Idag blåser det. Det skulle inte farmor ha gillat. Hälsa henne, snälla du.

 

 

Idag har vi haft Öppen scen på skolan igen. Det är ju en återkommande tradition. Jag tycker att det är viktigt att elever som vill ges utrymme att stå på en scen. Det ger dem så mycket. Dessutom är det för åhörarna en bra skolning i att lyssna och uppmärksamma. Rasthallen brukar vara fylld till bredden av publik. Idag var det tio modiga elever som sjöng och spelade. Efter ett sånt jippo blir jag väldigt trött. Det är som att jag sprungit ett marathon! När jag blir trött blir jag dessutom disträ och mina svar på elevernas frågor blir inte de mest pedagogiska direkt. Jag känner mig ungefär som världens sämsta lärare då, men så tänker jag på vad jag gjort - förberett, repat inför, peppat, roddat och genomfört en Öppen scen - och då känns det bättre.

 

Tur att det är sportlov i morgon! Då får vi vila! Både jag och eleverna behöver det. Bara en dag kvar!

betraktelsen av någon som torkar av ett bord

hur man står och väger från ett ben till ett annat

när man inte vet var man ska gå

hur snöflingorna ser ut när de landat på

en stämning man försökt glömma bort

exakt hur för högt ljudet är under "Julen är här"

i kyrkan

Detaljerna hur glöggen smakar

detaljerna hur snön formas

på skor som trampar på

som trampar fram

Är så rastlös

väntar på initiativ

jag orkar inte ta dem själv

fast det slutar alltid med

att jag gör det ändå

och förvånas över

när jag blir ställd inför ett

ett alternativ

Detaljerna hur jag skrivit

i gästboken i fäboden

om anekdoter

i år skrev jag inget

hade inte någon vilja att skriva

inte i det forumet

istället betraktade jag

Detaljerna

Detaljerna: små paketerade bebisar i varma overaller

rimfrost som fastnat på skäggiga män

dopp i grytan

hej och hur mår du

skratt och spontansång av Hej Tomtegubbar

Har slutat svara på sms jag får 01.00

möt min blick istället

Det är jobbigt att vara en sån

som lägger märke till detaljerna

man måste lagra så mycket

göra plats

jag vill ta plats, hitta konturer.

Kanske skymtar jag detaljerna senare, klarare.

 

Nu i februari då sommarfräknar och nakenbad är långt, lång borta måste man tänka extra mycket på saker man tycker om. Jag har skrivit en sådan lista förr som jag publicerat på bloggen. Här kommer ännu en!

 

- Hundar som springer fort, fort över en snöbeklädd lägda och snön yr runt tassarna.

- När man frågar någon något och personen i fråga blir tyst en lång stund för att sedan svara klokt och eftertänksamt.

- Skratta så man kiknar!

- Köra bil och lyssna på musik. Åh, mitt bästa!

- Bada badkar.

- Gå barfota på grusväg trots att det gör ont men det är ju sommar så vad gör det.

I kväll repade vi inför Öppen scen på lördag den 2 mars. Kom och lyssna vet ja! Ni kommer bland annat få höra mig improvisera lite fritt så där!

 

Mats: Vilken form hade vi på den här låten?

Jag: Jag minns inte! Jag har ritat ett streck här mitt i någonstans men jag vet inte vad det betyder!

 

Det ska bli mycket spännande på lördag. Vad som helst kan hända..! Fri improvisation! Spelglädje! Inlevelse! Och några streck.. någonstans så där.

 

 

 

Mellan november och i mitten av februari tar jag bara ett stort andetag och dyker ner i mörkret som omsluter oss mellan den största delen av dygnet. Men sen, sen när ljuset återvänder, då är det verkligen payback time. Det är då man förstår varför man år efter år klarar av de där mörka månaderna. Idag var en fantastisk dag med skidtur med perfekta förhållanden, fika nere vid sjön i gassande solsken och så ikväll är det jazzrep = receptet på en mycket gemytlig dag.

 

Jag har befunnit mig i Umeå på konferens i dagarna två. Igår var det mötesdag för Västerbotten och Norrbottens rektorer och ledare inom musik- och kulturskola och jag fick följa med min chef. Vi diskuterade bland annat framtida projekt. Det var väldigt intressant! Idag har länets musiklärare samlats på Folkets Hus i Umeå för en heldag rörande Kulturskola 2030. Dagen var uppdelad i olika block och vi lyssnade bland annat på en man som jobbar som kulturskolechef i en av länets kommuner. Han var så inspirerande och pratade om sitt jobb och uppdrag på ett fascinerande sätt. Han fick till och med statistik i ett excelprogram att vara spännande! Jag blev INTRESSERAD av statistik och siffror! Fattar ni?! Än är undrens tid ej förbi! Han pratade om musik- och kulturskolan ur ett organisationsmässigt perspektiv där en god organisation är grunden för en väl fungerande verksamhet. OCH att man måste våga satsa - något som ofta glöms bort i dessa, ur ekonomisk synvinkel, hårt hållna tider. Jag fick hur som helst inspiration för ett halvt sekel fram i tiden och min lista på projekt växte med några punkter.. Vill klona mig själv! På tisdag har jag medarbetar- och lönesamtal och då har jag en hel radda med saker jag vill ta upp. 

 

Förutom detta har jag hunnit med att träffa min forna studiekamrat och vän Jessica och hennes Mattias och lille Arvid som underhöll mig med diverse upptåg. Jag bodde hos Sabina och Göran och vi åt middag med Basse och barnen. Olivia och Molly ville titta på Harry Potter och när jag blev rädd för dementorerna tog Olivia min hand och sa: Carro, det är inget att vara rädd för, man får blunda om man vill! Efter filmen drog vi vidare på stan för att dricka ett glas tisdagsvin med Göran och hans vänner och sen var det raka vägen till sängs!

 

Nu när jag varit borta från jobbet i två dagar har eminenta Evelina vickat för mig och jag kände mig trygg att lämna mina elever i hennes närvaro. Nu längtar jag dock till i morgon, att jobba är faktiskt roligare än att sitta och konferera i två hela dagar, även hur kul det än må vara.

 

När jag undervisar i ensemble (när man spelar tillsammans) är jag noga med att eleverna ska lyssna in varandra och att ljudbilden ska vara okej. Jag är också noga med att de ska ta ackorden på rätt sätt. Allt detta fick jag äta upp idag.

 

Situation 1.

 

Vi är på gång och ska spela en låt och jag pladdrar på om något (har en förmåga att prata mycket) och en elev utbrister:

 

- Men hallå! Sluta prata nu! Vi måste soundchecka mickarna!

 

Situation 2.

 

Jag får feeling och spelar lite slarvigt och en elev tittar på mig efter vi spelat klart och säger:

 

- Du missade på ackordet! Det ska ju vara ett A7sus4! Du spelade ett A7!

 

 

 

Där ser man...

Tid alltså. Det är ett förgängligt ting. Tiden springer fort fram och helt plötsligt är den söndagkväll igen. Sedan sist (torsdags) haft det muntliga nationella provet med mina elever i svenska. Det svåra för mig var att hålla tyst medan de diskuterade på temat utseende och identitet. De gjorde ett väldigt bra jobb, det är inte alltid lätt att prestera under provsituationer. Direkt när provdagen var avslutad åkte jag iväg på roadtrip till Östersund där jag har bott på hotell, ätit en mycket god middag, druckit en mojito, skrattat, ätit hotellfrukost, ätit lunch med Anna och Robert, strosat på stan samt blivit bjuden på en hembakt semla som föll mig i smaken! (/Sagt av en tidigare semmel-hatare).

 

Idag har jag åkt skidor i det fina vädret och förbannat mig själv över att jag inte vallade dem innan, haft fikabjudning, letat smink- och frisyrinspiration med Hanna inför balen som hon och Ludvig ska gå på och slutligen har jag och Imra gått träningstävling i lydnadsklass 1. Jag är helt okej nöjd med vår prestation. Eftersom hon knappt är ett år hade jag bestämt att lägga ribban lågt. Hon måste få rutin, miljöträning och framförallt måste hon få chans att mogna till sig innan man kan sikta på en hög poäng. Nu funderar jag på att anmäla oss till Brukshundsklubbens Klubbkampen som går av stapeln den 24:e mars.. Det vore kul! Jag tycker att det känns roligare att träna när man har ett mål (förutom det självklara målet att aktivera och ha kul med sin hund).

 

 

Mina elever tipsade mig om en blogg jag nu läst sedan november någon gång och det slår mig varje gång jag läser att: det där är ju jag! Det är ju jag som 18-åring! Hon går musikgymnasium, spelar piano, sjunger, hänger med sina vänner tills kvällarna blir nätter, älskar att sitta i korridoren och skratta och prata för högt, gillar att springa, att fika och åka buss och lyssna på musik med bra texter. Hon har körrep, många klänningar, mycket tankar i huvudet och gillar äventyr där utgången är oviss. Precis som mig alltså! Som 18-åring! Och som nu också faktiskt, skillnaden är bara att jag nu kan prata tyst om det behövs (även fast Emily nu inte tror på mig).

 

Varje gång jag går in på hennes blogg känns det som att backa mitt eget liv cirka åtta år tillbaka i tiden. Fantastiskt! Läs hennes mycket fina blogg HÄR!

 

 

 

En av de bästa känslorna jag vet är när man lägger sig i sängen på en söndagkväll och känner att helgen har haft ett högkvalitativt innehåll. Så är det precis just nu. En annan bra känsla är när man ligger i sängen på söndagkväll och känner att man längtar efter att veckan ska dra igång. När man är i harmoni med livet. Bara det att helgen avslutades med en trerättersmiddag komponerad och lagad av bästa storebror, Kajsa och pappa.

 

I kväll gick jag och Imra lydnadsklass 1-programmet under kursens träningstävling (inför nästa helgs träningstävling med domare). När vi kom in i ridhuset fick Imra ståndskall på en fyrhjuling som inte brukar stå där.. tror jag ska kontakta Försvarsmaktens hundtjänstenhet och se till att min gamla fodervärdsschäfertik Bia får en bevakningskamrat! Imra kanske ska jobba med sånt istället för att hålla på med lydnad, haha!

 

Ps: Egentligen vill jag skriva massa mer, men jag sparar det till en annan dag. Nu måste jag sova!

 

 

Denna dag tog knäcken på mig. Först var jag provvakt då alla 9:or skrev Nationella provet i svenska, skrivdelen. Jag vill så gärna att det ska gå bra för dem så jag satt och bevakade och försökte överföra energi till dem.

 

I eftermiddags spelade och sjöng jag på en begravning. Begravningar är alltid tunga, även om man inte kände den som lämnat oss. Just innan blev jag så nervös, och när själva begravningsgudtjänsten började kom jag att tänka på mormor och insåg att det bara är tre månader sedan jag tog farväl av henne. Minnen kommer tillbaka, tårar faller, avsked, händer som stryker på kistan..

 

Nu har jag tagit helg och ska vila lite innan jag styr middag! Hoppas ni får en fin helg, det ska jag ha.

 

 

 

+ Snöskulpturerna som åk 9 byggde! Vilka kreativa mästerverk! Imra hängde med och skulle hälsa på alla elever. Hon blev överröst av kel så när jag skulle sätta tillbaka henne i buren i bilen igen blängde hon lite på mig - hon ville nog vara kvar bland eleverna och springa runt och snöbada!

+ Mitt jobb-il som höll i sig hela eftermiddagen.

+ Musik.

+ Lunch med Lotta och Agnetha.

+ Planeringsdate med Emma - dags att styra upp återträff för oss födda 87!

 

- Planerat skidpass inställt på grund av 21 minusgrader. Kompenseras dock av ett

+ Promenad med Imra med Sabina på telefon. 

 

Nu: Öva det sista inför morgondagen. Ska sjunga och spela på en begravning.

 

Idag är det samisk nationaldag och vi har flaggat på jobbet. Vilhelmina är samisk förvaltningskommun och jag möter en del samiska elever i min undervisning, i synnerhet vid Saxnäs skola. Jag har tipsat om henne förr, men här kommer hon igen: Sofia Jannok, som sjunger på samiska. Jag försöker få mina samiska elever att lära mig språket och vid julas lärde jag mig Bjällerklang på samiska, det ni!

 

 

För övrigt: lagar i detta nu en trerätters middag till mina kära kollegor! Uppdatering följer..

I kväll har jag repat jazz. Det går framåt, det är så mycket timing-grejer att hålla reda på - mitt huvud är ett enda virrvarr av blue notes. I början av januari var min röst inte i sin bästa form. Den var sliten, hes och när jag pratat mycket fick jag ont i halsen. Jag har nu kurerat rösten och den är i sin gamla vanliga form, känns skönt att kunna lita på den igen. Det är jobbigt att repa när man inte har koll på hur registren vill jobba, helt plötsligt kan bröstklangen ligga två heltoner ner och huvudklangen vara torr och tonlös. Men nu kör vi igen! Jag och rösten!

 

En av de bästa sakerna med att träna hundar är att det ofta är så okomplicerat. Komplicerar man så förstår inte hunden - en hund vill ha enkla och tydliga direktiv. I kväll har jag varit på lydnadskurs med Imra igen. Det börjar gå framåt. Första 20 minuterna är hon som en hoppjärka - far omkring helt sjövild och då biter jag ihop och fortsätter och efter en stund slappnar hon av och börjar arbeta. I kväll fick vi en helt okej fason på linförigheten och stannande och läggande under gång. Nästa söndag ska vi ha en träningstävling innan den riktiga träningstävlingen med domare.