Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Att försöka följa ett recept som inte finns.

2013-08-27 21:26:00 i Allmänt

 Att vara lärare är stimulerande. Varje dag möter jag ungdomar som har tusen olika tankar i huvudet och ibland delar de med sig och ibland sitter de tysta och tittar ut genom fönstret. Nu har jag jobbat som lärare i två läsår och precis varje dag lär jag mig något nytt. Att vara lärare är att aldrig vara färdigutbildad. Visst, rent teoretiskt har du din högskoleexamen men du måste hela tiden hålla dig a' jour och jobba erfarenhetspedagogiskt - den metod som enligt mig funkar bäst i jobbet med ungdomar. När jag gjorde VFU (verksamhetsförlagd utbildning) när jag läste vid universitetet skrev jag minituösa lektionsplaneringar. Det gör jag inte längre. Jag gör en momentplanering med stöd i kursplanen och med tydliga mål att eftersträva och sedan gör jag lektionerna tillsammans med eleverna. Ibland kan det stå 40 minuters teoretisk genomgång på momentplaneringen men om eleverna hellre vill diskutera andra saker som rör deras tankar just för dagen så som Instagram-målet eller Whitney Houstons död så gör vi det. Vi lär oss saker ändå. Sedan ska vi också komma fram till målet och slutprodukten, men inte till vilken stress och hets som helst. Min vision är att eleven ska vara medveten. Medveten om sina skyldigheter och rättigheter. Våga ifrågasätta och våga insupa detta lands oerhörda utbud av multimedial stimulans med en kritisk blick.
Som lärare har jag två uppdrag, kunskapsuppdraget och demokratiuppdraget. Det är min uppgift att inspirera dem till kunskapsinlärning och samtidigt fostra dem till demokratiska individer. Samtidigt är min högsta önskan att de passerar "mina år" som elever med en bra självkänsla och ett okej självförtroende. Jag vill se dem och lyssna till dem. Våga stanna upp i mitt och ge eleverna det extra - det jag själv minns från egna lärare jag tyckte om. De lärare som fanns DÄR. Som inte flackade med blicken och stressade igenom olika arbetsområden bara för att det stod i kursplanen.
Jag skriver det här inlägget för att jag fick en kommentar av Sandra som undrade om jag kunde ge tips på hur man är den perfekta läraren och jag är ledsen, men det finns inget färdigt recept. Man får improvisera sig fram - men jag ska ge Sandra och andra pedagogikintresserade några tips utifrån de två läsår jag varit yrkesverksam.
- För det första: ha ALLTID en plan B. Gärna en plan C också.
- Var snabb i tanken. Sacka aldrig efter. Att jobba med ungdomar är aldrig tråkigt, det händer saker hela tiden och för det krävs snabba beslut.
- Utvärdera alltid din undervisning och jobba mycket med elevinflytande men var tydlig att det är du som är ledare. En grupp utan tydlig ledare blir en orolig grupp.
- Våga visa dig mänsklig och att även du ibland gör fel eller missförstår - och var alltid öppen för en diskussion.
- Underskatta aldrig dina elever. Tro på att de ska prestera bra och våga lita på dem.
 
 
 

Kommentarer

Många kloka ord, som jag kommer att ta fram med jämna mellanrum. Tack!

Skriv en kommentar