Eftersom jag åker bort imorgon och kommer hem sent på tisdagkväll lägger jag upp mitt bidrag till Theme of the month nu. Månadens tema var "Paranoia" och här är min bild.


"Bevakad".

Den första november föreslår jag att ni kikar in hos de andra tjejerna och ser hur de tolkat temat: Evelina, Anna, Penélope, Nathalie och Lania.

Ps: Tack till mamma som var fotoass. Hon tyckte nog att jag var lite konstig som klädde en tall i gamla gubbkläder.

Just nu funderar jag på om jag ska måla om en liten bänk som ska stå i hallen. Eller om jag ska börja fixa med bilderna till månadens bild. Eller om jag ska längta lite ännu massa mer efter Johannes som spelade i Stockholm igår med ett av sina band. Eller ska jag börja packa inför imorgon? Kanske gå en promenad? Kanske jobba undan lite grejer inför veckan?

Nu har jag höstlov!

Idag är jag för trött för något annat än en simpel plus och minus-lista.

Dagens plus:

- Eftersom det är lov nästa vecka ägnar jag de sista fem minuterna under varje musiklektion till en introtävling (för att komma in i lovkänsla, eleverna blir helt galna och jag skrattar alltid halvt ihjäl mig) och idag var det en tjej som sa: Jag satt ju och väntade på att Moon Safaris "A kid called panic" skulle komma, jag tycker den är så himla bra! (De frågade en gång vad jag hade för favoritlåt och jag sa att det är omöjligt att välja, men att Moon Safaris ovanstående låt ligger bra till, den har enligt mig i princip allt en bra låt ska innehålla.

- Dagens musikstuga med en elev som är så himla duktig på att ta egna initiativ och som har ett gehör utöver det vanliga.

- Dagens middag.

- Min kväll med bästa Alleegge, Memmin, Emi (kärt barn ni vet..)

- Att Johannes alltid skickar mig godnatt-sms även fast vi pratat bara för en kort stund sen.

Dagens minus:

- Alltså tandläkare! Vad vill de?! Hur svårt ska det vara att förklara vad de gör, använda deodorant samt att själva förhålla sig någorlunda till den tandvårdspredikan de envist mässar på med där i de sterila undersökningsrummen med de psykotiska tak-affischerna man ändå inte ser något av eftersom man alltid har en jäkla tandläkarlampa rakt i ansiktet. Tandläkare är ett yrke jag har svårt att förstå charmen med, jag menar: noll patientkontakt och den lilla de får är en högst ensidig monolog om tandtroll hit och kariusbaktus dit när dialogen uteblir eftersom patienten alltid ligger med hundratals verktyg i munnen och knappt kan svälja sitt eget saliv. Mysig arbetsmiljö, liksom.

- Att känna sig otillräcklig.

- Ishalka.

- Att det snart är november. Min hat-månad.

Godnatt.

Allt på bilden förutom gardinerna är loppis eller fyndat från gården. Spegelbyrån har jag målat om, korgstolen har jag sprutmålat och de gamla innerfönstren ska så småningom bli tavelramar.


Målade en terracottakruka i samma grå nyans som byrån.


En gammal kikarväska och en kudde som mormor sytt.


En av de läskiga ugglorna som fungerar som ljuslykta (den andra står i biblioteket). Jag hade tänt den på lördagkväll och när vi skulle sova sa Johannes: Nej, det där blir inte av med en skrämd blick på ugglan!


Liten pappa ror i vassen med liten fröken.


En klocka jag fyndat i mamma och pappas garage.


Sängkläder.

FÖRE SÅG SOVRUMMET UT SÅ HÄR:




Golvmattan har slitits bort för att få fram det fina trägolvet, byrån har målats grå och väggarna har målats vita och möbler har åkt in och ut. Rummet är inte riktigt helt färdigt. Bland annat ska jag införskaffa en ny säng som ska placeras i sängramen ni ser på bilden, och den ska målas grå - samma nyans som spegelbyrån. Det kommer göra rummet ännu större och då kanske jag får fixa någon fler fåtölj eller så för att inte rummet ska kännas som en skridskobana eller nått.

Jag kommer att lägga ut fler bilder då sovrummet är helt klart. Det är roligast att lägga ut före- och efterbilder samtidigt så att man kan se skillnad.

När vi vaknade på lördagmorgonen låg det snö på marken.


Vi åkte till Skansholm på loppis. Där var Anna!


Efter några fynd fikade vi på Vilhelminas mysigaste café och pratade musik, utbildningar och miljöombyten med ägarinnan som flyttat från England till Vilhelmina tillsammans med sin familj.


Hoppas de kommande 9 dagarna går fort så att vi snart ses igen!


När vi kom hem lade vi en älgstek i en gryta tillsammans med massa godsaker.


Medan maten lagades till för sig själv på spisen gick vi en promenad i skogen.


Vackra Thimmie.


Mitt höstarrangemang vid bron.


Dukning.


Förrätt: rödbetor med chévre och rostade pinjenötter. Smaksensation.


Älgstek, klyftpotatis, sparris, höstsallad med äpple.


Till efterrätten, mörk chokladkräm med jordgubbskompott, bjöd vi in grannarna.


Skålarna har jag fått av Åsa och Roger.


Idag har vi hängt i skogen och arbetat lite.

Ikväll har jag varit i kyrkan på jazzkonsert. Älskar jazz! Ska fixa en lista till er nån dag. Nu är det fem arbetsdagar kvar till novemberlov! Då ska jag till Piteå må-tis på musiklärardagar, planera, ha möten och på onsdag/torsdag drar jag till Skellefteå.

I tisdagskväll var pappa här och hjälpte mig med lite småfix.

Jag sitter nere i köket och skriver. Pappa ropar från mitt sovrum att jag ska komma upp och visa var lampan är. Jag svarar lite frånvarande på hans tillrop. Minuter går. Fastnar i skrivandet. Plötsligt upptäcker jag att en kvart passerat och jag ropar på pappa. Inget svar. Jag går upp för trappan, genom hallen och in i sovrummet. Hittar pappa halvslumrandes på ena sänghalvan. Har du somnat? frågar jag. Eh, nej då! Jag bara vilade ögonen lite. Det är så fridfullt här! Lugnt, tyst och svalt, svarar pappa.

Lugnt, tyst och svalt är det och jag älskar det lika mycket varje gång jag kliver genom tröskeln. Jag har medvetet valt att inreda ett av husets största rum till sovrum och jag gillar hur det drar lite från klädkammarfönstren. Efter år av trängsel i lägenhet och ljud från grannar är jag så himla tacksam över tystnaden.

Jag ska visa lite bilder från sovrummet i helgen då jag hinner fota i dagsljus.

Idag hade jag och min klippa till kollega Hans styrt Öppen Scen på Hembergsskolan. Av skolans drygt 200 elever uppträdde nio stycken (plus jag och Hans som spelade en egen låt plus ett öppet spontanjam med några av eleverna) och det tycker jag är en himla bra uppslutning och ni ska veta hur mycket mod, pepp och övning som ligger bakom de där få minuterna på scenen.

När jag hörde alla elever sjunga, spela och när jag fick se foton de tagit kände jag den där omtalade lärareuforin: tänk att jag får vara med om det här. Att det är mina elever som kommer och är gula i ansiktet av nervositet, att det är mina elever som sjunger egenskrivna låtar (en på spanska dessutom!) att det är mina elever som kommer och gråter av lättnad i ens famn för att nervositetsadrenalinet släpper och de kan andas ut, att det är mina elever som kommer med egna initiativ och vågar.

Repris på detta, ja tack!

Nu ger jag mig själv en klapp på axeln efter att uppstyrning kring detta projekt och tar mig en genomlyssning av ett av mitt gamla favoritband: Deportees nya skiva.

Idag är det lärareufori på hög nivå! Berättar sen! Nu ska jag förbereda en svenskalektion och en sånglektion med mina fantastiska elever!

Här är min jobbdator. Fick den av skolan min första arbetsdag. Den bästa kollega man kan ha. Trodde aldrig att jag skulle bli en mac-tjej - men tänk så fel man kan ha.

Annars är det en vemodig kväll i fröken Lidströms hushåll. Utan egentlig orsak egentligen, utan mest en kombination av snöblandat regn, dyster musik och den här himla tröttsamma ensamheten.

Idag har jag bloggat i precis fyra år. Här kan ni läsa mitt första inlägg.

Något av det roligaste jag vet när det kommer till färg och form är att hålla i en färgkarta och titta på färger med namn som balett, kärleksört, smörkola, mullvad, ostron pärlemor och grådis.

Ja, hej och välkommen hem till mig. Här på väggarna kan ni skåda färgen grådis och till den har jag matchat med lite kärleksört för att väga upp färgbalansen!

Typ. Ikväll ska jag bestämma färg på väggarna i badrummet. Tydligen går inte den urprungliga planen då väggarna lutar fyra centimeter. Det är charmen med gamla hus! (Och att hitta en stackars död, ihoptorkad fågel i fläkten också tydligen). Hjälp.

Det är tur att jag har min kökssoffa där jag kan ligga och filura på fåglars öden och kulörer som passar i ett gammalt hus.


Vad tycker ni? Färgen stormnatt kanske? Nej. Det räcker med att hösten har barkat loss här utanför och att det ständigt blå å å å ser. Nog med dramatik!

Måndagmorgon igen. Veckorna går så himla fort. Snart är det novemberlov och snart har jag klarat min första termin som nyexad lärare! Ska köpa mig en riktigt fin julklapp som belöning. (Peter, du ska få äran att vara smakråd!).

Färdigtapetserat! Kan inte beskriva hur skönt det känns. Kuddarna har världens bästa mormor sytt (Åsa och Roger, visa mormor detta är ni snälla!) skåpet och soffan är från huset.


Här är min tapetserarkompanjon. Vi har jobbat så himla bra ihop. Först var jag nervös - ty tapetsering har varit grunden till mången relationsmissöden har jag hört! När vi var klara gick vi ut med två dörrar till lagårn och när jag med något vilt i blick spanade ut över vår gårdsloppis till ladugård suckade pappa och sa:

- Let int åt nå fler gammgrejen nu!

Ps: Jag har redan letat åt tre saker som jag ska hämta när ingen ser!

Ps 2: Förlåt för bildkvalitén, så går det när man är för ivrig att fota.

I detta nu åker listerna på plats i sovrummet efter att väggarna blivit vita. Utlovar före- och efterbilder när allt är klart!

(Rubriken är till dig, Anders. En ordvits med äkta Göteborgshumor!)

I lördags när jag, Johannes och Peter fikade diskuterade vi julklappar.

Peter till mig: Dig skulle man ju kunna ge vad som helst och du skulle bli glad. En rutig liten duk från nån handelsbod i Gamla stan skulle du bli överlycklig av och tänka "åååååhhh, den kan jag ha på min tramporgel!" Eller den där tamburmajoren borta i hörnet skulle du tänka "åh, tittat! Den där påminner om den fina lyktan i Narnia" och så skulle man kunna gå på valfri loppis, köpa det mest slitna skåpet och du skulle ropa "Hurra hurra!"

Haha! Peter har lärt känna mig rätt väl märker jag..

Sjörapporten på P1, pappas spacklande i sovrummet, målarfärg på händerna, trötta ögon. Rädsla för mörkret som blir allt djupare - nu är det bara att stå ut i fyra månader. Tur att jag har det jag gör, både på jobbet och här hemma. Mörkerångest botas bäst genom sysselsättning.

Här kommer några bilder från helgen i Umeå.


Jag, Johannes och Peter skulle fika på mitt älskade Schmäck men eftersom klockan var så mycket på lördageftermiddagen så var nästan allt slut och det var väl lika bra för jag var sugen på chailatte och stans godaste chailatte hittar man på Kafé Station. Med extra mycket kardemumma såklart (inte för intet att jag en gång hade smeknamnet "Kardemumma kamomill").


Jag var en färgkaramell i min gröna stickade tröja som jag fyndat på Myrorna. Får komplimanger för den varje gång jag använder den. Komplimangsfiskartröjan!


När vi pratat klart om bland annat uppvärmningsövningar, skalor och kompstilar på piano (Peter undervisar också i piano) på Station drog vi ut och sparkade höstlöv på en av mina favoritgator i Umeå.


Här är Johannes nya skor. Var han hittade dem? Under trappen i mitt hus när vi letade skor att måla i. Jag säger då det: det här huset är som rena rama skattkammaren!


På kvällen var jag hos bästa Anna på middag, film och massa massa prat. Jag fick en present, hurra!


Fin förrätt med ett dekorationshjärta!

Har varit på mitt andra judopass ikväll och sedan ägnat mig åt att tänka på guld och gröna skogar för att dra en liten fin metafor så här på kvällskvisten!

Imorgon har mina 9:or Geologidag på förmiddagen och eftersom jag har två musikgrupper i nian den tiden kommer jag att följa med. Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända, men jag ska klä mig varmt och ta med mig mitt bästa Skogsmulle-humör!

Är nu hemkommen efter en skön helg i Umeå. Som alla andra söndagar när jag ska skiljas från min bästa person vill jag att han liksom ska cementeras fast vid min sida och alltid finnas där. Inte tjugofyra mil bort.

Jag blev så himla glad att Tomas Tranströmer fick Nobelpriset i litteratur. Det är dels roligt att det går till en svensk och dels är det extra bra att priset tilldelas en av vår tids största poeter. Jag hoppas att detta kan leda till att poesin enklare kan få sin mycket förtjänade plats i de så kallade "finrummen". Heja Tranströmer!

Det kommer bli himla bra när det är klart, köket och badrummet alltså, och utan mamma och pappa hade det gått segt. Igår när jag var med Emily hela kvällen arbetade pappa helt ensam med köket. Bara en sån sak. Jag har fina föräldrar.

En lagkonferans, en lektion i instrumentkännedom, en lektion i hörselvård, en körlektion och fyra sånglektioner senare sitter jag här. Lagomt matt. Lägg även till allt som hör lärarjobbet till, saker man inte planerar inför men ändå måste vara beredd på. Nu vill jag krypa upp i en varm famn och bli omhållen. Det är under de här stunderna jag verkligen avskyr att befinna mig i ett distanserat förhållande, geografiskt sett - för han är ju alltid nära. Hela tiden.

Sitter just nu i mitt kök och skriver. När jag tittar ut över rummet ser jag en salig blandning prylar: En spackelhink, en skoborste, en schampoflaska, burkar med penslar, en tandborste och en tandkrämstub på diskbänken eftersom jag måste borsta tänderna i köket då mitt badrum är under uppbyggnad så att säga. Jag ser möbler ihophasade i mitten av rummet och blommor, skruvmejslar, vattenkokare, ljudböcker, sandpapper och vattenpass som samsas om utrymmet på en annan bänk. Och över allt detta: ett tunt, tunt lager av slipdamm. Mmm. Renoveringens romantiska värld. Till middag åt jag gröt. Det är svårt att få inspiration till något annat.

Pratade nyss med Sabina och förklarade läget och avslutade med frågan: Gissa vad jag åt till middag?
- Gröt!

Hon känner mig väl den kvinnan.

Nu ska jag hälsa på Emma! Skönt med miljöombyte! Hejdå slipdamm!

En av anledningarna till att jag alltid velat bo i en by är tystnaden. Tystnaden som långsamt låter pulsen sjunka till en bekväm nivå. Tystnaden som låter mig höra hur det knäpper i väggarna och hur det knarrar i golvet. Tystnaden som låter mig höra hur vinden far iväg med de sista löven. Klockan är nu 15.49 och det är knäppt tyst här hemma i Dalasjö. För ett år sedan satt jag förmodligen på en trång, svettig lokalbuss vid den här tiden och mådde illa av värme, kurvor och av vissa människors totala oförmåga att duscha. Nu behöver jag inte bry mig om det där. Om lokaltrafik. Det enda fordon jag ser när jag tittar ut genom fönstret är det här:

Ikväll har jag rivit bort tapet, tagit bort lister och torkat dem, spacklat och slipat, städat, sorterat kläder (rensade ut sommarkläder, gör man det känns det alltid som man får ett gäng nya kläder när man plockar fram dem igen) och målat klart ett soffbord. Nu är snart tapeterna på plats i köket. Längtar så makalöst mycket - dock inte lika mycket som jag längtar efter de här två filurerna:



Johannes träffar jag på fredag och Silver träffar jag på Novemberlovet.

Har haft en så himla bra jobbdag! Det mesta gick som en dans och att vi hade redaktionsfest på svenskalektionen gjorde ju inte saken sämre! Eleverna har jobbat på en "tidningsredaktion" och jag delade in dem i olika grupper, Nöjesredaktion, Familjeredaktion, Nyhetsredaktion och Sportredaktion. Idag har alla satt upp sina alster på väggen och resultatet blev en mycket fin och innehållsrik väggtidning. Har ni vägarna förbi Hembergsskolan tycker jag att ni ska kika in i 137:an! Jag hade bakat kladdkakemuffins och så drack vi jordgubbssaft och pratade om allt som är roligt att prata om.

Och så har jag fått beröm idag. Älskar att få beröm när man verkligen är värd det. I detta nu sitter jag och filurar på om jag ska springa i solen och sedan åka på fotomöte eller skippa löpning och istället måla klart ett bord och sedan åka och träna judo. Hm. Ska fundera lite till. Ibland önskar jag verkligen att dygnet var längre!