Idag har vi haft Öppen scen på skolan igen. Det är ju en återkommande tradition. Jag tycker att det är viktigt att elever som vill ges utrymme att stå på en scen. Det ger dem så mycket. Dessutom är det för åhörarna en bra skolning i att lyssna och uppmärksamma. Rasthallen brukar vara fylld till bredden av publik. Idag var det tio modiga elever som sjöng och spelade. Efter ett sånt jippo blir jag väldigt trött. Det är som att jag sprungit ett marathon! När jag blir trött blir jag dessutom disträ och mina svar på elevernas frågor blir inte de mest pedagogiska direkt. Jag känner mig ungefär som världens sämsta lärare då, men så tänker jag på vad jag gjort - förberett, repat inför, peppat, roddat och genomfört en Öppen scen - och då känns det bättre.

 

Tur att det är sportlov i morgon! Då får vi vila! Både jag och eleverna behöver det. Bara en dag kvar!