Sitter i soffan och har precis gjort den "ekonomiska genomgången" för denna månad. Intressant? Haha, nja knappast men det känns skönt att ha ordning och reda på "guldpengarna" som Vidar säger. Vi har städat och grejat ikväll. Båda barnen somnade snabbt efter en dag på förskolan för Vidar där de hade veckans utedag och Amelias krafter var slut efter en dag på mammas jobb. Vi var bara där i knappt 2 timmar men det räcker för en liten halvårsbebis. Hon somnade direkt när jag lade henne i babyskyddet efter att ha dragit på smilbanden åt varje människa, haha, glada lilla tjejen. 

Igår hade vi finbesök av Julia och Henning. Julia och hennes Daniel köpte en valp efter Jax som nu är fyra år så vi har känt varandra ett tag. Bonus är nu att Julia (när hon inte är föräldraledig) jobbar som förskollärare på Vidars förskola. Efter att vi fikat och Vidar blivit lite varm i kläderna (ibland kan han vara lite blyg och leka "på sidan av" inan han släpper in andra i leken vilket ju är helt naturligt för ett barn i hans ålder) sa han: "Kom Julia, leka med mig!", fina fina barn. Han är så otroligt rolig att vara med. Nya ord kommer varje dag och han har som längst pratat en mening med 10 ord. Oftast sätter han ihop 6-8 ord när han pratar men ibland kommer längre meningar. Han säger inte S utan säger "Kikka" för "Kissa" och vissa konsonanter blir ibland utbytta mot liknande som D och T men annars är det lätt att förstå honom. Imorgon ska vi ha mysfredag och äta lunch med mina jobbarkompisar (hann inte prata tillräckligt länge med dem idag då jag ville fokusera på att hinna prata med eleverna som jag saknar så himla mycket!) och sen bara ta det lugnt här hemma. 

Nu ska jag hänga tvätt, hejsvejs!

 

Nu är frosten här! Vilken himla tur att jag och mamma tog in allt från växthuset igårkväll. Vi skördade cirka 4-5 liter röda tomater och 10 (!) liter gröna... Vi får nog börja ännu tidigare nästa år, hehe. Några gurkor tog vi också in och en hel massa chili. Vi har varit självförsörjande på gurka sen i början av juli, så kul! 

När jag berättade för Vidar vad frosten var för något och att man brukar säga "Farbror Frost" så sa han: Farbror Frost komma först, sen kommer Gubben Snö och då blir det SNÖ mamma!" Alltså denne lille man. Han är så himla rolig. Jag och Christoffer skrattar varje dag åt hans härliga underfundigheter. Och Amelia sen då, lillcoolingen vår. I söndagskväll kom Christoffer hem med 30 kg älgkött + en halv kalv och eftersom Amelia sovit lite annorlunda tider än vad hon vanligtvis brukar på grund av att vi kom hem från Månsberg på söndag så lade jag henne en stund där vid 17.30 så hon fick sova runt 40 minuter. Och sedan satt hon i en stol i två timmar och tittade på när vi grejade med köttet och bara flinade när vi pratade med henne. Idag är Vidar på förskolan så jag och Amelia ska ha mysdag tillsammans. Älskar dessa dagar så mycket och jag njuter verkligen av dem till max! Om sanningen ska fram ligger vi mest och gosar hela dagarna, haha. 

Det känns som att det hinner hända så himla mycket mellan gångerna jag bloggar och så är det ju. Hinner träffa massa vänner, göra olika aktiviteter, greja med projekt och leva familjeliv däremellan. Men en sak som är värd att nämna är det högst ovanliga som skedde i lördags. Jag, Sabitha och Johanna hade bestämt date hos Johanna i Dorotea i lördags (jag var ju ändå i krokarna eftersom vi var hemma hos svärmor och Thomas i helgen) och när vi kom dit sov Esther och Vidar, Amelia och Christelle sov i bilarna. Vi fick en dryg timme tillsammans och sitta och dricka kaffe och äta äppelpaj HELT UTAN BARN: När händer det? Typ aldrig. Ljuvligt var det i alla fall!

Gårdagen bjöd på BVC-besök för Amelia. Hon väger nu 6690 gram och är 65,5 cm lång. Hon följer sin kurva men ligger över "snittet" på längd och under snittet på vikt. Precis så var storebror också. Vi har helt enkelt långa och smala bebisar, haha! Minns att Vidar var runt 7-8 månader innan han fick något större hull att tala om. Det är rätt skönt att hon inte är någon tungviktare heller eftersom jag bär henne ganska mycket i selen. Amelia mådde fint men jag hade ju förträngt att det var dags för vaccinsprutorna... Det gick bra ändå och efteråt lekte vi en stund på Öppna förskolan där vi stämt träff med min jobbarkompis Jonathan som också är föräldraledig med dottern Valentina. Vi gick och köpte lunch och så blev det besök i deras nyköpta hus och till djurvännen Vidars stora lycka fick han leka med Jonathans katter (vilka han pratade om ända till han somnade!). 

När vi kom hem kom Anna-Karin förbi som behövde lite pluggpepp (blev sugen på att plugga nått snart igen) och efter det gick vi förbi Ida och drack kaffe och surrade. På kvällen kom Marika och tjejerna för att öva på en låt de ska sjunga på ett dop framöver. Fullt upp under hela dagen alltså! Det gillar vi! Som tur är är Amelia av den devisen "sova när tillfälle ges" och hänger med. 

Här har vi en fin septembermorgon och Vidar ska ut till skogen idag då det är dags för veckans utedag på hans förskola. Han var peppad på att träffa Skogs-Mulle! Hönorna är utsläppta och Imra rastad och jag och lillan ska vila lite. Hon är lite tagen av sprutorna igår. Ingen feber men varm och lite ledsen. Inatt sov hon oroligt och ville äta ofta. Vidar vaknade till vid något tillfälle och mumlade "Såja Lillan, såja", gulle-Vidar!

 

Christoffer är ju borta och jagar så jag roddar barn och allt på hemmaplan under denna period (han kommer hem på söndag så det är ingen evighet direkt även om det vissa stunder är tufft, hehe). Jag vet att jag är priviligerad som har en sambo som kommer hem varje dag för här där vi bor är det ganska vanligt förekommande att många män jobbar borta och går skift. Under jaktveckor som denna får jag känna på hur det är och jag kan konstatera att jag älskar vår vardag. Jag älskar att vi kan dela på hämtningar och lämningar, äta middag tillsammans varje dag och umgås med varandra hela kvällen och få egentid tillsammans när vi lagt barnen. I helgen har Linda varit här så då har jag haft sällskap av henne och i söndags var mamma här och vi tittade på valvakan men igår var det SÅ tomt och tyst. Barnen somnade runt 19.20 och sen var jag själv hela kvällen (förutom en stund då Marika kom förbi) och det var så himla ensamt. Nog är det tur att jag får en massa prima älgkött när Christoffer kommer hem och jag vet ju att han älskar älgjakten och att det är bland det bästa han vet. Den vetskapen gör mig gott! 

Sitter och äter frukost nu efter att ha lämnat Vidar på förskolan. Christoffer sköter i vanliga fall lämningarna men idag är han och jagar. Vår förskola tillåter fem jaktdagar med bibehållen barnomsorg, hur bra är inte det?! Vidar fick vara hemma med mig och Amelia i tisdags då han hade haft feber under lördag och söndag. Han var pigg då men jag tänkte att en extra hemmadag skadar inte. Vi var på Öppna förskolan på en träff om ergonomiskt bärande i sele och sjal och så hade vi turen och bli bjudna på lunch hos A-G där vi lämnade tillbaka svamptorken jag lånat (GE ER UT OCH PLOCKA KARLJOHAN FÖRRESTEN! FINNS HUR MYCKET SOM HELST!). 

Sen sist då? Jo, jag och Amelia tog ju bilen till Umeå förra helgen. Hon somnade i Dalsjöfors (typ en km från Dalasjö) och sov till Idas infart till huset i Holmsund och på hemvägen somnade hon i Ersbodarondellen (där jag åkte från kusin Angelika med familj där jag sovit) och vaknade av hönskackel när jag stannade bilen hemma på gården. SÅ TACKSAM bilbebis. Snälla låt det alltid få fortsätta så! I Umeå hann jag även träffa Jessica som också kom till Ida och så firades Idamaris 30-årsdag i efterskott. Så himla mysig och rolig helg! Vi har också hunnit rösta. Tog med båda barnen till vallokalen i kommunhuset och som tur var kom morfar till undsättning då Vidar var "lite busig", hehe. Glöm ej att rösta förresten! Viktigt! Använd er makt ni fick av kvinnorna 1921. 

Idag är planen att inte göra ett endaste dugg förutom att mysa/sova/vila med Amelia. Känns som de senaste dagarna gått i ett. Vidar är ju världens snällaste kille och han har skämt bort oss med att vara lugn, trygg och glad. Och det är han fortfarande! MEN. Han har börjat barka iväg mot någon slags 3-årstrots vilket såklart är helt naturligt och väntat då barn genomgår någon slags fas där de inser att de är egna individer och kan själv och har en egen vilja. Mitt tålamod är bra men ska erkänna att jag faktiskt gått ut på bron två gånger och räknat till 10 (ett tips som vi fick när vi gick en föräldrakurs som var så bra) under de senaste dagarna. Så idag ska jag vila upp mig som den slitna tvåbarnsmor jag känner mig som. Christoffer var så fin igår. Han såg nog på mig att jag var trött och han vet precis vad som piggar upp mig allra bäst: träning! Han sa: du kanske vill fara ut och springa en sväng ikväll? JA! Sagt och gjort knöt jag på mig skorna och tog med Jax och sprang en mysig runda i septembersol på väg ner. En av de bästa stunderna på dagen är när vi möts i soffan vid 20-snåret. Då har det varit "rejs" sen typ 19.00 med kvällsfika, tandborstning, pyjamas, amning och läggning. Då är det så himla gött att tända ljus, fixa te och något gott att knapra på och bara prata eller sitta tysta och titta på något.

Borde ta tag i fotografering av Amelia för att skicka iväg doptackkort men jag väntar till helgen då Linda kommer som då kan vara fotoassistent, hehe. Så nu mina vänner: mot soffan och yllefilten!