När jag var i de tidiga tonåren brukade jag, efter middagen, gå och hälsa på farmor Betty som bodde på samma gård som min familj. Hon hade VK och vi Folkbladet. Jag tyckte VK alltid hade bättre kultursidor, ofta var det reportage från någon intressant konsert som hade ägt rum i Umeå helgen innan. Gunnar Balgård hade ibland recenserat någon intressant bok som var nyutkommen.

Jag brukade halka över i ett par vita träskor så där vid 18-tiden.

"Vill du ha kaffe?" frågar farmor och måttar i samma veva upp ett par ordentliga Gevaliamått och sätter pannan på vedspisen.

- Hall du på samn? viskar farmor. "Nee" svarar jag, "jag bara vilar ögonen!"

När jag sen vaknar och går hem till oss tackar jag farmor Betty för omtanken. "Ja", säger hon, "så du int skull bli förskylld!"

Jag minns med glädje tillbaka på dessa fina plustjänster i samband med VK-läsningen. Och - jag behövde inte logga in! 

--

I två dagar har jag och 80 andra musiklärare från Västerbotten och delar av Norge repat inför Crescendo 2014. Under kulturhuvudstadsåret 2014 kommer en jätteorkester med musiklärare och musikskoleelever bjuda på både nyskriven och traditionell musik för orkester och kör. När jag gick gymnasiet var jag med i detta projekt när det anordnades för första gångem 2005 och nu ska jag alltså lära mina elever låtarna - det kommer att bli spännande!

Konserterna kommer att äga rum på Nolia i Umeå under Kristihimmelfärds-helgen till våren och jag återkommer mer om detta. Jonas Knutsson, en av Sveriges i särklass bästa saxofonister, och hans kvartett är själva navet i orkestern och har man ej hört Jonas spela så är det nu det första ni ska göra efter att ha läst detta. Se det som en order.

Hela den här hösten har varit död ur träningssynpunkt. Det hela började med att jag, mitt smarthuvud, sprang Tjejmilen med en hosta som inte var av denna värld för att därefter drabbas av en segdragen förkylning som utmynnade i bihåleinflammation. Med en röst som aldrig höll, en kropp som knappt orkade något och ett tålamod som höll på att ge upp genomled jag sju veckor av denna plåga. Under dessa sju veckor har jag alltså inte tränat något vilket gör att jag i dagsläget känner mig som världens mest otränade person. För mig som är van vid x antal träningspass per vecka beroende på tid och säsong har det varit jobbigt att inte kunna få träna som jag brukar. Mina träningsstunder är en källa till avreaktion på saker som gör mig upprörd, en stund för att komma på lösningar på diverse problem och en tid då jag får gå in i mig själv och kreera fritt i huvudet. Den stunden har alltså inte funnits under sju veckor. Men nu är den tillbaka.

Jag slutade med penicillinkuren i tisdags förra veckan och vilade en vecka extra för säkerhetsskull. Planen är nu att trappa upp träningsdosen i lagom takt. Känns så surt att börja om då jag var i en bra löparform innan jag blev sjuk, men är huvudet dumt får kroppen lida. En sak är säker: jag kommer ALDRIG mer att springa och särskilt inte tävla när jag har en infektion i kroppen. Planen är att vara i en okej form inför skidsäsongen och sen ska jag ta alla mördarbackar med storm... hehe. Vi ser väl hur det går. Uppdatering följer!

Ps: Vi har fått en jättefin träningscykel av Christoffers pappa Sten-Åke. Jag invigde den med ett kort cykelpass till Nyhetsmorgon i morse. Den kommer att bli ett perfekt komplement till skidåkningen då termometern visar kallare än - 16 grader (vilket den ju gör då och då här uppe i norr).

Jag säger ju att hästar är speciella djur. Mvh/ för evigt hästälskare.

Evelina har länkat till en intressant text på sin blogg om hur det är att vara lärare och hur många insikter man kan möta den första tiden i yrket. Här är länken, läsvärt och tänkvärt.

Det har varit en fullspäckad dag på jobbet idag. I förmiddags sjöng och spelade jag på Nallekalaset som Folkbiblioteket anordnar för barn mellan 0-6 år och deras nallar. Det var verkligen en upplevelse! Tänk er 160 barn som diggar och dansar loss till låtar som "Nallesamba" och "Nalle rock n roll". Lätt bland mina roligaste gig!

För några veckor sedan ringde min gamla mentor från Tannbergsskolans estetprogram och frågade om de fick komma till Vilhelmina för en PR-show med musikeleverna. Idag var dagen då de stod på scenen och framförde ett set låtar och jag tror nog att flera av mina elever blev inspirerade och lockade att söka sig till estet och ägna sig åt musik i tre år.

 

Vad har du på dig?

Svarta, tajta jeans, en senapsgul t-shirt och en plommonlila stickad kofta - känner mig höstig.

Hur mår du?

Jag är trött efter en 12 timmars arbetsdag (lång dag på jobbet och informationskväll inför gymnasiet för mina elever följt av föräldramöte).

Vad önskar du just nu?

Att farfar skulle fått träffa Christoffer. De hade hängt ihop som det ultimata radarparet. Det finns så mycket hos Christoffer som påminner mig om min saknade farfar.

Vad ska du göra imorgon?

Repa med Hans och Sam inför Öppen Scen nästa vecka, ha några sånglektioner och en svenskalektion i språkriktighet och sedan tar jag helg minsann! Vi ska ha familjehelg i Umeå! Längtar så himla mycket efter mina bröder.

Vad skrattade du senast åt?
Mitt misslyckade försök till att sjunga och visa alt-stämman i "Svalkar vinden" under dagens körrep. Jag har arrat den för a capella-sång och att sjunga den med förkyld, trött röst klockan kvart i fem en torsdageftermiddag var inte lyckat just denna dag.

Vad grät du senast åt?
Fick tårar i ögonen igår åt Christoffers fina lapp (han är lapp-mästaren) och innan dess grät jag nog för att jag var svag, ynklig och sjuk för några veckor sedan.

Senaste köp?
Bensin för 890 kr till min kära bil.

Vem sov du senast med?
Christoffer.

Senast sedda film?
Haha, minns inte! Jag läser hellre böcker, men jag ser på film också.. men ja. Det står helt still.

Vem var den senaste som ringde dig?
Min jobbarkompis Hans.

Senast 3 inkomna sms?
"Extremt nice, kom ba hit!"

"Har inhandlat lite vin inför helgen. bl.a. Chablis. Mysfaktor på Östermalmsgatan!"

"Haha. Okej! Jag slutar strax efter ett, så kan åka när som helst efter det. Du kanske kan be honom ringa mig när han är på g?"

Vad stod det i ditt senaste skickade sms?
"Underbart! Längtar!"

Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Jag har stängt ned den funktionen för nu för tiden blir jag blir bara stressad av att sitta och prata via en dator.

Vart vill du åka just nu?
Till en varm och solig plats hade ju suttit fint. Känner för att bli ordentligt uppvärmd för att orka med vintern.

Nästa planerade resa?
Inrikes: Umeå i morgon. Utrikes: till en varm och solig plats nästa år om C går med på det (läs: om jag får honom att lägga sina semesterdagar på annat än skällande hundar, mil i skogen och älgar i backen, hehe).

Dagens bästa.
Spontanbesöket jag fick i kväll av min vän Evelina och hennes mamma! Blev så glad! Tack fina ni.

 

Känner mig som en extremt kärleksfull person idag och vill sprida denna kärlek vidare och då jag varken kan pussa på Christoffer eller Jax som är och jagar vill jag med dessa bilder ge er värme, skratt och kärlek! Inget är som hundvalpar. Min mammas farmor Gerda brukade säga att människor som inte blir berörda av hundvalpar är människor med ett trist hjärta. Så det så! Så därför: var så goda, här har ni hundvalpskärlek!

 

Min gamla pluggkompis Jocke skriver nu sitt examensarbete ur ett generationsperspektiv om digitala verktyg i musikundervisningen och i gårkväll intervjuade han mig via Skype. Förut, när båda pluggade, bodde vi i Umeå och nu bor han i Örebro och jag i Dalasjö, Vilhelmina. Ibland kan jag verkligen sakna att ingå i en klass och ha tentafester, tentaångest, dela på en tia och köpa varsin kopp te, filura på knepiga examinationsuppgifter och bara dra ihop alla bord till ett långbord vid lunch. Mitt studentliv var roligt och jag nyttjade det till max, inklusive allt, ni vet. Det är därför jag tror att jag kände mig väldigt klar med Umeå och universitetet efter fem år.

Ibland, när jag läser facktidningar, eller känner mig sugen på ny kunskap är jag så nära till att anmäla mig på olika kurser för vidareutbildning och jag kommer att göra det så småningom. Just nu är jag bara så lycklig när jag tänker på mina handledningselever som utvecklats till så fina individer. Idag avslutade jag mitt sista utvecklingssamtal för den här terminen och vi blickade fram mot gymnasiet. Det är häftigt att vara med under några av de viktigaste åren i deras liv. Kanske, kanske tänker de på mig någon gång i framtiden. Jag kommer att tänka på dem. På hur mycket de lärt mig. Faktum är att de lärt mig minst lika mycket som jag lärde mig under hela studentlivet.

En mycket skön helg går nu mot sitt slut. I fredags grillade vi hamburgare med mamma och pappa och i lördags började vi (eller jag, Christoffer vaknade väl vid 06.00 som vanligt) dagen med en sovmorgon. Sedan besökte vi höstmarknaden i Vilhelmina följt av ett fikabesök på Stenmans följt av ännu ett fikabesök hos Christoffers kusin Camilla. När vi ändå var i besökartagen hälsade vi på Anders och Evalena i Dalasjö för att kika på valpen. När vi kom hem gick vi en promenad med hundarna och sedan styrde vi finmiddag för att fira Jax (och Christoffers) framgångar i skogen. Älskar att tillsammans stå och dona på länge med maten utan någon stress! Vi åt en sen middag och jag lyckades äntligen med både rödvinssås och chokladfondant, mina annars två stora matmissöden sedan tidigare. Såsen blir antingen för klen i smak eller i konsistens och fondanten för rinnig eller knastertorr och smaklös. MEN ICKE IGÅR! Knepet: noll stress och flow (och kanske lite erfarenhet får jag hoppas).

Idag har jag och Imra tävlat igen och det går framåt. 20 poäng mer än förra gången och kommentaren "lovande" i protokollet. Imra är nu 1 år och 7 månader och vi har lång väg kvar till ett 1:a pris i lydnadsklass 1 men vi kämpar på och nöter och både jag och Imra tycker att det är roligt!

I eftermiddags skruvade vi äntligen fast de lösa brädorna i mitt hemmabygge till bokhylla och så kom Christoffers vän Adrian på besök. Helgen avslutades med en söndagspromenad med Sabina och därefter Monica Z på bio - se den. Se den för fantastisk och tidlös musik, se den för briljant skådespel av Edda Magnasson, se den för ett fascinerande livsöde, se den för att aldrig sluta drömma om det du egentligen vill göra. Se den bara.

I torsdags gick Christoffer och Jax det första jaktprovet för dem båda. Jaktprov kan inte vara hälsosamt då Christoffer varken sovit eller ätit bra dygnen innan provet. Nervositeten låg som en tung filt över honom. När väl torsdagen kom var även jag nervös. Tur att torsdagar är en av mina mest hektiska jobbdagar så jag hann inte sitta och trycka vid mobilen och vänta in resultatet. Vid 12-tiden skickade Christoffer ett sms. Det hade gått jättebra och Jax presterade ett preliminärt 1:a pris vid löshundsprov. Det innebär att föraren släpper hunden och hunden ska göra sökrundor för att hitta älg och sedan ställa älgen genom att markera med ett tätt skall. Vid ett löshundsprov bedöms 13 olika moment så som sök, skall, vilja att följa efter flyende älg, lydnad och samarbete med föraren. Ett preliminärt 1:a pris innebär ett resultat som aktuell domare ska föreslå vid ett sammanträde med övriga domarkollegor och jaktprovsledare. Efter det fastslås valör och poäng på provet.

En av Christoffers absolut finaste egenskaper är att han är så omtänksam. Han är borta till i morgon och när jag kom hem efter jobbet låg det en lapp på köksbordet och bredvid lappen min favoritchoklad. Det är sådana saker som gör att en lång dag känns lättare och mer genomkomlig.