Nollgradigt till 53 minus.
Då jag återigen fått klagomål över att jag, enligt er mina läsare, inte uppdaterar bloggen så ofta, kommer här ett inlägg som förhoppningsvis skänker lite julefrid till det som Bek kallar "snifflande". Bek är en gammal lärare jag hade på en kurs jag läste förra hösten. Han har tagit sig friheten att onomatopoesera fram ett nytt ord för människor som läser bloggar. Snifflande är sådant en snifflare gör när denne läser andra bloggar. Alltså. Jag, som är lite av en nyordskapare själv (och som också passar in i kategorin "snifflare"), tar tillfället i akt och använder "snifflande" då jag tycker att det passar rätt bra.
Idag käkade jag en långlunch med Emma och Johanna, det var himlarns trevligt tycker jag! Emma drar till London efter jul och Johanna funderar på att dra till Spanien för att plugga språk och själv åker jag till Umeå imorgon. Kanske inte fullt så exotiskt, men jag nöjer mig. Tanken på att få pussa på Patrik och att få krama klassen, svettas på Iksu med Ida, träffa Umeåfolket och bara vandra genom stan får mig att må rätt bra.
Det ska bli skönt att komma hem till lägenheten och få dricka sitt EGET te utan krumbukter vare sig av teutbud eller av smått bistra kommentarer från min käre faders håll;
"Vad är detta för ett blaskte?" Han har inte riktigt förstått charmen med de röda och gröna tesorterna utan håller sig sitt på den säkra sidan och kilar stadigt med den, enligt honom, GODA (!?) Earl Grey.
Idag var det en sorgens dag. Sista praktikdagen. När jag meddelade detta för mina elever tittade de upp från sina göromål och utbrast: "Va?! Ska du överge oss?" Åh. Jag gillar dem och hoppas att jag får undervisa dem till våren igen då jag återigen gör praktik och då hela 6 veckor. Jag fick så himla fina kommentarer i enkäten jag delade ut och jag kommer nog att kunna leva på "solstråle-titeln" rätt länge. Att jag dessutom enligt eleverna är en förebild känns ju som ett riktigt hedersuppdrag, jag lovar att jag ska göra mitt absolut bästa! Det känns ändå skönt att liksom packa ihop sina saker från lärarrummet, knyta ihop säcken med erfarenheter och avrunda.
Från en sak till en annan. För någon vecka sedan gick jag en promenad med mina bröder. Vi diskuterade då fram en slags temperaturlista, här kommer den!
+ 4 = Halvtråkig temperatur om det är mulet väder. Lyser solen kan det däremot vara ett helt underbart gradantal, särskilt om man vistas i fjällen.
+- 0 = Samma som ovan. Är det snö bör man se upp för underkylt regn. Kör inte rally.
- 4 = Dags att höja värmen i huset/lägenheten/kojan/slottet.. jamen.. boningen.
- 5 = Lindy blir ett frostbo.
- 8 = Min personliga favorittemperatur under vinterhalvåret. Snöar det vid denna temperatur är det, som min vän Johan skulle ha sagt, som en fucking jävla dream! Gnistersnö, mysknarr och halsdukar. Blir inte mycket bättre.
- 15 = Rätt jobbigt att åka skidor. Man överväger att införskaffa en sån där smart andningsgrej som alla skidisar har i sin ägo.
- 20 = Skoterkörnings bör övervägas. Vetskapen om att hastigheten mer än fördubblar gradantalet gör att tanken på frusna kinder och avdomnade fingrar inte känns vidare värst lockande.
- 25 = Det är vid denna temperatur man börjar undra varför man skaffade hund. Bia måste ut. Vare sig det regnar, stormar eller är iskallt ute.
- 30 = Man sänder farfar uppe i himlen ett tack till att han fyllde upp ex antal kvadratmeter med ved. Ja, det räcker till er med.
- 35 = Kalljävlaherkeskylan börjar ta vid. Man håller sig helst inomhus.
- 40 = Släkten i Dalarna tror att man skämtar när man över telefon meddelar det numera smått brutala gradantalet.
- 45 = Mamma ringer till pappa och hälsar att han får ta taxi hem från flyget. Hon vägrar att sätta sig i bilen.
- 50 = Ingen självupplevd temperatur, men för att återigen nämna min farfar, kan jag hälsa att det inte var någon hit att vara tvungen att hugga upp en vak för att få vatten.
- 53 = Den 13 december 1941 sattes svenskt köldrekord nära Malgovik (en by utanför Vilhelmina) när temperaturen -53 grader mättes upp.
Dagens låt: Band of horses - "The funeral".
By the way of moments; Bia fyllde 1 år igår. Pappa tog en bild av henne.
Idag käkade jag en långlunch med Emma och Johanna, det var himlarns trevligt tycker jag! Emma drar till London efter jul och Johanna funderar på att dra till Spanien för att plugga språk och själv åker jag till Umeå imorgon. Kanske inte fullt så exotiskt, men jag nöjer mig. Tanken på att få pussa på Patrik och att få krama klassen, svettas på Iksu med Ida, träffa Umeåfolket och bara vandra genom stan får mig att må rätt bra.
Det ska bli skönt att komma hem till lägenheten och få dricka sitt EGET te utan krumbukter vare sig av teutbud eller av smått bistra kommentarer från min käre faders håll;
"Vad är detta för ett blaskte?" Han har inte riktigt förstått charmen med de röda och gröna tesorterna utan håller sig sitt på den säkra sidan och kilar stadigt med den, enligt honom, GODA (!?) Earl Grey.
Idag var det en sorgens dag. Sista praktikdagen. När jag meddelade detta för mina elever tittade de upp från sina göromål och utbrast: "Va?! Ska du överge oss?" Åh. Jag gillar dem och hoppas att jag får undervisa dem till våren igen då jag återigen gör praktik och då hela 6 veckor. Jag fick så himla fina kommentarer i enkäten jag delade ut och jag kommer nog att kunna leva på "solstråle-titeln" rätt länge. Att jag dessutom enligt eleverna är en förebild känns ju som ett riktigt hedersuppdrag, jag lovar att jag ska göra mitt absolut bästa! Det känns ändå skönt att liksom packa ihop sina saker från lärarrummet, knyta ihop säcken med erfarenheter och avrunda.
Från en sak till en annan. För någon vecka sedan gick jag en promenad med mina bröder. Vi diskuterade då fram en slags temperaturlista, här kommer den!
+ 4 = Halvtråkig temperatur om det är mulet väder. Lyser solen kan det däremot vara ett helt underbart gradantal, särskilt om man vistas i fjällen.
+- 0 = Samma som ovan. Är det snö bör man se upp för underkylt regn. Kör inte rally.
- 4 = Dags att höja värmen i huset/lägenheten/kojan/slottet.. jamen.. boningen.
- 5 = Lindy blir ett frostbo.
- 8 = Min personliga favorittemperatur under vinterhalvåret. Snöar det vid denna temperatur är det, som min vän Johan skulle ha sagt, som en fucking jävla dream! Gnistersnö, mysknarr och halsdukar. Blir inte mycket bättre.
- 15 = Rätt jobbigt att åka skidor. Man överväger att införskaffa en sån där smart andningsgrej som alla skidisar har i sin ägo.
- 20 = Skoterkörnings bör övervägas. Vetskapen om att hastigheten mer än fördubblar gradantalet gör att tanken på frusna kinder och avdomnade fingrar inte känns vidare värst lockande.
- 25 = Det är vid denna temperatur man börjar undra varför man skaffade hund. Bia måste ut. Vare sig det regnar, stormar eller är iskallt ute.
- 30 = Man sänder farfar uppe i himlen ett tack till att han fyllde upp ex antal kvadratmeter med ved. Ja, det räcker till er med.
- 35 = Kalljävlaherkeskylan börjar ta vid. Man håller sig helst inomhus.
- 40 = Släkten i Dalarna tror att man skämtar när man över telefon meddelar det numera smått brutala gradantalet.
- 45 = Mamma ringer till pappa och hälsar att han får ta taxi hem från flyget. Hon vägrar att sätta sig i bilen.
- 50 = Ingen självupplevd temperatur, men för att återigen nämna min farfar, kan jag hälsa att det inte var någon hit att vara tvungen att hugga upp en vak för att få vatten.
- 53 = Den 13 december 1941 sattes svenskt köldrekord nära Malgovik (en by utanför Vilhelmina) när temperaturen -53 grader mättes upp.
Dagens låt: Band of horses - "The funeral".
By the way of moments; Bia fyllde 1 år igår. Pappa tog en bild av henne.
