I dag har jag så många saker i huvudet att jag radar upp dem i form av en onsdagslista.

 

Tog denna bild på Imra i går och hon viftar ju konstant på svansen så det är svårt att få den rak. I övrigt tycker jag att det blev en bra bild som tydligt visar hennes exteriör. Hon har fått riktigt fina fanor nu på ben och svans och hon är varken för liten eller för stor i kroppen. Vi bytte nyss foder till henne för att hon skulle lägga på sig lite mer, tidigare var hon lite väl tunn. Dock är det viktigt att det inte drar iväg, för tunga hundar får ofta biverkningar av sin övervikt.

Vi tränade igår på klubbens söndagsträning och jag fick superbra tips av en av instruktörerna som också har en flat. Jag sa att det känns som om jag och Imra hamnat på en platå i vår träning: vi går varken framåt eller bakåt. Då sa hon något viktigt: Det är DU som hamnat på en platå. Nu har du tränat och tränat och lärt dig en massa och gått fram mycket på bara ett år, och nu måste du läsa på, gå kurser och träna ÄNNU mer för att komma bort från platån. Och hon har så rätt! Jag ska dessutom lägga in mer lek i träningen med Imra för nu kan hon programmet utantill och hon är smart nog att räkna ut exakt vad vi ska göra vilket lätt leder till att det blir tråkigt för henne. Mer lek, spontanitet och överraskningar alltså! Nu på söndag är det träningstävling och om två söndagar är det riktig tävling - båda på hemmaplan.

 

Vad får man om man tar medaljer, ett fängelse, en gata med en lyktstolpe, en prispall, en jakt i skogen, en nyhetssändning och ett hektiskt skidlopp och kombinerar det med musikjinglar som passar till alla delar? Jo, musikdramatiseringar! I dag har mina yngre elever som jag undervisar i Saxnäs på måndagar redovisat sina sketcher (tre grupper och tre sketcher) och jag har skrattat så jag har träningsvärk i skrattgroparna! Att jobba med ett estetiskt ämne är så roligt! Uppgiften var att välja ut musikjinglar från Skolverkets samling "Multimediabyrån", komma på en story och kombinera ihop en playlist med handlingen i sketchen. Utan musik blir det stumteater, och stumteater är - som en elev så fint uttryckte det - som en kropp utan ett hjärta!

Musiken är hjärtat, kära vänner. Dagens lärdom! 

 

Jag och några jobbarkompisar brukar turas om att bjuda varandra på middag och i gårkväll var det Agnethas tur! De har så fint hemma!

 

Förlåt för kornigheten i denna bild men den är så kallad "direktimporterad" från Instagram i något så kallat "filter". Har haft en mycket gemytlig kväll hos min kollega och vän Agnetha och så här såg jag ut: glad och glittrig! Efter tre dagars feberdvala känns det skönt att vara på benen igen! I går duschade jag för första gången sedan i söndags, hehe. Fräsch tjej! Har jobbat i dag och jag hoppas att bacillerna lämnar min kropp snart. Har fortfarande hosta så det blir förutom kvällens lilla utsvävning en lugn helg - ska kolla på OS och träna vovvarna! 

Jag tycker om parfymer och här är min samling! En parfym ska vara som en förnimmelse. Den ska inte vara stark, tung och påtryckande utan ge en föraning om doft och person i en passande kombination. Det har hänt att jag stoppat personer som passerat mig för att fråga vad de använder för parfym. På hyllan står Dolce & Gabbanas "The one", Guccis "Envy me", "Acqua di gioia" av Armani, "The Beat" av Burberry (min julparfym!), Viktor & Rolfs "Flowerbomb", Calvin Clains "Euphoria" och parfymen "Leau de Chloé".

 

I fredags när jag anlänt till Umeå tog jag med mig mina bröder samt Hanna som smakråd för ett eventuellt jeansinköp. Vi åkte till D&D på Mariedal, med stans största jeansutbud, men väl där deklarerade butiksbiträdet: en lång - lätt androgyn - ung man, att nej, varken Nudie eller Acne var märken som ingick i deras utbud. Redan då kände jag hur mitt mod sjönk. Jag är ju utrustad med både höfter och rumpa och känner att ovan nämnda märken har modeller som passar min kroppsform. Tänkte dock att jag skulle låta jeanssnubben hjälpa mig, kanske kunde han slå mig med häpnad med sina jeanskunskaper? 

Bjuder på denna mer pigga bild än den verkliga (morgonrock, tofflor och en fläta som halkat på sned). Här är jag, en solig septemberdag under min pluggtid vid Umeå universitet! Saknar de där skorna. NÖTTE sönder dem efter all användning.

 

Jag: Titta vilken fin lampa jag hittade!

Christoffer: Ja, kolla! Den kan man ju ha i lagårn om man ska snickra och så, det är ju en lång sladd och det är ju perfekt!

Jag: .... fast jag tänkte att jag skulle sätta upp den i biblioteket..

Christoffer: ........ (talande tystnad).

 

 

 

Tyvärr inget första pris på tävlingen men vi är nöjda ändå med tanke på att det var första starten på bortaplan! Nu är både jag och Imra helt utmattade (vilket ni kan se på min slitna look, men den bjuder jag på!). 

Det här är min gammelfarmor Betty. Hon dog när jag var liten, men jag hann sitta i hennes knä och lyssna till hennes långsamma bondska och se hur hon, så fort den första vårsolen tittade fram i februari, tog fram sin stol och satte sig utanför bron för att låta solens strålar värma hennes hud. Det här är en bild jag hittat i ett gammalt fotoalbum. Den väcker så många frågor. Vad tänkte du på, gammelfarmor Betty? Vad tittade du på? Vad är det som får dina anletesdrag att både se finurliga och eftertänksamma ut? Vet du? Jag har kvar den där kaffekvarnen du håller i dina händer. Den står på min fläkthylla i köket. Jag bor till och med här hemma på gården! Det trodde du inte va? Tänk om du fick komma och hälsa på mig. Vad vi skulle prata! Du på din genuina bondska och jag på min utjämnade västerbottensdialekt efter åren i Umeå och efter den språksocialisation vi nu genomgår i modern tid. Det är så mycket som förändrats.

Du sitter där med kaffekvarnen och kanske har du suttit där i tio minuter. Kanske en timme. Tiden är inte lika viktig där. Det tar den tid det tar och det man inte hinner på tisdag gör man på onsdag, eller kanske på torsdag om onsdagsvädret är dåligt. Tar vi en bild idag på någon håller personen med största sannolikhet en mobil i handen. En smart telefon. En smart telefon? Va e nä för na töcke påhitt, kanske du undrar. Jo, gammelfarmor Betty, det ska jag förklara. En smart telefon är en telefon du kan ringa med, skicka textmeddelanden på, surfa på internet (du vet där där som folk trodde "var en fluga", men nu är så stort att det inte går att förklara), spela spel, samla appar.. Ja, alltså, det är inte så lätt att förklara. Men vet du. Det gör inget. Jag tror nämligen att din tid där på stolen - med kaffekvarnen i handen, och tanken långt vilandes bortom något jag aldrig kommer få veta - var betydligt mer närvarande än den stund vi sitter på en stol med en smart telefon i vår hand. I synnerhet när någon annan sitter mitt emot.

Jag har en gammelmoster som heter Lillan och med henne pratar jag ofta om sådana här saker. Om hur det var förut. Om hur hon tänker om det som är nu. Lillan säger alltid kloka saker och hon har en gedigen livserfarenhet vid sina snart 90 levda år. I somras frågade jag henne om vad man minns av livet och hon svarade att det var de stunder man trodde var "de små stunderna". Det var inga storslagna kalas, inga uppvaktningar, inga påskaftnar eller den första kyssen. Det var de små stunderna hon minns och som hon bär med sig, och samlar på sig, än idag. Jag underskattar aldrig äldre människor, det ska man inte göra. Gammelfarmor Betty, vet du vad jag tror? Jag tror att stunden där på stolen - med kaffekvarnen vilandes i din hand, kanske radions skval i bakgrunden och en fluga som envist surrade mot en fönsterruta du bestämde dig för att tvätta en annan dag - kanske är en liten stund som egentligen var en stor stund?

 

Nu är jag tillbaka på jobbet och sitter och förbereder ett prov i klassisk musikhistoria. Upptäckte just att jag håller en mindre föreläsning om Philip Glass, minimalismens kompositör, kanske för att han är min favorit av alla. Hehe. Fördelen med att bestämma över undervisningsinnehållet. Men nu tar jag mitt sans till fånga och minimerar "Philip Glass-föreläsningen" till endast två stycken och lite prat och bara två frågor på provet (om honom alltså, inte totalt). 

En lagom aktivitet när man frisknar till men fortfarande inte ska jobba på grund av smittorisken är att baka. Bakade muffins inför Annas besök i morgon!

 

Själv kokar jag hjortronsylt så jag kan äta det till filen (enbart fil är väldigt äckligt, särskilt om det är det enda man ätit på ett dygn snart). Blir hemma i morgon med, enligt 24 timmars-regeln, och så hoppas vi på att jag bättrar på mig fort!

 

 

 

Här har jag tagit en vilopaus (och somnat, kan gör det lite överallt, är lite som ett barn på den punkten) från allt studerande. Jag ligger på ett av de stora trappstegen i Ljusgården som tillhör Umeå Universitet, ett älskat och mycket saknat ställe. Just den här tiden i mitt liv var omtumlande på många olika sätt. Jag minns att jag precis hade energi till att genomföra, men inte så mycket mer än så. En dag hade jag kameran med på skolan (säger fortfarande skolan än fast det ju är ett universitet) och en av mina klasskompisar smygfotade min vilopaus. Måste åka dit och hälsa på. Ligga där och känna att, vad skönt, jag mår så mycket bättre nu. Gå omkring och insupa kunskapshetsen, och ivern att lära, tentaångesten och doften av kaffe som sprider sig mellan de olika byggnaderna. Titta på ankorna vid dammen som min klasskompis Viktor "hatade" av någon outgrundlig anledning. Lyssna på pipen i micro-rummet, se de tunga magasinen flyttas fram när man trycker på en knapp nere i biblioteksmagasinet. Sitta på soffan i Röda Rummet och läsa. Kanske markera någon rad med en neongrön penna. Cykla över Campusområdet och hälsa på det som var förut. 

 

I helgen har jag två olika sånguppdrag. På fredagkväll, i morgon alltså, sjunger jag i kyrkan under WWW-konserten kl. 19.00. Där ska jag sjunga en musikalduett med min kompis Magne och så kör vi en singer songwriter-låt med gitarr och munspel + sång så klart. På lördag ska jag sjunga på ett dop. Min vän Linda och hennes Mikael ska döpa deras son Eli. Att sjunga på dop/bröllop/begravningar är verkligen ett hedersuppdrag och jag är aldrig så nervös som under sådana tillfällen - det är ju verkligen speciella tillfällen att få dela sin sång. 

Så, om ni vill komma och lyssna på konserten som heter "10 och en flygel" i morgonkväll i Vilhelmina Kyrka är ni välkomna kl. 19.00! 

I dag kokade jag ihop en sötpotatis- och kikärtsgryta med saffran och aioli utifrån ett recept från Coops senaste medlemstidning (som är en guldgruva för snabba, men goda och näringsrika, vardagsrecept!). Min intention är att ha minst en vegdag i veckan av många olika orsaker, främst för miljön och hälsans skull, men även för plånbokens del då köttkonsumtion tenderar att dra iväg priset på matkassen. Är glad att jag gängat mig med en älgjägare som fyller frysboxarna här hemma med superbra kött ur både närings- och miljösynpunkt. Om ni äter vegetariskt, tipsa mig då gärna om goda recept!

 

Nu börjar tävlingen i Umeå närma sig! Den 15:e februari ska vi tävla och om det kännd då som det kändes i kväll går det nog fint! Det är en underbar känsla när jag får den där KONTAKTEN med Imra. När hon svarar på alla kommandon och VILL göra rätt. För att inte tala om hur det känns när hon tittar på mig med de där bruna ögonen och lägger huvudet på sned. Krukorna använder vi som koner. På bilden kan ni se vår startposition (försöker ju öva på att hålla mer fokus under momenten och då känns det bra att ha en plats att utgå ifrån) och så placerade jag ut några "koner" över gårdsplanen också för att träna på skarpa svängar i det fria följet. Börjar längta lite till tävlingen nu!

 

 

I dag har vi haft besök av Emily och Nikki. De kom på förmiddagen och då gick vi till backen i byn och åkte stjärtlapp! En mycket bra lördagsaktivitet!