Idag lämnade jag tillbaka några böcker på UB. Får alltid lite ont i magen av att lämna igen böcker jag läst. Lite som en slags separationsångest anfaller tillbakalämnadet mig och kvar står jag tomhänt med så mycket litteratur i huvudet som jag vill läsa. Just nu vill jag skaffa Lundells nya bok "En öppen vinter". Vardagsrealism när den är som bäst. Skulle vilja lyssna på min älskade Joni Mitchell och dricka te ur en stor mugg sittandes på ett fönsterbräde.

Jag tänker mycket idag. Tänker på var de där rosa ballongerna i Ljusgården skulle ta vägen om man släppte dem fria. Tänker lite på ord som passar ihop och som man vill säga men som man hinner glömma bort innan meningen färdigskapats. Tänker på om Malin spelar samma musik på Total traing-passet ikväll, tänker på om reggaebusschauffören spelar Gentleman nästa gång han kör buss. Jag tänker på att det var skönt att sjunga idag. Att gräset under snön luktar så gott och så hoppingivande. Jag tänker på mössor och jackor och skor och sånt. Kläder som människor bär. Jag tänker lite på morgondagens inplanerade picknick och hur den kommer att gå till. Jag tänker på att det löser sig. Jag tänker på att alla nog ryms på ett golv ifall vår soldans inte fungerar. Jag tänker på att jag tänker för mycket och jag ibland vill ha någon annans hjärna. Tänker på hur fantastiskt gott det är med hallon och hur de slår jordgubbar med sån marginal. Tänker på att mina böcker behöver fler bokhyllor. Jag tänker på hur jag älskar att skriva. Och så tänker jag på hur mycket jag hatar att skriva. Egentligen är det väl själva produktionsmomentet jag hatar, och behovet av att läsa färdiga texter efter flera månader och tänka att: jaha. Var det så jag skrev? Var det inte mer än så? Hatar det. Men jag älskar starka ord som hata och älska och därför överproducerar jag dem. Jag älskar att en fågel har sitt bo utanför vardagsrumsfönstret än fast jag vet att jag kommer att hata det när den börjar härja klockan 05.00 varje morgon när våren mognat lite till.