Jag skulle kunna skriva så många rader nu men jag nöjer mig med att skriva att jag är nöjd. Det räcker långt för mig just nu.

Igårkväll när jag packade måste jag ha varit på helt andra tankar än just packningstankar. Jag har glömt ungefär allt. Jag har ingen tillräckligt fin BH till min transparenta blus, jag har inga strumpbyxor till den klänning jag planerade att bära kvällen till ära, jag har typ inget linne eller någon t-shirt och heller ingen hårborste. Jaja. Vad gör det när jag har fått en ukulele (HURRA!) och snart ska bege mig mot stan för att äta med Sabina och Erika!

Jag är så peppad på Umeå imorgon och känner att jag har den bästa helgplanen man kan tänka sig! Den här hyllningsdikten skrev jag när jag flyttade efter fem år i staden.

 

 

Umeå, jag kommer alltid ha kvar dina björkars sus i mina öron.

En septemberdag 2006
cyklade jag till universitetet
för första gången
och jag minns
precis, exakt, detaljerna
hur asplöven ändrade färg
från morgon till eftermiddag
och jag nördade in mig
på det svenska språket
och på hur saker som didaktik
fungerar

Vi putsades och vaggades in i
läroplaner och "Vad syfte, vad mål"
och mellan kaffepauser och snicksnack
hann jag med att ta 300 poäng
gymnasielärare i svenska och musik
blev jag, är jag och ska jag vara
jag kände aldrig nånsin
den där typiska
studentkänslan
"Vemärjagvadvilljag-känslan"
och jag är glad för det
en och annan klassfest hanns med
och när jag tänker på dem
och alla andra stunder
med svenskaklassen
blir jag varm
snöänglar på granngårdar, grammatikångest i Hum-huset
irritation på brist på klarhet i språksociologifördjupningen
tjocka koftor och prickiga strumpbyxor
för mycket te
brända tungor
armkrok och skratt

Examensarbetet skrevs i kyligaste vintern
äntligen klart och sen musik
och bossaclaven, harmonilära, funktionsanalys, stämarrangering
och Samtalssinfonietta (!) lärdes in tillsammans med
de allra finaste personerna
jag fick ha dem i tre terminer
och det sägs att det tar lika lång tid att sluta sakna
och jag hoppas
att jag inte ska behöva
sakna
utan att vi ses
då och då
jammar, fikar, musiknördar och nostalgiskämtar

Förutom universitetstiden gav Umeå mig
fyra fantastiska år
tillsammans med Patrik
som jag bara önskar det allra bästa

Umeå gav mig också många, många timmar på
bästa platsen på Schmäck
mjukglass med benen dinglades vid älven
bästa, bästa sommarjobbet fem somrar i rad
och extrajobbet på fritidsgården med
roligaste ungdomarna
Otaliga timmar på IKSU
morgonspinning, fyspass med Mördarbarbro, tid på gymmet, afrodans, bodybalance
Och jag kommer alltid att minnas
exakt hur det blåser när man korsar
Skolgatan-Häradshövdingegatan
exakt hur god maten på Socialize är
exakt hur nötta bokpärmarna är
på mina favoritböcker på Bokcafé Pilgatan
exakt hur många steg det är från Kii till Indiska
och exakt hur ont i händerna man får
när påsarna med nya klänningar tynger i handen

Umeå har så mycket att visa
och jag har velat se
Norrbyskär, Bettnesand, Västervik,
Tavelsjö, Kåddis, Brännland, Täfteå
Skärgårdsdoft, Västerbottensgårdar,
studenter på cyklar
alltid något som är i görningen
alltid nått att göra
alltid på väg
alltid lite före
än
det som kommer sen

Jag kommer att sakna
att gå till trötta mannen
på Akademibokhandeln
för att köpa nya block
varken
linjerat
eller rutat
nya pennor
och nya mappar
Trötta mannen, visst ser du
till att
ta hand om dig?

Umeå gav mig så många
gathörn att komma ihåg
hörn där saker
sas
hörn där kramar
gavs
hörn där minnen spelas upp
så fort jag passerar

Umeå är vin på somriga balkonger
för mycket och för dyr kurslitteratur
Umeå är om- och ut- och tillbyggnationer
jag hatar men som kanske behövs
Umeå är diskussioner, åsikter, välvilja
rosbuskar, gatnamn och en stad där
jag känner
så många
jag tycker om

Jag vet att jag är expert
på att romantisera
men det är så mycket
mer livfullt
om man tar i lite mer
vad det än handlar om

Älven. Hur den ligger spegelblank och islossad
hur gnistersnö smälter på näsan efter strandpromenaden
tillsammans med någon som Umeå gav mig
någon som betyder
mer än vad jag ens vill erkänna för
mig själv

Om det inte hade varit för Umeå
hade kanske inte jag och Johannes träffats
och det vill jag inte tänka på
för vi har det ju bra, Umeå
så ta oss inte ifrån varandra
inte för att vi skulle tillåta det
och jag kommer
heller inte
att tillåta att Umeås björkars sus
försvinner
ur mitt medvetande.

Pratade just i telefon med Idamari och vi diskuterade klänningspaniken vi båda känner inför Anna och Roberts bröllop.

Idamari - Jag har funderat lite på en maxiklänning.. kanske en svart, men då blir man så HIMLA svart liksom.
Jag - Ja, lite som Mårran ba dadamdadam!
Idamari - Ja! Och så på kvällen, om det blir kallt, då kanske jag måste dra på mig en kofta och då blir det ju ännu mer Mårran över det hela!

Åh. Vad ska vi ta oss till? Kan ingen bara skänka mig den perfekta klänningen med matchande skor samt frisyrtips?

Just nu har jag tusen jobbprojekt på gång. Det är sporthallsinvigning, vårsoaré, öppen scen, nationaldagsfirande, skolavslutningar, elever som ska sjunga och spela, betygsättningar och så jag där mitt i allt som ska ro ihop allting.

Min kusin Angelica jobbar som kriminaltekniker i Umeå. Med anledning av herculesolyckan i Kiruna var hon med i Västerbottensnytt. Reportern frågade henne om det är vanligt att man tar med sig jobbet hem. Hon svarade så klokt på sin genuina Umeådialekt:

Idag fyller jag 25 år. Jag ska skriva mer om det imorgon. Nu vill jag dock visa er en annan sak, på temat födelsedag. Som ni vet är jag en språknörd av rang och det finns en sak som särskilt stimulerar mitt litterära sinne: människor som hanterar det skrivna språket på ett ytterst varsamt - men ack så djärva - sätt. Johannes är en av dem. Faktum är att hans förmåga att skapa meningar var det som till en början attraherade mig. Nu älskar jag honom av tusen andra anledningar såklart, men så enkelt (och svårt) är det i alla fall att få mig på fall!
Bara en sån sak att han gör tre PS. Kärlek till honom för det. Jag älskar PS. Man kan liksom inte sluta skriva och har mer att säga.

GRATTIS!

För 2 år sedan firade vi dig genom den legendariska Carramellen-festen (där allas vår Ellen Skoogh även firades, festen i ära) - då gav jag dig en låt med en bra andemening men ett mindre bra utförande och en brevskata med desto bättre utförande.

Året efter det styrde vi Golfen mot Dalasjö med Silver i bagaget för att få fira dig hemmavid där du fick träningskläder och en massa pussar (av både mig och Silver) - för att inte nämna den underbara påskhelgen, men den kan jag inte ta åt mig äran för.

I år får vi fira på separata orter. Jag sitter här med partyhatten och raketerna, redo att väcka grannarna inom några minuter - du sover sött i det fina röda huset. Lite melankoli finns det allt i situationen. Men vad spelar det för roll när man lyckas bli mer kär för varje gång vi talas vid och ser varandra, trots att vi sitter flera mil från varandra. Älskar dig otroligt mycket finaste Carolina - min fina mö från Dalasjö!

Ps. Det smakfulla rimmet där är inte din födelsedagspresent, men du kan se det som en bonus om du vill! Ds.

Ps nr 2. Din riktiga present får du till helgen. Ds.

Ps numero 3. Jag kommer försöka skriva ett grattis-sms till dig, men som du vet är skärmen sämst och mobilen är från gymnasiet så jag tar inte ansvar för de eventuellt väldigt vulgära orden som jag inte kommer kunna se mig skriva. Ds.

Puss!

Untitled from Carolina Lidström on Vimeo.

Ikväll har jag sällskapat med Emily som för tillfälligt är gräsänka då Jocke och Nikki är i Umeå. Vi har pratat i 180 om hästar, nostalgi, fulhet, smarthet, bröst, ologiskt tänkande människor och om vikten av att kunna göra en handbromsvändning om man stöter på Mårror som blockerar vägbanan. En fin samtalscocktail.

Nu ska jag sova och hoppas att morgondagen går fort för på söndag väntar ett äventyr i Piteå!

Pratade nyss med Johannes och berättade att strömmen varit borta två timmar ikväll. Till saken hör att strömmen går lite då och då i denna by, särskilt vid blåst och minusgrader vilket vädret erbjuder allt som oftast.

- Ja, hur ska det egentligen gå när jag flyttar dit? Jag måste ju ha en konstant strömtillförsel till min studiodator. INGET INSPELAT MATERIAL FÅR GÅ FÖRLORAT! Hm. Måste kanske skaffa en privat strömgenerator som jag får sitta och veva igång..

Ni som har sett Mumin kan tänka att musik och teknik för Johannes är vad botanik är för Hemulen. Livsnödvändigt.

Idag hade jag en 74839274 km lång To do-list när jag kom till jobbet - utöver alla lektioner. Nu sitter jag här, två musiklektioner, två sånglektioner, ett föräldrasamtal, ett elevens val med musikaljobb och en lektion i språkhistoria senare och allt är förberett inför morgondagen i Saxnäs. Jag har bara två punkter kvar på listan, punkter som kan vänta till nästa vecka. Känslan. Nu ska jag ta tag i mina mail. Jag känner verkligen att jag jobbar mina 108 %.

I dagarna har jag blivit kontaktad angående två uppdrag.

Det första uppdraget rör sig om en av suppleantrollerna i Dalasjö IK. Motiveringen: "Du är ju som en idéspruta, och kämpar på att få igenom det du vill"

Det andra uppdraget rör sig om Vilhelminas kulturvecka där jag under en berättarafton (även kallad ljugarkväll) tillsammans med några andra berättare ska improvisera fram en historia på ett tema som slumpvis väljs ut.
Motiveringen: Du är ju van att hålla låda och så är du ju barnbarn till Bo som var en erkänd berättare!

Hur ska jag tolka detta? Jag är en person som slåss för mina idéer och gillar att hålla låda. Det låter liksom så.. brutalt. Att jag bara kör över folk för att göra min röst hörd. Det vill jag inte tro. Men att jag är Bo´s barnbarn vet jag. Jag kan berätta för hans skull.

Alcest – Les Voyages De L'Âme

Jag har solat uppe på en fjälltopp, spelat Mumin-Memory, gått promenader med kloka människor, sprungit på upptinad grusväg, sett räven smyga runt huset, ätit himmelriket av matvärlden, umgåtts med lillebror och storebror, spelat Monopol i många timmar, spelat piano, kommit på en massa idéer, vattnat mina frön, pratat i telefon med vänner, haft finbesök från Skellefteå, haft en kamera, en bok och en hel kropp som luktat ved, eldrök, skoteravgaser och ledighet, åkt skoter och hämtat tidningen, gått på skare, bjudit min nya granne Oskar på russin, kisat mot vårsolen, ätit bullar och läst tre böcker, badat badkar, rättat noveller och fått gåshud av meningsbyggnader (sån är jag), stått barfota på trasmattor och känt trivsel, pussats med Silver, fått det finaste påskkortet, sovit fyra nätter i rad med Johannes, lagat mat i lugn och ro, tittat på en utsikt som etsat sig fast i minnet, målat ett skåp och tänkt att den här veckan var mycket speciell.

Nu: ladda inför morgondagen och genomleva ångesten som kommer när jag läser ut en bok. Att läsa ut är som att göra slut, ni vet.


Satsfjället, april 2012.

Det här är det finaste kort jag fått.


Det är Johannes lillasyster Clara som gjort det.

Tycker att hon borde bli kortmakare eller vad det heter. Sitta och pilla och vara kreativ hela dagarna! När jag hälsar på hos Johannes familj är det några ställen i huset där det är pysselkaos. Clara har dragit ut alla lådor med knappar, papper, glitter, snören och band och pryttlar och man får inte gå där eller röra något för jag tror att Claras energi störs då. Hon sitter bara där, mitt på golvet i de mest knepiga sittställningarna, med en allvarlig min och klistrar fast små, små stjärnor på en bild målad i en nyans som matchar perfekt till bakgrunden på ett papper hon noggrant valt ut. Titta bara på detaljerna på kortet ovan.

Ute snöar det. Inne är det lite kallt, lite tyst och lite ensamt. Jag tröstar mig med böcker, yllefilten och att gästrummet nere äntligen går att trivas i.

Påsk 2012 from Carolina Lidström on Vimeo.

Vi har precis spelat Monopol och jag låg i ett extremt överläge en lång stund. Jag kunde höra segervisslorna vina kring mitt huvud och pulsen rusade i höjden. Kammade hem slant efter slant och växlade in 2000-lapparna till 10 000-sedlar. Segern var ett faktum. Och så hamnade jag på tre hotellgator på tre slag. Jag fick GE bort Norrmalmstorg till Ludvig och inteckna samtliga gator där jag hade mina hotellimperium. Fastighetskvinnan Lidström var ett minne blott..

.. Till Monopolet åker fram igen. Ludvig "dog" trots allt enbart fem minuter efter mig. Johannes vann. Say no more. Han kommer vara nog jobbig ändå. Pappa var också med trots att det faktumet ligger en aning i periferin.

Jag kom på att jag inte visat denna delen av köket! Vi har sprutlackerat köksluckorna i nyansen Soft Forest, målat kryddhyllan samt köpt fler beslag så att alla är likadana. Det som är kvar att göra är att byta ut den ljusblå väggplattan och byta ut bänkskivan längst in mot hörnet. Och så ska väl spisen bytas så småningom men än fungerar den och då får den vara kvar!


Så här såg det ut innan! Från en pastell till en annan.. När jag hade bott i huset i knappt en vecka slet jag ner kryddhylle-skåpet och målade det. Avskyr den där hemska färgen.


Uppe i taket hänger dimningsbara spotlights. Det bästa!


En gammal kaffekvarn och så sommarlukt på burk som jag gjort av te, ringblommor och blåklint.


Te, mitt livselixir.




Här är två bilder på farmor från olika tider i köket. Jag har placerat henne på spisfläkten så hon ser att allt går rätt till.

För att se mer köksbilder bläddrar ni bara i arkivet "Huset".

Nu ska jag gå in till mamma och pappas hus för mormor har kommit! Ikväll kommer Johannes också. Som en dröm! Det är skönt med påsklov men jag har lite panik för att jag inte kommit på något projekt att ta tag i. Måste komma på något tillräckligt stort. Inte bara något som tar en pyttestund att genomföra. Jag blir euforisk att genomföra något från tanke till färdig produkt. Måste tänka.

Midsommar, Norrbyskär 2011.

Idag fyller Olivia fyra år. Pratade just med henne i telefon.

- Carro! Det är jag som ska få den dära stora rosen som är rosa!

Alldeles riktigt. När man fyller år får man rosen. Saknar att inte träffa barnen lika ofta som när jag bodde i Umeå, men när vi ses kramas vi extra mycket!

Mars-temat var Balanser. Att rida är en konstform som fordrar stor balans, så väl mental som fysisk. Prova själva. Här är en av mina äldsta och bästa vänner Emily och hennes Eponia.

Kika på de andras bidrag:

Penélope
Anna
Nathalie
Evelina