Tankar från dagens tävling
Ja hörni. Jag hade önskat att jag skulle sitta här och skriva JAAAAAAA och bejubla mig och Imra över att vi tagit det sista första priset och därmed meriterat oss med ett lydnadspris 1. Men. Låt oss ta det från början.
Jag, mamma och Imra åkte till Umeå i går där vi umgicks med Ludvig, Hanna och Kristoffer. Vi bjöds på god middag och jag fick ligga i soffan och titta på Sweden international horse show och ha det gött! Senare gick vi på en promenad i stan för att titta på Väven och miljöträna lants-Imra som inte är van stadspuls. Vi sov över hos Kristoffer och väckarklockan ringde 05.45 imorse och vi styrde bilen mot Vännäs där tävlingen ägde rum. I lydnadsklass 1 var vi 20 starter och jag och Imra fick startnummer 18. Hade såklart hoppats på en tidigare start, men det gick ändå bra att ladda upp. Det bestämdes att vi fick köra programmen först och platsliggningen lades allra sist, vilken delades upp i tre omgångar då vi var så många.
När det var nummer 15 gick jag ut och värmde upp Imra som kändes följsam, positiv och nästan liiiite övertaggad men mycket hellre lite speedad än slö! Körde lite kontaktövningar och övade linförighetsprogrammet. När det var vår tur gick vi in i ridhuset och Imra tittade sig runt en aning och "pepp-pep" lite (alltså hon piper för att hon blir laddad) och så drog det igång. Linförighetsmomentet gick relativt bra men hon kändes lite ofokuserad och missade någon sittning och poängen landade på 7,5. Nästa moment som var läggande under gång var dagens totala miss. Vi gick fram och hon var vid min sida och när jag kommenderade henne lämnade hon hjärnan utanför och lydde inte vilket jag upptäckte försent så jag hann gå för långt innan jag kommenderade henne igen (varpå hon lade sig perfekt, såklart...) men poängen blev då 0. Inkallningen gick fint som vanligt och poängen blev en 9, ställandet gav oss en 7 på grund av att hon åt hästbajs i det mycket omockade ridhuset (JAG VEEEEET att man inte ska skylla på omständigheter och att hundarna ska vara tränade för sådana saker, men är det en tävling tycker i alla fall jag att man kan minimera risker i alla fall i lydnadsklass 1 där alla är nybörjare). Hon utförde i alla fall momentet men det blev ett onödigt avdrag. Apporteringen gick fint, hon hade ett bra hållande men lite tveksamt gripande (innan hade alltså 17 hundar hållit apporten), 7,5 poäng. Hopp över hinder var klockrent förutom att hon buffade till mig vilket drog ner poängen till 9. Helhetsintrycket blev 8 med kommentaren: "piggt och glatt men lite okoncentrerat". Det är roligt och träna med Imra för hon är pigg och glad och när allt sitter är det bannemej jäkligt bra men ibland blir hon lite för "yrsen" (ni vet flattar...hehe).
När det var dags för platsliggning gick vi in och hon kändes driven och målinriktad och här kommer dagens skryt: det var utan tvekan den platsliggning med mest störningsmoment jag upplevt. Folk knackade på dörren och ville in och hästar lastades av precis utanför ridhuset så det small och levde om precis bakom Imra men hon låg där helt perfekt och bara tittade på mig och gjorde en PERFEKT plats vilket gav oss en 10 i protokollet.
Tandvisningen gav oss en 8 eftersom hon ställde sig upp när domaren kom fram (är man en glad flat ääääälskar man ju alla som kommer fram till en) och detta är verkligen något jag tränat på, men ni vet, stundens hetta.
Jag blev riktigt besviken över dagens resultat, inte överlag - för det var helt okej - men att vi nollade läggande under gång känns så himla onödigt. Direkt när jag kom ut från ridhuset gjorde jag om det och då klockade hon såklart in det helt utan bekymmer. Det är det här som är spännande med hundar: du kan aldrig riktigt vara säker på vad hunden kommer att tycka om allt. Hundar har en egen vilja och de har också bättre och sämre dagar. Det positiva från dagen är att jag vid ett flertal tillfällen konstaterade att jag på det stora hela är mycket nöjd med Imra då hon ligger lugn i bilen utan att skälla, hon kan sitta på läktaren utan att pipa, hon kan passera hundar i trånga utrymmen utan att göra utfall. För allt det här är det andra hundar som inte kan och trots att jag älskar att träna och tävla och utvecklas så är trots allt en bra vardagslydnad och en fin kontakt med din hund det allra, allra viktigaste. Av 20 hundar kom vi på åttonde plats och om vi hade fått poäng på läggandet hade vi hamnat bland toppresultaten. De var endast fem hundar som fick ett förstapris. Ett stort tack riktas till mamma för att du är världens bästa coach trots att jag antingen är av eller på, hehe.
Planen är nu att träna massa annat skoj varvat med kortare lydnadspass bara för att hålla uppe det jag vet att hon redan kan och sedan starta i Strömsund första helgen i januari och då bannemej måste det sitta för jag är SÅ less på lydnadsklass 1. När jag pratade med träningskompisarna på klubben tyckte de att jag kunde börja introducera de nya momentet i lydnadsklass 2 och börja träna dem så Imra (och jag) får några nya utmaningar. På ett sätt är det bra att allt inte går för enkelt heller, för framgång är inget man ska ta för givet.
Så var detta marathoninlägg slut och jag ska ta ett bad!
