Nu har vi kickat igång vardagen igen efter ett långt, härligt sommarlov tillsammans. Igår började Christoffer jobba igen efter semestern och Vidar började idag sina 15 h förskola/vecka. Han kommer gå tisdagar och torsdagar 7,5 timme vardera och Christoffer lämnar och jag hämtar. I och med att Christoffer hämtar brukar jag och Amelia passa på att ta sovmorgon om vi känner för det och imorse var det extra skönt att ligga kvar i sängen och lyssna på regnet. 

Även om det är skönt och välbehövligt att vara själv med Amelia saknar jag Vidars sällskap. Han är så himla klok! Igår fick han titta en stund på Lejonvakten och plötsligt utbrast han: Titta mamma, där är farfar! Uppe i himlen! när Mustafa visade sig på tv-skärmen. Alltså! Det föll några tårar då vill jag lova. 

Igår var första vardagen som sagt och min nervositet över att ensam rodda barnen visade sig vara obefogad. Lillan sov 4 h totalt, vi gick en promenad med Ida, stekte pannkakor till lunch efter Vidars önskemål, gjorde jordgubbssmoothie til mellis och på kvällen åkte jag och Amelia till Brukshundklubben för styrelsemöte. Det är en massa kursverksamhet igång nu (valp, allmänlydnad och spår) och jag blir sugen på att leda kurser och gå kurser men jag har sagt att detta år ska vara lugnt på den fronten. Det känns bra att få längta lite också! 

Vilken helg! Det känns som att vi hunnit mer än vad vi gjort på flera veckor (kanske beroende på att vi varit borta en hel del nu när jag tänker efter). Tvättkorgen är tom, massa grönsaker är skördade, en torkställning är byggd och uppsatt av Christoffer (bilder kommer!), bär och svamp är plockade, springrunda är gjord, minikräftskiva med mamma och pappa på fredagkväll där alla var trötta så vi kvällade tidigt, musselsoppa med Christoffer på lördag följt av myskväll med bara honom (så himla fint), granolafix, påhälsning hos Daniel och Julia som fått en så himla gullig liten Henning och så grovstäd av farstukvisten där jag fick skurhjälp av min bäste dräng, Vidar! Kändes så bra med en produktiv och effektiv helg efter många lata (och sköna!) semesterdagar. Det känns som att jag har väldigt mycket energi i kroppen efter denna sommar!

Imorgon börjar Christoffer jobba igen. Jag ska vara själv med barnen igen efter sju veckor vilket känns lite nervöst men vi har ju klarat massa veckor innan sommaren också så det ska ju gå bra. Vi har lite småprojekt framför oss och sen har jag ju ett gäng i min bekantskapskrets som är föräldralediga just nu så kaffe- och surrsällskap lär jag inte lida brist på!

Hoppas ni alla får en fin vecka!

De säger att sommaren är slut nu

klamrar mig krampaktigt fast

i en av de bästa somrarna nånsin

kapslar in allt i ett utrymme dit jag rymmer

i november

 

Barnen sover sedan länge

jag har nu badat en timme

plockat vinbär har jag också gjort

med höst kommer hamstrandet

tillbaka till samlandet

Sitter vid köksbordet på Kvarnberget. Prokrastrinerar att packa ihop. Amelia sover och Major har smugit upp i soffan. Han tror inte jag märker något. Kan inte sluta att tänka på att Sten-Åke skulle ha suttit här också. Han hade älskat att ge matglada Amelia en smakportion av sötpotatisen i kylskåpet. 

Imorgon ska lillan få "vatten på huvet" som Vidar säger och om storebror får bestämma ska vi sjunga "Blinka lilla stjärna" i kyrkan. 

Nu är vi här! I "Jajja" som Vidar säger. Det är 10 grader och regn i luften. Långt från värmebölja och härjande skogsbränder. Vi bor i svärfars hus som nu Kristian tagit över. Det känns så himla märkligt att vara här utan Sten-Åkes bullriga skratt och hans frågor om hundar och berättelser om skogsturer och historier från förr. Någon som också är högt saknad är Noi och hennes värme och glädjen över att busa med Vidar.

Tänk va, Sten-Åke, nu mer dricker jag kaffe! Du behöver inte fixa te utan en kopp kaffe med en gräddskvätt går bra! Vidar säger "farfar uppe i himlen, kör skoter och fiskar och tittar ner på mig". Visst gör du det va? 

Idag ska vi ut och grilla klämmackor! Lillan ska få inviga brorsans gamla Mini Rodini-overall som säkerligen kommer vara alldeles för stor men vem är hon att ge hals över en sådan sak? Huvudsaken en får äta och sova säg! 

Vår lilla bebis har en ökningsperiod, vi blöjavvänjer Vidar, bygger mer förvaring i källaren, kalla vindar viner ute på gården och jag är stressad inför lördagens dop trots att vi delegerat bort mycket (tack våra familjer för det). Jag känner mig trött, grå, ful och har en seg känsla i ryggen (misstänker amningen som en bov där). Ska vila nu när Amelia sover och Christoffer och Vidar är ute. Skulle dock vilja fortsätta greja i källaren. Någon mer än mig som får rensnings- och organiseringsmani med jämna mellanrum?    Hann rensa och organisera i vitrinskåpet, linneskåpet och skåpet med matlådor och förvaringsburkar i helgen när barnen sov. Det var skönt. Blir så upplyft av produktivitet. Blir nedstämd av motsatsen (om den är icke självvald) så det är väl därför jag blir "nere" av dagar som dessa även om det är mysigt med bebismys. Jag kommer dock aldrig kunna bli en sån som ba: Äh, vi har inte städat på tre månader! Vi vill bara njuta av bebistiden och strunta i alla måsten". Kul för dem! Själv KAN jag inte njuta om en bomb av stök detonerat i mitt hem. 

 

Kanske börjar en berätta om vilket glädjetjut Vidar bjöd på när han fick se elefanterna på Kolmården? Eller ska jag berätta om alla de ljumma kvällarna i stugan när Vidar sov och morfar satt med Amelia i famnen och hummade visor medan jag och mamma gick och badade? Eller ska jag berätta om besöket på byns badstrand där min telefon badade i sjön men överlevde tack vare massiva räddningsaktioner av Anna-Karin? Eller ska jag berätta om den mysiga sommarfikan som Sandra och barnen kom hit med när jag och mina barn var strandade här då Christoffer åkt iväg med båda barnstolarna? Kanske vill ni läsa om den gången då jag vann i trädgårdsplockepinn mot mamma och Ludvig? Eller då storebror Kristoffer fällde tårar av glädje av att andas in bebislukt från Amelia? Kanske kan jag berätta om alla de svettiga promenaderna med en sovande bebis och en snicksnackande 2.5-åring? Han pratar så otroligt mycket nu. Han har ju pratat innan med men under försommaren smällde det till och nu kör han meningar på upp till 8-10 ord och han härmar oss och nya ord kommer varje dag. Ni kanske vill höra om alla "detta är för bra för att vara sant"-dagar här hemma på gården? Kanske ska jag berätta om kycklingarna som nu är 4 månader och livligare än någonsin? De följer efter en och tränger sig fram om vi öppnar dörren till hönshuset. Acklimatiseringen till de andra hönorna har gått bra men vi ska ta bort 2-3 av de äldre hönorna som slutat värpa (känns såklart inte roligt men vi kan inte bara öka flocken utan gallring heller).

Ni kanske vill att jag berättar om loppisbesöket i 34-gradig värme som slutade med att jag kom hem med rusande solsting så pappa fick lägga en blöt handduk på mitt huvud? Vill ni höra om alla miljontals bad som tagits denna sommar då det bästa badet nog togs på storebrors födelsedag då vi simmade länge och pratade. Kanske ska jag berätta om helgen då vi hade finbesök av Idamari och Ebbe? Ni kanske vill läsa om dagen då vi var på traktorrace i Dalarna där min tremänning Jocke tog hem segern? Vidar skrek och hejade och var tokslut på efteråt och somnade i bilen som en slagen hjälte! Ska jag kanske berätta om när jag och Vidar badade i Kikki och Thomas bubbelpool? Eller hur mycket bär Vidar åt när han hjälpte Thomas med trädgårdsbestyren? Jag kanske ska berätta om syskon- och kusinträffen på Christoffers sida när vi hade en strålande fin och rolig lördag i Raja? Ska jag berätta om båtturerna på Hemsjön som Christoffer och Vidar tagit medan jag varit hemma och myst med Amelia? Kanske ska jag berätta om hur odlingarna år 2018 gått? Under den värsta torkan i mannaminne! Kanske vill ni höra om dopförberedelser? Eller om den gångna helgen med Urkult-besök och Säkert!-konsert?