Eftersom jag är en sådan gråtfärdig person som jämt gråter vid högtidliga stunder kunde jag inte hålla tal till min lillebror vid hans student. Istället kommer här ett skriftligt sådant.

Året är 2004 och juniregnet smattrar på rutan. Sommarlovet har just börjat. Du är 11 år och sitter vid mamma och pappas ovala bord i köket. På radion spelas Marit Bergmans grammisvinnare "I will always be your soldier" och du sjunger med, redan då på perfekt engelska: I will always be your soldier, I’ll be marching by your side. Jag tror att det var det där sommarlovet vi slutade att titta på våra sönderspelade filmer "Pongo och de 101 dalmatinerna" och "Micke och Molle". Nu ligger filmerna och samlar damm på någon vind någonstans på gården liksom den gigantiska mängd litteratur du lånade inför ditt projektarbete. När jag kom in på ditt rum i våras luktade det så där instängt som det kan göra då någon tänkt för mycket och för länge. Jag frågade hur det gick med arbetet för jag var lite nervös över att syftet skulle gå förlorat och hamna på villovägar, lärare som jag är. Jag kastade också en blick på golvet där du samlat böcker, diverse inköp inför studentveckan och de nya skorna och jag undrade lite tyst för mig själv om du hade koll på läget. Som om du läst mina tankar pekade du mot ditt huvud och sa: Det är lugnt, syrran. Jag har allting här! Behöver jag nämna att min lillebror fick högsta betyg och strålande omdöme på sitt projektarbete?

Att ha allting i huvudet kan ibland bli ganska tärande och en höstdag då vinden blåste extra mycket sa du, efter att ha varit oroväckande tyst: Ja, eh, hehe, jag befinner mig i en situation.. så att säga..
Du har alltid kunnat prata och beskriva din situation och jag är så glad att jag har ditt förtroende. Det är så fint att du, efter att ha kört högerhanden genom håret ex antal gånger, skrattar lite för dig själv och sedan berättar saker bara man ställer de rätta frågorna. Du har, precis som jag, alltid gillat att prata - och jag vet ingen som kan bjuda så mycket på sig själv men samtidigt behålla sin integritet. En natt i maj när jag sov med öppet fönster vaknade jag av att du stod ute på gården och pratade norska. Jag blev inte ens förvånad, att växa upp med dig är som att växa upp med hela Sveriges dialekter och några av världens språk i en och samma person. Jag böjde mig ut genom fönstret och frågade vad du gjorde och du sa: Jag kommer in! Okej, sa jag och så drack vi te och pratade till sent in på natten. Jag minns söndagsmiddagarna med familjen då du bjöd på underhållning genom att imitera väl valda personer och jag får fortfarande kramp i magen när du gör dina bästa sketcher.

I oktober gjorde jag en "Oktoberlista till lillebror" på Spotify och jag kommer att sakna att åka hem tidigt med dig på onsdagar och lyssna på "Tallest man on earth" och äta bullar och dricka mjölk. Sånt som man gör när man är 12. När sommaren är slut kommer du att flytta till Umeå och jag undrar: vem ska nu sjunga "Staffan stalledräng" på gården samtidigt som han skottar snö? Vem ska komma och knacka på, kasta ner alla kuddar på golvet (bara för att "de är i vägen och fyller ingen funktion!") och slänga sig raklång i soffan? Vem ska fråga mig om råd? Vem ska zappa mellan tv-kanalerna och vem ska jag åka i baksätet med till Dalarna?

När du var cirka 9 år besökte du Vilhelmina folkbibliotek med Dalasjö skola i hopp om att få låna några intressanta böcker. När du lastat upp ditt tänkta lån på bänken fick du en blick från bibliotekarien och hon sa: Är inte du lite för liten för de här böckerna? Så du fick ställa tillbaka historieböckerna och böckerna och Andra världskrigets historia. Vad bibliotekarien inte visste var att du redan då tjuvläst storebrors gymnasiebok "Ondskan" under täcket med en ficklampa som enda ljuskälla. När du nu lämnar tillbaka projektböckerna till biblioteket inför din flytt till Umeå kan du ju hälsa dem att kunskap är inte kunskap innan någon annan vet att man vet. Kunskap måste spridas och delas. Du har mycket kunskap att sprida och även mycket kunskap att inhämta och med din törst efter ny vetskap kommer du inte ha några problem inför framtida studier.
När jag skulle påbörja mina studier vid det musikestetiska programmet vid Tannbergsskolan, Lycksele, följde du med på familjedag. Vi gjorde ett besök i skolans studio och du uppmärksammade högljutt att någon klistrat fast en bild på Stalin på trummorna. Hela min blivande klass stirrade på min hisotrienörd till lillebror och jag tänkte: uppenbarligen har han inhämtat kunskap om Stalin på annat sätt än genom bibliotekets låneböcker.

Året är nu 2012. Den 8 juni i år tog du studenten med fina betyg trots att du mest suttit på ditt rum och "tokskrattat och spelat popen". I sommar sliter du med skogsplantering och häromdagen när du kom hem såg du ut som om du varit ute i krig. Skavsår, myggbiten, solbränd, blöt, svettig och med en jordig hinna av smuts över hela ansiktet. Jag tänkte på Marit Bergmans låt: "I will always be your solider, I´ll be marching by your side". Jag vill att du tänker på det i höst, när du omges av tentaångest, billig pasta och trängsel på UB. Jag är alltid vid din sida. Jag älskar dig. Finaste, roligaste och klokaste lillebror.

I helgen var jag som sagt i Drängsmark, en idyllisk by utanför Skellefteå.


Jag, Johannes och Elisabeth målade och Clara var både kock och servitris - ett jobb hon skötte utmärkt!


Se bara här!


En viss skillnad kan anas...


Johannes morfar har byggt stugan och så här fina bjälkar är det i taket.

Jag och Johannes sov över i stugan från lördag till söndag. När vi vaknade på söndagmorgonen smattrade regnet på taket och en ensam liten liljekonvalj stod givakt.

Från måndag till torsdag den här veckan är jag valpvakt. Här kommer en dag med Imra.

Jag går upp och tar ut henne för en morgonpromenad i skogen. Imra galopperar omkring som en vettvilling.
Jag går in för frukost. Imra ligger på mattan och biter i fransarna.
Jag säger åt henne. Hon börjar bita i fällen på kökssoffan.
Jag går ner i källaren för att hämta färdig tvätt. Hon följer efter och snor en socka som hon smyger iväg med.
Vi går ut och hänger tvätten. Imra hoppar efter och biter i mina skosnören.
Jag klipper bort döda kvistar från en rosbuske. Imra tar grenarna och sprider ut dem över hela gården.
Jag går in till mamma och pappas hus, ger Imra mat, rastar henne och lämnar henne sedan en dryg timme.
Jag dammsuger och våttorkar hela huset. Imra sover. Skönaste stunden på hela dagen, trots städsvettsdroppar på min rygg.
Jag går och hämtar Imra. Vi sätter oss i solen och jag äter mangosorbet. Imra dräller omkring och råkar välta ut vattenskålen jag ställt fram till henne. I min iver efter att fylla på nytt vatten tar Imra den tomma glasskålen och kör ner hela ansiktet i den och blir därmed helt kladdig i ansiktet av smält mangosorbet.
Jag börjar rensa i mina rabatter. Imra hinner döda två tulpaner (en högg hon ihjäl med sina bestialiska käftar och en sprang hon ihjäl, den mördaren), vandra omkring helt oberört på mina planterade sommarblommor samt sprida ut det rensade och ihopplockade ogräset i en salig röra.
Jag planterar mossflox som jag fick av Elisabeth i helgen. Den hann vara i jorden i fem sekunder sedan gick Imra lös på den stackars plantan.
Jag planterade om den och Imra satt och kastade misstänksamma blickar mot den stackars oskyldiga växten.
Jag går och hämtar den rena och torra tvätten och Imra hugger efter de vita lakanen med sin jordiga nos.

Ni förstår varför jag kallar henne Vilda valpen, va?


Men med en viss envishet och ett stort tålamod ska det nog gå att få pli på henne!

I helgen har jag varit i Skellefteå, fast vi var mest ute i Drängsmark i Johannes mammas mysiga stuga. Det ska jag skriva om imorgon. Nu vill jag skriva om Johannes.

Vi har nu haft vårt distansförhållande ett år och har lika länge kvar innan vi kan bo ihop. Under året har vi strävat efter att ses varannan helg, ibland har det blivit mer, ibland mindre. De senaste tre helgerna har vi setts varje helg och aldrig har uttrycket "mycket vill ha mer" känts mer relevant. Jag vill ha mer. Mer av mjuka händer mot mitt hår, mer av gitarrklinkande kvällar, mer av pedagogiska, tålmodiga teknikförklaringar när jag inte fattar någonting, mer av klokt resonerande och noga överväganden. Johannes är liksom en blinkande fyr ute i havet. Han finns där. Han märks. Och han står kvar. Varje gång vi ses känns det som om vi lär känna varandra ännu mer och knyter ett starkare band. Älskar honom så himla mycket.

Det känns som om en ny högteknologisk värld öppnat sig för mig. Jag, som länge opponerat mig mot hajpen kring smartphones, har nu införskaffat en iPhone 4s. Vad mer ska jag säga? Jag är fast.

Äter frukost efter skön promenad i skogen med den vilda valpen.


Den vilda valpen fick raskt hoppa i badkaret när vi kom in - hon såg ut som ett mycket blött sandtag.

Nu ska vi mysa resten av dagen. Känns helt okej.

Är nyss inkommen från den skönaste löprundan på länge. Jag var trött, halvsur och opeppad innan jag drog ut men med erfarenhet vet jag att det i 10/10 fall känns bättre efteråt. Och det stämde såklart. Även denna gång. Direkt när jag kom ut på tallmon kände jag ett flyt och andra andningen kom fort. Björkarnas klorofyllgröna blad, spegelblankt vatten i tjärnen och junisolens strålar mellan de ståtliga tallarna. Och så runners high på det. Drömpasset.

Nu har jag sommarlov. Jag ska bara på jobbet imorgon för att skriva klart omdömen och städa ihop lite och sedan tänker jag åka hem, ta av mig skorna, vandra ut i gräset och känna friden. Jag är så himla värd den här lediga sommaren jag har framför mig. Ni ska veta hur hårt jag jobbat för detta.

Ikväll var jag med Emily och Nikki och när jag skulle läsa godnattsaga för Nikki så höll jag nästan på att somna. Ögonlocken föll ihop och Nikki fick säga åt mig flera gånger att vända blad!

Ps: Hembergsskolan har en årlig novelltävling för årskurs 8 och vid examen redovisas resultatet. Årskurs 9 och skolledningen röstar tillsammans fram vinnarnovellerna. Förutom att undervisa i sång och musik har jag ju även svenska som mitt andraämne. Min klass håvade in tre av fyra priser (!) där första priset vanns av min elev som skrivit en stilsäker novell med ett mycket poetiskt språk. Jag är så himla stolt och glad! Vi jobbade väldigt mycket med responsskrivning under novellmomentet och uppenbarligen gav det resultat! Jag ska bjuda dem på fika till hösten!

Ps 2: Jag älskar att skriva. Och att undervisa i konsten att skriva!

Ps 3: Imorgon kanske jag får den examenspresent jag köpt till mig själv, hoppas!

Ps 4: Nu somnar jag snart. Sov gott!

Äter middag på en bänk utanför Fatmomakke kyrka och inväntar skolavslutningen.

Idag har jag jobbat i 15 timmar. Jag jobbar ju i Saxnäs också på fredagarna som ni vet och ikväll hade vi skolavslutning och några (ganska många) avskedstårar föll från min kind. Jag är så stolt över mina elever.

Nu ska jag sova och ladda inför morgondagens skolavslutning med Hembergsskolan. Vi har inte mindre än åtta musiknummer. Heja!

Det småregnar ute. Det är cirka 7 halvkyliga junigrader utanför fönstret och vi har precis ätit en långfrukost efter en välbehövlig sovmorgon. Jag har lite upplevelsebaksmälla från gårdagens student. Vi ska sätta potatis idag. Vi måste, trots att det är halvblött. Är lite sådär halvt opeppad.

Jag - Pappa är redan ute med fyrhjulingen så det verkar bli potatisjobb idag ändå..
Johhanes - Yes! Bra!
Jag - Va?
Johannes - Ja, alltså, det ska bli roligt! Jag kan göra det själv!

Haha. Den mannen har lite gårdsjobb att göra i björkarnas stad. Tror jag ska ligga på sofflocket och läsa medan han arbetar!

Bloggen får lida i dessa dagar ty jag är fullt upptagen med saker som min lillebrors student, brännbollsturneringar, rep och förberedelser inför examen gånger två (Saxnäs och Vilhelmina), betygssättningar, omdömesskrivningar och andningspauser. Jag har fyra arbetsdagar kvar innan nio veckors ledighet - så snart kommer jag tillbaka du kära multimediala dagbok på intranätet!


Dessutom är jag upptagen med att titta på vattendroppar som faller från trädkvistar, valpar som växer för fort, löv som spricker ut i grönska och allt annat naturromantiskt ni kan komma på. Allt går så fort och det gör mig lite melankolisk.

I helgen styrde vi möhippa för bästa Anna som gifter sig i juli! Det har varit ett stort hemlighetsmakeri bakom detta så jag kunde inte skriva att jag skulle till Umeå, men där var jag alltså i helgen och förutom möhippan så hann jag med en tre rätters på TC, inköp av alldeles för höga klackar, Inner Voices spelning på Studion samt backstage-häng med Hagrid från Harry Potter-filmerna - mer om det imorgon!