Sedan sist har jag åkt mer skidor, påbörjat mina utvecklingssamtal och har avverkat tre av nio. Jag har haft klassdag med min handledningsklass och vi gjorde militärövningar, lekte lekar, spelade snörugby (mitt förslag så klart!), åt lunch, såg på film och åt tårtan de fick för vinsten i lusseliret. Jag har fått en mössa och en keps i present och jag har sett en film vars urspung i bokform var en miljon gånger bättre och jag blir allt mer säker på att böcker är det absolut bästa och appropå filmer: mina svenskaelever ska tillsammans med de andra 9:orna bygga snöskulpturer på temat "Glädje" inför WWW-veckan nästa vecka och några inspirerades av filmen "Into the wild" som vi såg i 8:an. "Happiness is only real when shared". Jag har somnat glad och vaknat glad. Jag har druckit en rågod smoothie, känt att snart är det vårvinter och sett snön droppa från taken, jag har planerat ett arbetsområde i reklamanalys, jag har varit i nuet men ändå längtat till framtida saker, jag har legat under min bästa, största yllefilt, jag har tränat vilda valpen, jag har haft sånglektioner med mina sångelever (alltså åh, vad jag tycker om dem!), jag har skottat snö och svetten har runnit på min rygg, jag har suttit och jobbat med saker och kommit på att tankarna varit någon annanstans och skrattat och känt att jag ska nog dricka en kopp te till.

 

Ungefär de tre senaste dagarna i komprimerad form.

Jag är som ett barn. Ska alltid undersöka, känna efter och liksom chansa mig fram lite. Så även under kvällens skidpass:

 

1. Jag åker längs spåret och ser en snötäckt tallgren hänga ut över banan. Kan inte låta bli att stöta till den med staven bara för att se snön falla ner. Vad händer? Snön rasar ner i min nacke.

 

2. Jag åker i, i lågstadiemått mätt, "Mördarbacken" och tänker: Nu ska jag testa min balans! Varpå jag lyfter ena benet och faller.

 

3. Jag åker förbi Mullekojan där vi var när jag gick på förskolehemmet "Tallkotten". Fick nostalgiska minnen och blev extremt sugen på russin som vi alltid fick av fröknarna när vi var där och hälsa på Mulle. Äter därför russin i detta nu samtidigt som jag värmer min kalla nacke.

 

 

Nu är jag frisk från min förkylning och kan äntligen fortsätta träna i någon ordning. I måndags var jag så peppad på att åka ut med skidorna efter jobbet men då stod temperaturmätaren på minus 25 grader. Inte lockande. Som tur är finns det ett gym här i Dalasjö där jag och lillebror får träna gratis! Så himla bra! Med lite fantasti kan man skapa riktigt bra pass där så det blev styrketräning istället för skidåkning i måndagskväll. Idag var det en mer human temperatur och eftersom jag slutar redan 13.30 på onsdagar så passade jag på att åka i ljuset. Äntligen säger jag bara!

 

Min termometer skyltar med 29 friska minusgrader! Jag måste göra det jag länge funderat på: sätta in en kamin i vardagsrummet! Blir helt exalterad när jag tänker på att ligga i soffan och höra elden spraka och framförallt av tanken på att bli varm i kroppen. Just nu fryser jag. Badkaret nästa!

 

För 10 år sedan var jag lika gammal som mina nioendeklassare. "Soon to be 16". Det hände då och då att jag var förvirrad, ledsen, konfunderad, arg, besviken och ni vet. De där mindre lyckliga känslorna. Alla har gått igenom det - tonårstiden. Det är en period som känns. Idag startade jag en lektion och innan alla kommit såg jag att en elev var ledsen. Jag frågade henne vad det var och hon började gråta. Vi gick ut och hon berättade. Att se sextonåringar gråta är som att kastas tillbaka till den tiden - att inte veta, inte veta hur man ska handla, att invänta - det är plågeri. Då sa jag till henne, något som jag tycker att man ofta ska påminna sig om: man är alltid värld det bästa. Man ska aldrig finna sig i något "bara för att". Att stå där, vara 10 år äldre, krama henne och torka hennes mascarakladdiga kinder kändes så bra för man vet precis hur det känns. Det är livet. Och livet känns.

 

Skillnaden mellan att vara 16 och snart 26 är att jag nu vet exakt vad jag vill ha och hur jag vill ha det. Det är en magisk känsla. Självklart kan även jag vingla in i förvirrelse men laternan lyser starkt ute på havet. Jag har en riktning. Jag har ett lugn nu som jag inte hade när jag var 16. Jag sa till min elev att en dag, en dag kommer hon mest troligt att känna samma sak. Känna att vissa saker ska man bara lägga ner, andra saker är värda att kämpa för och att man alltid ska lyssna till sig själv, för vem vet bättre?

 

 

 

 

 

Saker som gjort mig glad idag:

 

- Fick fyra fina rödingar av mina elever i Saxnäs som lägger ut isnät nu under vintern. Mycket fin "löneförmån" må jag säga!

- Elever som ler när de spelar. Spelglädje kan ju vara det bästa som finns!

- Komma hem till två låtar i Spotify:s inbox. Jag och en av mina elever har väldigt lik musiksmak och vi tipsar varandra.

- Ett meddelande med en låtlänk som jag skrattade åt, högst internt och väldigt kul.

- Vinterns magiska sken över fjälltopparna.

- Vetskapen om att vårvintern nalkas. Alltså åh. Blir helt till mig när jag tänker på det. Allt det bästa ligger framför oss.

 

Det känns till och med kul att spackla ikväll. Det ni!

 

Jag tycker om kontraster och därför har denna söndag fallit mig i smaken. Mellan klockan 16.00 och 18.15 var jag på lydnadskurs med Imra och därefter var jag på musikskolan till 20.30 för jazzrep inför spelning på Öppet hus den 2:a mars. Hund och musik på samma dag = himmelriket.

 

Lydnadskursen är en kurs på sex tillfällen där det sista tillfället är en träningstävling. Lydnadsklass 1 består av 9 moment så som platsläggande, linförighet, apportering med mera. Det känns som en lämplig utmaning för vilda valpen (och mig). Jazzrepet drog igång idag och vi ska repa söndagarna framöver vilket känns riktigt kul! Just idag var ju min röst inte i sin bästa form på grund av förkylningen, men det hade ju sin charm med tanke på att jazz är en rätt fri och konstnärlig genre.

 

Nu ska jag sova. I morgon åker jag upp till Saxnäs! Har inte träffat de eleverna sen julavslutningen den 12:e december! Har saknat dem så mycket!

I morse vaknade jag upp till en smällkall januarilördag och en röst som är totalt obefintlig.

Storebror ringde och sa: "men harkla till dig!"

Jag sa (eller försökte): "jag kan inte!"

 

Blev arg över detta. För kallt och ingen röst, klingar dåligt med dagens planer! Men så tittar jag ut och blir hänförd över hur vackert det är. Det är fascinerande att aldrig kunna se sig mätt på det här. Nu känns det bättre. Dessutom: ingefära - som jag alltid tjatar om - det är nog röstens bästa vän. Kanske kan jag prata lite idag i alla fall.

 

 

 

Idag har jag pratat, sjungit och skrattat oavbrutet. Det känns i min röst. Eller rättare sagt det märks på min i nuläget mer eller mindre obefintliga röst. Jag skrattar hest som en gammal häxa. Så går det när man har hosta, har varit tyst i tre dagar och idag har pratat i ett en hel dag. I morgon måste jag ha min röst tillbaka, då ska jag nämligen bjuda på ett gäng anekdoter om väl valda ting!

 

En av fördelarna med att ha en blogg är att man kan backa i arkivet. Det här skrev jag för precis ett år sedan, 9 januari 2012. Tycker att det är en fin liten onsdagshistoria!

 

Jag har inget att göra! Blev trött efter att ha spelat piano i tio minuter. Himla sjuka. Känner tristess. Jag är inte skapad för att ligga hemma på sofflocket. Nu vill jag hitta på något! Är i princip feberfri nu så planen för morgondagen är att jag ska åka till jobbet, hurra! Sysselsättning! Blir galen av det här hemma-varandet. Okej, jag har varit sjuk i två dagar, men det räcker för mig. Mardrömmen vore att få någon hemsk två veckors-influensa.

 

Snart är det helg. Då har jag två önskningar:

 

1: Soligt väder, 8 minus och utflykt till spännande ställe. Gärna en god apelsin också.

2: Ett mirakel sker i hallen: väggarna spacklar sig av sig själva.

 

Så. Då ordnar vi det. Nu ska jag bada bort den här sjukan!

Nu när jag ligger hemma med feber och halsont funderar jag mycket. Idag kom jag på att jag på allvar ska kolla upp möjligheterna att åka på safari! Tänk vilket äventyr! Coola djur överallt! Åh! Blir helt exalterad av bara tanken att se vilda lejon, elefanter, antiloper, geparder.. åh! Tänk att ligga och övernatta på en camping och höra djuren där ute i natten.

 

 

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

- Hade en nio veckor lång betald semester!

- Bröt ett mönster.

Hur har ditt 2012 varit? 

Det har varit ett omtumlande år. Ett år fyllt av bra och roliga saker och ett år fyllt av sorg och beslut som är jobbiga att ta av olika anledningar. Kort sammanfattat kan jag säga att det har varit ett lärorikt år.

Tror du att år 2013 kommer blir bättre?

Det kan man aldrig veta, men jag hoppas att lärdomarna jag fått av de tidigare åren kan ge mig någon slags vägledning till ett mer harmoniskt 2013.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej! Men de har redan massor av barn som tur är! Jag får leka mycket = det bästa!

Dog någon som stod dig nära?

Ja. Mormor och vår älskade hund Thimmie.

Vilka länder besökte du?

Grekland, öarna Samos och Patmos. Åk dit!

Blev du kär i år?

Nej. Jag slutade dock att vara kär i Johannes efter två år tillsammans. Har påbörjat ett inlägg om det som var vi. Kommer nog aldrig att skriva klart det. Vissa saker kan inte sammanfattas i ord. Det måste upplevas. Johannes är en av mina absolut bästa och finaste personer, men ibland kan man inte längre vandra hand i hand.

Vilket datum från 2012 kommer du aldrig glömma?

4 november då mormor somnade in.

Vad är din största framgång 2012?

Att få känna att hårt arbete lönar sig. Att jag blivit bättre på att lyssna till mig själv och vad jag vill.

Bästa köpet?

Min nya säng! Mmmmm!

 

Huset.

Alla projekt jag styrt med eleverna som gått fint, gulliga komplimanger som kanske fastnat någonstans inom mig, när Imra kommer och möter mig med viftande svans och alla vänner som bryr sig på riktigt. Alla fantastiska bröllop jag var på i somras - så mycket kärlek! Att cykla hem från Malins familj sent på kvällen, i shorts och linne, i 20 grader och det luktar sommar och jag är i Dalarna. Och mina bröders fina flickvänner! Äntligen har jag fått mer tjejer i familjen! HURRA!

Håll mig kvar - Vocado

Novemberljus - Bengt Johansson

Jag önskar - Joakim Gabrielsson

Korallreven och vintergatan - Markus Krunegård

It's not my fault I'm happy - Erato

 

Mina elever. Haha, där vid lucia träffades vi varje dag och nästan varje kväll. Vi blev som en liten familj!

 

När jag, mina bröder och min kusin Oliver sitter i anhörigrummet på sjukhuset och skrattar hysteriskt åt något skämt någon drar. Att man kan skratta så där obehindrat trots att hjärtat är fullt av sorg. Det är ett otroligt fint minne.

 

Tänker inte önska något. Tänker agera. Det var en klok person som sa det till mig: Agera, inte reagera.

 

Varit tydligare. Sagt vad jag tänkte/kände/ville. (Förra året skrev jag: Badat i hav och insjöar! I år badade jag nästan varje dag under sommaren - det var en bra tradition efter löprundorna!).

 

 

Komplicerat saker.

 

"Torka aldrig tårar utan handskar".

 

Joakim Gabrielsson, Vocado, Agnes Obel och spontansången för att man känner för det och när andra hakar på. Att det verkligen är skillnad på anslag och ANSLAG.

 

Ja. Om mormor fått leva.

 

Min trädgård! Tralala! /Hippien Carolina. Den långa fantastiska sommaren. Jobbet. Huset. Familj och vänner. Vilda valpen. Musik! Äventyren man säger JA till!

 

Mormor. Thimmie, vår förra flat som vi tog bort i februari, hon skulle fylla 13 år. Det som var "Jag och Johannes" och som inte är det längre.

 

Min kollega Agnetha som ger mig så bra råd och som pratar ÄNNU mer än mig (är det ens möjligt?!), fina fina Monika som jag lärde känna på Lapplandspilen på väg mot söder en somrig natt i juli och så Malin och Jimmys son Theo!

 

Att ta växthuset från förfallet ruckel till att odla goda grönsaker där i! Att ta elever från blyghet och "jag vågar inte" till att sjunga inför en hel skola med personal. Springa milen på 50 minuter. Dessutom sa jag åt en person som körde för mycket med andra, det var bra och nu slipper jag tänka på det mer!

 

Säg JA till mycket, även det som kanske är läskigt! Lita på dig själv och gör något roligt och oväntat. Var ingen perfektionist.