Befinner mig just nu i en av de större rättningsperioderna jag någonsin haft. Då kan en ju undra varför jag planerar tre STORA inlämningsuppgifter precis innan jag ska gå på föräldraledighet? Kan enbart skylla mig själv! Det kommer att gå bra, men hjärnan har ju varit piggare om en säger så, hehe. För att underlätta för mig själv i rättningen omger jag mig med bra musik och just nu är jag inne i en indie-period (återkommer ju alltid till den). Lyssnar i detta nu på en gammal Räisänen-favorit: "Fear no darkness promised child" och fick en idé om att göra den till en akustisk version, typ två gitarrer + sång, och spela den på bebisens dop? Hade faktiskt denna låt i tankarna inför Vidars dop men då valde vi andra låtar. Acke? Är du med mig? 

 

 

Första gången jag lyssnade till denna MAGISKA acapellagrupp var i Näsåker under Urkult-festivalen. Det kan ha varit 2007 eller så? Minns inte riktigt. Det enda jag vet är att det är musikalitet på hög nivå på dessa tjejer! Deras röster i kombo med en av mina favoritinstrumentalister när det kommer till jazz, Jonas Knutsson, gör allt till en perfekt samklang. Jonas Knutssons stilsamma sopransaxofon och sångstämmorna. Och så svenskan. Jag har ju en förkärlek till texter på svenska. Men nu måste jag återgå till rättning! Vet inte riktigt hur jag planerade när jag lade flera stora inlämningsuppgifter innan sportlovet?! Vill ju hinna rätta klart allt innan jag går på föräldraledighet om FYRA dagar (!? Vad hände med tiden?!). 

Det är februarimorgnar

och trötta känslor

Återkommer alltid till

låten nedan

"det är dit jag styr

när februaristormen yr"

Febrig 2-åring

som vill ligga tätt, tätt

intill

bebis i magen som gör mig uppmärksam

genom buffar och sparkar

och nånstans där pågår livet

Känner ingen fredagsfeeling alls

planen var Raja, skoter och fiske

nu blir det Dalasjö, sjukstuga för Vidar och OS 

Blir nog bra det med. 

Ville bara ut och fiska

behöver NATUR, SKOG och FRISK LUFT 

efter två veckor av förkylning och hosta

 

Jag har ju som ni vet (eftersom jag envisas med att gnälla över det) varit ordentligt förkyld och fortfarande envisas sviterna av förkylningen att ligga som ett kvavt töcken över mina dagar. Suck. I lördags var jag i Umeå för att sjunga på mitt kusinbarn Edwins dop och det gick ändå ganska bra efter omständigheterna. Jag sjöng med 75 % av min totala röstkapacitet vilket inte är någon trevlig upplevelse då en vill leverera när en får förfrågan om sånginsats. Men! Dopet gick bra och sången gick fram ändå. Fint så! Mysigt också att få kvalitetstid med en del av släkten så där en lördag i februari. Christoffer och Vidar åkte till Raja på skoterhelg eftersom det hade blivit så drygt för Vidar att åka fram och tillbaka till Umeå över en dag. Igår, söndag, gjorde jag inte många knop. Vaknade 07.30 och gick upp för att slänga in en tvätt i maskinen och fixa skorpor och mjölk. Gick sedan och lade mig och läste i sängen till kl. 11.00. Living on the edge! Sedan gick jag upp och åt en filtallrik för att därefter lägga mig på soffan och där låg jag till kl. 15.00 till Christoffer och Vidar kom hem. SÅ oproduktiv. Mår verkligen dåligt av sådana där dagar men kände att jag inte hade något val då både kroppen och hjärnan skrek efter en hel dags vila.

Jag sa till Christoffer på kvällen att jag kände mig så off och liksom personlighetsförändrad och efter ett helt eget hobbypsykologande kom jag fram till att jag inte har nån energireservoar i kroppen just nu på grund av att jag är i slutskedet av graviditeten och att all energi går åt till att hålla bebisen i magen på gott humör. Äsch. Jag vet inte. Kanske är det så? Nu ska jag bara jobba två veckor till och sedan bara gå hemma i väntan på bebisens ankomst. Jag har börjat få jättemycket sammandragningar och det hade jag inte med Vidar vad jag kan minnas. Kommer ihåg att jag hade lite känningar sista veckan men inte alls som nu. I lördagskväll när vi var på väg hem från Umeå fick jag lägga mig raklång i baksätet för att det gjorde så himla ont att sitta. Huvva. Jag älskar att vara gravid fram till v. 36 (för då känner jag inte alls av graviditeten i någon större utsträckning) men de här sista veckorna får gärna gasa på för jag vill orka leva som vanligt. Vara min vanliga energifulla person och ORKA göra saker utöver de mest basala sakerna. Tack och hej och slut på gnäll. 

 

Känner mig helt utslagen. Vidars ögoninflammation nådde även mina ögon och så har jag drabbats av den värsta förkylningen jag upplevt. Det känns som att jag hostar sönder mina lungor! Jag har börjat sova sämre på grund av halsbränna och att jag måste upp och kissa på natten. Dessutom verkar bebisen i magen vara en nattuggla för den lever om och grejar i magen under natten. Flera gånger väcks jag av att det känns som om den håller på att möblera om i magen. 

Får dåligt samvete över att jag är på jobbet och kanske smittar kollegor och elever och samtidigt får jag dåligt samvete av att sjukskriva mig då det blir en massa merarbete sen. Jag jobbar ju bara tre veckor till nu (denna vecka inräknad) så jag vill få hinna saker klara och göra en bra överlämning till min vikarie. Utöver detta har jag några elever som mår dåligt och jag har så himla svårt att släppa  det. Skulle vilja hjälpa mer men inser samtidigt mina begränsningar. Jag har verkligen kommit in i en period nu då känslorna ligger utanpå huden. Åkte hem lite tidigare idag och gick och lade mig i sängen och sov. Vaknade 1,5 h senare av att Christoffer och Vidar lagat mat. Sådana här dagar är jag extra tacksam över att ha dem. 

Nämen, en semla på detta gnäll så kanske det känns bättre? 

Apropå föräldraskap var det något som kom upp i mitt medarbetarsamtal jag hade tillsammans med min chef för ett tag sedan. Hon sa att hon ser att jag är ambitiös och gör ett bra jobb men att jag inte för glömma bort att jag är småbarnsförälder och att det är där jag behöver göra det stora jobbet just nu i livet. Sedan sa hon att min tid kommer att komma och syftade då på mitt framtida yrkesliv - var jag vill vara och vad jag har för ambitioner. Så bra med förstående chefer! När jag berättade om samtalet för mina kollegor var det en som sa: men vaddå? Kan man inte göra karriär och vara förälder samtidigt?! Jo, det är klart man kan och det var inte så hon menade - syftet var att göra mig medveten med att hon SER att jag vill och att jag har stora ambitioner vilket hon uppskattar men att jag måste komma ihåg att det viktigaste i livet inte är jobb, utan familj.

 

Bra grejer:

Torsdagssimningen!

Bli bjuden på eftermiddagskaffe (vuxna) och lek (barnen) hos Sara i byn. Jag, Anna-Karin och Sara har fyra (snart fem) barn födda inom mindre än två år! 

Pannkakstorsdag.

 

Mindre bra grejer:

Att Vidars nattning tagit över en timme tre kvällar i rad. Det kanske är dags att korta ner hans sovvila på dagen?

Att det finns människor som förlöjligar stora sportmästerskap.