Vilken himla mysig decembermånad detta är! Vi har massor av snö, vintriga minusgrader, lucia är på ingång, jullängtan växer sig större för varje dag och hemma är det pyntat och det enda som saknas nu är doften av hyacint och julgran! Hyacinterna jag köpte har redan blommat över men det åtgärdas imorgon då jag ska iväg på kvällen för att fixa julgrupper (haha, jag VET! Jag ÄR en liten tant! Och det trivs jag bra med att vara, haha!). Julgranen ska huggas till helgen och pyntas under nästkommande vecka. 

I helgen var vi i Östersund och hälsade på Linda och Kristian och Kikki och Thomas var också där. Linda är världens bästa faster och tog Vidar på badhuset på lördag och på leklandet på söndag så Vidar hade verkligen en toppenhelg! En grej som är mycket skön med våra barn är att de gillar att åka bil. På vintern tar det ju ändå en stund att köra till Östersund men Amelia sov hela vägen och Vidar sov också nästan hela vägen och när han var vaken satt han bara och kikade och funderade på de olika granarna som lyste längs vägen, hehe. 

Idag är det tisdag och i eftermiddag är det dags för utvecklingssamtal med Vidar vilket jag ser fram emot! Det ska bli spännande att höra om personalen på förskolan har samma bild av Vidar som vi har eller om den skiljer sig något. Vi har ju en tät dialog vid hämtning och lämning men ett utvecklingssamtal fokuserar ju mer på just utveckling och inlärning. 

Amelia är just nu inne i någon slags separationsfas. Var tvungen att googla och läste mig till det på 1177. Minns aldrig att Vidar hade någon liknande period. Hon är världens gladaste på dagarna men gillar inte när jag går utom synhåll. Kvällarna på sistone har också varit tuffa. Hon dricker bara pyttelite välling om ens något och vill sen BARA ha mitt bröst för att sedan somna in fort. Sedan vaknar hon flera gånger om kvällen men somnar om fort om vi vaggar och vyssjar henne. När vi väl går och lägger oss (vi samsover fortfarande med Amelia då vi sover bra men Vidar sover i eget rum) somnar hon och sover oftast till morgonen när Vidar vaknar. Så DET ska jag absolut inte klaga på men det är just kvällarna som har varit tuffa nu på slutet. Hoppas att det är en fas och att den går över fort! Kvällarna är ju liksom heliga för egentid och tid för att bara vara jag och Christoffer.