Från måndag till torsdag den här veckan är jag valpvakt. Här kommer en dag med Imra.

Jag går upp och tar ut henne för en morgonpromenad i skogen. Imra galopperar omkring som en vettvilling.
Jag går in för frukost. Imra ligger på mattan och biter i fransarna.
Jag säger åt henne. Hon börjar bita i fällen på kökssoffan.
Jag går ner i källaren för att hämta färdig tvätt. Hon följer efter och snor en socka som hon smyger iväg med.
Vi går ut och hänger tvätten. Imra hoppar efter och biter i mina skosnören.
Jag klipper bort döda kvistar från en rosbuske. Imra tar grenarna och sprider ut dem över hela gården.
Jag går in till mamma och pappas hus, ger Imra mat, rastar henne och lämnar henne sedan en dryg timme.
Jag dammsuger och våttorkar hela huset. Imra sover. Skönaste stunden på hela dagen, trots städsvettsdroppar på min rygg.
Jag går och hämtar Imra. Vi sätter oss i solen och jag äter mangosorbet. Imra dräller omkring och råkar välta ut vattenskålen jag ställt fram till henne. I min iver efter att fylla på nytt vatten tar Imra den tomma glasskålen och kör ner hela ansiktet i den och blir därmed helt kladdig i ansiktet av smält mangosorbet.
Jag börjar rensa i mina rabatter. Imra hinner döda två tulpaner (en högg hon ihjäl med sina bestialiska käftar och en sprang hon ihjäl, den mördaren), vandra omkring helt oberört på mina planterade sommarblommor samt sprida ut det rensade och ihopplockade ogräset i en salig röra.
Jag planterar mossflox som jag fick av Elisabeth i helgen. Den hann vara i jorden i fem sekunder sedan gick Imra lös på den stackars plantan.
Jag planterade om den och Imra satt och kastade misstänksamma blickar mot den stackars oskyldiga växten.
Jag går och hämtar den rena och torra tvätten och Imra hugger efter de vita lakanen med sin jordiga nos.

Ni förstår varför jag kallar henne Vilda valpen, va?


Men med en viss envishet och ett stort tålamod ska det nog gå att få pli på henne!