Träffar alla nya och gamla elever i veckan så här i skolstartstider. Det är så kul! I dag kom en ny elev och hade med en hälsning från en före detta elev som gjorde mig varm i hjärtat. Önskar att man hade kvar alla elever hela tiden och att de inte skulle ta studenten men jag sparar alla i minnet. Mvh/sentimental lärare

Appropå mitt jobb och musik. Just nu går två låtar på repeat i mina högtalare och lurar:

Så skönt flow i "Words" och stämmorna i "Vilja bli" MMMMMMMMM! Sverige är så himla bra på att göra musik. Hoppas ni alla har en fin onsdag. 

 

Det var på Nationaldagen och våra familjer var samlade. Christoffer fyllde 30 i januari men då han tyckte januari var en tråkig firarmånad ville han istället ha kalaset i juni. Innan gästerna kom ville vi att familjerna skulle samlas en stund innan och vi satt i mamma och pappas uterum. Jag och Christoffer ställde oss upp och informerade alla om att de under dagen skulle få ett uppdrag var. Vi delade ut ett ihoprullat A4-papper till alla med deras namn på och sa att alla skulle öppna samtidigt.

- Vad har ni nu hittat på? frågade svärmor. Hehe.

Har tränat denna lilla parvel i kväll. Vi koppeltränade där fokus var följsamhet och inkallning där stadgan behöver slipas. Major har en tendens att komma emot mig innan jag kallat in honom så i kväll belönade jag enbart när jag lämnade honom för att belöna att han satt kvar. Nu är han fyra månader gammal och en riktig myshund, som sin far Jax! 

I kväll har jag även tränat Imra. Kursen i Personsök som vi gick i maj-juni avslutades i kväll och trots värmen skötte sig Imra bra på fyra  av fem "skick"! 

Vi hade precis varit på Mallorca med Christoffers släkt för att fira svärmor som fyllt 50. Hade känt mig extremt svullen i brösten (nu är det bara att vänja sig hörni, för det blir lite kroppsligt snack här framöver, men jag ska försöka hålla det på en rimlig nivå, haha) i två veckor. Ibland kan det ju kännas så innan mens men det här var något annat. Det gjorde ont och det satt i så länge. Tänkte inte så mycket mer på det då utan tänkte mer att det kanske var värmen, att jag snart skulle ha mens och andra faktorer som spelade in. Att vi hade börjat själva "barntillverkningsprocessen" tänkte jag inte så mycket på då (haha, alltså hur är man funtad?). Vi kom hem natten mot söndag och brösten fortsatte att ömma och alla behåar gjorde ont. Jobbade måndagen och på förra läsårets schema hade jag planeringstid från 12.00 och brukade då åka hem och rätta och planera på eftermiddagen och så även denna, kalla vårdag. Jag var så himla trött i kroppen och i hjärnan och kände att jag ville vila en stund, men körde på med jobbet en stund. Sedan kom jag på det. "Jag ska ju få mens i dag?!". Min mens är regelbunden och jag kan räkna ut vilken dag, och nästan vilken tid, den kommer varje månad. Hmm. "Ja ja, jag gör ett gravtest för att utesluta det i alla fall, mensen är nog bara sen...". Jag hade beställt tre graviditetstest på Apotea.se eftersom jag inte ville köpa på Apoteket i Vilhelmina då ryktet skulle starta som en liten löpeld, haha.

Gick på toaletten och testade och var inte ens nervös för jag var helt säker på att mensen var sen och ville bara "utesluta" en eventuell graviditet. Kissade på stickan och... det blev ett plus. På en jäkla gång. Läste instruktionerna och ja, det gick inte att misstolka. Eller kan det vara något fel på testet? Började gå runt omkring uppe i hallen och stirrade bara på den där stickan som visade ett plus som innebar så himla mycket. Klockan var ungefär fyra så jag började fixa med maten. Skulle göra köttfärslimpa och jag stod där med köttfärskladdiga fingrar och gick fram och tillbaka till köksbordet där jag lagt testet för att STIRRA på det gång på gång. Måste ha sett helt sjukt ut. Min första impuls var att ringa Christoffer och berätta på en gång men jag kände ändå att jag ville visa honom det när han kom hem så jag väntade, Tiden gick så långsamt. När han till slut kom hem kände jag mig helt spattig (något han i efterhand inte lade märke till, så jag kanske var mer normal än vad jag kände mig). När vi satte oss för att äta sa jag åt honom att blunda och så lade jag fram testet på hans tallrik och sa att han fick titta. Först tittade han på mig som blåstirrade på testet på tallriken och hans blick sjönk ner och så sa han:

- Vad är det där? En termometer?! Men jag ser inga siffror? Då bröt jag ihop i ett skrattanfall och sa:

- Nej, det är ett positivt graviditetstest, du ska bli pappa! Grattis!

Sedan satt han tyst i tre-fyra sekunder med blicken på testet och sedan sa han, med eftertryck:

- Men faan vad roligt! och efter en liten stund:

- Men hur kan det här lilla plusset visa att det finns något där? och så pekade han på min mage.

- Ja, det fattar jag inte heller, men det är något med urinen. När man bli gravid ökar ett visst hormon och det är det som ger utslaget.

Sedan läste vi instruktionen igen och igen, båda två. Vi bestämde också att jag skulle göra ett test till på tisdagmorgon för säkerhetsskull. Det var positivt. Jag gjorde också ett på fredagmorgon. Det var också positivt. Då började det sjunka in. Vi ska bli föräldrar! 

Så sitter jag då här. Mörkret faller utanför fönstret och jag har gjort en smoothie och målar naglarna i en somrig färg för att den, sommaren, ska hänga kvar lite extra. Åtta veckor har gått lagomt fort tycker jag. Förutom mer badande önskar jag inget mer av sommaren som var, och faktiskt fortfarande är - för höst, det är det i september enligt mig. I morgon kliver jag upp, öppnar till hönorna, äter frukost och kör mot jobbet där jag ska möta mina jobbarkompisar efter en lång sommar. Det känns skönt tycker jag. Innerst inne är jag en rutinmänniska, än hur mycket jag tycker om att ha en tom kalender så känns det skönt ändå att ledigheten är begränsad och nu är över. Jag vill ha saker att göra, utmaningar att stimuleras av och projekt att driva.

Under veckan som gick kände jag mig stressad en dag. Kalendern var hemma och jag hade ingen koll på datum, veckor, helger, möten. Ingenting. Då slog det mig att jag blivit fullständigt avkopplad under ledigheten och därför slagit av det där kontrollbehovet. Det är ett litet steg för mänskligheten men ett väldigt stort steg för mig. Kanske börjar jag lära mig att jag inte behöver ha en finger med i spelet överallt utan kan koppla bort omvärlden i två månader. Gött. I morse efter frukosten satte jag mig dock med mailen, kalendern och förberedelser inför torsdagens styrelsemöte med Brukshundklubben. Lite kontroll vill jag ändå ha och slippa starta måndagen och höstterminen med en förvirrad hjärna, hehe.

Tänker att det här rummet blev exakt som jag ville ha det. Än fattas några detaljer som taklampa och en ny matta men stämningen finns här. Det är stämningen som omsluter mig denna fredagkväll då jag ligger här nere i gästrummet och läser. Christoffer åkte till Rättvik på utställning med några kompisar tidigt i morse så jag och grabbarna roar oss själva i helgen. Under sängen snarkar Major tryggt och Jax sover tungt nedanför sängen. Tänker att livet är bra och att jag är tacksam över det.