Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Ur irritation föds fönsterputs!

2018-05-20 09:49:20 i Allmänt

Jag och Amelia är hemma själva i helgen och även fast jag saknar Christoffer och Vidar är det också rätt skönt att vara själv. Framför allt är det härligt att äta frukost i lugn och ro utan att behöva kliva upp sjutton gånger för att serva en 2-åring, hehe. Bara för att jag skrev "äta frukost i lugn och ro" börjar nu Amelia göra sig påmind. Hon sitter i babysittern och tittar på en groda som jag hängt där. I eftermiddag kommer grabbarna hem (de har varit i Östersund) men innan dess ska jag åka till Nästansjö och hälsa på Emily med familj. 
Igår var jag och mamma på handelsträdgården och köpte plantor till växthuset. Jag hade någon vild idé att jag skulle förodla allt hemma men kom till sans. Med två småbarn har en ju lite mindre tid att hålla på med sånt. Vi planterade ut plantorna så nu är ännu en grej avbockad på vårlistan. Något jag haft på min att göra-lista länge var fönsterputsning och igårkväll föddes ur ren irritation en vilja att putsa fönster så fyra fönster hann jag med men sen blev en viss person hungrig. Vad irritationen föddes ur? Jo. Allt jag vill fixa och rensa i lagårn. Med flera generationer boendes på en gård blir det en hel del grejer. Dessutom är det saker från mormor och morfars hus där också. Vi påbörjade ju en stor rensning för två år sedan (den gånger jag insjuknade i sorkfeber, huvvaligen) och har väl rensat pö om bö sen dess men det känns som att det inte går framåt och är det något som frusterar mig är det stagnation i olika projekt. Jag hatar det. Så därför fick fönstren bli rena! Inget ont som inte har något gott med sig! Nu ska jag ta ut rabarberkakan ur ugnen och fortsätta denna söndag! Ha en fin dag!

Ur irritation föds fönsterputs!

2018-05-20 09:48:57 i Allmänt

Jag och Amelia är hemma själva i helgen och även fast jag saknar Christoffer och Vidar är det också rätt skönt att vara själv. Framför allt är det härligt att äta frukost i lugn och ro utan att behöva kliva upp sjutton gånger för att serva en 2-åring, hehe. Bara för att jag skrev "äta frukost i lugn och ro" börjar nu Amelia göra sig påmind. Hon sitter i babysittern och tittar på en groda som jag hängt där. I eftermiddag kommer grabbarna hem (de har varit i Östersund) men innan dess ska jag åka till Nästansjö och hälsa på Emily med familj. 
Igår var jag och mamma på handelsträdgården och köpte plantor till växthuset. Jag hade någon vild idé att jag skulle förodla allt hemma men kom till sans. Med två småbarn har en ju lite mindre tid att hålla på med sånt. Vi planterade ut plantorna så nu är ännu en grej avbockad på vårlistan. Något jag haft på min att göra-lista länge var fönsterputsning och igårkväll föddes ur ren irritation en vilja att putsa fönster så fyra fönster hann jag med men sen blev en viss person hungrig. Vad irritationen föddes ur? Jo. Allt jag vill fixa och rensa i lagårn. Med flera generationer boendes på en gård blir det en hel del grejer. Dessutom är det saker från mormor och morfars hus där också. Vi påbörjade ju en stor rensning för två år sedan (den gånger jag insjuknade i sorkfeber, huvvaligen) och har väl rensat pö om bö sen dess men det känns som att det inte går framåt och är det något som frusterar mig är det stagnation i olika projekt. Jag hatar det. Så därför fick fönstren bli rena! Inget ont som inte har något gott med sig! Nu ska jag ta ut rabarberkakan ur ugnen och fortsätta denna söndag! Ha en fin dag!
 
 
 
 
 

Vår nya vardag

2018-05-15 08:53:45 i Allmänt

Passar på att skriva nu när Amelia fortfarande ligger uppe och sover. 
Nu är hon snart två månader och en ny vardag med nya rutiner börjar utkristallisera sig. Tänkte skriva och berätta för er hur dagarna brukar se ut. På tisdagar och torsdagar går Vidar på förskola. Christoffer lämnar 07.30 och jag hämtar kl. 15.00. Under de dagarna brukar jag och Amelia mest ligga och mysa för nu vet jag hur himla snabbt bebistiden swishar förbi och jag vill verkligen inte känna att jag inte tog tillvara på den medan jag hade möjlighet. Visst pysslar jag väl på med något projekt (hallå, det är jag vi pratar om här, hehe) men den största tiden under tisdagar och torsdagar går med all rätt åt till bebisgosande!
Under måndagar, onsdagar och fredagar ser dagarna ut lite som följer: C åker på jobbet vid 07.30 och då ligger vi oftast kvar uppe en stund och mornar oss. Kl. 08.00 är det dags för frukost och Vidar öppnar själv skafferi och kylskåp och pekar på vad han vill ha. Medan vi äter frukost ligger lillan i gymmet och tränar lite. Efter frukost sätter vi oss i soffan och ammar och tittar på barnprogram en stund. Därefter är det dags för promenad! Båda barnen ligger/sitter i vagnen och så går vi på en tur. Vidar gillar fortfarande att åka vagn som tur är (lättare för mig då att komma ut då den dagliga promenaden gör så himla gott) och pekar på allt han ser. Han vill också att jag ska berätta vilka som bor i alla hus. "Där bo?" undrar han och pekar på husen. Några kan han redan och innan sommaren är slut lär han kunna alla bybors adresser, hehe. Efter promenaden brukar det vara dags för lunch. Det är ofta dagens mest kritiska punkt för om lillan vaknar ska hon ha mat PÅ DIREKTEN och då får jag ofta äta och amma samt serva Vidar samtidigt (en utvecklar ju rätt bra simultanförmåga som tvåbarnsmor med barn relativt tätt). Om Amelia sover äter jag och Vidar i lugn och ro. Sedan tar eftermiddagen vid. Ofta brukar vi hälsa på någon eller få besök. Det är så himla mysigt att sitta och dricka kaffe och surra med människor vi tycker om! Får vi besök brukar eftermiddagarna swisha fram rätt fort. Är vi ensamma brukar vi pyssla med pyssellådan jag ordnat till Vidar, leka med lera, läsa, lägga pussel eller måla. Samtliga nämnda aktiviteter passar fint ihop med amning, hehe. Amelia har ännu inte fått några fasta måltider utan vi kör fri amning (precis som jag gjorde med Vidar) och mattider brukar ju infinna sig efter ett tag. Ibland kan det gå 4 timmar mellan målen och ibland vill hon äta en gång i timmen. Det är så olika än så länge men så länge hon växer fungerar det ju fint! Om det är någorlunda väder är vi ute mycket också och leker i sandlådan, tittar på hönsen, grejar med trädgården och fikar mellis ute på soldäcket. Det är ett sånt lugnt tempo och jag njuter verkligen av föräldraledigheten! Ibland (rätt ofta) kan det såklart bli stressigt och jag drabbas av svettchock när Amelia är missnöjd samtidigt som Vidar och jag är hungriga eller om jag känner att jag vill plocka undan eller så. Har svårt att njuta hemma om det inte är någorlunda städat och undanplockat. Nu mår jag liiite dåligt över våra golv som vi skulle städa igår men som vi struntade i på grund av det fantastiska vädret. Men som tur är finns ju golven kvar även när vädret blir sämre och när vädret är så här kan man inte slösa bort det på att vara inne och städa!
Okej, sidospår. Var är vi någonstans? Jo, eftermiddagarna. Vid 16.30-17.00 brukar Christoffer komma hem. Ibland har vi hunnit börja med maten (allt hänger på nöjdhetsfaktorn på den lilla damen) eller så gör vi klart den när C kommit hem. Efter middagen brukar vi klä på oss och gå ut. Ofta tar jag Amelia i selen där hon somnar fint och lätt sover bort några timmar. Vid 19.00-19.30 lägger vi Vidar. Han har slutat sova om dagarna när han är hemma. Läggningarna började dra ut på tiden så mycket så vi började med att korta ner dagvilan under en period och efter utvärdering bestämde vi att prova att ta bort dagvilan och det har gått bra! Läggningarna är smidigare nu och han sover hela nätterna. Vi brukar försöka ha en lugnare stund under dagen ändå, även om han inte sover längre, så han hinner vila sig. Som det ser ut nu är det oftast Christoffer (typ alltid) som lägger Vidar eftersom Amelia gärna vill vara nära mig på kvällarna och det känns lite tråkigt då jag tycker att nattningen är mysig. Det är rätt mysigt dock att ligga på soffan under en filt bredvid en varm susande bebis också!
Det var lite om vår nya vardag. 

En söndag i maj

2018-05-13 20:26:07 i Allmänt

Vaknade av en liten pojke som kom in och sa "Hej namma! Hej Lillan!". Känner sådan himla rikedom av mina barn. Sedan låg jag och Amelia kvar en stund. Efter frukosten åkte vi på miniutflykt till Vidars stora lycka. Dagen har också innehållit några timmars krattning och smågrejande på gården medan Amelia sov i vagnen. Vi har äntligen fixat sand till sandlådan Christoffer byggde i somras. Grannen Oscar kom förbi med en av sina gamla bilar som Vidar nu fick att ha i sandlådan. Det är fint med sådana grannar!
Mot eftermiddagen gjorde jag en smoothie på kylskåpsrens (var godare än det låter, hehe) som vi srack på soldäcket. Vilket väder vi har! Till middagen lagade Christoffer Wallenbergare och efter middagen gick vi ut igen. Amelia fick hänga med i selen där hon somnade och fortfarande sover (halvligger i soffan nu med henne på magen, mys!). Vidar somnade som en stock för ett tag sen och han var helt slut på efter en heldag ute. Nu laddar vi för en ny vecka i föräldraledighetsbubblan. 
Ha en fin söndagkväll!
 

Att vara med de bästa jag vet

2018-05-10 22:11:00 i Allmänt

Den här torsdagen har varit extra fin trots att vi inte gjort något särskilt. Vi har varit hemma och grejat på i lugn och ro. Christoffer fick ett ryck under förmiddagen och städade/rensade sin klädkammare och så har vi varit ute mest hela dagen. Jag har planterat vårblommor och Amelia har myst i vagnen och i selen. Vidar är i en underbar upptäckar-ålder just nu och går runt i sin egen lilla värld och plockar stenar och sorterar små pinnar i högar. Han vill gärna vara i hundhuset eller i hundgården med Jax och Major. Det verkar som om vi närt en hundälskare vid vår barm, hehe. Det slog mig när vi var ute på gården i solen hur mycket jag älskar att vara med min lilla familj och hur mycket jag värdesätter tiden tillsammans med dem. Hönorna har spatserat fritt, tvättmaskinen har surrat hela dagen (så skönt när tvätten kan hängas på tork utomhus! Och i sommar ska Christoffer bygga en torkställning i gammaldags stil till mig!) och till middagen gjorde vi fisktaco, eller "ick tacooo" som Vidar säger. Nu är båda barnen badade och sover sedan länge. En fin torsdag går till sin ända!
Mina grabbar!

Sömnprat

2018-05-05 12:46:00 i Allmänt

Idag är jag trött. Amelia har hittills sovit bra om nätterna och ätit två gånger per natt vid cirka 03.00 och 06.00. Nu har hon dock haft några "ätar-nätter" då hon vaknat OFTA för mat. Håller tummarna att det är en ökningsperiod och att det snart går över. Vi samsover och jag vaknar fort av hennes smaskande som är ett tecken på hunger och då ger jag henne bröstet och somnar oftast om. Dock är det sjukt jobbigt att bli väckt många gånger per natt. Två-tre gånger är inga problem men som inatt, när hon vaknade en gång i timmen kändes det som, så var jag mer död än levande imorse. Vi tog en skön sovmorgon til 09.30 (då gick det fint att sova några timmar i sträck tyckte Amelia) och vilade upp oss så nu känner jag livet i mig igen. Vi är ensamma hemma idag då Vidar är hos farmor och Thomas och Christoffer är på en utbildning som Länsstyrelsen ger, han ska bli fisketillsynsman (tror jag det heter?). Vidar åkte till Månsberg redan igår och när Christoffers utbildning är slut idag åker vi också dit!
Ha en underbar lördag!

Dagar tillsammans.

2018-05-02 10:30:28 i Allmänt

 
Vi har haft en så mysig långhelg! I fredags tog jag barnen och åkte in till Vilhelmina där jag först mötte upp Christoffer och fick välja ut ett par nya springskor som jag fick av honom. Efter skoinköp tog Christoffer Vidar och åkte hem och mamma tog Amelia på en promenad för jag skulle på massage. ALLTSÅ LIVET! Fredagen fortsatte med musslor och pasta till middag (igen: ALLTSÅ LIVET) och mys med familjen. På lördag vaknade jag superpeppad på att inviga mina nya springskor så efter morgonamning begav jag och Jax oss ut på en tur. Det var så himla skönt att äntligen springa igen! Jag sprang fram till vecka 24 av graviditeten och efter det var det simning som fick bli min konditionsträning. Det kändes lite mer skonsamt än löpning när en bär på en stor mage, hehe. På kvällen bjöd vi in mamma och pappa på årets första grillmiddag och när barnen somnat turades vi om att välja låtar på Youtube som vi lyssnade på - en rolig aktivitet att göra om en gillar musik! 
Söndagen inleddes i lugn takt. Jag fortsatte med mitt projekt: göra om i biblioteket (det kommer att komma ett eget inlägg om det så småningom), tvättmaskinen jobbade på och jag städade bilen. Hur kan något vara så tråkigt? Jag var så himla arbetsond och surade men det är ju rätt skönt när det är klart. På eftermiddagen åkte vi till Bäsksele för att fira Elina som fyllde 10 år. Igår jobbade Christoffer fram till lunch och på eftermiddagen passade jag på att ta en nap med lillan så jag skulle orka Valborgsfirandet på kvällen. Vi har traditionsenligt firande i byn med brasa, fika och vårsånger. Det var så roligt att se Vidar leka med alla barn och han hade verkligen en toppenkväll! 
I går tog jag mig ut på den andra springturen efter förlossningen och även den kändes bra. Jag sprang varken långt eller fort men det känns skönt att kroppen ställer upp på det jag vill. Medan Christoffer cyklade med hundarna och Amelia sov fixade jag och Vidar här inne. Vi bakade chokladbollar och jag gjorde egen Granola (som jag avnjuter i skrivande stund). Efter middagen kom Ludvig och Hanna och efter massa busande var det en trött Vidar som somnade som en stock på kvällen. Så fint med en extra ledig dag tillsammans! 
Nu sover Amelia och jag ska fortsätta med projekt "bibliotek"!

Apriltorsdag

2018-04-26 08:40:00 i Allmänt

Det hinner gå så lång tid mellan gångerna jag skriver och det hinner hända så mycket. Önskar att tillfällena var fler då kombinationen tid, lust och nöjd bebis sammanföll. Ska dock verkligen inte skylla på Amelia som orsak till mitt knapphändiga bloggande för hon är en mestadels nöjd liten bebis utan det är jag som prioriterar annat när jag kan. Jag får helt enkelt acceptera att bloggen uppdateras mer sällan nu och förlika mig med det mantra jag ofta upprepar för mig själv nu för tiden: "det finns en tid för allt". Och visst gör det!
Sen sist har jag blivit ett år äldre, fröer är inhandlade för årets odlingssäsong (längtar orimligt mycket!), snön har tinat ännu mer och vattnet rinner i dikena, Vidar pratar ännu mer och vi har haft möte kring Svenska Brukshundklubbens hundraårsjubileum. Dagens planer är att vila först och främst. De här extra energinivåerna man får för att klara av de första veckorna med en nyfödd är slut och jag måste aktivt påminna mig själv om att vila när Amelia vilar. Eftersom Vidar är på förskolan tisdagar och torsdagar är det de dagarna jag får passa på. Just nu sover Lillan i vagnen och jag äter en stor frukost bestående av en jätteportion gröt med massa fröer, rivet äpple och kanel, ett glas juice, en macka morotsbröd med ost och paprilka och ett ägg. Jag är hungrig mest hela tiden och skulle kunna äta 12 mål om dagen känns det som ibland.
Efter att jag vilat ska jag ta med mig min bebis och köra in till Vilhelmina för att göra en blixtvisit på jobbet där jag ska lämna igen böcker till biblioteket och få blöjor av en kollega vars bebis vuxit in i en ny blöjstorlek. Sedan är det dags för handling (och nu kanske ni tänker: mä, det får väl Christoffer göra som ändå jobbar och har sitt kontor ovanför ICA?! Nej, för han har handlat de sista två månaderna och jag vill handla nu. Även om vi splittar på matkostnaderna så är det ju ändå ett litet projekt att handla och nu vill jag göra det). Efter handling ska vi på SOC för att skriva under faderskapet, hehe. Ikväll ska jag och Amelia på styrelsemöte med Brukshundklubben - det gäller att fostra henne tidigt in i hundlivets ådra!
Det bästa som finns!

Ord om nuet

2018-04-19 08:50:00 i Allmänt

Sedan sist
har solen fortsatt
att lysa
njuter av uteluncher
kvällsfika på soldäcket
upptäcka att klockan
passerat läggning
men lilla pojken
stampar fortfarande med fötterna
i vattenpölar
hälsar på grannar
får besök av vänner
njuter av en sovande
bebis på bröstet
bebisen som seglar
genom läkarbesiktningen
och inte ska på vägning
förrän om en månad igen
lätt mammahjärta
och tacksam för att 
amningen fungerar så bra
firar kompisar som ska få barn
samlas en hel hoper människor
och överraskar
hälsar på en vän 
som sagt hejdå till sin livspartner
livets kontraster
liv dör och liv föds
PIP PIP PIP säger Vidar
om kycklingarna som nu passerat
två veckor och som flyger upp
på kanten när man ska ge dem mat
timmar av sol och kaffe med Ida
pedagogiska diskussioner
böcker som läses på rad
tvätt som viks
promenader som gås
tung vagn som styrs uppför lerig backe
ett längt efter springrundor 
som snart ska påbörjas
långfrukost i ensamhet och tystnad
och en snusande bebis i vagnen
Livet är snällt.
 
 

Mjuk bebishud, snäll storebror och den senaste våren på 100 år.

2018-04-12 08:58:00 i Allmänt

När vi var uppe i Raja i helgen hälsade vi på Christoffers pappas farbror Haldo, 91 år gammal. Han berättade att han under hela sitt liv aldrig upplevt en vinter med så här mycket snö. Tittar jag ut ser jag snö överallt och det känns surrealistiskt att tänka på att all denna snö ska tina bort. Jag hörde att det är den senaste våren på 100 år. Tänk ändå att få uppleva det! Jag kommer kunna säga till Amelia: Vintern då du föddes, 2018, var det en riktig vargavinter! 
Nog om väder och vind. Igår hade jag en känslig dag och grät tre gånger över ingenting. Jo, sista gången grät jag för att jag tänkte på två personer jag bryr mig om som inte mår så bra just nu. Det är skönt att ha Christoffer vid min sida. Första gången grät jag över att Amelia är så fin och luktar så gott och är så mjuk. Ja, ni hör ju. Mammahormoner, hehe. Sedan grät jag för att jag (vilket jag insåg i efterhand) var nervös över vägningen på BVC. Vidar var ju en stor bebis på 4320 g mot Amelias 3360 g och vi fick utöver amningen tilläggsmata Vidar de första veckorna och vissa ökningsperioder också. Att behöva ge stora bebisar tillägg är tydligen väldigt vanligt men det var ingenting de informerade oss om på BB. Därför kändes det nedslående att väga Vidar och inse att han inte gick upp nog mycket i vikt de första veckorna. Min mjölk rann dessutom till sent och så åkte jag på mjölkstockning. Hela den upplevelsen gjorde att jag fick en inre stress vilket kom tillbaka nu när Amelia skulle vägas. Denna gång behövde jag dock inte oroa mig utan vår lilla tjej går upp jättebra i vikt och kurvan pekar rakt upp, så skönt! Christoffer sa: Se där, jag sa ju att du inte behövde oroa dig! Men det är ju liksom ett kvitto på att amningen fungerar om viktkurvan följs så det var så himla skönt! 
Något annat som får mig grinfärdig är att se hur himla fin Vidar är mot sin lilasyster. Alltid när vi ska någonstans pekar han på mig och Christoffer och säger: Mamma med, pappa med! Och nu har han lagt till "Lillan med!". Det känns som att han redan nu ser henne som en självklar del i vår familj! Är naturligtvis medveten om att det kan komma bakslag men just nu njuter jag av det faktum att Vidar är snäll och kärleksfull mot sin syster. Igårkväll var Ida här och hälsade på och Vidar tycker verkligen om henne så när Ida skulle hålla Amelia blev han lite svartsjuk. Det var just vid läggningstid också så han var extra känslig, lillkillen. 
Idag är Vidar på föris och vi ska hämta honom kl. 15.00 och innan dess ska jag och mysbebisen bara ha en lugn och skön dag. 
 

Uppdatering om livet som tvåbarnsföräldrar.

2018-04-10 09:10:00 i Allmänt

Om två dagar blir Amelia tre veckor gammal. Just nu sover hon i vagnen och jag äter frukost. Vidar är på förskolan och Christoffer är på jobbet. Imorgon är han föräldraledig igen. Han hade så tur då påsken innebar två röda dagar och så tog han ut två semesterdagar också vilket gjorde att han kunnat vara ledig lite längre. På fredag ska jag och barnen vara själva för första gången men jag tror att det ska gå bra. Så länge jag kan lägga undan alla krav på allt annat och bara fokusera på barnen borde det inte vara några problem.
Vi har verkligen njutit av denna tid tillsammans och igår när vi gick en promenad med barnen och hundarna (känns fortfarande skumt att skriva barnen i plural, hehe) konstaterade vi att vi inte kunnat få en bättre första tid som tvåbarnsföräldrar. Solen har visat sig i ett pärlband av dagar, Amelia har hittills varit tillfreds med tillvaron, vi har gjort utflykter och bara myst tillsammans. Vidar har kommit in i en pusselperiod och lägger utan problem 15-bitars pussel så vi måste upp på lagårdsvinden och leta fram fler pussel. Han är så himla fin mot lillasyster och vill gärna pussa och krama henne. Han stryker henne på huvudet och liksom suckar förnöjsamt. Imorse kom han in till oss (jag och Amelia sover i gästrummet/biblioteket) när han vaknade och Amelia låg på den inre sidan av sängen och ammade så han såg henne inte först och utbrast: LILLAN?! och tittade förskräckt på mig som att han trodde att hon var borta och när han såg henne strök han henne på huvudet och sa: Åh, Lillan! Älskade lille Vidar. 
Och till sist; en bild som Linda tog i helgen när vi var i Raja, hehe. 
Dagens plan är att åka och hälsa på mina elever och kollegor på jobbet och så ska jag hämta Vidar klockan 15.00. Ikväll kommer två av mina gamla elever och hälsar på! Så bra dag! 
 
 
 
 
 
 
 
 

Välkommen Amelia!

2018-03-31 09:11:00 i Allmänt

Nu är hon här! Den finaste lilla flickan med det mjukaste huvudet och de stora, stora ögonen.
Jag är blixtförälskad i henne och är sådär löjligt glad. Min vän Anna kom hit igår och hon tittade på mig och utbrast: du ser så lycklig ut! Och det är jag. Tänk att få bli mamma till ännu ett barn. Och det var minsann ett barn som hade bråttom ut i världen (brås hon på sin mor, tro?). På onsdagkväll den 21 mars, en vecka innan BF, startade värkarna kl. 23.00. Först trodde jag att det var förvärkar men de kom mer och mer regelbundet och Christoffer ville att jag skulle ringa in till BB så jag ringde in mest för hans skull för ännu var värkarna hanterbara genom andning och värme från vetekudde. Jag packade mina saker till BB-väskan utifall att (ännu hade jag inte förstått att det var på gång på riktigt, hehe) och vid 02.30 ringde vi mamma som kom för att barnvakta en sovande Vidar. Hon sa: åk in! när hon såg mig så jag ringde BB igen och vi var välkomna in. Bilresan gick bättre än jag trodde trots regelbundna värkar var 4-5:e minut. Vi lyssnade på musik och jag koncentrerade mig på att analysera låtarna (vem gör ens så? Jag tydligen) för att försöka avleda tankarna. 04.20 blev vi inskrivna på BB och efter undersökning visade det sig att jag var öppen 7 cm och livmodertappen var helt utplånad. Barnmorskan tittade på mig och sa att hon trodde att bebisen skulle vara ute innan hon gick hem 07.00. Då fick jag lite panik och sa (okej, halvskrek...) "jag är hungrig! Jag kan ju inte föda barn om jag är hungrig!". Hahahaha! Vi hade inte hunnit packa ner någon nödproviant och jag hade haft dålig matlust hela onsdagen så reserverna var slut. Barnmorskan löste det hela med att ge mig nyponsoppa och jag svepte tre glas, hehe. Jag fick prova lustgasen eftersom jag ville ge den en ny chans då den absolut inte fungerade under förra förlossningen. Och vilken revansch! När jag fick koll på tekniken höll jag masken i ett stadigt grepp och vägrade släppa den. Christoffer satt bredvid och fick vid några tillfällen ta masken ifrån mig så jag inte skulle försvinna bort i lustgasångorna, haha. Jag hade ont över näsbenet dagen efter för att jag tryckt masken så hårt mot ansiktet! Jag började känna värkarna komma tätare och tätare och så började trycket nedåt bli mer påtagligt och jag sa: nu kommer bebisen, du måste ringa på klockan! In kom barnmorskan som efter undersökning konstaterade att jag var öppen 10 cm och att jag fick krysta när jag kände för det. Kroppen var verkligen helt fantastisk och jag hade sådan himla bra känsla och kontroll vid krystarbetet och efter 3 minuters krystvärkar kom hon ut, 06.17! Jag och Christoffer var halvt i chock över att det gått så snabbt. Hon lades på mitt bröst och jag upplevde samma känsla som när jag fick upp Vidar på bröstet: oövervinnerlighet. 
Är så otroligt tacksam över hur kroppen levererade och att vi fick ännu ett friskt och starkt barn. Livet är snällt. Nu sitter jag och äter långfrukost i min ensamhet. Amelia sover i vagnen och Christoffer och Vidar åkte till Raja igår och kommer hem i eftermiddag. Christoffer var så glad att jag tyckte att han och Vidar skulle åka till Raja en sväng. Ärligt talat är det ganska skönt att vara ensam med världens mysbebis som mest äter och sover hela tiden. Nu ska jag plocka undan och så ska jag lägga mig på soffan och läsa! Hoppas ni har underbara påskdagar och tack för att ni läser. Jag skriver ju inte så ofta nu mer men ni hänger kvar ändå, tack för det! 

15 h/vecka har startat!

2018-03-13 12:57:00 i Allmänt

Tänk vad liten han varit! Här var han cirka 7-8 månader, lillparveln. 
Imorse när vi åt frukost sa jag till Vidar:
Ska du fara på föris idag?
Vidar: Nej, mamma.
Jag: Jomen, du ska ju vara där idag och leka med dina kompisar!
Vidar: Nej, hemma!
Men rätt som det var hade han hoppat i skorna, tagit på sig jackan och mössan och var på väg ut genom dörren och väl på föris stegade han in med raska steg. Jag är nu föräldraledig i väntan på bebisens ankomst (BF den 28 mars men räknar med att gå över, hehe) och vi har bestämt att ha Vidar på Tallkotten 15 h/vecka till bebisen anländer och därefter ska vi in i bebisbubblan hela familjen. Tänk, snart är vi en familj på fyra?! Stort ju! Efter det är planen att Vidar ska fortsätta gå 15 h/vecka och sedan vara hemma med mig och syskonet. Planen är att jag ska vara föräldraledig 2018 ut och sedan tar Christoffer över. 
Vidar är inne i en så himla rolig period just nu. Han är liksom stor och liten på samma gång. Stor och förståndig och förstår så mycket men ena stunden liten och vill vara nära, nära och gosa. Jag är glad att han har båda delarna i sig; att han både är närhetssökande (som ju måste visa på någon slags grundtrygghet hos oss som föräldrar) och att han vågar testa nya saker och vara självständig. Han går mer mot att vara en egen liten person helt enkelt. 
Det var verkligen härligt och bra för mig att ha honom hemma hela förra veckan under sportlovet och att vi tog det lugnt och mest var hemma. När vardagen rullar på med jobb och åtaganden finns det helt enkelt mindre tid för just den där kvalitetstiden, även om små stunder ju också är otroligt viktiga! Jag märkte hur Vidar också tyckte om det!
Nu inväntar jag Marika och Melinn som ska komma med ägg. Jag och mamma ska lägga 12 ägg i den nya kläckaren mamma köpt till mig i tidig födelsedagspresent (TACK!). Vi ska dels lägga egna ägg från Hedemora och Ölandshöns men även få ägg från Blommehöns och Lomanhöns. Spännande att se om det blir kycklingar eller bebis först här på gården, hehe! 
Vid 15.30 ska jag och Vidar åka in till Vilhelmina och först bada med Evelina och Viking och sedan också bli bjudna på middag hos dem, så bra tisdag! 
 

Den första vårvinterdagen

2018-03-11 21:51:00 i Allmänt

Vilken dag! Den första vårvinterdagen! Hoppas på många fler dagar av denna kaliber under den kommande tiden. Vi ordnade matsäck och tog skotern ner till bastun vid sjön och åt lunch och fika ute. Vidar somnade i skoterpulkan efter något varv på sjön och efter nästan fyra timmar ute sa han: "Mamma! Åka hem!", hehe. 
Ikväll har jag varit på hundtävling som vår klubb ordnade. Jag tävlade inte själv men njöt av att titta på alla andra ekipage. Hela 16 tävlanden var det och det ryckte i min tävlingsnerv och nog kommer jag tillbaka till tävlingsplanen inom sinom tid. Ska bara föda barn och bebisbubbla lite först!
 
 
 

Skön söndag

2018-03-04 20:05:00 i Allmänt

I fredags åkte vi till svärmor och Thomas där vi blev bjudna på god middag och sov över till på lördag. Igår var vi till Raja över dagen och kom hem igårkväll. Imorse vaknade vi 07.40 och klev upp lagom till att Vasaloppet startade. Tycker så mycket om Vasalopps-söndagen i mars och idag kändes det extra spännade då Christoffers ena bror Kristian deltog för första gången. Vi gjorde frukost och tog det lugnt. Alla som känner mig vet dock att jag blir rastlös efter ett tag så jag grejade på med tvätt, strykning av dukar och genomgång av frysvaror (med två frysboxar blir det ju en hel del som "tenderar glömmas längst ned"...). Vid 10.30 klädde vi på oss och gick ut och skottade gården och alla hjälpte till efter bästa förmåga. Efter lunchen och tittande på målgången på Vasan tog vi en tur med hundarna när Vidar sov och det är tur att sparkar finns minsann för nu orkar jag inte med något hundmotionstempo direkt, hehe. Christoffer hade Jax och vagnen och jag tog Major och sparken så Major sprang och jag åkte mest. Till veckan går jag in i v. 38 och dagar som denna, då jag varit igång en hel del, har jag rätt mycket sammandragningar. Det gör inte ont men det är ganska påfrestande om de kommer tätt som nu ikväll. På eftermiddagen åkte vi till Gabriel och Maria och myste med får och kycklingar till Vidars stora lycka. Snart ska vi lägga ägg i vår äggkläckningsmaskin så om ett tag har vi också små dunisar! Till middag lagade vi köttfärslimpa och nu har ni fått en helrapport om vår söndag, hehe! 
Annars då? Jomen en annan har ju då jobbat sin sista dag på ett bra tag. I fredags sa jag hejdå till jobbet för nu börjar min föräldraledighet, hurra! Eller, nu till veckan har jag ju sportlov men v. 11 går jag på föräldraledighet. Så skönt! Håll tummarna att bebisen håller sig inne till BF så jag hinner vila upp mig. Jag har blivit så otroligt bortskämd av mina elever i veckan. I onsdags överraskade demig med babyshower och ballonger, blöjtårta och massor av fika och så har jag fått blommor och ett handskrivet brev som fick den här gravidhormoniga människan att röras till en och annan tår. Jag är så lyckligt lottad att ha ett jobb där jag trivs och får jobba med ungdomar som skänker mig så mycket glädje.