klart. Vi ska även skriva en inlämningsuppgift som ska vara inne nästa fredag.
Nu ska jag på skolan för rep, kör och lektion i sångteknik. Under kvällen blir det fyspass med Idamari och ja. Plugg!
Den 24 april fyller jag år. Här är min önskelista:
- Frisörtid.
- Vad som helst från ”Hjärtero”.
- Presentkort Body Shop.
- Fler Muminmuggar till min samling! (Jag har den lila Hemulen-muggen, den ljusrosa på Mumin och Snorkfröken samt två exemplar av Muminpappan och Lilla My (den gula). Ju mer originell mugg jag får desto mer födelsedagsfika får givaren!
- Te! Våriga, gröna och röda sorter önskas.
- Boken ”Komplett sångteknik”.
- Muggar från Rörstrands Swedish grace i färgen "Äng".
- En liten sång (Peter och Andreas, gör en fortsättning på ”Carro, ge oss te-låten”)
Vimpeln på flaggstången har slagit knutar på sig själv och när man drar med fingrarna längs stången följer vita färgflagor med. Ljuset spionerar på det vi inte orkat städa bort av vintern. Det pratas om några tentor och kanske någon rapport vi ska skriva innan det är över. Jag mår illa av den kvava värmen i microrummet där studenter samlats för att jämföra matlådeinnehåll och räkna antalet timmar av plugg som kan tänkas krävas för att klara av den kurs de halvhjärtat läser. Jag övar skalor och eldar upp de sista av mina piggelingröna ljus. Tänker på farmor som på bred Dalasjö-bondska alltid sa ”Men ä hänne brinn allä lampän! Jag eldar ljus istället. Tänker på farmor och vill att hon ska få höra nyheter om att kanske baka tunnbröd tillsammans till hösten. Det kommer inte hända. Det är för sent sedan åtta år tillbaka. Åtta år sedan jag flyttade hemifrån. Åtta år som gjort skillnad på presens och imperfekt. Åtta år sedan jag bakade tunnbröd. Kanske längre sen.
Går på en gata med minnen i varje gathörn. Förundras över vem jag var då och vem jag är nu och om det egentligen är så stor skillnad man vill tro. Jag vet inte var den här texten är på väg men jag tänker att det inte spelar någon roll. Den kan vara lite som ett blankt papper man kluddat lite på men sedan stoppat undan. Igår hade jag ett möte med en person som gav mig så mycket. Som fyllde i luckor jag behövde fylla i för att helt och hållet sätta punkt. Jag fick höra fina saker och jag sa fina saker och jag är så otroligt glad över livet. Vad det givit mig och vad det kommer ge mig. Vet ni? Nu gör vi den här våren. Eller hur?
Helgen kom och Viktor hälsade på med skor i behov av en skomakare.
Även fast det här har varit en rolig och händelserik helg har det varit kanske 80/100 % eftersom Johannes inte kunnat delta på grund av feber.
På lördag kom Johannes familj hit och jag gick med hans systrar till Bokcafé Pilgatan.
Sedan var det dags för födelsedagskalas för denna unga dam som hunnit fylla tre år.
Godisletartävling.
Inte undra på att Sabina har söta barn då hon är skönheten själv.
Sådan far..
..sådan dotter!
Sabina och Göran läste saga.
Och så kom Erika och Tony med tvillingarna!
Olivia visar Erika vad hon fått i födelsedagspresent.
Molly myste med Melvin (okej, alla språknördar; jag vet att jag gjorde en allitteration där. Faktiskt helt omedvetet).
I helgen har Ellen (som numer bor i Sundsvall) varit i Umeå så vi passade på att ses.
Peter, akta dina stackars pianofingrar!
Jag gillar Ellen. Hon är karismatisk, varm och intelligent.
Efteråt tog jag bussen till min gamla lägenhet för att hämta min cykel som stått i förrådet. Jag hälsade på mina gamla grannar Irené och Arne (80+ båda två). Att göra någon så glad för ett besök betyder så mycket och alltid när jag träffar dem lever jag extraglädje flera dagar efteråt. Nu har de lovat att jag ska få komma och äta palt någon dag. Förra gången jag var där hade de bunkrat upp med varma mackor, choklad och semlor och Irené blev så ledsen när jag inte kunde stanna eftersom jag skulle iväg till mitt extrajobb på fritidsgården. Idag bad de om hjälp att skriva ett kort till en vän i familjen. Konversationen löd följande:
Arne - Men vad ska vi skriva, lilla gumman? Irené - Vi ska skriva "tack för omtanken av vår son". Jag - Och hälsningar Irené och Arne? Arne - Precis! Jag - Jamen, då ska vi se vad jag kan åstadkomma. Har du någon penna? Arne - Ja, varsågod, flicka lilla!
Och så skrev jag kortet med en bläckpenna med en ordninär Carolina-handstil.
Irené - Men åh! Vad vackert! Arne - Åh! Det här var det bästa som kunde hända! Irené - Vilken tur att du kom och hälsade på just idag! Arne - Kortet är ju som ett konstverk!
