I kväll kom vi hem. I kväll kom också regnet. De efterlängtade regndropparna som frigjorde nytt syre att andas. Även om jag älskar solen och värmen och att kliva upp på morgonen och direkt ta på bikini så kändes det så förlösande när regnet kom. Jag är hemma nu, dock bara för att packa om väskan för i morgon åker vi upp till Raja.

Jag har så mycket jag vill skriva om och jag tänker skriva det också, bara en annan dag när jag inte hastar mellan platser jag tycker om.

I gårkväll sjöng jag på Öppen scen som anordnades i anslutning till Hembygdsdagarna. Under kvällens lopp spelade ett 30-tal lokala musiker i ungefär tio olika konstellationer och ibland hoppade bandlemmar mellan band också. Det värmer ett musik- och kulturhjärta att det går att ordna sådana här tillställningar i en så pass liten ort som Vilhelmina. Jag är stolt över att ingå i en kärna av ett brinnande kulturintresse och stolt över att vara en del av framtagandet av fler unga musiker som får hålla på med något av det roligaste jag vet - musik!

 

Det är lustigt att se hur skummet bildar mönster på vattnet i badkaret. Hur en gubbe med krokig näsa träder fram, en hare som jagas av en varg och hur ett ensamt litet moln kämpar mot ytspänningen. Klockan tickar vilsamt, förundrat tänker jag på hur högt den egentligen tickar när man har tid att lyssna. Jag borstar det blöta håret och kommer att tänka på mormor. Hur vi exakt för ett år sedan satt vid bordet i stugan i Fullsta och jag rullade hennes år. "Det där korta kan du hoppa över, det är det ändå ingen som märker. Det viktigaste är uppe på huvet och på sidorna". På söndag åker jag ner till stugan igen. Då är inte mormor där. Kanske ser hon oss ändå på något vis.Hur mamma målar och hur pappa läser "en god bok" och kliar Imras sommarvarma päls.

I går plockade jag hjortron. Bilen dundrade fram över ödelagda grusvägar och så stannade jag, med Filip Hammars sommarprat i öronen, redo med hinken och stövlarna på. När jag stod där på myren, med myggen surrandes kring huvudet, berättade Filip Hammar om sina föräldrar som även dem är lärare. Engagerade, livfulla och karismatiska lärare. Sådana som tror på sina elever, precis en sådan som jag vill vara. En sådan jag med glädje ser att jag är när jag tittar på filmen från konserten med mina sångelever jag fått skickad till mig. När leenden utbyts och koncentration vägs samman till ett genomförande vi tillsammans övat inför.

Jag tänker också på tapetsering, målning, rensning, städning, anpassning och allt det här som är huset där jag bor, nu mer tillsammans med Christoffer och Jax. Det är en ypperlig idé att börja rensa ur ett rum klockan 22.10 tycker sommarlovslediga Carolina och tvingar den fortfarande arbetandes skogstjänstemannen att bära ur möbler till lagårn. Väl där kliar sig han sig på huvudet som han gör när han tänker och så säger han: här måste vi röja upp! Och så är jag i gång igen: svårt att sova för att jag börjar planera i vilken ordning jag ska börja idag.

Mitt i allt detta känner jag det. Jag känner den oändliga tacksamheten för vilan, pausen från allt som är. Avbrottet i tiden. Tid till eftertanken. Mitt i allt detta gör jag i ordning en kopp te och läser på Tehörnans tepåse: "Tänkvärda ord om den rätta tidpunkten att dricka te" och så följer en uppräkning av diverse ting varvid jag fastnar vid tre saker: - när hjärtat och händerna är fria, - när man sitter inne på en fridag, - när dagen är klar och vinden är mild. Och så tänker jag på mormor. Hur hon nu någonstans sitter och dricker sitt kamomillte som smakar hö och har händerna fria, liksom tanken och dagen. Precis som jag har. Fastän jag är högst levande vilket jag fullkomligen älskar att vara.

Jag och Jax har varit ute och sprungit nu på morgonen och när jag kom hem tänkte jag att jag skulle stretcha till en lång, sammanhållen avslappningsmusik då jag annars har en tendens att hoppa upp från golvet och byta låt stup i kvarten. I sökrutan i Spotifyprogrammet skriver jag in "avslappningsmusik" och ur högtalarna ljuder ett tema som får den tryggaste varelse att krypa ur skinnet. Jax sitter och tittar på datorn och klipper med öronen och alldeles nyss gick han upp på ovanvåningen för att slippa den skräckmusik jag tänkt stretcha till. Det blåser dessutom idag. Som bäddat för läskigheter..Jag väntar bara på att Isfrun i "Mumindalen" ska komma svävandes över gården och knacka på dörren och frysa allt till is. Åh.

Lyssna om ni vågar!

Här är mitt nya musikberoende! Tipset fick jag av Christoffers kompis Andreas förra helgen (tack!). Får ett extremt spelsug när jag hör den här låten!

Sedan sist har jag klippt mig hos bästa Johanna, Nikki har varit här och sovit över, jag har hälsat på storebror och Kajsa i Umeå, jag har hunnit pussa på Molly och Olivia och nu är Sabina här och hälsar på i helgen! Vi hörs igen en annan dag.