Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Det är både fördelar och nackdelar att göra lärarpraktik på sin gamla högstadieskola. En del lärare minns kanske mer än vad man själv gör. Idag blev jag påmind om en Valborg för sju år sedan.
Jag och mina kompisar i årskurs nio vid Hembergsskolan i Vilhelmina hade ryktesvägen fått nys om att övriga skolor i riket fått LEDIGT under Valborgsmässoafton. Dock ej vår skola. Detta ledde till ett stilla uppror som sedan urartade till att vi taggade igång varandra till att helt sonika strejka från skolan. Vi bestämde oss för att äta lunch och sedan avvika från allt vad kunskap och lektionstimmar hette. Jag följde med en pojke hem till honom och gjorde polkagrisglass.
En annan lärare påminde mig för några dagar sedan om en annan anekdot som utspelade sig under någon av mina allra sista dagar som högstadielev. Vi 87:or hade fått äran att med några tappra lärare åka till Åsele och spela golf. Jag och en klasskompis började hetsa varandra att bada i älven eftersom försommarens första hetta skapade svettpärlor på vår blyga vårhud. Som ni vet är inte jag den som är den, så jag slog vad och klädde av mig och började simma ut. Vi siktade på en udde och simmade kanske 300 meter uppströms längs älven. Jag ljuger om jag inte erkänner att det var makalöst kallt. Rätt som det är ser vi en bil komma körandes i ilfart längs älvkanten och ur bilen rusar vår tekniklärare och slöjdlärare högröda av ilska och rädsla: SIMMA GENAST HIT OCH KOM UPP PÅ LAND! Jag och Adam - som också trasslat sig in i vadet - satte oss i baksätet, blöta och huttriga och gjorde oss beredda att ta emot lärarnas förmaningsord: ÄVEN OM MAN ÄR EN BRA SIMMARE KAN MAN JU FÅ KRAMP I VATTNET! NI BORDE VETA BÄTTRE ÄN ATT SIMMA I STRÖMT VATTEN!
När jag och mina gamla lärare pratade om detta i lärarrummet för några dagar sedan sa en lärare: Jamen, det var ju ändå jävligt bra gjort att simma sådär långt!
Det behövs så lite för att jag ska hoppa omkring av glädje. Om det så behövdes tre minuters snabbnotering av en tersstämma för dragspel, förklaring av trummornas viktiga samspel med basen (hade en utläggning om att basen och trummorna är lite av ensemblens hjärta, vet inte om eleverna förstod mig men en kille som spelade gitarr sa då: jamen, då är jag lite som en muskel som arbetar med hjälp av hjärtat!), uppstyrning av en viss ordning och några rösthöjningar. Vickade två timmar för Christer då han var på annat uppdrag. Insåg att ens simultanförmåga måste vara på topp för att kunna spela, sjunga samt leda en hel klass SAMTIDIGT. Att känna progression är en bra känsla. Man blir trött och nöjd på ett bra sätt. Att jag har en hals som jag skulle vilja hugga av eller sälja till högstbjudande tänker jag inte så mycket på.
Livet, ibland vill jag bara hångla upp dig.
(Ps: appropå hångla. Har som inte bestämt mig om jag gillar eller ogillar det ordet. Vad tycker ni?)
Förra veckan hade jag ett favoritord. Sensualism. S E N S U A L I S M. Ordet har både en fin klang och en tilltalande ljudbild. Jag gillar dessutom hur ordet liksom gungar tillsammans in i fyrstavigheten. Att ordet har en fin betydelse spelar ju också roll. Ja. Vad skulle jag göra utan orden?
Idag följde jag med min LLU upp till Saxnäs där vi hade musikundervisning. Jag glömmer jämt bort hur otroligt vackert det är i Vilhelminafjällen. Jag är där för sällan och blir arg på mig själv för det. I sommar ska jag fjällvandra om det är så det sista jag gör.
Jag och Thimmie, Stekenjokk.
Fotade Volgsjön från kyrkogården i Vilhelmina. December, 2008.
I detta nu sitter jag på min säng och skriver och dricker grönt Vilhelmina-te. Thimmie ligger på golvet och tuggar på ett ben och Ludvig sitter bredvid och läser historia. Tänker skriva en liten grej om mina bröder som Ludvig berättade för mig igår.
Som ni vet firades min födelsedag i lördags och Kristoffer och Ludvig gav mig bland annat en Mumin-mugg. Innan deras köpesplaner skred till verket var storebror tvungen att ringa till lillebror då han tydligen glömt bort en del om Mumintrollet och hans vänner.
Kristoffer - Men Ludvig, vem är egentligen Hemulen? Ludvig - Jamen, det är ju han med lila klänning! Han som gillar växter! Kristoffer - Check. Då köper jag honom!
Ni som känner mig vet ju att jag oftast har en perfektionistisk koll på saker och ting som rör min vardag, samtidigt som ordningen ibland rubbas av mitt virrvarr som under vissa perioder besöker min hjärna. Idag är virrvarret ett faktum. Jag står och väntar på bussen som ska ta mig och mina fyra kollin till busstationen där Västerbottens inlandstrafik ska ta mig till Vilhelmina. Kollar på klockan för att räkna ut när lokalbussen ska välsigna mina axlar från väskorna. 15.44. Jaha. Eller vänta nu! 15.44!? Går inte Vilhelminabussen 15.25 från busstationen? Jo. Eller? Jo. Det gör den ju. Min hjärna kolliderade någonstans mellan tidtabeller och annat. Jag tog fel på en hel timme. Hur lyckas man? Det ironiska är att jag igår lyckades ta fel på en timme även då, men åt fel håll. Jag var på skolan en timme för tidigt. Pappa tycker att jag har jämnat ut tiden rätt bra nu. Tycker väl också det. Tur för mig att det går ännu en buss ikväll, det kunde man ju inte tro. Vilhelmina är ju inte direkt ett världsmeteropol. För att inte tala om de stackars ställen man passerar på vägen.
Nästa gång jag skriver är jag förhoppningsvis i Vilhelmina. Eller så kanske jag tar fel buss och hamnar i Rossön eller Sorsele eller så. Skulle inte förvåna mig.
Det har blivit tradition att ha fikabuffé i hallen.
Mumsigt med fika.
Jessica och Siri. Jag vill också ha sådana där mockasiner som Siri har!
Marcus och Jacob.
Emma (som kom och överraskade mig! Hon är här i Umeå i helgen då hon sökt till Strömbäck) och Alexandra som gav mig tre riktiga Carolina-fat. Hon kan min stil, hon!
Sabina som gjorde makalöst goda daimgömmor.
Jag (med gårdagens (nattens) frisyr) och en trött Olivia.
Finaste bilden. Siri hjälper mig med paketöppningen.
Elisabeth, Alexandra, Jacob, Ann-Marie, Torsten, Marcus, Emma, Jessica, Ida och little miss Blue eyes.
Nej, nu sticker jag härifrån!
Mackarus och storebrodern.
Patrik myste i fotöljen.
Jag fick en bok av Andrea, en tjej på Skapande svenskan. Emma var peppad på den!
Jag och Emma gick en promenad och ventilerade oss om livet och dess förehavanden. Det fina med Emma är att vi är precis som under gymnasiet även fast vi ses alldeles för sällan.
Tack för att ni kom och tack för alla fina presenter!
Tobbe är förväntansfull inför vad som komma skall.
Vi var i Gröna villan och de hade fixat så fint med ballonger!
Kristoffer var DJ.
Mer ballonger!
Finaste och godaste tårtan. Är glad att klassen ställde upp så mycket för mig och Ellen! Tack!
Tobbe, även kallas salsamannen, lärde oss grunderna i salsa.
Sedan fick jag den finaste brevskatan jag någonsin sett! Jag hade pratat om kommunikationsmöjligheter under en tidigare diskussion i veckan och yttrat något om att man ju i alla fall kan lita på brevfåglar. Då fick jag en brevskata i födelsedagspresent, världsfenomenalt bra!
Jag och brevskatan åt tårta och drack vin.
Sedan kom det bästa av allt! Johannes och Tobbe hade skrivit en låt om mig och Ellen. Om mig sjöng det ungefär att jag var pratglad, spontan och att jag äter och sover som en bebis (de har lärt känna mig väl måste jag säga). De sjöng också om att jag och Ellen älskar att träna och så yttrade de något om vår kärlek till Body Shop också.
Ellen med låttexten.
Vi från inlandet var ju tvungen att bjuda upp till styrdans.
Viktor försöker le med ögonen och Johannes ser mest allvarlig ut.
Bästa Idde.
Sedan körde vi en språknördstävling. Vad annars när det är två svensklärare som har fest?
Laget som vann fick ett spontant aerobicpass med Ellen som är nyutbildad aerobicsinstruktör.
Finaste bilden på hela kvällen. Ellens vänner Ida och Kristoffer och deras bebis i Idas mage!
Gladaste bilden! Ellen, tack för att vi gjorde den här festen!
Födelsedagsbarn.
Spelade min franska favoritlåt!
Kristoffer ba: Det var väl jag som hade DJ-uppdraget?!
Vi i klassen lärde resterande av festdeltagarna vårt paradnummer "Bele mama" (en afrikansk vaggsång med rörelser).
Jag ba: Men Viktor, är du säker på att det där är rätt? Viktor ba: Tyst nu. Det är jag som bestämmer.
Sen kom Jessica förbi! Hurra!
Hår. Helt enkelt.
På småtimmarna åt vi muffins!
Sedan körde vi i sambaaaagruppen en Zelmani-låt. Det var ju ändå min födelsedag!
Detta var Eriks present till mig. En av mina bästa låtar som jag har en speciell relation till.
Jag fick ett skrivryck och skrev och skrev. Lite om april och lite om annat.
Tobbe var tydligen nöjd med kvällen.
När klockan slagit 03.00 satt vi i sofforna och lyssnade på detta:
ET.
Här är klockan snart fyra och Erik rundar av kvällen med en sång.
Jag älskar ord. Tack till mig själv för att jag slet upp mig själv till textseminariet. Ibland är det bra med en hög självdisciplin. Efter 12 timmars födelsedagsfirande och 4 timmar sömn är man kanske inte så peppad på diktsnack, men åh - poesi alltså. Det är ju så fantastiskt! Tanken på att höra Anders prara om tolkningserbjudande, konstnärlig frihet och min aldrig någonsin svikande kärlek till metaforer är alltid en tanke som ger mig motivation. Dessutom fick jag en bok av en kursare på Skapande svenskan idag!
Idag, dan före dopparedagen i april, har vi bejakat Media Centers utsände profet tala om deras organisation och de olika aspekterna av det cinematiska mediet. Carro tyckte dock att han var lite väl självkritisk i sin framställning, och kunde inte sluta poängtera detta. Björnligan fick även själva sammanställa en egen kortfilm om de missöden som uppstår när toalettpappret tar slut mitt i bajsandets hetta. Även värt att nämna är att Carro förlorade en prestigefylld match i luffarschack!
När detta spektakel var över tillbringades håltimmen i Mumindalen och Alaskas vildmark; i väntan på den stundande redovisningslektionen då vi avtäckte vår grupps musikprojekt om vittror, mossa och våta träskmarker.
Nu återstår endast några få tiominutersintervall innan den stora Carra(m)Ellen-festen är igång, och ack vad peppade vi är!
Sitter och klurar på vilka låtar jag ska skicka till den gemensamma playlisten till morgondagens fest. Vi i klassen har bestämt att vi får skicka några låtar var. Inser att jag har en stor förkärlek till indiemusik. Frågan är hur väl det passar till vin, dans och skratt imorgon? En låt, som förövrigt inte är indie är denna (min nya favorit, tänk picknick, baskrar och lite gatrusning på det):
Idag fick jag höra följande när jag sa att jag tyckte att Sex & the city kanske är den mest överskattade serien: Ja, jag har som aldrig riktigt sett dig som en seriemänniska!
Det är så sant. Jag är mer en filmmänniska. Men ni vet ju vad jag älskar mest: böcker. Att skapa sina egna bilder är det allra bästa. Alla kategorier. Vad det än gäller.
I måndags då vi handlade såg jag återigen majblommepojken jag språkade med förra veckan. Viskade smått diskret till Patrik att pojken med majblommorna nog är bland de sötaste barn jag någonsin sett! Ville nästan adoptera honom. Hans ögon var lika blå som den knalliga jackan och hans stövlar var lite grusiga. Majblommepojken - jag hoppas du säljer mycket blommor så barnen får det bättre.
Jag öppnade dörren, utmattad av dagens aktiviteter och det nyligt avverkade armslaktarpasset med Tobbe och Jocke och vad möts jag av? Ett brev! Jag älskar brev! Brevet var från pappa där han, poetiskt såklart, skriver om april och hur han ligger i vår extremt insuttna soffa hemma i gula huset och läser en artikel som han sedan skickar till mig. Älskar dig, pappa. Du gjorde min dag.
Idag fick vi veta våra resultat på musikteoritentan som vi svettade oss igenom för några veckor sedan. Jag fick VG och dansade ut ur lärarrummet! Lyckan alltså, lyckan!
Jag tackar Alcest, klassen och mig själv, bra jobbat Carolina!
Ni ska veta hur mycket jag älskar Thimmie. Hon är 11 år nu och jag är glad att hon fått leva friskt och glatt så länge. Hoppas hon lever länge till. Idag tänker jag extra mycket på henne, för när hundar blir sjuka och går bort är det för sent att uppskatta dem. Även fast jag inte ens känner eller har träffat hunden jag tänker på så blir jag ändå ledsen för det är en hemsk känsla att förlora ett djur.
Idag har vi varit i studion hela dagen. Vår grupp är så dynamisk och skön att jobba med. Är dock inte nöjd med min sånginsats. Tycker att jag lät torr och slö på rösten. Är ändå peppad på att höra hur slutresultatet blir efter vårt jobb. Kanske lägger upp visan här när den är klar. Jag och Johannes tonsatte den förra veckan och idag har vi lagt gitarrer, sång och påbörjat stämsången. Vi ville ha fram den inneboende melankolin och jag hoppas vi lyckas med det. Man vet inte säkert. Det är mycket som kan hända under processens gång. På gott och ont. Nu måndagssvamlar jag. Förlåt. Har så mycket ord som mumlar i huvudet. De vill ut, men jag har en spärr att jobba bort först. Måste bara lära mig hur man gör. Tror det är mycket på grund av mina spärrar som jag inte söker till b-kursen i Skapande svenska delvis beroende på att man då måste ha ett längre skrivprojekt att arbeta med. Jag är dålig på längre projekt. Jag är bättre på Idé - process - produkt. Sämre är jag på Idé - tanke - process - ännu mer tanke - andningshämtande - tårfällande - lite mer tanke - processändring - svettningar - process - produkt. Jag klarar inte av sånt. Vill bli klar. Har så lätt att fastna i ord och ibland mår jag faktiskt dåligt av det. Hur konstigt det än kan låta.
En av mina favoritfilmer (man skulle till och med kunna dra sig till att faktiskt påstå att det är min absoluta favoritfilm) "Into the wild" innefattar en mycket viktig ingrediens för det bevisligen lyckade konceptet: Emile Hirsch.
Jag säger bara: MMMmmmmm. Ge mig honom.
Tänkte bara att ni behövde nått fint så här denna muliga måndageftermiddag.
Har hittat en kvinna som är lite som en blandning av Tori Amos och Regina Spektor. Men jag håller nog på henne en stund till. Nu ska jag och Sabina gå en promenad. Måste köpa mjölk. Vad vore man utan mjölk egentligen? Ikväll har vi filmkväll med klassen. En klasskompis sa: Hela helgen känns som en enda lång transportsträcka till söndagkväll.
Visst är det så. Åh. Jag har så många ord i mig som vill komma ut, men jag har liksom hindrat dem så nu skaver de och gör ont.
Är nyss hemkommen (och lever fortfarande som ni märker, lite synd ändå - hade varit fantastiskt med "Ocean" i kyrkan!) och slänger i mig MAT. Jag och Idde kände oss mäktiga efteråt. Riktigt bra upplägg av instruktörerna! Temat var Black & White (rock och pop). När en timme gått kastar de sig från cyklarna och sliter av sig kläderna - men under har de den motsatta färgen av det översta klädlagret. Mycket busvisslingar från männen. Och tjejerna. Sedan var det bara en timme kvar av passet. Det ironiska var att den kändes lättare än den första!
Jag och Idde har bokat in oss på två timmars spinning mellan 14.00 och 16.00. Jag har kolhydratsladdat i form av tre (!) portioner gröt. Gröt är okej, men inte tre portioner. Jag kommer att se ut som ett havregryn snart. Undrar hur det kommer att gå?
Vi ser väl om jag uppdaterar när jag kommer hem. Har ju redan givit strikta instruktioner om hur jag vill att min begravning ska se ut, vilken musik som ska spelas och så vidare - så jag känner ändå lugnet. Dör jag så dör jag under en fin stund. Cykla för livet liksom.
Här är då mitt bidrag till kärlekslyriken som vi fått i uppgift att skriva på skrivkursen jag läser.
Varje gång jag går längtar jag till nästa gång vi ses för stilla skänker du mig en sällan skådad åtrå du, marknadsestetikens avmystifiering av informationssamhället
Låt mig få kyssa dina estetiska uttryck Jag vill älska med
kulturintegrationen och legitimeringsförlusten ser vi inte mycket av i vimlet av invirade lakan och tandborstar bredvid varandra
Du är en förtingligad apparat och jag vill så gärna intimisera vår tillvaro
Skalornas sensibilitetet kan skada dig så var försiktig låt mig följa med ut på de farofylldas brant Jag. Vill. Vara ditt adverb så jag både kan bestämma och beskriva vad vi ska göra
Det är de resultatstinna reaktionerna jag förälskat mig i Någon passionerad pennalism vill jag inte veta av
Det är ett vaket anletsdrag jag vill möta varje morgon
Ibland undrar jag om man kan stoppa impulserna men strävansmålens sensualism vill inget hellre än att smeka den postmoderna populärkulturen
Jag vill viska i ditt öra, nära storhetens subjektivitet samtidigt som jag avväpnar mig mot popens pedagogiseringsproblem: "Kom, kulturteori - jag älskar dig!"
April behandlar mig bra. Därför tänker jag ge lite kärlek tillbaka. Mina vänner är till exempel sådana där fina personer som skulle kunna leva i en aprilvärld med solsken, grusiga promenader och förväntningar. Jag gillar mina vänner för att de säger: "Carro, imorse läste jag om Ebba Forsberg i DN", jag gillar dem för att de ger mig kramar när de ser att jag behöver det, jag gillar dem för att de ibland ringer mig samtidigt som jag tänker på dem och att de ringer när de är på konserter och lyssnar på musiker som spelar någon av mina favoritlåtar. Jag gillar att de tar ner mig på jorden när jag fladdrar iväg. Jag gillar också mina vänner för att de skickar sms som detta:
Igår såg jag en vante på marken. Den var grusig och hemstickad. Helt nedsmutsad låg den där på asfalten och jag kom att tänka på ett minne. Vanten som någon tappat såg ut som en av vantarna som satt på pojken som gav mig min första kyss. Kommer inte ihåg om jag skrivit om det förut, i så fall kan ni ju hoppa denna text eller läsa den igen i en ny version!
Det var december och nyfallen snö och eftermiddag och slut på skoldagen. Jag minns hur det luktade på skolan, lite som att något var på väg att hända. Hur kan man egentligen känna sånt på en lukt? Om jag inte minns fel hade vi haft slöjd, vi gick i sjuan och hade skåpen ganska nära varandra. Vi gick till och med i samma klass. Jag hade skrivit en massa texter på insidan av min skåpdörr och han och en annan klasskompis stod bredvid mig och läste. Det var bara vi som var kvar vid våra skåp. De andra hade gått hem. De andra hade lämnat oss ensamma för jag tror att de tyckte att vi var så löjligt fnittriga.
Jag skulle hem med bussen och han skulle på hockeyträning. Vi stod under en gatlampa som sänkte ett svagt ljussken över decembereftermiddagen och två kära 13-åringar. Jag minns hur jag tyckte att det var jättekallt och hur skönt det skulle vara att sätta sig i bussen och åka hem, men ändå tänkte jag samtidigt att jag skulle kunna stå kvar där jättelänge bara för att han också stod där. Vi stod ganska länge under den där lampan och ritade mönster i snön med våra fötter. Minns att jag skrattade lite åt hans vantar, men egentligen var jag avundsjuk och ville ha likadana. Vilka ord vi utbytte minns jag inte. Jag minns inte heller vem som kysste vem. Bara att hans läppar var mjuka och liksom orörda. Det var min första kyss och det var en fin kyss att få när man är 13 år och allt känns lite läskigt samtidigt som det känns som något nytt, förvirrande och bra.
Sedan åt vi lunch. Alla ser lite frånvarande ut på denna bild, förutom kvinnan längst upp till höger. Livsnjutarn!
Det var modevisning i Ljusgården. Vill ha tröjan. Tack.
På eftermiddagen hade vi planerat in en picknick eftersom vi slutade tidigt. Men vårt picknickande gick i stöpet då solen försvann, alla var trötta och det bara fanns en upptinad bänk att sitta på. Vi misströstade dock ej utan sysselsatte oss en stund och gick sedan in och lyssnade på musik. Här är Kristoffer som håller hårt i sin kappsäck och Erik som gör det han är allra bäst på: njuta av stunden.
Vet ej?
Titta misären. Buskarna är helt ihopklämda av vargavinter-snön, himlen är grå och trädens grenar piskar oss hårt i ansiktet. Viktor har glömt nycklarna hemma, har inga pengar och är utelåst.
Skjutsade just iväg Jacob, Elisabeth och Göran till tågstationen. De ska åka till Norge och se Mathis spela Norska mästerskapen i innebandy. Deras (egentliga resväg) flyg blev inställt på grund av vulkanutbrottet på Island. Körde Elisabeths och Görans bil och varje gång jag kör en ny bil känns det som om jag är tillbaka på körlektionerna. Jag blir helt huvudyr! Man vänjer sig ju vid vissa bilar precis som man vänjer sig vid vissa skor eller ens egen huvudkudde som alltid är den bästa.
Nästa lördag den 24 april fyller jag år. Ni, släkt och så, är välkomna hit på lördag klockan 13.00. Klockan 15.00 planeras sedan en klassfest/födelsedagsfest för mig och Ellen. Om ni undrar över det tidiga klockslaget finns flera förklaringar. Dels hade vi tänkt grilla om vädrets makter är på vår sida och dels startar vår praktik på måndag och därför vill vi hinna ha många timmar på sömnkontot samt - och kanske den viktigaste anledningen - det blir bättre bilder i dagsljus.
Så därför:
Släkt, familj och vänner som av olika anledningar inte kan närvara på den senarelagda festen får komma hit på fika klockan 13.00 (Förbered er dock på att jag antingen kan vara sprudlande glad eller lite ledsen beroende på vilket textkritik jag får under förmiddagens textseminarium - men jag vet att ni ordnar mitt humör!)
Och vänner och klasskompisar - 15.00 är tiden! Återkommer om plats senare men preliminärt kommer festen att äga rum hos Tobbe i klassen och han bor på Ålidhem.
24 april 2009. Jag beställer samma väder denna födelsedag också. Tack.
Idag lämnade jag tillbaka några böcker på UB. Får alltid lite ont i magen av att lämna igen böcker jag läst. Lite som en slags separationsångest anfaller tillbakalämnadet mig och kvar står jag tomhänt med så mycket litteratur i huvudet som jag vill läsa. Just nu vill jag skaffa Lundells nya bok "En öppen vinter". Vardagsrealism när den är som bäst. Skulle vilja lyssna på min älskade Joni Mitchell och dricka te ur en stor mugg sittandes på ett fönsterbräde.
Jag tänker mycket idag. Tänker på var de där rosa ballongerna i Ljusgården skulle ta vägen om man släppte dem fria. Tänker lite på ord som passar ihop och som man vill säga men som man hinner glömma bort innan meningen färdigskapats. Tänker på om Malin spelar samma musik på Total traing-passet ikväll, tänker på om reggaebusschauffören spelar Gentleman nästa gång han kör buss. Jag tänker på att det var skönt att sjunga idag. Att gräset under snön luktar så gott och så hoppingivande. Jag tänker på mössor och jackor och skor och sånt. Kläder som människor bär. Jag tänker lite på morgondagens inplanerade picknick och hur den kommer att gå till. Jag tänker på att det löser sig. Jag tänker på att alla nog ryms på ett golv ifall vår soldans inte fungerar. Jag tänker på att jag tänker för mycket och jag ibland vill ha någon annans hjärna. Tänker på hur fantastiskt gott det är med hallon och hur de slår jordgubbar med sån marginal. Tänker på att mina böcker behöver fler bokhyllor. Jag tänker på hur jag älskar att skriva. Och så tänker jag på hur mycket jag hatar att skriva. Egentligen är det väl själva produktionsmomentet jag hatar, och behovet av att läsa färdiga texter efter flera månader och tänka att: jaha. Var det så jag skrev? Var det inte mer än så? Hatar det. Men jag älskar starka ord som hata och älska och därför överproducerar jag dem. Jag älskar att en fågel har sitt bo utanför vardagsrumsfönstret än fast jag vet att jag kommer att hata det när den börjar härja klockan 05.00 varje morgon när våren mognat lite till.
Var på väg ut från Coop (ja, men jag var ju tvungen att besöka satans påfund igen då kesellan var slut igår. Måste ta itu med mitt kesellaberoende!) och möttes av två söta pojkar i 9-10årsåldern.
Pojke 1 - Heeeej! Vill du köpa majblommor? Jag - Ja, det vill jag gärna göra! Pojke 1 - Okej (visar upp utbudet) Jag - Var går pengarna? Pojke 1 - Till barn..eh.. Pojke 2 - ..Som vill ha pengar!
Tur att jag sålt majblommor själv en gång i tiden annars hade jag blivit vaksam.
Redo för dagen. Matlåda, mellanmål, pluggrejer och träningsgrejer.
Mötte upp Ellen för träning.
Blev sedan upphämtade av de här två typerna.
Vi åkte iväg till Stadsbiblioteket för att leta efter naturmytologisk litteratur till ett estetiskt projekt som jag skriver mer om en annan dag.
Johannes funderar om han törs läsa boken han håller i sina händer. Med tanke på min farfars historier om förr i tiden skulle jag avråda honom. Johannes, du kommer att få mardrömmar.
Jag snöade in på vittror och så blev det en text åt det hållet.
Jag anteckande att texten var från Hälsingland och som ni vet har jag ju en slags kärlek till det landskapet.
Sedan begav vi oss mot uni igen och se vem jag stötte på utanför Lindellhallen! Bästa Emma! Hon är en av de allra sötaste människorna jag vet och jag är så glad för hennes skull för en massa orsaker!
Sedan åt vi lunch.
Vi stötte på Kristin som hade glömt pengar hemma. Ellen kom till hennes undsättning.
Dream team
Sen hade vi föreläsning!
Viktor.
Slöjdarna (antar jag) hade en utställning i Ljusgården. Det luktade skog. Det myste jag med.
Tobbe var nöjd efter dagens prestationer.
Fot.
Ibland känns det ju faktiskt så. Men idag ville jag bara höra alla prata. Idag var faktiskt tystnaden inget jag längtade efter.
Efter vi slutat fortsatte vi med projektet "Vickehallons bloggjingel". Awesomeness.
Har just avslutat veckans handling. Tur för mig är att dagen har erbjudit mig ett alldeles för glatt humör, om inte hade jag nog kreverat och långsamt i detalj börjat planera min egen död. Här har ni den: Listan på varför jag vissa stunder HATAR stormarknader.
- Killar och tjejer som överdoserar parfym så man får ett astmatiskt anfall trots att man inte har astma. Vad är grejen?
- Tanter som blockerar gångarna för att jämföra priser. Kanske kan de spara 50 öre, kanske inte.
- Stressade män med hörsnäckor som är på väg att skilja sig från sina fruar och är och panikhandlar för att kompensera deras frånvaro från hemmet. De har en aldrig svikande förmåga att krocka med min vagn. Vad är problemet? Ber man att snällt flytta sin vagn får man skrika för att överrösta deras: "Men tjena, Gurra! Klart vi ska hinna med det! Mötet är inställt imorgon så vi kan planera in en lunch på Invito" i den där fördömda headset-anordningen.
- Medelålders kvinnor som tränger sig. Kan ta det vissa gånger, men det är alltid medelålders kvinnor. Ska aldrig bli sån.
- De stackars springpojkarna på Coop som alltid ser helt förskräckta ut när jag frågar dem något. Jag tycker att jag har en vänlig uppenbarelse. UPPENBARLIGEN inte.
Dessutom var kesellan slut. SLUT HOS LEVERANTÖR. MERDE, säger jag. Coop, du kan brinna i Valborgselden.
Så var det åter dags att titta tillbaka på minnen genom gamla bilder.
När himlen färgats rosa i en "stad" jag aldrig riktigt trivdes i.
Bästa.
Mirja, Hillevi och Frode. Uppsjungning/uppvärmning inför Codan, vår 2006.
Haha, ansiktet! Vad liten jag såg ut! Italien, 2005.
Tillfix inför musikal. Det står "flagrant" på min tröja.
Fråga mig inte. Tommy, Emma och jag.
Mysighetens resa. Spanien 2006. Vilade mest och hittade på historier med Ludvig.
Crescendo. Ett projekt med kören jag var med i under gymnasiet. 180 musiker sammanlagt och konserter både i Svedala och Norge. Under resan till Norge spydde jag galla i 8 mil. Men det är en annan historia!
Som sista uppgift i skrivkursen jag läser utöver lärarutbildningen har vi fått i uppdrag att skriva KÄRLEKSLYRIK. Skjut mig. Ungefär 80 % (om inte mer) av texterna jag skrivit till vänster i kategorin "Texter och dikter" handlar om kärlek. Så det kanske inte är svårt. Svårigheten ligger dock i att det inte längre går att komma undan med traditionella kärleksformuleringar. Nu måste man förvåna. Eller åtminstone avancera.
Här är uppgiften (och ja, genom att publicera den vädjar jag därmed om er hjälp! Deadline på fredag och jag har inte ens börjat än!)
Ni skall skriva en kärleksdikt. Ni väljer själva lyrisk form (metrisk vers eller fri vers) och omfång (från c:a en halv sida till max. två sidor).
Välj ett av följande alternativ:
1. Skriv en kärleksdikt som är traditionell i den meningen att den handlar om kärlek mellan människor. Ni får gärna försöka skriva en kärleksdikt som å ena sidan är okonventionell och bryter mot de gängse förväntningarna, t.ex. när det gäller traditionell kärleksmetaforik, men som å andra sidan i något avseende anknyter till kärleksdiktens klassiska formspråk, t.ex. när det gäller bildspråket (än en gång) eller inslaget av passion/sinnlighet.
eller:
2. Skriv en kärleksdikt som handlar om en annan kärlek än den mellan människor, t.ex. kärleken till ett föremål eller en företeelse, kärleken till naturen/årstider etc. etc.
eller:
3. Skriv en kärleksdikt som på en och samma gång kan tolkas å ena sidan som att den handlar om kärlek mellan människor men som å andra sidan också kan inrymma en alternativ tolkningsmöjlighet, metalitterär, existentiell/religiös etc. Här är jag ute efter dubbeltydigheten. Man skulle kanske kunna kalla det för en kärleksdikt med allegoriska tendenser.
Igårmorse var schampot hemma i Dalasjö slut så jag var tvungen att låna Ludvigs (eller pappas?) shampo som också tjänar som duschcremé. Alla vet vad ett kombinationsprodukter gör med ett hår som är van största möjliga omsorg - håret blir ett kaos. Tovigt, elektriskt.. som en vild hårman på misslyckad tämjning. Att håret dessutom luktar killarnas omklädningsrum på högstadiet gör inte saken bättre. Skönt att jag ska duscha efter springturen! Då ska jag tvätta håret som åter ska få dofta som en sommaräng!
Thimmie blir som galen då man tar av sig vantarna, då vill hon bära dem hela vägen hem! Älskar förövrigt den här bilden.
Jag gjorde en chokladtårta med hallon till lördagsmiddagens efterrätt och som dekoration gjorde vi kycklingar och tuppar. Började fixa de små liven och så kom pappa och Ludvig och förstörde med fula pippifåglar!
Kolla bara! Sen när har kycklingar en sån där "näbb" ?!
Dock kunde lugnet till slut sänka sig över det Lidströmska hemmet.
En dag var jag och mamma på loppis. Jag hittade det här trollet. Fick ont i magen när jag såg det. Vill alltid ta med mig såna här stackars figurer hem. De ser så ledsna ut när de står på en loppishylla bland en massa vilsekommet skrot.
Svagdricka.
Hälsade på Emily, Jocke och Nikki. Sötaste!
Nikki visade mig sitt Mumintroll. Åh. Vad jag också skulle vilja ha ett eget Mumintroll. Fast jag skulle hellre vilja ha Mårran. Finns Mårran att köpa tror ni?
Morgontassar och morgontofflor.
Solig pappa.
Trött hund. Ser ni pälsen vid örat? Den är silkeslen. Det lenaste jag vet.
Mamma är född i Dalarna och den största lokalpatriot jag känner så därför gav jag henne en handgjord Dalahäst i födelsedagspresent. Den bodde på tv-bänken en månad innan den flyttade hem till mamma och pappa. Jag saknar den lite.
Hästen har en kvinna som heter Miriam gjort. Man kan beställa den och andra grejer här!
Jag älskar bilder. Kan börja gråta och panikandas ifall bilder försvinner. Idag börjar ett litet projekt här på bloggen som jag döpt till "En del av min själ i ett album". Detta bildprojekt kommer att bjuda på gamla bilder som betyder mycket för mig. Idag startar vi med 10 bilder och sen får vi se när del två av projektet kommer.
(Bilderna är inte jättegamla utan de foton som ingår i detta projekt är tagna mellan tidsintervallet 2005-2007 typ)
Jag och Emma i Dalasjö när vi målar Emmas morfar Vikings hus. Vår 2006.
Linus, Patrik och Carolin från min gymnasieklass. Vi klättrade upp på skolans tak.
Jag och finaste Emma som jag gick gymnasiet med. Studentbalen 2006. Pappa fotade.
Jag råkade somna i en paus under de mest hektiska coda-veckorna (Codan var vår slutmusikal). Har alltid kunna sova lite var stans. En mycket bra förmåga då jag ibland behöver ta en tupplur lite då och då, lite som en mycket gammal person. Eller en liten bebis.
Efter tupplurer måste man vara på topp. Här spelar jag Helena i Shakespeares "En midsommarnattsdröm". Sjunger duett med Tommy som spelade Demetrius. Mars 2006.
Lite såhär såg det ut bakom kulisserna på alla våra föreställningar. Ett rätt ordnat kaos.
Här dansar vi. Carro, Hillevi och jag.
I tvåan och trean på gymnasiet läste jag drama som individuellt val (i ettan hade jag innebandy som specialidrott och härjade på planen med 17 killar och knäckte några innebandyklubbor). Här spelar jag punktjej i en pjäs som Mikael Niemi skrivit.
I den andra uppsättningen spelade jag överklasstjej. Fast jag ser ut som något annat som Freddy köpt in. (Och nej, jag hade inte rosa hår - men allt för konsten vet ni).
Fast när jag tog på mig kavajen med en röd blomma och satte upp håret blev det bättre.
Klockan 22.00 ikväll visar SVT en dokumentär om Timothy Treadwell som under flera år besökte Katmais Nationalpark i Alaska för att leva med grizzlybjörnar. Fascinerande. Det ska jag se!
Hej, tisdag. Vi är ju lite off idag känner jag. Försökte träna med Sabina på förmiddagen men kände mig helt förvirrad och pratade mest om saker som rör sig i mitt huvud. Sabina är bra. Hon förstår bara av att titta på mig. Försökte i alla fall att fokusera och klarade av att genomföra några halvdana övningar, men med tanke på att alla mina övriga styrkepass alltid är minutiöst planerade och strikt genomförda så godtog jag dagens runtflanerande. Men du tisdag, jag gillar ju dig. Du för mig ju till onsdag. Den dagen jag längtat till väldigt länge nu. Jag ska vara med dig idag och du ska hjälpa mig att tvätta, städa, skriva och avsluta mina duster med garderoben. Nu skärper jag till mig. Visst hjälper du mig?
Min hemlängtan är ingen lek just nu. Har ont i magen av längt. Har ont i huvdudet av tanken att det är ett och ett halvt dygn kvar innan jag är hemma. Det är ju egentligen ingenting, men tanken på att få mammas kramar, Ludvigs humor och pappas "vitsar" och gitarrspel är så lockande att tiden går långsamt. Och Timman. Åh.
Finaste.
Tänker städa och rensa garderoben för att stilla mig. Just nu hånler garderoben åt mig. Har försummat den på sistone och den känner väl det. Tror nog att den har känslor, annars skulle jag inte känna mig så bevakad just nu - som för att: vad håller du på med egentligen? Ägna mig tid, din genomglidare! Jaja, garderoben. Snart är det 1-0 till mig och jag som myser åt min framgång i våra duster. Då kanske du kan låta mig hitta linne, bh, trosor, strumpbyxor och klänning imorgon också? Deal? Vi säger så.
Jag har väldigt många idéer om saker och ting. Får också mer eller mindre bra påhitt som jag vill utföra på en gång. Ibland är detta faktum bra. Ibland är det mindre bra. Har på senare år kommit på att min kloka sida hindrar mig i utvecklandet av dessa, ofta i extas, skapade påhitt vilket leder till att de hamnar på en nivå där de ibland inte genomförs. Tycker att det är tråkigt. Det är tråkigt att jag kommit på att denna "kloka" sida är min vuxna sida. Fast känner jag mig rätt kommer jag nog fortsätta att vara barnslig, idérik och lite galen, trots att den vuxna sidan av mig allt oftare kommer och knackar på liksom för att säga: "Carolina, tänk efter nu. Går det där verkligen att genomföra?"
Mina klasskompisar sa för några dagar sen att jag är en visionär. Vet inte om det är bra eller dåligt. Men jag vet att det i alla fall inte är tråkigt, för det absolut sista jag vill bli är en tråkig vuxen. Jag vill vara en spännande vuxen.
I år lurade ingen mig. Lite tråkigt tycker jag. Å andra sidan fick jag lurerier så det blev över i april 2001.
Jag var 14 år och och hade påsklov. Min kompis Malin från Dalarna var och hälsade på mig och vi kom in i huset för att äta frukost. Då berättade mamma att de ringt från ridklubben och sagt att de varit tvungna att flytta fram kommunmästerskapet i dressyr till dagen till ära. Jag fick panik. Jag hade ju inte pluggat in programmet jag skulle rida ordentligt nog. Pepitos man var inte flätad. Ingen utrustning var putsad. Transporten var inte packad. Hur skulle jag ordna allt på bara några timmar? Jag kastade mig upp och jag minns hur jag sprang ut i pannrummet för att ta på mig stallkläderna. Då - då säger mamma, den djävulen,: "April, april!".
Jag minns hur jag skrattade och nästan grät på samma gång. Mamma vet hur mycket jag HATAR oförberedda prestationsmoment så det var lite elakt av henne att driva med mig på det sättet, samtidigt som jag skrattar åt det i efterhand. Hon lyckades ju verkligen lura mig!
Jag saknar verkligen det här (minus nervositeten). Pepito var så snygg. Hade jag varit en hästflicka hade jag lätt raggat upp honom.
Vi har varit på påskmiddag hos Göran och Elisabeth och Ann-Marie och Torsten var också där. Efter middagen visade E vad hon köpt för sina födelsedagspengar och vi började prova kläder. Jag fick en klänning och en tröja av Elisabeth, världens bästa påskpresent! Jag har döpt klänningen till "Rio-klänningen" och vill bara ha sommarfester så jag får använda den! Bjud mig på sommarfest, pronto!
Funderar på att lägga mig och läsa nu så jag är pigg till morgondagens mastodontjobb.
Har just avverkat ett monsterpass med Tobbe i klassen, aka "Slavdrivarn". När jag trodde att jag hade kört tillräckligt många set säger monstret "Okej Carro, då kör du två set till, 15 repetitioner" När jag ville kollapsa på mattan i kamphallen säger mördaren "Kom igen! Du kan! Ge inte upp!". Nu vill jag mest bara vila i soffan med benen i högläge, men först maaaaat! Ska ut på en prommis med Sabina strax också för att gå ur lite slaggprodukter som jag antar att benträningen from hell samlade ihop i mina arma benmuskler.
Jag har i och för sig fått två andra saker som en liten påskpresent! Två låtlistor! En som heter "När Carro ska bli arg"! Den ska jag lyssna på när jag kör intervaller i Bränbergsbacken. Känner på mig att musiken kommer att hjälpa mig en bra bit uppför Umeås "berg".
Jobbat idag. Längtar mest hem nu. Har pratat med både mamma, pappa och Ludvig idag. Inatt var både vattnet och strömmen borta i Dalasjö. Tycker bara att sånt är mysigt. Det skulle aldrig ske i Umeå. Dalasjö är hardcore.
Vad är väl ett påskägg mot låtlistor som någon annan gjort?
Igår hade vi en liten tillställning hos Johannes. Det såg ut ungefär såhär. Bilderna är både från min kamera och så har jag snott några av Tobbe!
Kvällen börjar bra.
Fick lust att fläta Johannes hår.
Ellen och Tobbe. Innan vi anlände till Berghem dansade vi salsa, haha!
Ajaj. Inte leka med ljusen!
Andreas (A-moll), Andreas (Torvas eller "Tovan" av mig), Tobbe, Peter (eller PHEETHHEEEHHRRH av mig och Johannes) och Jonathan (eller ISSSCCCH, internt körskämt mellan Peter och Jonathan).
Vi fixade med ägg till äggmålartävlingen! Jag flätade Ellens hår också. Hade någon slags flätningsmani igår. Här kollar hon så att äggen mår bra.
Medan jag väntade spelade jag mungiga. Försökte i alla fall!
Tobbe var fullt fokuserad i tävlingen!
Johannes också!
Tovan beundrade vattenfärgerna.
Jag hettade på mitt ägg för att det blev så dåligt. Jag löste det hela genom att doppa ägget i alla färger och därmed få ett ägg i kategorin modern konst! Smart av mig.
Ellen gick ut som stolt segrare i äggmålartävlingen! Priset var ett påskägg med godis!
Jag tröstade mig med en salt sill.
Sen spelade vi Rock band.
Det tyckte Johannes var roligt! Men JOHANNES: nästa gång jag beträder din och Axels lägenhet vill jag att du ska ha avlägsnat adventssjärnan! Det är april nu! Stjärnan hindrar vårens framfart!
Jag och Jacob följdes åt på vägen till Susanne och Bjerre där det vankades påskbuffé. Jag bar på en burk med Cupcakes till fikat och var mitt uppe i en diskussion med Jacob när burken helt plötsligt glider ur mina händer. Ner på asfalten. På gruset. Inte bra. Typiskt mig! Jag kanske är den mest klumpiga personen som någonsin funnits. Några av muffinsen klarade sig som tur var, dock rätt demolerade. Så kan det gå. Förutom att tappa kakor i backen har jag mest vilat idag. Måste vara pigg för jobb imorgon! Mysigt att återse tanterna och farbröderna på jobbet!
Fast jag kan inte se Orions bälte eller Karlavagnen. Och inte heller vann jag äggmålartävlingen. Alla har övergivit mig. De har lämnat mig med Alcests kanske mest melankoliska låt. Gardinen fladdrar i vinden och nu kommer folk (läs mina klasskompisar) och undrar vad jag gör. BELE MAMA, säger jag.
