Under de två sista veckorna på sommarlovet tänkte jag att jag skulle städa och rensa i källaren parallellt med att vi inskolade Vidar på förskolan. Dock insåg jag rätt snabbt att det var ett för stort projekt för den tid jag hade till förfogande. Det skulle bara bli dåligt och framstressat. Istället för att strunta i rensningen (som jag ändå tycker om av någon oklar anledning) skrev jag ner rensningsområden på mobilens anteckningar och bockade av dem, en efter en. Det var alltifrån tio minuters-projekt till områden som tog någon timme att rensa. På så vis fick jag något gjort ändå än fast källaren fick vara orörd. 

Det ligger något vilsamt över rensningen. Det är som ett renande och att en kan andas klarare när det är färdigrensat. När jag flyttade in i huset i augusti 2011 stod huset orört sedan farmor och farfar bott där så det första jag gjorde var att rensa ut allt jag inte ville ha kvar och bara det tog på kraft och energi. När Christoffer flyttade in i juni 2013 kom han med en massa saker, framförallt jaktkläder och 3874298 par kängor. Av den anledningen är jag extra glad över vår källare men jag skulle vilja ha ett bättre förvaringssystem där nere. Nu när vi köpt en ny och fräsch tvättmaskin är jag så sugen på att helt enkelt renovera nere i källaren och göra en fin tvättstuga i ett av rummen. Dock känns den önskedrömmen rätt långt ner i prioriteringsordningen. Fast rensa kan man ju alltid göra!

Frukoststunden i mörkret och med endast några lampor tända. Det är en lugn och fin start på dagen. Christoffer skjutsade just Vidar till föris och jag ska snart bege mig till jobbet. Idag ska jag till barnmorskan för kontroll och jag har preppat med järnberikad kost till frukost: pumpakärnor, svartvinbärsjuice och aprikoser. Förra graviditeten fick jag äta järntabletter i perioder och jag hoppas att slippa det den här gången!

Igår började det snöa så nu ligger ett täcke av snö över vår gård. Kvällsrundan satt långt inne igår men jag kände ett stort behov av att komma ut då jag jobbat måndagkväll och varit på massage tisdagkväll. Alla som känner mig vet att jag blir en nedstämd person utan att regelbundet andas frisk luft. Så! Jag och Major drog ut på en spring/gå-runda och det var så skönt även om vinden piskade mig i ansiktet!

 

I mars kommer Vidar att bli storebror om allt går som det ska. Så himla spännande och fantastiskt att få vara med om detta igen! Vidar är föga intresserad av den där bilden och pekar mest på sin egen mage när jag försöker förklara att det är en pyttebebis i min mage. Jag gjorde ett tappert försök att få till någon slags "Jag ska bli storebror-bild" men misslyckades fatalt - därav bilden ovan, hehe.
Jag mår så himla bra och njuter verkligen så länge det varar! I torsdags var vi till Lycksele för att göra ultraljudet och det var minsann en vild liten krabat i magen för den både sparkades och boxades. Dock var den mindre/yngre än beräknat så jag fick backa en vecka i graviditeten och ska få komma tillbaka nästa fredag för att göra ett nytt UL då allt inte gick att se, små kärl och sånt. Hjärtat slog dock på med jämn takt och ryggraden satt där den skulle! Känner mig så tacksam över vad kroppen klarar av. Tack kroppen! Nu matar jag bebisen i magen med smoothie på kokosmjölk, passionsfrukt, mango och banan toppat med chiafrön. Hoppas den gillar det lika mycket som jag!

Den här dagen har känts så lång men bara på ett positivt sätt! Inledde med frukost med Vidar. Christoffer har varit med ena jaktlaget och styckat idag. Efter frukosten bakade vi en kaka och så kom mormor och erbjöd sig att ta med Vidar ut om jag behövde fixa något inne och det behövde jag! Har velat byta gardiner i vardagsrummet länge men inte kommit mig för men nu fick jag ett perfekt tillfälle så medan jag strök gardiner, putsade fönster och duschade blommor lekte Vidar ute med mormor och morfar. En fördel med att ha dem så nära! Vid 11-rycket kom de in igen så då bjöd jag på lunch (morotssoppa från frysen, rester är ju också mat!) och nybakad jordnötskaka. 

Efter lunch stoppade vi ner Vidar i vår nyinköpta åkpåse (ska visa den en annan dag - ett riktigt Tradera-fynd!) och gick en långpromenad i skogen. När vi kom hem igen kom precis Anna-Karin och Alice och gick så jag bjöd in dem på kaffe. Alice och Vidar lekte så himla bra! De skiljer fyra månader mellan dem. Efter ett kompisbesök åkte vi vidare till ett annat: efterskottsgratta Emma som fyllde år i veckan!

När vi kom hem igen hade Christoffer kommit hem och börjat med att ta reda på allt älgkött så det var bara att börja med middagen, följt av Vidars söndagsbad, nattning av ett trött litet barn och slutligen: KÖTTARKVÄLL i ren och skär bemärkelse. Vilken lycka det är att ha prima ekologiskt älgkött i frysen! Jag har tur jag som gängat mig med en älgjägare, hehe! Nu har jag lovat Jax en kort prommis. Han skällde älg i sju timmar igår och sprang ett gäng mil så han är stel och behöver få röra på sig. Sedan blir det minsann sängen för den här damen. Tack livet för en väldigt bra söndag i oktober!

Igår efter jobbet skyndade jag mig att handla och sedan fort hem för att hinna njuta av det underbara vädret. Jag och Major hann en runda innan solen gick ner medan Christoffer och Vidar förberedde maten. Ludvig kom och åt hos oss och sedan hängde vi mest i soffan resten av kvällen.

Dagens planer är att tvätta en massa (kul lördagssyssla va? Men det är faktiskt lite kul för vi har en sprillans ny tvättmaskin! ÄNTLIGEN! Vi har haft farmor och farfars gamla maskin och tänkt att så länge den fungerar är det ju onödigt att köpa en ny. Vilken skillnad det är att tvätta med en ny maskin mot en som är cirka 35-40 år (!) gammal av färgen att döma... Vid 09.30 ska vi åka och sopsortera (HAHA, glammigt liv) och sen åka till Folkets Hus där Rotary har frukost med melodikrysset för att samla in pengar till Polio-forskning och vaccinering. Bra initiativ! Mamma och pappa är ju med i Rotary så vi måste väl dit och supporta, hehe. Sedan ska jag och Vidar hem och känner jag honom rätt så somnar han i bilen och då kan jag lägga honom i vagnen när vi kommer hem. Jag skulle också vilja hinna plocka ihop mer grejer inför loppisen som jag ska vara med på nästa lördag men det hinns nog med! Christoffer och Jax är och jagar idag. Det var så mysigt när jag och Vidar klev upp och såg att marken var alldeles vit! Det är fem minusgrader så snön får nog ligga kvar ett tag.

 

 

 Tar en paus i jobbet. Skriver omdömen inför klasskonferenser, förbereder dagens körrep (ja, jag har startat en kör på Malgomajskolan, wehooo!) och planerar intro till Renässansen i Svenska 2. Äter en banan och lyssnar på musik. På onsdagar har jag tre timmar planeringstid i ett svep - så skönt! Lyssnar alltid på musik under den tiden och går in i min egen värld.

Det var så himla vackert imorse. Solen som steg över Dalasjö. Frost på varje litet kvarvarande löv och varje grässtrå. Känner dock ett litet vemod i kroppen idag. Nervositet, oro och trötthet. Botar det med att lyssna på ett av mina absoluta favoritalbum, även så här tretton år senare. Tjenare tiden, var tar du vägen? Minns att jag som 17-åring gick och köpte albumet "Somebody outside" på Åhléns i Lycksele där jag gick musikestetiska programmet på gymnasiet. Det finns något trösterikt med Annas musik. Lyssna vetja. Nu ska jag återgå till jobbet! 

Idag har jag bloggat i tio år. Tio år är en tredjedel av mitt liv. Det är en hel del som hänt under detta decennium. Först tänkte jag skriva en lång text som sammanfattar allt skrivande men tänkte att det är roligare att välja ut ett gäng inlägg som får representera 10 års bloggande istället. 

 

http://carpia.blogg.se/2011/july/hejda-universitetet.html 

Ett långt inlägg som sammanfattar fem års studier rätt bra. 

 

Om att alltid vilja vara produktiv. 

 

Sorg 2.0. Behövs det någon förklaring? Mest troligt den mörkaste text som går att hitta i denna blogg. 

 

En text om att hitta precis rätt person att bli kär i. 

 

När jag skaffade hönor!

 

http://carpia.blogg.se/2015/august/att-beratta-om-det-storsta-i-livet.html 

Ett inlägg om hur det gick till  när vi berättade för våra familjer om att vi skulle få en bebis. 

 

http://carpia.blogg.se/2015/december/barnkammaren.html 

Kanske det roligaste inredningsprojektet jag haft i huset!

 

Om föräldraledighetens ljuva tid. 

 

 

 

 

 

 

 

Igår åkte jag och Vidar till Näsåker för att hälsa på min morbror med familj. Vi har blivit bortskämda med god mat och fint umgänge. Idag när det var dags för Vidars sovvila körde vi hem. Christoffer ska jaga till veckan och eftersom Vidar då också är ledig från förskolan behöver vi barnvakt. Farmor var inte sen att ställa upp så på hemvägen skulle jag köra vägen över Dorotea för att möta upp svärmor där. Allt var frid och fröjd i bilen. Vidar slocknade på en gång i vanlig ordning (han är världens enklaste bilåkarbarn, så himla tacksamt! Det är aldrig något problem och det är också därför jag känner noll komma noll procents oro inför att köra 17 mil själv med honom). Jag ringde upp storebror och pratade med honom en bra stund.

Jag passerar Junsele och svänger av mot Hoting och Dorotea. Brorsan snackar på och jag blir osäker på vägen då jag passerar en skylt där det står "Dorotea" och en riktningspil till höger. Vad tusan? Ska jag inte bara köra rakt fram? Tilläggas bör att jag alltid kör vägen via Åsele när jag kör till Näsåker. Jag följer vägskyltningen och kommer då till en grusväg. En mycket lång grusväg. När jag kommer till en skylt där det står "Stuguvattenkälen" stannar jag bilen och slår upp orten på hitta.se. Inser att jag kört rakt över skogen istället för att ta den enkla asfalterade "riksvägen". Ser Dorotea på kartan och känner hoppet inom mig. Fortsätter jag bara köra kommer jag fram, tänker jag, och fortsätter färdas på den kringelkrokiga grusvägen någonstans mitt i Västernorrlands skogsmark.  

Då smäller det till i bilen och ett jäkla oljud stör mitt podcast-lyssnade. Jag stannar bilen och går runt och tittar. Punktering på höger bakdäck. Någon kilometer kvar till en by som heter "Svanabyn". Vidar vaknar och tittar sömndrucket på mig som gör en snabb överslagsräkning på hur jag ska gå tillväga nu. Öppnar bagaget för att kontrollera att reservdäcket är på plats och får tag på svärmor och Linda som nu befinner sig i Dorotea i väntan på mig och Vidar. Jag inser rätt snabbt att jag inte kan byta däcket och samtidigt hålla reda på min 21-månaders son som börjar bli otålig. Till vår glädje upptäcker vi ett hus som verkar bebott (inget en kan lita på i glesbygdsmark som denna) så vi knatar dit i hopp om assistans och i väntan på farmor och faster.

Vi knackar på och möts av en av de trevligaste tanter jag någonsin träffat! Jag bjuds på kaffe och vi konstaterar att världen är liten då hon berättar att hon jobbat med Christoffer under en sommar. Hon säger att jag haft tur som träffat en så bra man och att det var synd att hon inte en dotter i lämplig ålder som hon hade "kunnat fri ihop med han!". Vi pratar vidare och hennes dotter ringer till sin son som kan hjälpa mig att byta däcket. När hon nämner hans namn klickar det till i mitt huvud. "Vänta, Fabian säger du? Är det Fabian från Svanabyn?". Då visar det sig att tantens barnbarn är en elev jag undervisat i svenska förra terminen, en kille som jag förstått kan ungefär allt som är värt att veta om bilar. Farmor och faster dyker upp och vi går ut till bilen där Fabian redan satt igång med däckbytet. Jag tackar honom och min tur i oturen att jag hamnade just där. Vidar och barnstolen flyttas över till farmors bil och jag åker vidare, tacksam över den lilla världen vi lever i och att människor öppnar upp och hjälper till. Paradoxalt nog är jag nästan glad över punkteringen - annars hade jag ju aldrig Gunnel från Svanabyn och haft det roliga samtalet över en god kopp kaffe! Min mormor sa alltid: "det är inte målet som gör mödan värld utan resan på vägen dit" och det har aldrig stämt så bra som idag.

Usch, vilken trött och oinspirerande dag det här har varit. Sådana måste ju också få finnas. Dock är jag glad att de kommer sällan. Det snöade idag. Bara det känns ju sådär.

Höjdpunkten var middagen med Christoffer och Vidar. Vi åt öring, potatis och tomatsalsa på egenodlad tomat, rödlök och chili. Gott! Vidar åt en hel öring själv som den fiskälskare han är, haha! Sedan blev jag nedstämd igen av vetskapen om att vi aldrig mer kommer få finleverans i form av fjällöring och röding. Svärfar såg alltid till att vi hade frysen fylld med god fisk och de små fiskarna gjorde han i specialpaket till Vidar. Det känns så sorgligt att han inte finns med oss längre.