Avtryck som stannar kvar.
Bloggarna Hanapee och UnderbaraClara skriver om lärare de minns här:
Att försöka följa ett recept som inte finns.
Att vara lärare är stimulerande. Varje dag möter jag ungdomar som har tusen olika tankar i huvudet och ibland delar de med sig och ibland sitter de tysta och tittar ut genom fönstret. Nu har jag jobbat som lärare i två läsår och precis varje dag lär jag mig något nytt. Att vara lärare är att aldrig vara färdigutbildad. Visst, rent teoretiskt har du din högskoleexamen men du måste hela tiden hålla dig a' jour och jobba erfarenhetspedagogiskt - den metod som enligt mig funkar bäst i jobbet med ungdomar. När jag gjorde VFU (verksamhetsförlagd utbildning) när jag läste vid universitetet skrev jag minituösa lektionsplaneringar. Det gör jag inte längre. Jag gör en momentplanering med stöd i kursplanen och med tydliga mål att eftersträva och sedan gör jag lektionerna tillsammans med eleverna. Ibland kan det stå 40 minuters teoretisk genomgång på momentplaneringen men om eleverna hellre vill diskutera andra saker som rör deras tankar just för dagen så som Instagram-målet eller Whitney Houstons död så gör vi det. Vi lär oss saker ändå. Sedan ska vi också komma fram till målet och slutprodukten, men inte till vilken stress och hets som helst. Min vision är att eleven ska vara medveten. Medveten om sina skyldigheter och rättigheter. Våga ifrågasätta och våga insupa detta lands oerhörda utbud av multimedial stimulans med en kritisk blick.
Som lärare har jag två uppdrag, kunskapsuppdraget och demokratiuppdraget. Det är min uppgift att inspirera dem till kunskapsinlärning och samtidigt fostra dem till demokratiska individer. Samtidigt är min högsta önskan att de passerar "mina år" som elever med en bra självkänsla och ett okej självförtroende. Jag vill se dem och lyssna till dem. Våga stanna upp i mitt och ge eleverna det extra - det jag själv minns från egna lärare jag tyckte om. De lärare som fanns DÄR. Som inte flackade med blicken och stressade igenom olika arbetsområden bara för att det stod i kursplanen.
Jag skriver det här inlägget för att jag fick en kommentar av Sandra som undrade om jag kunde ge tips på hur man är den perfekta läraren och jag är ledsen, men det finns inget färdigt recept. Man får improvisera sig fram - men jag ska ge Sandra och andra pedagogikintresserade några tips utifrån de två läsår jag varit yrkesverksam.
- För det första: ha ALLTID en plan B. Gärna en plan C också.
- Var snabb i tanken. Sacka aldrig efter. Att jobba med ungdomar är aldrig tråkigt, det händer saker hela tiden och för det krävs snabba beslut.
- Utvärdera alltid din undervisning och jobba mycket med elevinflytande men var tydlig att det är du som är ledare. En grupp utan tydlig ledare blir en orolig grupp.
- Våga visa dig mänsklig och att även du ibland gör fel eller missförstår - och var alltid öppen för en diskussion.
- Underskatta aldrig dina elever. Tro på att de ska prestera bra och våga lita på dem.
When words fail - music speaks
Första dagen med eleverna idag! Så kul att träffa alla igen - gamla som nya. Idag vid lunchtid knackade det på musiksalens dörr och in kommer några av mina gamla svenskaelever och så blev det en stund av uppdatering om vad som hänt, hur det kändes första dagen på gymnasiet och några av dem kom in med tårar i ögonen och sa att de ville att jag skulle byta jobb och komma och jobba på gymnasiet istället eftersom jag ju är utbildad gymnasielärare. Åh. Haha, fina fina. Saknar dem redan, men det känns fint att de kommer och hälsar på. Jag vet att det kommer gå hur bra som helst för dem.
Ovan får ni ett musiktips så här på måndagen och allt. Nu gör vi den här hösten.
För det vidare - engagemanget.
Häromdagen fick jag höra något som gjorde mig så otroligt glad. En pappa till en av mina elever kom fram och skröt upp mig så jag kan leva på det för resten av min yrkesverksamma karriär. Han sa att det var tryggt att hans barn hade mig och min superkollega Hans som handledare och han sa att det var skillnad på bra lärarare och bra, engagerade lärare. Och just det där sista gjorde att jag ville hoppa så högt i luften av lycka! Jag lägger ner så mycket tid till att respektera och ge mina elever tid. Jag vill inte forcera något. Min teori är att en elev som blir lyssnad på lyssnar på mig tillbaka. Ångar man bara på, så ångar eleven efter och kanske förbi i något sidospår. På något vis måste vi samlas ihop och dra mot samma mål, och då får eleverna känna att de har lika stor del i hur det går - det är inte bara jag, som inte alltid är den ytterst ansvariga, som har del i slutresultatet.
Att få höra såna fina ord som jag fick höra gör att jag vill fortsätta med min undervisningsfilosofi. Jag blir så tacksam och glad över när elever, andra lärare och föräldrar kommer fram och säger sådana här saker. Då vet jag att jag är på rätt spår.
Fick en blomma av två av mina sångelever efter Musikskolans vårkonsert för några veckor sedan.
Mina favoritlärare och hur de påverkat mig del 3.
Jag minns hur det var att öppna den tunga porten, gå uppför den knarriga trappan, in i musikrummet och mötas av ett leende. Alltid ett välkomnande leende. Hon gav mig alltid lagom krävande övningar och låtar, alltid precis så där på gränsen att jag fick känna mig bra, men samtidigt utmanas till att hela tiden bli bättre. Den förmågan beundrar jag henne verkligen för. Hon lyssnade alltid på vad jag hade att säga och inledde varje lektion med att prata en stund innan vi började sjunga. När vi åkte på kör-resa till Norge kräktes jag i 20 mil och då satt hon bredvid mig hela vägen och pratade lugnt till mig. Jag beundrar henne för det lugna sättet, att alltid ha allt under kontroll. Jag kände mig alltid lugn i hennes närvaro. Hon hade en förmåga att tala så att man lyssnade, och mitt i allt detta hade hon nära till skrattet och jag tycker det är viktigt när man arbetar med ungdomar.
Min sångpedagog Kerstin Eriksson som undervisade mig i sång under gymnasiet är en lärare jag kommer beundra hela livet. Hon lärde mig mycket om sång och hon var, och är, en lärare jag ser upp till.
Kan inte ni som läser detta också skriva om lärare som påverkat er positivt och om lärare som betytt något särskilt för er? Det skulle vara så kul att läsa! Skolverket för en kampanj just nu, www.fordetvidare.se, som ska locka fler att söka sig till läraryrket. In och kika där också!
Mina favoritlärare och hur de påverkat mig del 2.
Jag har alltid älskat idrott. Alltid älskat att kämpa, svettas och ro hem något. Idrott var ett av mina bästa ämnen under skoltiden. När jag fick ett VG i betyg i år 8 blev jag besviken. Jag pratade med min idrottslärare Barbro och hon sa:
Vet du Carolina? För ett MVG måste man kämpa varje lektion, ge allt och verkligen visa vad man kan och vad man går för. Man måste förtjäna ett MVG. Du kommer att få det om du visar att du förtjänar det. Jag vet att du kan.
När jag öppnade kuvertet med betygen i nian hade jag fått mitt MVG i idrott. För att jag visste exakt hur jag skulle nå dit, för att Barbro sagt vad som krävdes och för att hon trodde på min förmåga. Det beundrar jag henne för. Hon var tydlig, hon ville ha action, hon fick det och jag fick jag utdelning. Precis så vill jag jobba med mina elever. Inför varje betygssättning har jag ett betygssamtal med eleverna där jag frågar vad de vill ha för betyg och i de allra flesta fall stämmer det överens med vilket betyg de får. Men de måste visa vad de kan och visa att de vill. När målen är tydliga är arbetet dit enklare att upprätthålla och motivera sig till.
Mina favoritlärare och hur de påverkat mig del 1.
Jag var 17 år. Solen nådde knappt in i de tårtformade klassrummen i Lyckseles gymnasieskola Tannbergsskolan där jag gick den musikestiska linjen. Vi hade svenska. Mitt favoritämne. Idag skulle vi få tillbaka våra filmrecensioner av klassikern "Populärmusik från Vittula". In kommer han - Urban Wirenblad, vår svensklärare med manchesterkavaj och bruna, kloka ögon. På brett klingande dalmål säger han:
- Idag ska vi göra två saker. Först ska jag läsa upp en text som någon här i klassen skrivit och sedan ska vi börja med nästa moment.
Och så börjar han läsa. Solstrålarna når hans lockiga hår och glasögonen har halkat ned på näsan. Plötsligt känner jag igen orden: det är ju min text han läser! Min filmrecension där jag använt mig av termer så som "smygrunkande" och "störfylla" - när jag skrev den tänkte jag att orden kanske var lite väl vulgära för en skoluppgift i svenska men tog emellertid mitt förnuft till fånga och valde att bejaka den konstnärliga friheten. Urban fortsätter att läsa och tar oss igenom smällkalla vinternätter med bilar som ej startar, förtroliga far och son-samtal i bastun och den evinnerliga känslan av att spatsera mellan gränslandet ung och vuxen allt medan det norrbottniska, påtagliga vemodet ligger som en tungt täcke över allt som är. När han är klar för han upp glasögonen en bit på näsan, blinkar åt mig - knappt märkbart - och förkunnar för mig och klassen att texten han nyss läst var den bästa på länge bland elever han undervisat.
Sedan nämnde det han aldrig mer. Det han nyss gjort talade sitt tydliga språk. Det behövdes inga superlativ. Där och då förstod jag att jag och svenska är en bra kombination och därför vill jag nu föra över min passion till ungdomar. Tack för det, bäste Urban.
För det vidare
Vet ni? Nu ska jag berätta om ett roligt projekt. Det finns en bloggare som heter Hanna Persson och hon bloggar på sin egna portal HÄR. Hanna arbetar på reklambyrån Le Bureau och med deras kampanj tillsammans med Skolverket; För det vidare. Hon skriver:
Jag kommer att fungera som redaktör sidan fördetvidare.se (som kommer att förnyas snart) och arbeta aktivt för att få ut kampanjen i hela vida cyber world. Kampanjen handlar helt enkelt om att få människor att öppna ögonen för läraryrket och hur viktigt detta är. Känns fantastiskt att få kombinera mediekunskaper med ett samhällsengagemang.
Förra veckan efterlyste hon bloggande lärare/lärarstudenter och jag bloggar ju då och då om mitt fina, fina jobb! Jag skickade henne ett mail och efter att ha läst bloggkategorin "Jobb" tycker hon att jag ska blogga om detta. Hon gav mig förslag på olika rubriker så under veckan kommer första inlägget! Jag kommer så klart att blogga som vanligt också men detta kommer att bli ännu en kategori. I följande klipp får vi se ett exempel på en filmkampanj som Skolverket kört en tid där kända personer söker upp lärare som inspirerat dem. Om jag får inspirera åtminstone någon elev jag har kommer jag bli så glad!
Ansökan klar!
Kom på jobbet i ottan för att skicka in ansökan till Kulturrådet. Nu är det klart! Fick hjälp av min chef att fylla i den byråkratiska biten. Har tur som har chefer som tror på mina idéer! Åh, jag hoppas verkligen att jag får pengarna så jag kan styra upp det här projektet.