Jag och Molly hade pratat om att ha en Carro&Molly-dag någon dag. Idag slutade jag tidigt så det passade bra. Hon fick bestämma helt vad vi skulle göra så vi åkte till badhuset!


Vi badade och badade i två timmar tills vi såg ut som två russin.



Jag fick verkligen dra Molly ur bassängen, men här ser man hur trött hon är. Vi åt glass och drack "päjonsaft".

En liten ankedot från dagen:

Vi står i duschen, Molly tittar på mig med förundrad blick:

Cajjo, vajföj äj dina bjöst så viiita?

Jag försökte förklara för henne att jag solat med bikini och att solen inte kommit åt där jag haft bikini. Och då sa hon bara: Jag är i alla fall brunare än dig!

Så det så, liksom.

En annan grej:

Vi väljer skåp i omklädningsrummet och så frågar jag vilka siffror det är i vårat skåpnummer.
Molly svarar: 3... 9..hm..6? Ja, svarar jag, det var rätt! Och då säger hon: Varför frågar du alltid frökenfrågor?

Arbetsskadad? Redan?!

I söndags var jag i Pingstkyrkan med Ellen, Tobbe och Sabina för att kika på när Jocke och två av våra lärare sjöng och spelade.


:)


Sedan gick vi på Schmäck och åt lunch.


Juice!


Sedan kom Viktor dit och vi fortsatte vårt skrivprojekt.


Vi är i en jobbig skrivfas vilket syns på Viktors bistra uppsyn. Att tre killar mitt emot "i smyg" avlyssnade varje litterär avvägning från vårt håll gjorde inte skrivandet enklare. Kanske måste skaffa en skrivstuga nånstans.

I lördags bjöd de här två fina människorna på middag. De var hundvakter åt Annas mosters hundar ute i Täfteå så vi var ett gäng som drog dit för att snacka om det värsta sättet att dö på, hur det är att växa upp mitt i ingenstans (Gielas) och hur arga taxigubbar låter. Bland annat!


Henrik och Christoffer.


Sigge!


Patrik blev lite kär i vovvarna!

Tack Anna och Robert för en bra uppstyrd kväll!

Jag fick lära Kristoffer hur man skalade kräftorna. Jag hann skala typ 15 medan han hann skala 5.


Viktor fick en öl av mig som jag köpt till honom som pris efter en pilkastartävling han vann mot mig i februari. Lite sent påtänkt, men!

Vi kollade på videos från våra ensembleredovisningar. Här spelar vi postrocklåten vi skrev. Det kändes lite som min bebis. Jag hade en så klar vision om hur jag ville att den skulle låta. Jag har inte varit sådär nervös innan, det kändes lite som uppspelningsproven i gymnasiet. Ps: Lägg märke till mitt anslag.


Ännu en bild från vårt videotittande. Här hade vi fått i uppdrag att på 45 minuter repa in "Summertime". Jag gav allt. Som det ser ut.


Kristin och Viktor i djup konferens.


Kristins pojkvän Vilhelm.

Vhitari och hans granne.


Sen tog kvällen slut.

Den här fredagen känns inte som en fredag. Jag måste göra en rejäl uppgaskning om jag ska orka med kvällen med vin, kräftor och .. ja, vad den nu erbjuder. Börjar med ett glas vin och den här låten. Kanske inte någon optimal festlåt, men just nu orkar jag bara med Loney, Dear och vin.

Jag saknar mamma. Har inte pratat med henne ordentligt på många dagar. Har alltid haft annat att göra när hon ringt. Men mamma, ring på söndagkväll. Då är jag din.

Det händer rätt ofta att jag slås av vilka fina vänner jag har. Som Sabina som uppskattar att man försöker leka någon slags hobbypsykolog samtidigt som man hoppar från ämne till ämne och som Idamari som kommer hit och dricker kaffe och säger kloka saker. Och ni andra. Ni ska veta vad jag älskar er.


Iddemarrethörre med Hemulen-muggen.

Chattar med Anna som vickar som högstadielärare hemma i Vilhelmina:

Anna: Du förresten, jag läste lite tove jansson för åttorna idag på svenskan. Kunde inte låta bli att tänka på dig hela tiden, speciellt när Snusmumriken beskrev hur en riktig melodi under hatten ska vara!

Klockrent. Jag är att betrakta som en total Muminnörd av min omgivning. Men jagillareba!

När en apelsin är sådär perfekt mogen är det eufori av det bästa slaget.

Ja, jag vet - det här var ett högst onödigt inlägg, men jag håller fortfarande på att lära mig hur min nya kamera fungerar. Vi kommer överrens för det mesta. Fast ibland, när den jävlas, (läs: när jag inte orkat läsa instruktionsboken längre än till sida 12) vill jag göra slut. Försöker dock trösta mig genom att tänka att vi går igenom en fas.

Fick ett mms på en tecknad glasögonbebrydd student av min klasskompis Johannes:

"Från senaste Vertextidningen där de går igenom olika studentsterotyper:

Norrlandsromantikern fullkomligt avgudar Sara Lidman och Torgny Lindgren. Stoltserar gärna med gamla historier om sin Västerbottniska släkt. Kan diskutera litteratur i timmar.
Hittas säkrast: På Humfiket med svår min och en bok.

Kanske inte prick på men nog är de något på spåren!"

"Jag vet inte"
kallas den feges undanflykt

men jag orkar inte

stamma in oklarheter
i en vägg igen.

Du säger att tystnad
kan betyda lika mycket
men jag vet inte.

Om det är värt
att vänta
på mina ord
är jag gärna tyst ett tag till.

Om det.


Trött, osminkad och övertänkt.

I veckan har jag:

Haft en mycket konstig musikteorilektion, käkat långbordsluncher med min klass, spelat gitarr, sjungit soul, skrattat ihjäl mig, tänkt ihjäl mig (fast jag återuppstod tydligen), kramats med Olivia och Molly, ritat en katt som Molly kryssade över, omarrangerat en låt på pianot, spelat jazz på piano, lyssnat på Bobo Stenssons trio, sett den mest världsfenomenala och mest nyskapande trummisen jag någonsin skådat, ätit sju apelsiner, ätit gröt och druckit piggelindrink samtidigt, fått en piggelinglass när jag som minst anade det, varit väldigt less och klagat för en vän som stod ut, sovit över hos Sabina och halkat i hennes badrum, gått i dimma, gått i sol, tränat ett väldigt ofokuserat styrkepass, cyklat ett roligt spinningpass med Johannes och Idamari, ätit den godaste chokladen, tränat ett efterlängtat Total training-pass med Alexandra och Marcus, läst den tråkigaste avhandlingen på mycket, mycket länge, haft den roligaste metodiklektionen under hela utbildningen, spelat rytm-memory, varit osams med klassen angående vem som vann i Så ska det låta, snackat hemligheter på EPP, fotat fina träd, ätit scones och tittat på premiären av Idol med Tobbe, Ellen och Viktor, varit ensembleledare för vår grupp, fått en musiklista, gjort en musiklista, pratat mig hes om saker som inte går att sträcka längre, skrivit för mycket, varit på finaste inflyttningsfesten hos Ellen, sovit länge, vaknat för många gånger, dirigerat, funderat, fått råd, lyssnat på ett halvt öra, tänt ljus varje kväll.

Bjuder på en bild på en av de sötaste trollungarna jag vet. Jag älskar M och O även fast de tycker att jag ritar fult och kryssar över mina katter.

http://www.photowall.se/photo-wallpaper/moomin-meadow-bw

Mumintapet! Lycka! Genast kändes denna söndagsångest betydligt lättare att handskas med.

Tyvärr vill nog inte Patrik tillägna Mumintrollen en hel vägg i den här lägenheten (dock ska jag se till att vi har minst en Mumintapet i minst ett rum den dag vi köper hus!) så då är det tur att jag har en snäll mamma som gav mig ovanstående Muminaffisch.

Nu ska jag dricka varm choklad ur en av mina Muminmuggar, allt för att göra det här Muminnörds-inlägget komplett!

Den här veckan har verkligen tagit mycker energi. Tur att man kan vila lite i Ljusgården mellan lektionerna.


Vi har examination inom olika sångstilar nästa tisdag. Jag ska sjunga soul och Jocke ska kompa.




Invigde mina höstskor igår.


Viktors skor.


Tog en förebild på Viktor innan han klippte sig.


Nyklippt.


Magiskt väder.

Så kom äntligen fredagen och fredagsvinet.


Vi gick på EPP på NH direkt efter skolan. Skolan var förförförfesten (eftersom det är så roligt jämt), EPP var förförfesten, min nap var förfesten och sen gick vi till Ellen som hade inflyttningsfest.


Ellen blev rörd av vår present till henne. Jag hade såklart halvt lyckats försäga med hela veckan, men hon anade inte riktigt vad det var ändå.


Eftersom Ellen slutat i vår klass ville vi ge henne ett klassfoto på oss själva så vi fixade det under veckan. Ego kanske, men Ellen blev glad! Hon kommer till oss nästan varje dag och äter lunch, pluggar och hänger med på kören, haha!


Studentmiddag. Gröt. Och till det piggelindrink. Klassen förklarade det hela för vår utbytesstudent Hanne: Ja, alltså Carro hon äter jämt på våra fester!


I vår klass är det jämt fight om vilken musik som ska spelas. Köar man en låt på Spotify kan den komma efter sisådär tre-fyra timmar.


Alexander.


Ellen är nog den mest fotogeniska människa jag känner.


Vi fick på gå tipspromenad i trapphuset!




Frågor!


Jag och Johannes var på samma lag. Vi hade 6 rätt av 7 och vann därmed tipspromenaden. Därav Jockes ledsna min.


Kändisar från Rossön.


Vi hade ingen kortlek så Peter ritade en egen.


Sedan lärde Ellen oss en lek som hennes farmor lärt henne.


Zorba! Har man en grek i klassen är Zorba ett måste.


Alex och Tobbe.


Ellen och Peter. Allvarligt samtal?


Andreas. Greken.


Kristoffer. Ölandsbon.


:)


Vi gjorde en tårta. Ser dock nu att den inte blev så fager. Jag skyller på Johannes och Viktor.


Niklas.


Typiskt.


Farliga typer.


Vi gråter inte. Vi kramas bara.


Sen tog kvällen/natten slut. För fort. Som alltid.

Har dödens träningsvärk i hela kroppen, en middag som måste lagas och avhandlingar som måste läsas. Skulle hellre vilja ligga i sängen, stirra i väggen och lyssna på postrock hela kvällen.


Men då är det bara att titta på den här bilden som Jocke tog på skolan nån dag i veckan och försöka samla mer energi. Som den på bilden ungefär. Jag vet ju att jag har den.

Den enda nackdelen med att ha roligt varje dag är att det blir svårare och svårare att toppa dagarna i världsklass. Upplevelsebaksmälla liksom. Inte att leka med. En vis man sade: Ju roligare man har det desto jobbigare blir det efteråt.

Förresten. Ingen som har ett piano till salu? Har ett extremt abstinensbehov efter ett. Det kan dock komma att bli svårigheter att placera ett piano (det måste ha alla sju oktaver så att man riktigt kan gå lös när man spelar!) här hemma eftersom alla våra 64,5 kvadratmeter fyller sin funktion. Fast å andra sidan - soffan går ju att magasinera. Patrik får sitta i fötöljen. Jag tar pianopallen. 

En text jag skrev i somras. 



Och visst är gatstenarna fina
om det inte vore för att vissa steg
bara påminer om gamla

som ett liv på repeat

helt bortkollrat och suddigt
och vissa detaljer har jag ställt längst in

på tal om det
hur har du det nu för tiden

vi borde se om något
ligger kvar där vi lämnade det

Och jag har väl också tänkt
att regnet är lite för hårt
mot rutorna

Men det som stör mig
är inte
det jag redan vet
utan det som
håller undan
min vetskap

Och jag blir så förbannad
varje gång jag tappar bort orden
i tankar jag håller mig ifrån

De blir liksom svåra att hitta
för vet du
det är så resultatet blir
om något passerar för fort

Jag blir så less på alla imorgon
vill att det ska vara mitt uppe i
men av precis motsatta anledningen
är jag mitt uppe i

en skingrad konstellation.

Lyssnade just på Alcest första gången på.. för länge sen. Det gick inget vidare. Började gråta efter en halv minut.

Att bevara minnen genom en kameralins. Att ha dagar dokumenterade i bildmappar på datorn. Att hitta en extra fin liten grankvist som man vill föreviga på bild. Att fota glada människor som dansar, barn som skrattar, en klänning som faller fint, fingrar som spelar ett instrument, gatuhörn, vovvar som springer, vinklar som bara ser bra ut, vattenstänk i solstrålarnas genombrytning. Bland annat det tänker jag fotografera. Med mig på resan är min nya fina Canon EOS 500D. Jag ska behandla den som min nyfödda bebis. Var så säkra.

Med mig vid köpet var min underbara vän Fredrik som kan ungefär allt som är värt att kunna gällande kameror och fotografering. Utan honom hade jag virrat runt som en vilsen stackare. Jag sa till Fredrik att han fick sköta snacket med fotofolket. Det enda jag behövde göra var att betala. Nu kanske jag ska läsa mitt livs första instruktionsbok. Kanske. Inte.

Jag och pappa gick på Socialize efter kameraköpet och drank en lördagsdrink. Det är så mysigt där! Har ni inte varit där måste ni gå dit snarast. Mamma och pappa hade med sig lite grejer från Dalasjö. Bland annat en filt från gammelfarmors hus, en blå/vit tallrik, en säck potatis samt en Tove Jansson och Mumintrollen-affisch (mamma känner mig väl!).


Har suttit och testfotograferat hela kvällen. Stackars pappa, som jag skulle underhålla (mamma är på 30-år-sedan-examen-fest), har bara fått lyssna till avtryckarljudet i några timmar nu.

Då kände jag att det var dags att skriva en haiku. En valhaiku.

Samhällets hetsjakt
är väl det som styr oss nu.
Valets inferno.

Det skulle bli 69 dagar
av ord som stoppas
på halva vägen.
Det blev inte så.
Det blev ett förträngt antal dagar

av brutal tystnad.


Carolina, augusti 2010

Det här året kommer med stor chans bli det bästa läsåret under hela min utbildning. Spelade till exempel i en sjumanna pianosensemble idag. Det ni.

Iver. Det kan vara en av de bästa av känslor.

Hösten?
Du får gärna komma och

RIVA NED

RIDA UT

REDA UPP

Varsågodarrr.