Kärlek 2.0
När man sitter på jobbet
och fryser lite
och tar på sig en kofta
som under natten
legat på korgstolen
i sovrummet
och så luktar det
honom
om koftan
för att han har lagt
sin skjorta ovanpå.
Valpar!
I kväll har vi varit och hälsat på hos nio små valpar! Bästa måndagsaktiviteten. De är så roliga när de springer omkring på små knubbiga ben och ostadiga kroppar. Det är full fart en stund och sedan sätter de sig och tittar rakt fram och ögonen faller ihop - så små och nyfikna på allt runt omkring, alltifrån skosnören, grässtrån och hur hårt man kan bita i ett kullsyskons svans.
På havets vågade, vågade våg!
Min bloggfrånvaro beror på att jag kryssat runt på Östersjön i helgen. Vi har firat min vän Sabina som fyller 30 år om en vecka. Åkte till Umeå redan på torsdagskvällen för att bila ner till Sundsvall på fredagen. Väl i Sundsvall hoppade vi på bussen (den mest partyglada bussen jag åkt) som tog oss ner till Stockholm där vi klev på färjan som kryssade oss till Åland!
Tankar som slog mig under resans gång:
- Riktigt bra tjejsnack är riktigt bra tjejsnack.
- Man upplever en helt ny smärta i fötterna efter att ha dansat mellan 23.00 och 05.00 med små pauser för vilsegång (dock inte vårt fel), besök ute på däck och några kisspauser (såklart).
- Är jag lik Gry Forsell?! Fick höra det av två personer, helt oberoende av varandra.
- Ser jag ut att ha norskt påbrå?! Det fick jag nämligen också höra. Det var tydligen något med leendet och fräknarna. Inte vet jag. Mamma, pappa? Ni döljer väl inget för mig? Hehe.
- Man är inte så pigg för frukost efter 2 timmars sömn.
- Man är heller inte så pigg på att bli bjuden på en drink efter ytterligare två timmar sömn.
- Men man är alltid pigg på skratt! Särskilt tillsammans med människor som vågar bjuda på sig själva. Jag har skrattat så det räcker för ungefär 7 år av mitt liv. Den här resan höjde min medellivslängd med avsevärt många procent om man ska tro på att skratt förlänger livet (och det vill man ju).
- Varför finns det så himla många idiotiska människor? Tur att vi kom igen med sköna comebacks.
- Och hur kunde vi ha sån himla tur att träffa på bra människor som räddade oss från galningar på dansgolv, bar våra väskor, skjutsade oss till garaget där min bil stod parkerad, hjälpte oss i bilgaraget och guidade oss rätt.
- Det är trevligt att få oväntade komplimanger när man känner sig sliten efter ex antal timmar i bil och buss.
- När klockan är 05.00, mobilen dött sedan länge, man är med fina vänner, solen är på väg upp över havet - då vill man ju bara fortsätta, trots att fötterna säger nej.
Tack Nathalie, Sabina och alla roliga människor vi träffade under resan!
Födelsedagsfirande!
Igår hade jag födelsedagsfika en dag för tidigt!
En liten prinsessa vid namn Nikki kom på besök med sin mor Emily (som gav mig en ridlektion i present och jag bävar redan över den dödande träningsvärken jag kommer att få. Det var liksom över tio år sedan jag red varje dag och tävlade).
Johanna, Linda, Agnetha och Emma. Samtalsämnena varierade men den gemensamma nämnaren var skratt! Hade ont i skrattgroparna efter att de farit - sådana vänner ska alla ha tycker jag!
Jax pyntades av en viss liten prinsessa..
Barnteckning! Hurra!
Vår! Och massa roliga saker!
Converse-premiär för i år!
Bra saker med denna dag:
- Dansföreställningen med människor som kan böja kroppen i de mest spektakulära ställningarna.
- Mina svenskaelevers reklamfilmer som de redovisat idag.
- Körrepet. Längtar till examensdagen!
- Sångrep med två sångelever. Förra veckan gick det inte bra och så idag, helt plötsligt satt nästan allt. Älskar progression.
- OCH SIST MEN INTE MINST: JAG FICK PENGARNA JAG SÖKTE FRÅN KULTURRÅDET SÅ NÄSTA LÄSÅR PÅBÖRJAR JAG LÅTSKRIVARPROJEKT DELUXE MED ÅK 9! HURRA! Älskar känslan av att jobba hårt med något och sedan känna att det lönar sig. Bokstavligt talat.
De 8742974392 projekten.
Jag har mött min överman när det kommer till projekt. Christoffer huvud bubblar av idéer och han smider planer och jag hinner knappt med. Här vandrar han och Ludvig iväg för att påbörja ett av vårens åtaganden. (Och ja, bilden är tjuvtagen från fönstret).
Jax låg och spanade så att allt gick rätt till.
Spännande.. mycket spännande! (Ps 1: Fortsättning följer! Ps 2: Förlåt för allt gammrat!).
Lillebror.
Projektledarn i egen hög person.
Själv har jag, förutom att dokomentera kvällens uteaktivitet, bakat inför morgondagens födelsefika och mamma har målat taket i hallen ett tredje (och sista!) varv.
Trattkantarell-risotto
Där uppe i burken har jag trattkantareller så i söndags bestämde jag mig för att göra trattkantarell-risotto.
Medan trattisarna låg i blöt hackade jag min favoritlök, schalottenlök!
När man gör risotto använder man ett speciellt ris som heter Arborio-ris.
Först steker man lök och svamp och sedan häller man på riset och väntar till det blir genomskinligt - då är det dags att hälla allt i en gryta och slå på grönsaksfond.
Och en skvätt vitt vin!
Brukar använda lite fond i grytor/risottos också.
Till sist tar man en ost man gillar, river den och strör över alltsammans.
MMMMMMM.
Födelsedagsfirande, tunnbrödsbak och BILKÖP!
Denna helg har innehållit en hel massa roliga grejer! I fredags åkte jag och Christoffer upp till Raja där vi firade mig och C:s lillebror Kristian eftersom vi fyller år här i dagarna. På lördagen tittade vi på när Christoffers mamma Kristina och gammelmoster Solveig bakade tunnbröd. På eftermiddagen åkte vi hem till Dalasjö igen eftersom vi skulle få besök av Roger, Åsa, Oliver + hundarna. Det var så kul att träffa dem eftersom vi inte setts på så länge. Dock kändes det märkligt att umgås med dem utan att mormor var med - när vi umgicks med dem brukade ju alltid mormor också vara med. I påskas var jag på väg att ringa till mormor för att berätta att jag hade lagt fram påskduken hon gjort till mig, men det gick ju inte - såvida någon inte fixat en telefonlinje till himlen?
Idag har vi haft en fixardag av rang och jag älskar dagar då man får mycket gjort. Kvällens rep gick fint och den här vårluften gör mig så glad. I morse sprang jag premiärturen utan långkalsonger! Visserligen hade jag fodrade löptights (men de behövs nog icke så länge till).
Och nu, mina damer och herrar, NU kommer vi till det mest spektakulära med denna helg: JAG HAR KÖPT EN BIL! HURRA! Det känns som att mina vuxenpoäng steg med cirka 110 procent när jag satte mig i den och började köra hem - min första egna bil! Jag har ju inte behövt någon bil förrän nu egentligen eftersom vi alltid haft två bilar på gården och i Umeå cyklade jag ju alltid, men nu är jag bilägare! Det roliga är att jag slog till på en v70 på en gång - och det finns flertalet anledningar till det: 1. Jag måste ha plats för att skjutsa hundar. 2. Jag vill ha en säker bil med stor kaross. 3. Min klaustrofobi. Jag HATAR när det blir trångt. Den är silvrig och fin och står just nu på gården och blir skitig av den leriga, blöta marken utanför.
Nu ska jag sova och ladda upp för en 4-dagars arbetsvecka för på torsdagkväll åker jag iväg på äventyr och mer om det sen.
Ps: Pappa, Christoffer, Kristian och Acke - mitt bilköparteam, tack snälla, underbara ni! För en bilnovis som mig är det tur att det finns sådana som ni!
Gårdsarbete
Denna bild tjuvtog jag i förmiddags från mitt fönster. Jag älskar att titta på människor som arbetar, hehe.
Den här bilden tog jag nyss. Christoffer och pappa är som två gårdstomtar som går omkring och hittar på saker att göra/alternativt gör saker som måste göras.
Sångkonsert den 2:a maj.
Torsdagen den 2:a maj ska jag tillsammans med mina underbara sångelever ha en sångkonsert i Tingshuset i Vilhelmina. Kom gärna och lyssna på dem. Det börjar klockan 19.00 och vi kommer att bjuda på solosång, stämsång och vårstämning.
Bild: Sommar 2011.
Årsmöte Dalasjö IK
I kväll har vi haft årsmöte för Dalasjö IK. Jag tänker ofta på hur glad jag är att jag flyttade tillbaka till min hemby efter åtta år på annan ort. Här finns det en gemenskap och en trygghet som gör att den där stressen jag ofta kände som stadsbo känns långväga bort. Här ställer man upp om någon behöver hjälp, man bjuds in till grannen för att titta på köksrenoveringar när man går förbi halv tio på kvällen och eldsjälarna blir uppskattade på ett annat sätt än i en stad där de riskerar att glömmas bort i den stora massan.
Ja, nu handlade ju inte det här inlägget om det som rubriken antydde, men jag tycker att det är viktigt att poängtera landsbygdens fördelar - som den lokalpatriot jag är, hehe.
Kan det bli försommar snart?
När det blir försommar kan jag använda min nya klänning.
Nu är det sju plusgrader ute och min gårdsplan ser ut som en liten miniinsjö av all snö som tinat. Vill ha försommar, bara ben och prickiga, mintgröna klänningar. Ge mig det nu tack.
Måns och Håkan gör musik.
I kväll är jag trött efter morgonspring, jobb, möte och jazzrep och min hjärna är tom på saker att skriva så jag ger er en av dagens bästa nyheter: Måns Lundberg producerar Hellströms nya album som kommer ut i morgon!
Måns är en av brorsans forna arbetskamrater och en kväll för några år sedan satt vi tre på REX och pratade om musik och redan då märkte jag att den killen var något speciellt - att han skulle syssla med sånt man vill lyssna på.
Här är en lista på lite bra musik han samlat ihop: Gräddan
Är så förväntansfull inför morgondagen.
Sånt som kan göra en hel måndag.
Läste följande text på en blogg:
Strömpilen – vasaplan
På bussen hem från jobbet satt jag bakom en kille som såg ut att vara någonstans i tonåren, han satt med sin telefon hela bussresan och nyfikenheten fångade mitt intresse när jag hörde hans suckande och hans irriterande fingrar som snabbt knappade på displayen. I tjugofem minuter satt han å klurade på ett sms till en person, han suddade ut, skrev om, tog bort ord, stirrade ut i tomma intet och tillslut efter mycket velande skickade han iväg orden
”Jag är kär i dig tillbaka”
Bild: Stockholm, augusti 2011.
Hjulet snurrar
Ibland får jag världens energiryck, det är som ett hjul som snurrar fort, fort och jag kan inte hejda det. Idag har jag gjort tusen saker. Varnar er härmed för effektivitetsskryt a´ la vissa människors statusuppdateringar på Facebook:
I morse vaknade jag och gick upp och tog en löprunda, sedan duschade jag och gick ner på sjön där jag läste några kapitel i en bok. När det mulnade på gick jag upp på gården och hackade bort is från infarten (allt för att våren ska komma snabbare). Där efter hantlangade jag pappa och Christoffer som satte upp de allra sista reptapetbitarna i hallen, samtidigt som jag rensade och städade kylskåp och skafferi och innan det städade jag bort alla tapetrullar och gjorde också ett ryck och rensade bland mina tidningar. Efter det skrev jag matsedel, handlingslista, baklista inför födelsedagen och inköpslista inför den. Efter middagen gick vi en kvällspromenad med Jax och sen svängde jag ihop muffins eftersom jag hade kvar rester av lemon curd sedan jag och Anna fixade efterrätt i fredags. Nu har jag sett på världens bästa program, "Mästarnas mästare", och ska gå upp och fortsätta läsa i boken. Eller kanske påbörja ännu en syssla..
Nu är hallen klar för målning. Tak, väggar och lister ska målas. Och sedan ska golvmattan rivas upp! Tänk vad min själ kommer att jubla då. Dock blir det ingen målning förrän på torsdagkväll för i veckan är jag upptagen med besök hos Emma, jazzrep och årsmöte för Dalasjö IK.
Livet ur mobilen
Går bra för den där vimpeln..
En kväll gjorde jag pizza med mina svenskaelever i hemkunskapssalen på skolan och de dukade så fint!
Klänning, strumpbyxor, Lilla My-skorna, skön tröja och sjal - vardagsuniformen.
Rättade prov :)
HATAR när detta händer. Förgrymmade maskiner!
En söndag följde jag med på hundutställning och jag fascinerades verkligen av denne man. Han var saklig, lugn och pedagogisk, dessutom hade han glimten i ögat - min typ av herre.
Hälsade på Christoffer på hans kontor. Här sitter han och jobbar med skog. Och sånt. Men ibland är den jäkeln ute och åker skidor eller kör skoter och "tittar på avverkningar" och dylikt och så skickar han gemytliga bilder på fjäll och vyer. Då blir jag avundsjuk!
Jag gillar färg. Och att organisera elevernas prov.
När Christoffer inte sitter på kontor eller åker skidor i skogen ligger han ibland hukad i min trapp och gör mätningar för reptapet, allt under strikt övervakning av arbetsledaren, det vill säga JAG.
Var med Imra till veterinären för att ta spruta och hon ville shoppa lite - det kom inte på fråga. Veckopengen överskreds vid sprutan.
Påkommen....
Anna på besök!
Igår kom denna vackra kvinna och hälsade på mig och sov över till idag. Anna är en fantastisk person på så många sätt. Jag vet få som engagerar sig lika mycket i olika saker som hon. Hon verkligen BRYR sig och är alltid mån om att ta ställning. Hon är expert på att prata fort, men lika bra på att lyssna. Hon skickar peppande sms om man är lite hängig och hon gör bara sånt hon tror på. Dessutom är hon gift med Robert, en av världens bästa killar, och de tror verkligen på kärleken, helt hämningslöst. Bara det är beundransvärt.
Vi gjorde minipavlovas och drack vin.
Och när vi vaknat gjorde vi frukost och åt länge och lyssnade på 90-talsmusik, haha!
Några bra fredagsgrejer denna 12 april:
- Uppstart av temaområden.
- En hejdå-kyss i ett gathörn med en mycket fin person.
- Alla elever som gör det här jobbet roligt, dynamiskt och utmanande.
- Att Anna ska komma till mig i kväll och sova över till i morgon!
Lite fredagssalsa så där!
Har dansat salsa så här på förmiddagskvisten. Ett mycket trevligt inslag under denna fredag. En av de allra roligaste sakerna med att jobba med ungdomar är att de ofta berättar om sina intressen och när man får en kurs i salsa är det extra roligt! Har dansat så jag är helt varm och svettig.
Hoppas ni får en fin fredag.
Minnen av aprilhimlen.
Jobbar just nu med denna låt med en av mina sångelever. Hon ska sjunga den på vår sångkonsert den 2: maj (och om den ska jag berätta mer om i ett annat inlägg). Låten är lika bra nu som för elva år sedan.
Nära döden-upplevelse
Var nyss med om en läskig sak. I eftermiddag då jag slutat jobbet var jag till Blodbussen och gav blod. De tappar ju blodgivare på 450 ml och efteråt får man ligga kvar en stund på britsen och dricka juice som man får. De säger att man inte ska utsätta sig för pulshöjande aktivitet nära inpå blodgivning.
Äh, tänkte jag, jag har ju planerat att springa idag så då springer jag. Jag skulle dessutom springa och hämta Jax som har varit i Christoffers morbrors hundgård idag. När jag sprang iväg kändes det bra. Solen lyste och stegen kändes okej. När jag hämtat Jax och vi sprang tillbaka kände jag mig plötsligt lite svag och liksom seg i kroppen. När jag hade ungefär 500 meter hem började det svartna för ögonen, jag blev spyfärdig och fick kämpa med att hålla ögonen öppna för att orka gå hem. När jag kom hem lade jag mig på golvet där jag låg en bra stund. Nu har jag dock kvicknat till och ska ta en dusch. Vid nästa blodgivning ska jag icket träna efteråt - dagens lärdom.
Den nya designen.
Visst har ni sett att jag har en ny design på bloggen? Det är driftiga och kompetenta Beatrice Lilja som fixat den! Hon kommer från min grannby och bor nu i min forna studentstad Umeå.
Det är roligt att det på sistone har tillkommit en massa nya läsare. Ni är så välkomna! Jag tänker att jag fortsätter att blogga på som vanligt och om det är något ni vill att jag ska skriva mer om så hojta bara så ordnar jag det! Det kan till exempel handla om huset, inredning, träning, hundar, pedagogik, musik, litteratur och om mina stilla betraktelser, hehe.
Har ni förresten känt att det är en massa vår i luften? Lyckan i det. Bild från 2012.
Mumintrollet.
Fick en fantastisk present häromdagen av Christoffers lillebror Acke. Han hade varit på en gammal skolas bibliotek i Rajastrand där de rensade ut böckerna och hittade denna bok och tänkte direkt på mig. Jag har verkligen spridit min fanatiska Muminhysteri till alla runt omkring mig. Tack snälla.
Jax
Här är Christoffers jämthund Jax. Den första april blev han två år.
Första gången jag träffade Jax var en smällkall lördag i januari. Jag hade sagt till C att han ju kunde ta med sig Jax så vi kunde gå en hundpromenad och han svarade: Jax följer alltid med mig. Och det stämde bra. Jax är alltid med. De enda gånger jag träffat Christoffer på tu man hand och är när vi käkat lunch då vi jobbat och en helg när vi bodde på hotell i Östersund. Jag tycker så mycket om Jax. Jag har liksom fått en massa bonuskärlek. När han är här brukar han sitta och kika ut i något av mina småfönster eller så ligger han på golvet i "sitt rum", gästrummet. En annan favoritplats är biblioteket där vi brukar slå på radion då han är ensam. Då ligger han där på golvet och lyssnar på p1 och blir bildad. Jax älskar att gosa och ibland när jag ligger i soffan och läser brukar han böka upp min arm med sitt huvud när han vill att jag ska klia honom. När jag kliat honom en stund sätter han upp en tass på soffan, tittar på mig med en så söt blick som möjligt och så tar han lite sats och kliver upp med de andra tassarna också. Till slut har han snott hela min uppmärksamhet från boken och ligger bredvid mig och myser.
Det ska bli riktigt intressant att se honom i action i höst när han ska jaga älg med sin husse. Om man får följa med då förstås.. Det kan man inte så noga veta. Jakten är kanske deras speciella grej. jag kanske mest kommer att vara i vägen och prata för mycket? Hur som helst är Jax en mycket fin hund som jag är glad att jag fått äran att lära känna.
Måndag, 16.52
Christoffer står utanför huset och stampar på isen vid bron.
- Man skulle ha haft ett järnspett så att man kunde hacka bort isen här! säger han.
- Ja.. det står ett där vid porten till lagårn..Du kan ju ta det, säger jag halvt obrydd.
- Ja! Vad roligt! Jag kan göra det sen i kväll! säger han, hur peppad som helst.
Det är tur att vi kompletterar varandra om man säger så..
Första dagen efter påsklovet.
Nu ska jag packa ihop och köra hem efter en hel dag med ensemble med eleverna i Saxnäs. Ville bara passa på att tipsa om en smart grej om man vill lära sig, eller bli bättre på, ett instrument. På Youtube finns det väldigt många klipp på låtar och hur olika instrument ska spelas i låtarna. Sök bara på "How to play" och låtens namn + instrument. Idag spelade vi "Boulevard of broken dreams" av Green Day efter elevernas önskemål och jag lät trumeleven kika på detta klipp medan jag hjälpte gitarristerna och basisten - Youtube kan verkligen vara en bra extraresurs!
Lördagsmiddag.
Igår hade vi en middag med familjen och egentligen har inte ovanstående bild något med det att göra men jag vill bara visa denna skapelse. Visst är den fantastisk? Det är jag, mormor och mamma som pysslat ihop den av en klädnypa, piprensare och spilltyger.
Förrätten: ceviche. Vill äta det jämt.
Huvudrätten: Bouillabaisse med räkor, abborre och färsk lax.
Fina Kajsa!
Till huvudrätten bakade Kajsa ett grekiskt lantbröd och jag gjorde min aioli.
Ludvig spontanbjöd på improvisationsteater!
Mamma skrattade så hon fick tårar i ögonen.
Sedan körde vi min favorit: stafettskrivning!
Och så överraskade pappa (som har en extremt ful peruk på sig om ni undrade) oss alla med att spela en massa låtar, covers och egna, och mellan låtarna höll han små tal och bjöd på anekdoter på ett sånt där prestigelöst och sjukt roligt sätt som bara pappa kan.
Mamma och Christoffer.
Till vissa låtar klädde han ut sig också. (Nallens roll vet ingen ännu, den bara satt där).
Hanna och Ludvig.
Till efterrätt gjorde vi pavlova med passions- och limecurd - jag hamnade i mathimmelriket när jag provsmakade curden - gör den! Googla!
Min familj betyder så mycket för mig och jag är verkligen tacksam över stunder som de här.
Aprilfräknarna
Fjällbränna med massar av fräknar i ansiktet och likblek på resten av kroppen - april månads verklighet.
Jag ska ha den bästa helgen nu. Vi ska ha familjemiddag både idag och i morgon med hela familjen som nu består av åtta personer, peppen på det! Hoppas ni får en fin fredag, det ska jag ha.
Dagsutflykt till Grundfors!
Igår gjorde jag och mamma en dagsutflykt för att hälsa på Emma, Mattias, Freja och Gustav i deras stuga i Grundfors.
Den här årstiden är verkligen så himla fin.
Endorfiner
En av de bästa känslorna är när man är ute och springer, fötterna får möta den framtinade asfalten, musiken pumpar i öronen och hjärtat dundrar fram i kroppen. Bredvid mig springer en glad hund och över oss lyser aprilsolen och så vet man att man har tusen och åter tusen löparpass framför sig.
Ett försök till akrobatik.. Fullsta, Dalarna, maj för något år sen eller så. Snart åker jag dit igen!
Bob-körkortet.
Snön föll utanför fönstret. Min storebror Kristoffer tittade nöjt ut på lägdan som täcktes av den vita pudersnön.
- Snart är det dags för dig att ta bob-körkortet!
Jag var 10 år och ville göra allt som han gjorde. Hoppa så där coolt med boben, våga tolka och kasta mig nedför branta stup i hög fart. Bob-körkortet var något som inte kunde påskyndas. Jag var, enligt min ordentlige broder, nu vid 10 års ålder tillräckligt mogen för att genomgå de utförliga testerna för att få chansen att hålla det mycket eftersträvansvärda bob-körkortet i min lilla barnhand.
Då var det dags. Kristoffer hade noggrant förklarat proceduren för mig. Testet var uppdelat i fyra delar och den första delen gick ut på att köra genom en bana som Kristoffer snitslat upp i Pepitos sommarhage. Det gick förhållandevis smärtfritt. Del två gick ut på att tolka i en viss hastighet och det gick inte bara att sitta och åka, utan man var tvungen att även stajla så mycket det bara gick, ty en viss "stajlar-poäng" var en av grundbultarna till att få godkänt på deltestet. Själva "stajlandet" kunde till exempel vara att åka bak-och-fram, bara hålla sig fast med benen, åka på ena sidan av boben och så vidare - enbart fantasin satte gränserna!
Del tre och fyra var de delar jag kände mest skräck inför. Del tre gick ut på att hoppa i ett hopp Kristoffer byggt i den så kallade "Tomas-backen" (Ni Dalasjö-bor känner till denna backe) och när det är vårvinter blir snön hårt packad och risken att komma upp i en för hög fart för en 10-åring är överhängande stor. Skräcken inför att krascha var överväldigande - men viljan att få ta det prestigefulla bob-körkortet var högre. Jag satsade allt. Mina kinder var röda av ansträngningen av att dra boben uppför backen. Vid hoppet stod Kristoffer och plattade till det med spaden för att vinkeln till hoppet skulle bli perfekt. Han ropade åt mig att åka. Jag satte mig på boben och styrde mot hoppet - det ilade i magen och nervositeten kändes som en svart klump i magen, men jag hoppade. Jag hoppade och landade. Lyckan var total. Lyckan var dock kortvarig för Kristoffer tog tag i snöret till boben och började dra den tillbaka till gården. Till mardrömmen. Till del fyra. Till STUPET.
Stupet var le grande finale i deltesterna till bob-körkortet. "Stupet" gick ut på att åka på boben nedför en extremt brant backe och zick-zacka mellan några smala björkar som stod tätt mellan varandra. Några små risbuskar fann också där liksom för att krydda det extra med risken att skrapa ansiktet på grenarna när man svoschade förbi. Klarade man inte stupet fick man inget bob-körkort. Så var det bara. Jag gav Kristoffer en blick och hans blick tillbaka gav inte vika. Jag var tvungen att genomföra delprov fyra, mardrömmen "Stupet". Jag hade, till min stora fasa, kommit till the point of no return.
Mina små fingrar var stela av köld, vantarna hade jag tagit av mig för att få bättre grepp om ratten till boben. Lite snö hade åkt in genom min overall och håret klibbade fast i pannan. Jag såg, vid 10-års ålder ,livet passera revy. Nere vid Stupets slut stod Kristoffer. Han vek inte undan. Hade jag påbörjat något skulle jag slutföra det. Så var det med det. Inget tjafs. Inga undantag. Jag försökte överblicka den smartaste "banan" genom de smala björkarna och den risiga slyn som skulle rispa mina kinder. Sedan åkte jag. Jag gjorde det bara.
- Grattis syrran! Nu har du klarat Bob-körkortet!
Min storebrors ord nådde mina öron. Jag satt kvar på boben, fortfarande med ratten i ett krampaktigt grepp. Hade jag verkligen klarat det?! Mina skrattgropar gjorde sig synliga och blodet återgick till att pumpa runt i kroppen. Bob-körkortet var ej längre utom räckhåll, inte något ouppnåeligt som bara de äldre barnen kan ta. Tack Kristoffer för att du lärde mig åka bob som en stjärna. Än idag sitter faktiskt några trix kvar. "Stupet" ger jag mig dock inte på igen..
Påsk 2013
På skärtorsdagmorgonen packade vi in allting i Christoffers bil. Skidorna skulle med såklart!
Jax var less på att vänta..
Men så äntligen blev vi resklara!
Vi åkte till Rajastrand där Christoffers familj och släkt bor.
Så fort vi kom fram åkte jag och Jax iväg över sjön i strålande solsken.
På långfredagen fiskade vi. Här visar Christoffers farbror Lasse hur man filéar abborre.
Bästa Evy!
På loven brukar jag försöka läsa i kapp de ungdomsromaner jag ej läst, måste ju vara uppdaterad som svensklärare vet ni.
På påskafton var det dags för det årliga Raja-rycket som är en fisketävling med anor. Då Christoffer och hela hans stora släkt är involverade i arbetet kring tävlingen reste mamma och pappa över fjället över dagen för att fiska och hålla mig sällskap (som nybörjare som påskfirare i Raja behövde jag ej hjälpa till i arbetet).
Imra var också med såklart, och här försöker hon dra upp en tung fisk..
Älskar denna bild!
Då tävlingen var slut inledde vi kvällen med Irish coffee, mycket god.
Vi skulle nämligen äta påskmiddag med tjugo bra personer. Här är Christoffers bror Kristian, han höll ett tal kvällen till ära.
Det blev en hel del jammande under kvällen med gitarr, körsång, munspel och fri improvisation - precis som jag vill ha det! Här spelar den andre brodern Acke.
Jag och Christoffer.
På söndagen lyste solen återigen över oss så då var det dags för utflykt igen. Här kör C:s morbror Lars-Åke och hans Millan iväg.
Kristian myste i solen och smed planer för fisketävlingen för funktionärer som ej hann fiska under Raja-rycket.
Jag och C:s lillasyster Linda satt mest och skrattade.
Kusinbarnet Vilma sov bort större delen av dagen..
..och vissa andra tog efter.
Pristagarna i den inofficiella tävlingen.
Fikadags!
Christoffers mamma Kristina trivdes bra i solen.
Tack till alla för en otroligt fin och rolig påskhelg som bjöd på många skratt och minnen att plocka fram under våren.