Idag suckar sommaren ut i ett djupt sista andetag och sänker ett sensommarljus över Umeå och alla hundratals nya studenter. Jag känner mig som en veteran numera. Jag vill bli klar. Färdig. Utexaminerad. Två år kvar. Sen.

Morgonen började med ett besök på IKSU och fortsatte med kursintro i CK3 Villkor för didaktisk analys. Jag lunchade med mina gamla vapendragare från CK2, Rickard och Kim. Sedan mötte jag upp Jessica för uppdatering och sedan vidare till Akademibokhandeln för att köpa block och nya pennor.

Efter det hade vi gruppindelningar och genomgång av studieguiden. Jag pratade med läraren om att jag kommer att vara borta på fredag eftersom jag har introduktion i Skapande svenska A då. Det var inga problem tyckte hon och jag lade själv upp min kompensationsuppgift vilken hon tyckte lät bra. Skön lärare!

Efter skoltiden satt jag kvar i biblioteket och läste lite och planerade. Vid fyra kom brorsan och hämtade mig och vi körde ned till Cykel- och mopedhandlaren för att äntligen hämta ut min cykel! Hurra! 240 kronor kostade det. Jag tackar Jocke, Patriks kompis som jobbar där, för det priset. Kontakter är bra.

Ja. Det var min dag det. Jag tänker på alla runtvirrande studenter jag såg idag. Att det är hela tre år sedan jag själv befann mig i den situationen har jag svårt att greppa. Tid är abstrakt. Man planerar, man genomför och sedan tänker man tillbaka. Liksom utvärderar. Den spontana tiden kommer som ett skratt igenom en och lämnar kvar minnen som jag ska spara till oktober då mörkret, kylan och frosten kommer. Då löven förmultnar och snön kommer smygande med sina vita flingor som smälter på näsan.

Första kvällen. Hårfix på stranden.


Det är bra att åka utomlands eftersom man bland annat hinner läsa ovanstående lektyr ordentligt.


Patrik läste annat och han var brun redan första dagen. Jag är inte förvånad. Patrik är i princip mer eller mindre brun året om.


Här bodde vi! Ett mysigt hotell precis vid stranden och en som jobbade där såg precis ut som Alladin skulle ha gjort om han funnits på riktigt!


Första dagen. Blek och sliten men glad!


Beredd för middag.


Också beredd för middag i en klänning som jag fått av Göran och Elisabeth i födelsedagspresent.


Ljuset på stranden var magiskt på kvällarna.


En dag hyrde vi cyklar över dagen och tog oss upp i bergen för att spana in lokalbefolkningens liv.


I bergen bodde en hel massa vildkatter som nyfiket tittade på oss.


Vi hittade denna skylt och följde pilen..


och kom till denna fantastiska utsikt efter att en snäll dam släppt in oss på restaurangen.


Patrik tittar ner över byn.


Miljön var mysig (minus skurhinken).


Vi fick sällskap en bit på vägen av en snäll hund.


Utsikten var otrolig.


Vi fick juice av en snäll grek.



Miljön var minst sagt pittoresk och jag älskade den.

Grekerna odlade vindruvor just utanför husknutarna.

Trött men glad i tidernas strandrufs.


På vägen nedför berget fick Patrik punktering men det löste vi genom att prata med en snäll grek som lät oss fixa däcket gratis.


Olivlundarna!



Minioliv!


Citrusträd.


Frukt.


Vi pallade en frukt och smakade. Det såg ut som en lime utseende- och storleksmässigt men det smakade som en apelsin.


Vi bälgade i oss tre-fyra liter vatten var varje dag.


Åker man utomlands en vecka innan kursstart får man skylla sig själv. Då vet man vad man har att läsa på stranden.


Utgång igen!


Patrik myser med en öl.


Jag dansade och var i högform.


En dag träffade vi världens sötaste pojke från Norge som hade den gulligaste valp jag någonsin sett.


Vi promenerade vid havet.


De tre första dagarna hade jag solskyddsfaktor 20 plus tröja och sjal under de varmaste timmarna på dagen och de sista dagarna hade jag solskyddsfaktor 10 och 20 i ansiktet och jag lyckades att klara mig från att bränna mig. Eloge till mig!


Hamnen.


Livvakten som faktiskt fick rycka ut en gång då en kille simmade för långt ut. Under vissa dagar var underströmmarna så starka att man inte fick bada.


Jag vet att jag är nördig men jag kan inte låta bli att störa mig på sånt här. Det skär i min estetiska ådra när folk inte kan kan texta snyggt på en plansch. Det var ingen kalligraf som skrivit det där direkt.


Stensamlarn!


Min greklandsklänning. Hade den på Rhodos också 2003.


Fotbad och hårfix.




En kväll gick vi ut och åt i bergen med en snirklig väg upp till restaurangen.


Hungrig.



Slående utsikt.




En himlarns mysig restaurang som hade lite shabby chic-känsla över sig och det gillar ju jag!


Det finns inga ord för solnedgångarna som vi njöt av varje kväll.


En dag gick vi till en resebyrå som anordnade resor till Gramvousa Balos som brukar kallas Europas Maldiverna. Vi skapade vår egen tripp och Patrik bjöd mig på den dagen, snäll som han är!


Patrik vid båten.


Vi åkte båt en timme ungefär..


och roddes i land från båten av denna kille.


Till sist kom vi fram till en av de vackraste platser jag sett! En lagun med turkost vatten och berg som omger hela platsen.


Underbart! Mina superlativ räcker inte till för att beskriva. Det måste upplevas!


Här stannade vi i ungefär tre timmar.


Jag plockade snäckskal.


Och Patrik flanerade runt.


Med en tunika som sjal på huvdet och sol på kroppen kan man inte annat än njuta.


Sedan åkte vi iväg på en annan tripp.


Nämligen till denna gamla borg. Jag och Patrik hade såklart inte tänkt på att ta med några lämpliga klätterskor så fick glatt klättra upp för berget i flipp flopp och kan helt ärligt erkänna att jag på nedvägen flertalet gånger gick igenom mitt liv i bilder. Jag var livrädd för att ramla men det var det värt. Det skulle vara en fin död att få dö lycklig på ett berg i den finaste miljön med den finaste människan. Men men, nu ska jag inte bli alltför dramatisk. Hursomhelst: Jag klarade mig.


Ett gammalt förlist skepp.


Patrik balanserade på berget.


Det var så tyst att man nästan kunde höra sina egna hjärtslag.


Jag lekte fågel!


En bit kvar av fortet/borgen. Kanske en utsiktsplats?


Fångstgropar! Fem meter djupa!


En kille gav en kanin vatten. Hur kaninen kommit dit är det ingen som vet och hur den klarar sig på berget vill jag inte ens tänka på.


Sista kvällen.


Jag blev lite ledsen över att det var dags att åka hem. Vi har haft en underbar resa och det känns så bra att vi verkligen fick det eftersom Egypten-resan mest var en tid av sjukdom och arroganta araber.

Om 12 timmar sitter vi på ett plan till sol, värme och tsatsiki. Känns skönt att åka från Blåsvädersumeå och senaugusti. Kan inte annat än vara nöjd över mig själv över denna slitsommar. Kommer att hålla mig långt borta från internet under denna vecka och bara fokusera på böcker, Patrik, upplevelser och pittoreska restauranger i bergen.

Love/C

Idag cyklade jag ned på stan för att gå en promenad med Ida och Siri. På lördag blir Siri en månad gammal och när de är så där små växer de så fort och de är ju så söta så man aldrig vill släppa dem! Det blåste riktigt mycket så vi höll oss mest runt centrum och gick från öst på stan till väst på stan och tillbaka.






Jag är så tacksam över att jag har Ida att fråga saker som rör utbildningen. Ida tog ju sin lärarexamen i våras i svenska och spanska så hon har redan läst ck3 och examensarbetet vilka är de två kurser jag ska läsa till hösten. Jag har extrem noja över examensarbetet. Känner redan nu hur magen knyts ihop bara jag tänker på det. Examensarbetet är en extrem prestationsgrej för mig. Jag tänker inte lämna ifrån mig det förrän det är perfekt. Ida har lovat att ställa upp som korrekturläsare både rent språkligt och teoretiskt- och metodmässigt så det känns bra. Ida är inte den som lämnar saker till slumpen, bra det!

Igår hade jag besök av denna lilla filuren och hennes mamma.


Nikki var mer intresserad av Thimmie än jordgubbsmuffinsen till Thimmies stora belåtenhet.


Vi gick ut och sparkade boll.


Och Nikki tog en avtuggad träbit av Thimmie som helt lugnt låg kvar på gräsmattan. I vanliga fall skulle hon inte tillåta att man tog hennes träbitar av henne, men hon är verkligen helt underbar med barn.


Det är klart att man ska spela piano när man är hos mig!

-   God morgon. Kvinnan bredvid honom ler kisande mot honom och skyler sig med det tjocka duntäcket.

-   Eh.. ja, vill du ha frukost?

Egentligen brukar han inte äta frukost och i vanliga fall brukar han försöka smita ifrån frukoststunder med sällskap. Han inser dock att han några timmar tidigare, och vid ett betydligt dimmigare ögonblick, bjudit hem denna kvinna som nu ligger i hans säng och därmed känner han en viss press på att bjuda henne på frukost.

Han släntrar in i köket. I kylskåpet finns en halvmöglig ost, ett bröd han fått av sin farmor, ett halvt paket mjölk och en flaska ketchup.

-  Kom, säger han. Vi går ut och käkar!

Hon drar på sig sina kläder som ligger utspridda över hans golv. Hon känner igen situationen. Den har följt henne ett tag nu. Hon tänker att hon måste avsluta eller påbörja. Som situationen är nu är det bara ett mellanting. Någon slags ohållbar länk mellan tid och vilja. Hon vet inte. Blir förbannad på att hon alltid ska vara så osäker.

Hon är less på sina lösa förbindelser. Vill stadga sig. Men vågar inte.

-  Skynda dig!

Han tar på sig sina skor och slänger en halsduk runt halsen. Fan, fan, fan, tänker han. Varför skulle han alltid försätta sig i sådana här situationer? Han är förbannad på sig själv, men gör sitt bästa för att dölja det för kvinnan som skulle bli hans tredje frukostsällskap bara för den här veckan. Han slänger en snabb blick på sitt armbandsur och inser att han är tvungen att skynda på denna måltid en aning ifall han ska hinna till Klintsjön till sin farmor.

Jag vill andas luften där han är. Jag känner att jag bara måste få vara med honom. Jag vill dra in doften av hans halsduk rakt ned i mina lungor. Omfamna hans kropp. Sjunka in i värme och se hur stjärnorna utanför gnistrar ikapp med gatlysena som kastar skuggor över natten. Nina har abstinens. Abstinens efter kärlek hon inte kan få. Hon är så medveten om detta att det gör ont. Hon orkar inte tvätta två ton tvätt. Inte ikväll. Ikväll ska hon klä av sig och lägga sig på soffan och tänka på honom.

Han har inte tänkt på Nina på över två veckor. Ändå får han inte dåligt samvete. Han kastar en blick ut i den bäcksvarta decembereftermiddagen och han litar på att stjärnorna ska guida honom ut till Klintsjön. Han brukar alltid kunna lita på att Karlavagnen säger åt honom var det är dags att svänga vänster. Han råkar blända några hästar som springer in mot stallet. Att komma till Klintsjön och till farmor är som terapi för själen, tänker han när han svänger in på den blötsnöbelagda grusinfarten. Nina. Eller Anna. Vem av dem? Också var det ju Klara. Han orkar inte. Nu ska han bara äta farmors pannkakor med fyra sorters hemlagad sylt.

Jag har bara en sak att säga:

SEMESTER!

Idag klockan 12.00 var det dags. Det var en obeskrivlig känsla att öppna porten och gå ut och veta att man inte kommer tillbaka på länge. I alla fall inte i september och oktober. Jag sa till chefen att jag kan jobba extra från och med november så ifall det behövs folk står jag till förfogande ifall jag har möjlighet. Studierna går före hur som helst. Eftersom jag har de finaste arbetskamraterna och den bästa chefen hade jag bakat snickerskakor till dem. Några har jag lagt i en låda till Jacob eftersom han älskar dem (då blev Patrik avundsjuk, haha). 

Efter jobbet tog på mig löparskorna och passade på att springa hem, jag sprang med ett leende på läpparna. Semester. Det är ett skönt ord.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla.



Efter drygt 9 veckor av heltidsjobb får man tillåta sig själv att vara nöjd.
Göteborg, juni, 2009.

Ibland kastas jag bakåt i tiden och det kan handla om alltifrån några veckor till flera år. Jag kan minnas väder, markens underlag, kläder jag hade på mig och exakt hur mina tankar flög i omlopp i banorna. Jag kommer också ihåg humör, människors miner, vad som sades och vad som tänktes. Jag kommer ihåg aktiviteter, stämningar och förhoppningar, men också besvikelser, lossade förankringar och känslan när stämningarna kommer till ett vägskäl och man tvingas välja väg i en flervägskorsning.

Allt detta kommer jag ihåg när jag känner olika typer av dofter som har betytt något för mig. Parfymer, nytvättade lakan som hänger på tork utomhus, nygräddade bullar och hur det luktar från ett gammalt hus som värms upp av björkved i en gammal vedspis. Ibland avskyr jag att gå in i parfymaffärer. Dofterna ger mig minnen som orsakar huvudbryn jag trodde jag var klar med. En av mina svåraste saker är att bena ut, reda upp och avsluta. Jag kommer alltid att bära med mig olika stämningar och olika känslor, och jag tror faktiskt att det är bra. Det svåra är ibland bra, och jag tycker att dofterna jag varje dag omges av på något vis ger dagarna olika former av nyanser. Och jag har aldrig gillat det gråa.

One night as I lay slumbering in my silent bed alone

Some rakish thoughts came in my head which caused me for to roam

To leave behind me my native town and the wee girl I adore

To take a trip as I saw fit strange countries to explore

The night before I went away I was walking over Brackagh Hill

I met my love upon the road and her eyes with tears did fill

O Johnny dear she said stay here and do not go away

For there'll be none for comfort me when you are o'er the sea

Well I took her by the lily white hand and I held her long and fast

My darling girl I must away for our ship lies in Belfast

But if you'll prove  constant I'll prove true for you know I am well inclined

So we kissed shook hands and parted and I left my girl behind

And it's when we landed in Greenock sure the people all gathered round

They said I was a rakish lad come to cut their harvest down

They told me to return home and to never more be seen

So that very night I took my flight back to Erin's lovely green

And when Mary heard her Johnny was home her heart it did leap with joy

So three herself all in his arms saying yo're my darling boy

O Johnny dear I'm glad you're here for you I have thought long

So let them all say as they will our wedding will go on

And Brackagh Hill is a lovely place with fine wee girls therein

You'd swear they were the nightingale when they sit down and sing

Where the Salmon Trout do sport about round Lough Neagh's verdant shore

So let them all say as they will you are mine forever

Och

Vilken låt har den vackraste melodin? (Snyggaste femstämmiga körarret jag vet, helt klockrent!) Den här brukar jag tralla på på jobbet och köra till mig själv när jag sjunger melodin, haha!)

Om du bara fick välja en låt att lyssna på i resten av ditt liv, vilken skulle det vara? (Den här frågan är egentligen omöjlig att svara på, men jag svarar denna för analysmöjligheterna vilket gör att man inte tröttnar i första taget.)

Vad lyssnar du på när du är glad?

Seeed såklart! Denna låt är också lite av ett soundtrack till mitt liv.

Vilken låt har du som ringsignal på din mobil?

Vilken låt skulle passa som soundtrack till ditt liv?

En låt du förknippar med din mamma? (Jag har präntat in många av Winnerbäcks texter i mammas huvud de år vi var ute på ponnytävlingar och den här låten tycker hon om.)

Dina favoritcovers?

Vilken låt är ditt stora tips just nu? (Jag vet att jag tipsat om denna låt förr och detta är kanske det bästa Så ska det låta någonsin fått erfara i den moderna hästjazzcountryn i sann bluegrass anda.)

Vilka låtar förknippar du med mindre lycklig kärlek? (Det här är några av de vackraste låtar jag vet och jag blir fortfarande lite sorgsen då jag lyssnar på dem men samtidigt är jag glad att jag har mycket fina (men också sorgliga ) minnen att bära på. )

Vilken låt ler du alltid när du hör? Jag och Emma (Sikström) eggade denna låt under gymnasiet.

Vilken låt tänker du på när du tänker på hemma? Dalasjö!

Vilken låt vill du ska spelas på din begravning?

Vad lyssnade du på när du var 15?

Vad skulle du spela för låt för någon du vill ha?

Vad är det bästa film soundtracket? Oh, brother where art thou? Alla kategorier.

Vad lyssnar du på när du åker buss?´

Läser detta på www.folkbladet.nu

Hund instängd i
varm bil på Nolia

UMEÅ Polisen fick vid halvettiden rycka ut och hjälpa en hund som satt instängd i en varm bil på Nolia.

Efter en anmälan till polisen fick de rycka ut och bogsera bilen från solen till skuggan. De ringde sedan hundens ägare som kom dit och tog hand om den.
Att som hundägare lämna sin hund i bilen vid strålande solsken kan snabbt sluta i katastrof om man inte öppnar fönstren rejält i bilen, menar polisen.
- Det blir väldigt fort varmt i bilen när solen skiner, enda sättet att skapa en dräglig tillvaro för hunden är att lämna fönstren på vid gavel, säger polisens länshundsbefäl Harry Nilsson.
Är man då orolig för stöldrisken tycker han att hunden bör lämnas hemma.

För det första: är man så idiotisk att man lämnar en hund i bilen när det är så varmt ute bör man inte ha djur.
För det andra: Det Harry Nilsson påstår är skitsnack. Även om fönstrena är öppna blir det ändå varmt i bilen och den lilla luftgenomströmning som uppstår vid vidöppna fönster är knappast något som drar ned bilens innertemperatur vidare värst mycket.
För det tredje: En hund kan inte svettas. Det enda sättet för en hund att försöka återskapa dess normala kroppstemperatur är att öppna munnen och "flämtandas" och det gör hunden trött och törstig och vatten var knappast något som denna djurplågare till hundägare tänkte på. Skämmes tamefan.

Och jag minns hur du gick nära mig
bara för att lukta på min sjal
som inte tvättats på evigheter.
Och när du skrattade åt
mina hemstickade vantar i blått garn
bara för att i nästa sekund
fråga ifall du fick låna en av dem
när vi gick hem i 27 minusgrader.
Jag minns hur du snurrade din halsduk
flera varv runt halsen
men att din nästipp lyste lika röd
som stoppljuset vid övergångsstället där du kysste mig.
Jag minns hur marken lät där snön inte fått sitt fäste,
hur den löv- och snöbeklädda marken
formades efter våra skoavtryck
och jag minns din blick
när jag sa att jag måste gå.

Och jag minns inte - men jag vet - att du tittade efter mig när jag gick nedför trappan och ut i ovissheten.