Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Igår när jag skrev om veckan som gick skrev jag fel på ett ord vilket ändrar hela innebörden av det. Versmåttet jag förälskat mig i heter ELEGISKT DISTIKON och inget annat.
Just nu myser jag runt i lägenheten och har tänt en massa ljus då det är så mörkt ute. Har tagit en paus i plugget och ska gå igenom lite mail och så. Startade upp veckan med en löptur i regnet och det gick jättebra! Springer just nu bara för att hålla uppe en någorlunda löparkondition inför nästa vår, så passen brukar för det mesta bli rätt mediokra, haha. Idag ändrade jag dock på den inställningen och pluggade in Florence Valentin i öronen och sprang till skogen och körde backintervaller.
Igår var det ju första advent. Och nu vill jag höra, kan ni ramsan som ska läsas när man tänder det första ljuset? Den som vinner får en extra kaka vid fikat nästa helg!
(Mina bröder är kassa på att lära sig adventsramsan och de läser alltid verserna i total oordning så detta är ett internskämt oss emellan!).
Förra veckan kände jag mig extremt uttråkad som ni kanske minns. Jag kände mig som en osocial eremit som mest bara satt och skrev på exjobbet. I veckan är timmarna jag lagt ned på mitt exjobb lätträknade, tyvärr. Jag har istället gjort detta:
Jag har varit arg utan att veta varför, jag har druckit kaffe bakom den fjärde växten i Hum-huset och blivit på bättre humör, jag har repat med min fina kör i åtta timmar. Dock ej i sträck. Jag har gjort tre intervjuer. Jag har adventspyntat och pysslat. Jag har ätit en mysig middag på stan med Jessica och Ida. Jag har tränat med Sabina. Jag har fikat Alexandras goda muffins, jag har varit hos tandläkaren, jag har plockat mossa i skogen och jag har varit på Lars Winnerbäcks konsert. Jag har lagat en trerättersmiddag. Jag har fått ett utbrott på den katastrofala oordningen i min körmapp. Jag hatar oordning. Jag har läst väldigt mycket bra texter som mina klasskompisar skrivit. Jag har fått textkritik. Jag har lärt mig mer om verslära och fått en liten smygförälskelse i versmåttet Elegiskt diktaton. Jag har varit på Rex och dansat, jag har varit på hundutställning och innebandymatch. Jag har klappat hästmular och småvalpar. En mycket fin vecka. Men imorgon måste jag plugga (och handla, träna, äta, sjunga, textrepa och lämna igen böcker på biblioteket). Godnatt.
Jag måste erkänna att jag var rätt trött när jag masade mig upp strax före åtta efter gårdagens utgång. Men när det var hundar och hästar som lockade var det ändå lätt att kliva upp ur den varma sängen. Jag, Göran, Elisabeth och Japp har nämligen varit på hundutställning på Hippolugum under förmiddagen. Efter det äventyret kikade vi på Patriks innebandymatch, men därifrån har jag inga bilder då matchen var så hetsig, haha!
Fin hund!
- Vi vill också upp i ringen och springa och få godis!
Vi träffade Bjerre och Susanne som skulle rida ut. Susanne är medryttare till två hopphästar. Bjerre har nyss börjat rida och jag tycker att han är duktig!
Bra att ha en pall till hjälp vid uppstigning.
Jag blev avundsjuk, vill också rida ut på fina hästar i novemberfrosten!
Diktseminariet idag gick bra. Jag fick rätt bra kritik av både Solja Krapu och klassen. Det känns mycket förmånligt att få textkritik av en av Sveriges främsta estradpoeter och jag suger in allt jag hör. Jag hade övat på framförandet igårkväll. Övade och ändrade, övade och grävde. Just nu känns det som att jag vill ta en liten paus från orden. Inte göra slut med dem. Men pausa dem. Gömma undan den i ett dammigt skåp där de kan ligga och vila. Jag behöver vila.
Fulskrivningsseminariet gick sådär. Jag hade skrivit om en mycket grov misshandel som slutar med att offret blir levande begravd. De flesta tyckte att texten var bra (med ett fult och hemskt innehåll, vilket ju var tanken med uppgiften), men en av gruppmedlemmarna tyckte att den var "beige" och att den handlade om något som hon kunde se i vilket avsnitt som helst av valfri kriminalserie. De andra höll dock inte med och sa att jag lyckats beröra dem och att jag med min text gjort att de kände sig olustiga. Det var ju själva tanken. Av Elisabeth (läraren) fick jag stort beröm för mina metaforer och det kändes fint. Metaforer är något jag kan handskas med på ett rätt bra sätt. Det tackar jag mina förvirrade stunder för. Dock kanske jag måste tänka på min samtid mer då jag skriver, kanske skapa ytterligare mer än knäckta revben, stålhättekängor rakt i skrevet, köttiga ansiktssår, spadar som gräver i jorden och om kroppar som täcks över av markens fuktiga beståndsdelar. Vad vet jag? Jag tyckte det var grovt nog, men samtidigt förstår jag kritiken jag fick - vi matas hela tiden med dessa händelser dagligen i både litteratur och på tv och hela tiden måste vi ha mer. Vi vänjer oss. Jag accepterar det, men jag tycker samtidigt att det är synd. Var ska det sluta liksom?
Nu ska jag äta Patriks köttfärslimpa och sen ska jag ut på galej med Emma och några fler tjejer. Det var länge sen jag gick ut med Emma, det ska bli kul! Jag lovar att jag inte ska formulera minsta lilla text i huvudet. Inte alls.
Okej. Jag kan inte hålla mig till att vänta till imorgon innan jag skriver detta.
Gårdagens konsert var som jag tidigare skrev magisk. Det kan tyckas magstarkt att dra till med ett så starkt superlativ, dock sällar jag mig till folket som börjar kunna Lasse rätt bra nu och därmed också kan bibehålla en obektiv bedömning. Okej, jag ska vara ärlig. De två första låtarna "Järnvägsspår" och "Köpenhamn och överallt" förtjänar inte mer än en ljummen trea i betyg. Innan han drar igång med ovan nämnda låtar inleds konserten briljant med en film med bilder föreställande smakprov om vad livet handlar om (skolgårdar, kyssar, parkeringshus, ängar, tåg med mera). Över filmen ligger en berättarröst som läser upp en text skriven av Winnerbäck själv. Och det är ju just det som artisten i fråga faktiskt blivid så älskad för. Texterna om livet. Tisdagseftermiddagarna, duggregnet. Men också det fantastiska att känna tillit, att våga och att älska. Att räkna de artister som producerar låt efter låt med samma rakryggade ärlighet som Lars är lätt. Ni kan ju räkna själva.
När han som femte nummer drar igång "Brustna hjärtans höst" vaknar jag. Holmsundtjejen på stråk ska ha en stor guldstjärna och Johan Persson på klaviatur briljerar som vanligt. En av mina absoluta favoritlåtar med Lasse (depptextare som jag är!) glider på ett snyggt sätt färgat med mellanackord över till "Om tiden vill ifatt" och den (tyvärr) lagomt tråkiga "Kedjebrev".
När bandet lägger inledskompet till "Varning för ras" tindrar jag mot både Kristoffer och Patrik med ett stort "Åh! Varning för ras!". Lasse sjunger om drivor i vitt som ligger kvar över taken, men att man ska gå försiktigt för att snön kan smälta och bilda istappar. Han sjunger om olycklig kärlek och kryddar det naket öppna med lidelsefulla metaforer och kastar mig rakt tillbaka till 15 år och högstadiekär. När han fortsätter med "Hugger i sten" och "I Stockholm" är publiken i extas. Gammliahallen passar kanske till elitserieinnebandy, men inte till 2300 hängivna fans som trängs om att få höra Linköpings stolthet framföra väl valda delar av 10 år av sin låtskatt.
Den melankoliskt vackra "Fribiljett mot himlen" från nya albumet "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen" ges ett rödlockigt skimmer av Lasses kanske största bandtillgång: Anna Stadling. När hon körar och lägger sin röst över låtarna som ett klart och naturmytiskt väsen blir det tillsammans med den eminenta ljusshowen ett nummer som kanske toppar konsertens finstilta stämning. Efter den och klassikern (och ångestlåten) "Söndag 13.2 1999" brassar bandet på med "Jag får liksom ingen ordning" och då jublar den nyanlända skaran Lassefans som gillar det Melody Club-inspirerade synthsoundet som den låten har.
Något scentekniskt jag skulle vilja klaga på - även om helheten höll hög klass - var den bitvis osynkade ljussättningen till punkterade bastakter. Ljuset var endera en tiondels sekund för snabbt eller för tidigt. Emellertid anser jag såklart att detta är en bisak i den annars klanderfria drygt två timmar långa spelningen.
När Lasse och bandet lämnar scenen - efter väl framförda versioner av "Kom ihåg mig", "Solen i ögonen" (till Kristoffers förtjusning!) och årets låt 2008; "Om du lämnade mig nu" - klappas de hejvilt in igen och framför extranumret "Elden", som är konsertens bästa låt med Lasse ensam på elgitarr och en av de bästa texter han skrivit till en vän om en resa till Oslo och om att vinna om man är trägen. Extranummer 2 är "För dig" och inför det tredje extranumret är stämning så hög att man kan ta på den. Lasses kontakt med publiken är genuin och ömsesidig. Det märks att han är en van scenestradör. Lasse tar tillvara på stämningen och berättar en anekdot från sin tid som liten rödtott. Han berättar att han som liten kom iklädd "Kiss"-tröja under julfirandet på dagis och då han vägrade dansa runt granen fick han heller ingen godispåse. Lasse är som bekant ingen stor anhängare av mediekåta artister som nappar på all form av medial uppmärksamhet. Han går sin egen väg. Lasse gillar hjortron och vemod. Och numer köper han sin egen godispåse. Han ägnar den nya låten "Ett sällsynt exemplar" till oss i publiken och tackar för att vi alltid kommer på hans konserter än fast recensenter ofta kallar honom för en sur gubbe, trots den ringa åldern av 34 år. Han klappas såklart in ytterligare en gång efter denna bragd och framför "Elegi" och en av, enligt mig, 2000-talets bästa låtar: "Söndermarken". Om vardaglig betraktelse i 14 verser som han framför medan bildspelet vi fick bekanta oss med i början rullar bakom. Proffsig avrundning.
Sämst - "Järnvägsspår" (jag kommer aldrig att börja gilla den låten). Bäst - "Elden", inledningen och "Brustna hjärtans höst".
Betyg: 4
Låtlista: (från vk.se) Järnvägsspår Köpenhamn och överallt Dunkla rum Jag har väntat på ett regn Brustna hjärtans höst Om tiden vill ifatt Kedjebrev Lång dag Varning för ras Hugger i sten I Stockholm Åt samma håll Fribiljett mot himlen Söndag 13.3.1999 Jag får liksom ingen ordning Kom ihåg mig Solen i ögonen Om du lämnade mig nu
Extranummer 1: Elden För dig Ett sällsynt exemplar
Anders undrar om jag är sjuk då jag inte kommenterat gårdagens konsert ännu, men nej! Någon sjukling har jag inte gått och blivit. Däremot har dagens innehållet följande:
- Spinning - Bodybalance - Skapande svenska hela dagen lång med föreläsning om metrisk analys samt exposition och karaktär. Åh, vad jag älskar den här kursen! - Extra rep med kören mellan 17-19.15
Jag har alltså varit på språng sedan halv sju imorse till ungefär nu. Så någon tid för bloggande har det inte blivit. Nu ska jag halvdö på soffan och repa in den muntliga dikten till morgondagens uppläsande. Har skola hela dagen imorgon också. Kanske skriver om Lasse imorgon om jag orkar. Konserten var magisk i alla fall. Det kan jag säga. Trean i VK är snål. Fyran i VF rättvisare.
Ikväll ska jag, Patrik och brorsan på Lars Winnerbäcks konsert. Man kan säga att jag har växt upp med hans musik. Jag började lyssna på honom år 1999. Det är 10 år sedan. Lars har funnits där när man har varit ledsen, glad, förvirrad och han kommer alltid på texter man önskar att man skrivit själv. Jag och Emily lyssnade på honom hemma i vårt stall via ett inspelad kassetband. Det är fina minnen! Jag har sett Winnerbäck live fyra gånger. Första gången var med Emily, vi gick i nian och hade längtat ihjäl oss ett helt år. Våra klasskompisar tyckte att Lasse var en "gammal gubbe", men nu vet jag flera som lyssnar på honom. Andra gången var på Idun med Kristoffer, tredje gången var på Nydala - en utomhuskonsert - med Emil och Fredrik och fjärde gången var på Yran sommaren 2008. Ikväll är det alltså femte gången gillt. Hans senaste album "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen" är inte ett av mina favoritalbum av honom (det är "Vatten under broarna", 2004, "Söndermarken", 2003 och "Rusningstrafik", 1997) men det bjuder i alla fall på några guldkorn som "Jag fattar alltihop" och "Fribiljett mot himlen".
Det ska bli intressant att höra Andreas Grega, kvällens förband, har bara hört ett fåtal låtar av honom. Tidigare år har Lasse haft förband som Abalone Dots, Anna Ternheim och Elin Sigvardsson och alla de damerna hör ju till några av mina högt favoriserade band!
Ikväll kommer pappa, som är här i stan på jobb, och brorsan och käkar middag!
Imorse var jag hos tandläkaren. Det gick fint, jag hade inga hål! Tänkte på en grej då jag låg där i tandläkarstolen och kikade på en plansch på Nalle Puh och hans vänner. Tandläkare kanske har ett av de tråkigaste jobb som finns? Envägskommunikation med patienterna (hur lätt är det att svara på tandläkares frågor när man ligger och gapar?), steril arbetsmiljö, patienter med tandläkarskräck.. och HUR kul är det egentligen att stirra in i folks munnar hela dagarna? Under min undersökningstid hann jag komma på tre saker tandläkaryrket har till sin fördel:
- De får vara med när barn blir överlyckliga när de får välja pryl (typ ringar, små plastdjur, klistermärken) ur tandläkarens barnburk i skåpet.
- De behöver aldrig ha klädpanik på morgonen då de bara slänger på sig sin vita rock när de kommer till jobbet.
- De behöver inte så ofta drabbas av patienter som käftar emot då patienternas munnar inte tillåter vidare utsvävningar på grund av allt gapande. Det kan i och för sig förekomma undantagsfall.
Ja. Det var allt jag kom på. Om någon tandläkare läser detta får du gärna meddela mig ytterligare fördelar.
I farmor och farfars hus har jag ju en hel massa lådor med gamla prylar, böcker, pärmar och arbeten från skoltiden. I helgen när vi var hemma skulle jag leta fram en bokrecension och hittade denna artikel från 1 aug 2006, precis när jag och Patrik blivit tillsammans. Artikeln var rätt söndertummad, hehe.
Ni vet Anna Hamilton? Musikern jag skrev om en onsdagmorgon i oktober? Hon som räddade min dag med sin musik? Hon har läst mitt inlägg och skrivit följande kommentar:
Oj. jag halkade in här och vill säga tack. Tack! Vad fint att jag kunde få göra din morgon bättre och blir så himla glad över att du skrev om min musik. Tack! /Anna
Det var lite roligt tycker jag! Nu fick jag en hel massa extraenergi till den här dagen!
Det är en helt ordinär tisdag idag. Har tränat med Sabina, det bästa träningspasset sen danspasset förra helgen! Har gjort en telefonintervju, läst några kapitel om inre och yttre motivation (kan vara något av de mest intressanta jag läst) och snart ska jag styra upp någon middag till min guldsparv kommer hem. Patrik hatar att jag kallar honom guldsparv, men jag tycker det är lite sött. Som en liten speciell fågel bland alla gråsparvar. Det är ju det han är!
Ikväll kommer Alexandra hit för att kika på tv och prata. Förresten! Alexandra, håll i dig nu:
När jag i fredags skrev om saker som inträffar precis efter en tanke skrev Anders såhär:
- De som tror att det där är tillfälligheter är inga romantiker!
Och jag som är en obotlig romantiker (på gott och ont) gjorde en likande grej idag. I förmiddags tänkte jag på Thedor Kallifatides och på några kloka rader han skrivit i en av mina favoritböcker "Ett nytt land utanför mitt fönster". Och? Jo! I eftermiddags innan kören släntrade jag förbi UB och hämtade ut en bok jag stått på kö för att få och UB har ett hyllsystem där böckerna man vill låna finns att hämta i sitt namn. Jag drog ut min bok från hyllan och bredvid på namnet "Liedström" står Kallifatides bok. Läskigt ändå. Men jag känner mig trygg med att det var Thedors bok. Jag hade ju kunnat tänka på något så mycket läskigare.
Vad var det jag sa? Efter några arior, folkvisor, traditonella jullåtar och några moderna arr inom sopranens väg genom körsången känns det så himlarns mycket bättre. Solosången gick bra och Ola loopade refrängen ex antal gånger så jag fick freebasea ihop leadet tillsammans med körens bakgrundssång. Jag sjunger dock olika varje gång, så har det alltid varit. Jag lägger mig efter noterna, men jag gör några utflykter då och då - alltså på ett lite experimenterande sätt, inte surt eller så, haha! Jaja. Nog tjatat om det där. Ni kommer väl och kikar förresten? Stadskyrkan, fredag 4 dec. En konsert 18.30 och en 21.00. Det kostar inget förutom valfri kollekt som går till Amnesty.
Imorse vaknade jag på fel sida och det minsta lilla som kommer i min väg (på fel sätt) hettar jag på. Jag har ingen som helst aning varför denna måndag tycks neka all form av samarbete med mig. Känner mig allmänt förvirrad och tyst. Var och tränade med Sabina på morgonen och hon sa att hon aldrig sett mig så tystlåten. Det säger rätt mycket. Men ändå vet jag inte vad det är. Jaja. Ikväll har jag kör. Att sjunga brukar alltid få mig på bättre humör så nu förlitar jag mig till repet.
Vi var ju hemma i helgen och här kommer lite bilder från Dalasjö.
Vi sprang under lördagmorgonen. Det var skönt att se en solglimt. Lägg märke till att Patrik ser ut som en tomtenisse.
På kvällen myste vi med glögg och pepparkakor.
Under söndagen åkte vi till skogs. Jag ville ta hem lite granris ("lite" granris är en hel sopsäck full vilket fick Patrik att muttra en aning) att göra julfint med och det känns ju bättre att knycka sina egna kvistar än att tjuva grenar från nån stackars umeågran. Byn man ser på bilden är Dalasjö!
Vi eldade och grillade korv.
Jag kanske är konstig, men frusna novemberlingon är bland det godaste jag vet! Surt, friskt och gott!
Ludvig och Patrik upptäckte att isen låg på sjön och de utnyttjade såklart tillfället.
Emma följde med oss på tillbakavägen till Umeå och det var inte en trevlig resa (jo, sällskapet var bra såklart!) då väglaget var fruktansvärt. Det var en av mina värre resor kan jag säga. Snömodd, halka, underkylt regn, dimma och snöblandad nederbörd. Läste om bilolyckan mellan Åsele och Dorotea och tänker att det lika gärna kunnat vara vi.. jag är tacksam för att jag sitter här kan jag säga. Jag passar också på att sända en tanke till de drabbade.
I måndags sa Patrik att han var sugen på att åka till Dalasjö då det var så länge sen han var där. Jag var ju hemma nyss, men jag säger inte nej till en helg i Dalasjö! I eftermiddag drar vi iväg och som tur är får vi resesällskap av min fina Emma som också ska hem. Emma får stå för underhållningen eftersom vi inte har någon bilstereo längre. Jag beklagade mig över det och då sa Patrik följande:
- Lika tråkigt som du tycker att det är att åka bil i 2 och en halv timme utan musik, så mycket hatar jag att gå promenader!
HAHAHAHA! Jag ska nog tvinga med mig honom ut i helgen! Fast jag har hört att det ryktas om isbana på vägarna i Dalasjö?
Timman är i alla fall en trogen promenadkompis. Får hon spåra taggar hon nog till extra mycket!
försiggår en hel del grejer. Bland annat misstänker jag att jag gått och blivit synsk. Hör bara. Under det senaste dygnet har följande saker utspelat sig:
- Jag står och väntar på bussen och ser en irländsk setter och börjar tänka på Inger, en kvinna jag ofta gick hundpromenader när vi hade Bia. När jag satt mig på en plats i bussen är det någon som knackar mig på axeln, jag vänder mig om och får se INGER!
- Jag sitter på spinningcykeln och tänker att det vore lite kul om instruktören kunde spela typ Russian lullaby, då jag hade den som hatlåt när vi körde fyspass på specialidrotten under gymnasiet. Och så spelade hon den just efter att jag tänkt på den!
- Jag tänker på om jag borde köpa Filip och Fredriks nya bok "Tårtgeneralen". När jag slår på radion är de på radion och pratar om boken!
Det här är säkert bara tillfälligheter, men då liknande grejer händer mig minst ett par gånger i veckan börjar jag bli lite fundersam. Vad händer härnäst? Börjar jag kunna se in i framtiden? Det vore inte bra. Det förtar liksom spänningen.
Ja, här är då de utlovade bilderna på föremålet för min pysselhets!
Jag valde ett en vit bakgrund, svartvita bilder, vitt spetsband samt ett vitt, lite silvrigt band.
Jag har helt enkelt gått tillväga på föjande vis:
1. Fått en idé. 2. Samlat in material: tavla (i detta fall en gammal anslagstavla), skumgummi, tyg, band, häftpistol, foton och knappnålar. 3. Jag klippte skumgummit i tavlans mått och klippte även till tyget i lämplig form och häftade fast det på baksidan av tavlan. 4. Därefter häftade jag fast banden kors och tvärs över tavlan och tanken var att banden liksom skulle agera kortupphängare, men då jag snålat till och enbart köpt 3 meter av varje band räckte det bara till som dekoration och då fick knappnålarna komma till hands (vilka jag gick och köpte idag med träningsvärken from hell!). 5. Slutligen satte jag upp alla bilder. Bilderna är på min fina familj och Patriks familj plus hundarna. Tänkte också ta med bilder på vänner och platser, men insåg att det inte skulle få plats. Det som dock är bra med denna installation är att man ju kan byta ut de bilder man tröttnar på och byta till andra bilder.
Jag betalade sammanlagt 294 kr för detta. Lakan - gratis, farmor och farfars gamla. Häftpistol - lånade av Bjerre och Susannde. Tavla - gratis, fyndade på mormors vind. Bilder - framkallade på Pro Print, 112 kr för 35 bilder. Skumgummi - 80 kr hos Olssons tyger. Band - 12 kr metern hos Olssons tyger (72 kr) Knappnålar - 30 kr.
Jag får rätt många pysselidéer då och då. För en tid sedan fick jag en idé om ett fotokollage på egentillverkad tavla/ram och projektet "vilade" ett tag innan jag igår tog tag i det. På stan köpte jag skumgummi, fina band och så hämtade jag ut mina bilder som jag framkallat på Pro Print. Själva ramen/tavlan är Roger och Åsas gamla anslagstavla som jag fyndade på mormors vind i höstas och tyget är ett lakan jag kasserade med hjälp av en sax. Hederligt och bra! Igårkväll gick jag till Bjerre och Susanne och lånade deras häftpistol och satte sedan igång med pysslandet. Problemet är bara att jag hetspysslar. Jag skyndar mig så mycket jag kan för att jag så fort som möjligt ska kunna skåda den färdiga produkten. Som ni kan förstå blir ju detta ett problem då själva "skapandet" präglas av lite för hög puls, några svordomar, panik när banden är lite för korta. Istället ska väl pysselstunderna vara harmoniska stunder? Tavlan är inte riktigt klar. Måste köpa knappnålar för att fästa banden bättre så fotona sitter kvar. Ni får se sedan. Beror på tavlans skick efter min framfart..
Övertränade ben, lagomt långa och starka, säljes på blocket till högstbjudande!
Benträningen har, förutom den träning de får av cykling och löpning, legat lite på hyllan de senaste veckorna. I förrgår tränade jag och Sabina benen och idag vill jag sälja dem ifrån min kropp. Jag sa till Sabina igår att jag inte hade så värst mycket träningsvärk, men IDAG. IDAG har all världens träningsvärk anfallit mina stackars ben med all kraft!
Här är dagens musiktips. Ebba Forsberg och Mikael Wiehe tolkar Dylan. Jag är ju egentligen inte ett så stort fan av Wiehe, men Ebbas strålglans täcker över det.
Har ni någon gång känt att det råder någon slags övernaturlig kraft mellan er och era vänner? Jag kan rätt ofta gå och tänka på vänner som sekunden efter ringer, skickar sms eller mailar mig. Eller så lyssnar jag väldigt mycket på en låt för att sedan se att en vän skrivit om den i sin blogg. Det känns lite läskigt. Dessutom drömmer jag väldigt ofta saker som sedan händer i verkligheten och det är både fascinerande och skrämmande. Jaja. Slutsnackat om detta, nu fortsätter jag pluggandet!
Nyss hemkommen från ett drygt tre timmar långt körrep. Jag förstår aldrig hur jag kan bli så slut efter repen. Efter vissa låtar är jag så trött i kroppen så jag bara vill lägga mig och vila, haha! Kvällens rep gick väldigt bra och vet ni en sak? Jag ska sjunga en låt solo på konserten! Hjälp. Ni kommer väl och tittar och stöttar mig?
Konsertens tid och plats:
Stadskyrkan, Umeå. Fredag 4 december. Konsert 1 - 18.30 Konsert 2 - 21.00
(Det är samma konsert båda tiderna).
Ps: Tack för inbjudningarna till ställen jag kan störas på under exjobbets fortskridande!
Är nu inne på min andra vecka med examensarbetet (förutom lite förarbete under praktiken) och jag är redan uttråkad av min egen ensamhet! Förstår inte hur frilansare pallar med situationen. Visst är det mysigt att vara för sig själv och sitta och skriva och finurla, men i 10 veckor!? Hur ska jag klara av detta? Är alldeles kall om min högra hand av för mycket dataskrivande. Har druckit fem koppar te och klockan är bara strax efter två på eftermiddagen. Funderar på att ta med mig min bärbara dator och sitta på universitetet och skriva nån dag. Där jag kan bli störd av folk som går förbi. Faktum är ju att jag jobbar bäst när jag blir distraherad av andra saker för då får jag en anledning att skärpa mitt fokus. Åh. Jag ska ringa Bertil Enstöring och fråga hur han gör. Skulle vara roligt att åka nånstans, typ till mormor eller till Göteborg. Då kan jag mysa med mormors kakor eller med en morotskaka på ett fik nånstans i Göteborg samtidigt som mitt examensarbete stöps i en lagom ambitiös form. Synd bara att min ekonomi går på sparlåga nu med tanke på vårens valp.
Idag är det ju måndag, då får man väl tillåtas vara lite bitter så här kommer den; dagens sönderhettning a la´ Carolina!
Imorse när jag satt och myste på min frukost efter en löptur i duggregnet bläddrade jag fram till något av min favoritdel av VK, nämligen Nöjes-delen där musik recenseras. Min måndagsdaskiga blick fastnade på en recension av Ebba Forsberg skriven av Staffan Westfal. Forsberg har ju tolkat Leonard Cohen på svenska och det kan vara ett av mina tusen favoritalbum. Jag hetsläste recensionen och myste på Westfals eminenta språkbeskrivningar. Orden dansade runt Ebbas musicerande. Men sen! Sen for min blick till vänster på tidningens uppslagna sida och ögonen skummade igenom Josefin Isakssons recension av Takida. Eller recension förresten.. snarare en högst personlig yttring av Ångebandet Takidas framfart på Iduns scen under lördagskvällen. Isaksson använder ord som känns malplacerade i recensentsammanhang och jag vet inte om det beror på hennes något aviga inställning till bandet (jag klandrar henne inte) eller hennes, vad jag antar, bristfälliga kunskap vad gäller musikrencensioner. Nu har jag inte den minsta aning om Isakssons utbildnings vara eller icke vara, men jag tycker att hon borde lära av sin kollega Westfals musikkunskaper innan hon ägnar ett stort tidningsuppslag åt att skriva ord som bajsnödig, svennig, röv och så vidare. Jag är absolut inte den som är det minsta pryd av mig gällande journalisters ordval, men jag förväntar mig en musikrecension när det ska vara en sådan.
Underbart att starta denna lördag med ett danspass på IKSU! IKSU har dance weekend i helgen och jag bokade såklart in mig på ett dancehall-pass, den roligaste av alla danser! Jag sitter här helt euforisk nu, undrar om man borde utnyttja den energin till något mer idag?
Dagens låt blir denna (passande för dagens pass!):
Ni kan ju bortse från hans frisyr, lyssna bara på låten!
Mina kära farbror Anders älskar november. Det gör inte jag. Han tycker att november är årets mest underskattade månad. Han njuter av att se hur november river upp allt och slår ut det allra minsta tecken på liv. För några dagar när vi pratade sa han: Det är rått, kallt och brutalt i november! Det är fantastiskt!
Lyssnar på Daniel Lemmas nya album "Rebound" och det är väl helt okej, dock tycker jag att "Meeting at the building" är hans bästa platta. Han spelar ju här i Umeå i helgen. Hade gärna viljat se honom.
Är nytränad, nydsuchad och nymellanmålad. Har varit på en timmes spinning med Idamari, gick bra, trots att instruktören mest eggade hårdrock genom passet! Japp ligger här på mina fötter trots att han knappt får plats mellan stolen och skrivbordet! Han är fin, han. För att han inte ska behöva vara ensam för länge idag får han vara här en stund så vi ska väl mysa in helgen nu.
En vän tipsade mig om en blogg för två år sen ungefär. Ikväll hittade jag tillbaka till den. Av en slump. Bara sådär. Och personen som skriver bloggen, vet ej vem, kan skriva. Tänk om jag kunde hitta den minsta lilla inspiration till min muntliga dikt till kursen! Kanske måste äta lite pepparkaksfil och filura lite på det. Adjö.
Här är en dikt från den där bloggen:
du håller mina väggar på plats stannar ute trots mina oväder jag går skift längs dina nätter du går vakt längs mina svaga punkter det viktigaste är kanske inte hur man mår utan vem man mår med
snölukten fortfarande långt nära jag ligger ensam hur ligger du
jag var tågen bort du var fåglarna hem flygplanens streck på himlen berättade om mina rädslor det är så många som nöjer sig med något som är otillräckligt
Under förmiddagen har jag varit på universitetsbiblioteket och lånat mer böcker så nu har jag ett stort antal böcker, artiklar, avhandlingar m.m. att mysa på.* Jag hade god tid på mig att florera i biblioteket på jakt efter svaren på mina frågeställningar, men då bibblan lyckades befolkas av halva min bekantskapskrets avlade jag nästan en timme på att språka med folk istället för att, som tanken var, leta litteratur. Jaja. Jag fick med mig ett antal titlar ändå och jag står även i kö på några. Vid 10 hade jag möte min min handledare där vi gjorde upp en mycket bra plan. Hörrni, nu är jag taggad på det här!
* "Mysa på" är ett uttryck jag och mina bröder använder i olika situationer: - Man har en spännande film att se eller en bok att läsa - Man har en skiva man längtat efter som man äntligen får lyssna på - Man lyckas gripa tag i den sista clementinen för att "mysa på den" alltså: skala den omsorgsfullt, dela den, rada upp klyftorna och äta dem med omsorg. - Och så nu med min litteratur: jag myser på att den ligger och väntar på mig!
Ikväll har jag varit hos Jessica där det var fullt kalas för henne då hon fyller 24 år idag. Jessica hade bunkrat upp med tre (!) jättegoda tårtor, bullar och kakor så nu kommer jag att vara mätt lång tid framöver, haha! Hon gav mig tårtbitar i små burkar som Patrik skulle få. Just nu duschar han efter träningen, och då jag berättade att det fanns tårta som väntade på honom senare blev han överlycklig!
Jag har väldigt många vantpar. Fina vantar, varma vantar, hemstickade vantar. Men dubbelt så många vantar som jag äger har jag tappat bort. Jag glömmer dem på bussen, hos vänner, på fester, på biblioteket, på skolan.. Jag har också glömt fingervantar hos pojkar jag inte vill hälsa på igen för att hämta hem vantarna. Ibland har jag "råkat" glömma fingervantarna på platser eller hos personer jag vill besöka igen, bara för att ha en anledning att gå dit igen. Och då blir ju fingervantarna min hållhake. Jag är ju rätt slarvig kan man tycka, men faktum är att det är lite mysigt att varje höst gå och köpa nya fingervantar för 29 kronor. Det är på något vis en tradition för mig. En fingervantstradition.
Jag älskar ju att läsa. Jag älskar det så till den grad att jag lever mig in i boken jag för tillfället läser och stänger ute allt annat. Som tur var kom Alexandra och hälsade på ikväll och fick mig att slita mig från min bok! Tack för ikväll!
Nu ska jag återgå till boken och vänta på Patrik som snart kommer hem från sin match.
I veckan har jag inte planerat in någon styrketräning. Kroppen måste då och då få återhämta sig och få en vilovecka. Dock kör jag på som vanligt med konditionsträningen och slänger in lite återhämtningspass istället som aqua power idag och funktionell träning imorgon. Ska lägga in en hel vilovecka snart också.
När det snöar ute, när man är kall om fötterna, när man väntat på något alldeles för länge och när man behöver vila lite. Då passar det fint med den här låten. Egentligen är versionen med Nina Kinert bättre, men då det klippet var så kasst på Youtube får ni detta istället. Men, mitt allra bästa tips är att söka på låten på Spotify, för Ninas och Anes röster tillsammans är en dröm.
Patrik bjöd mig på lunch idag och det var mysigt! Bredvid oss på bordet låg ett nytt block som Patrik införskaffat inför sin nya kurs. Jag bläddrade lite i blocket och sa med bestämd stämma att det var det fulaste blocket jag sett! Patrik muttrade och sa att blockens utseende spelar mindre roll, att det är funktionen som är det viktiga. Han hade gått runt extra länge för att hitta det absolut billigaste blocket. Hans block är rutade, mina är varken linjerade eller rutade och har extra tjocka blad för att pennan ska glida bättre. Jag är en sann estet uti fingerspetsarna och jag kan erkänna att det ibland är lite störande att vara så. Till exempel erbjöd sig mamma och pappa att ge mig flertalet pärmar i olika utförande när jag var hemma på praktik, men jag ville köpa en exakt likadan pärm som de jag redan har! Åh. Gaskning.
Under förmiddagen har jag avverkat det första seminariet inom examensarbetet. Min studie ska handla om hur man som lärare skapar motivation hos elever och den kommer att inriktas mot gymnasieelever och svenskämnet. Vi kommer att ha två seminarier till, sedan är tanken att vi ska sitta hemma på kammarn och göra resten. Under denna tid kommer jag naturligtvis ha en handledare som kommer att lotsa mig när jag tappar styrfart. Jag kommer att bli en eremit under dessa 10 veckor! Det är jag och Bertil Enstöring fram till mitten av januari.
Ikväll har vi varit på fars dag-middag på Grubbe och firat papporna i Patriks släkt. Jag, Elisabeth och Japp gick hela vägen dit i duggregn och mörker - men vad gör det när man har världens bästa promenadsällskap? Elisabeth är en person jag värdesätter högt, tack för att du finns min vän!
Lyssnar på Kents nya album för första gången. Har lyssnat tidigare men då i samband med massa andra saker som är irrelevanta tillsammans med musiklyssning. När jag lyssnar på ett album och liksom måste skapa mig en uppfattning om det, vill jag ha total koncentration. När jag först lyssnade på "Röd" avfärdade jag det rätt snabbt av någon outgrundling anledning. Nu vill jag nästan påstå att det är ett av Kents bästa album, näst efter "Verkligen" och "Du och jag döden".
Jag minns en gång då jag satt i en bil med hela Kents samlingsbox i handen och bara kunde välja och vraka låt. Jag tycker det är svårt att välja. Åtminstone ibland. Åtminstone då man distraheras av andra saker.
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket. - Kent.
(Hur många gånger har man inte tänkt den tanken, egentligen?)
Idag är det fars dag, därför kommer här en text om min älskade pappa.
Pappa är en av de mest kreativa människor jag känner. Han är ett med pennan och kan formulera meningar som ingen annan. Något han också ibland, under väl utvalda stunder, briljerar med är teaterspelande. Pappa kan imitera vissa personer och spela roller med sådan briljans att jag jämt får ont i skrattgroparna! Pappa är engagerad i det mesta som går att vara engagerad i. Han kan mycket om mycket. Om konst, om vin, om skog, om politik, om människofrågor, om ekonomi, om musik, om länder, om litteratur, om språk..
Pappa kan ibland försvinna i sin egen värld och då läser han gärna en bok eller "vilar ögonen" en stund, vilket innebär att han tjuvsover på soffan. Pappa är en himlarns snäll person, men då han talar allvar lyssnar man alltid. Pappa kommer ibland på projekt han ska göra, men då han har tusen andra saker han engerar sig i hinner han komma på ytterligare projekt han ska göra. Detta kan resultera i att han ständigt har flera halvt påbörjade projekt på gång som kan sträcka sig över några år sådär.
Pappa är väldigt bra på att snickra ihop låtar. På Kristoffers 25-årsdag spelade han till exempel tre egenkomponerade låtar till allas förtjusning. Pappa är också duktig på att fotografera och när han var i tonåren hade han installerat ett alldeles eget framkallningsrum i farmor och farfars källare. Något som pappa verkligen gillar är matlagning och ibland är köksbordet hemma i Dalasjö översållat av kokböcker han lånat på biblioteket.
Något som jag gillar särskilt med min pappa är att han besitter en alldeles särskilt fin förmåga. Han skickar nämligen små kort, vykort, tidningsartiklar eller mail till en då och då. Då vet man att han tänker på en. Det är fint. Jag älskar dig, lillpappa!
Idag har jag styrketränat, druckit kaffe hos Idamari och suttit i hennes gungstol och pratat, klappat Japp som somnade i mitt knä, ätit god middag och läst böcker. Fin lördag helt enkelt!
Jag har skrivit över tusen inlägg på den här bloggen nu. Inlägget "Fast egentligen kanske man bara vill ha en mottagare" blev det tusende inlägget. Det ska jag fira med att ta ut morotskakan ur ugnen och lyssna på Maia Hirasawa, hurra!
men då jag glömt bort hur man skriver metaforer får ett helt vardagligt inlägg duga.
Gick upp i ottan imorse och kikade på snön (som dock slaskat bort sig nu) och åkte iväg på spinning kl. 07.15 följt av bodybalance till 09.00. Ett perfekt sätt att starta en fredagmorgon på. Nu har jag nyss ätit en mysfrukost med tända ljus. Blev lite irriterad på spinningpasset då jag var tvungen att cykla på en av de gamla cyklarna då alla de nya var upptagna. Jag och Jessica brukar ju ha "fasta" platser, haha!
Nu ska jag fila lite på mitt syfte och mina frågeställningar inför exjobbet. Men först ska jag skriva lite på en grej.
När jag vaknade imorse var det snö på taken. Det var fint. Jag tror det var meningen. För snart kan man ju göra snöänglar.
Saker jag gjort och ska göra idag:
- Luktat på en väns kaffekopp - Ätit ohälsosamt mycket clementiner - Pratat om religionspsykologi, halloweenkostymer, nyköpta skor och grannar - Lyssnat på musiklärarstudenternas konsert - Skrivit - Mottagit ett skrivtips - Mailat mina skapande svenska-grejer till Anna - Gjort den kanske godaste blåbärssmoothien som jag nånsin druckit - Plankat "Falla fritt" på keyboarden. - Ikväll ska jag på fyspass på IKSU. - Sen ska jag läsa. Jag har så mycket bra böcker som väntar på mig!
Ikväll har jag bjudit Sabina på bio. Jag får alltid en massa mat och fika och tid och saker och allt möjligt av henne och nu kände jag att jag ville bjuda igen. Vi såg Bröllopsfotografen. Den var helt okej, kanske ingen jag skulle rekommendera vidare. Bakom oss satt en kille som var helt inne i filmen och när det hettade till i en av filmscenerna hör vi killen kommentera detta med väl valda uttryck. Jag höll på att brista ut i en hysterisk fnitterattack, men som tur var kunde jag hejda mig. Hade det varit i högstadiet hade jag i gapflabb kastat mig ut från biosalongen.
Nej, Patrik har inte fått en massa sjukdomar. Dock pluggar han så intensivt till sin tenta på fredag att jag tror att han börjar bli hypokondrisk. Han läser nämligen om kroppens olika sjukdomar. Såhär långt gick det idag:
Jag - Åh! Jag har fått hicka! Den vägrar ge sig! Patrik - Du! Hicka ska man inte underskatta! Visste du att man kan få kronisk hicka? Jag - Jasså? Patrik - Och ifall en kroppsdel domnar bort måste du på en gång säga till, det kan vara en sjukdom! Det är jättevanligt med muskelsjukdomar! Jag - Va? Patrik - Ja! Då kan musklerna förtvina musklerna och du blir till sist helt förlamad!
Min musiksmak är ju, som många av er vet, väldigt splittrad. Men på ett bra sätt såklart! Gillar väldigt mycket musik, men på olika sätt. Vissa band kan lira sköna basgångar, vissa musiker kan lägga grymma stråkarr och en del trumbeats är bra på vissa låtar medan en del låtars texter är det som gör att jag lyssnar på dem om och om igen. Jag gillar helt enkelt kontrasterna.
Muse är en brittisk rockgrupp som spelar progressiv rock med influenser från både klassisk och elektronisk musik. För några veckor sedan släppte de ett nytt album och det är rikigt bra! Muse är dagens musiktips. Det finns en väldigt speciell (och rolig) bakgrund till att jag började lyssna på Muse. Men den historian tar jag inte nu och förmodligen inte sen heller. Där går gränsen mellan privat och personlig.
Dagen har spenderats på universitetet där jag suttit strängt upptagen med en grupptenta. Personligen tycker jag att grupptenta är en kass examinationsform då lärarens möjligheter att bedöma ens kunskaper minskar drastiskt. Dock har vi under den här kursen även examinerats på omfattande enskilda, skriftliga uppgifter så jag lät det gå för den här gången. Uppgifterna var bra, men tiden knapp. Jag blev stressad och fnittrade åt allt och kunde knappt hålla fokus. Min grupp lät mig skriva på datorn och samtidigt föra diskussionen så att jag inte trippade runt av iver inför redovisningen. De är snälla!
Idag var alltså sista dagen på pedagogik/didaktikkurserna. Nu sätter jag igång med examensarbetet. Till våren blir det musik i ett och ett halvt år och vårterminen 2011 blir det stor fest för då är jag klaaaaar och färdigutbildad. Så nu är det drygt 1 och ett halvt år kvar för min del.
Nu inväntar jag middagen som vi ska få på Grubbe. Åker snart dit. Bara Patrik kan slita sig från plugget i soffan.
Körrepet gick rikigt dåligt. Textildesignstudenterna hade modevisning i Ljusgården under vår körtid och vi blev förpassade till en av ensemblesalarna som är gjord för kanske 10-15 pers + instrument. Luften tog slut efter 10 minuter och jag var mer död än levande efter repet. Det faktum att vi dessutom harvade på med en låt som för oss sopraner låg runt trestrukna c hela låten var inte göttmos kan jag ju säga. Kombinationen noll luft och höga toner är som gjord för svimningsattacker. Dock fokuserade jag på hållningen och tog av mig skorna och då gick det bättre.
Ola var i alla fall på gott humör som vanligt. Han är verkligen en stor tillgång i vår kör!
Ett av mina absoluta favoritplagg är min svarta sjal. Den använder jag mer eller mindre hela tiden. Jag använder den som sjal runt halsen, som sjal runt huvudet under dåliga hårdagar, som kjol på stranden, som filt på bussen, som linne på sommaren, som väska i akuta nödfall, som huvudkudde.. Ja. Det var väl det jag ville skriva. Tack för att du finns, sjalen.
Här har jag sjalen på huvudet som skydd för solen när jag swischar runt på en cykel i Grekland. Här använder jag sjalen som en kofta.(Förlåt för bildkvalitéten.) Och här - det klassiska användandet - ihopvirad runt halsen under en föreläsningsrast.
Ikväll har jag hälsat på Alexandra i hennes nya bostad som är ett kollektiv. Vi catchade upp och skrattade som vanligt! Hon fick en efterskottspresent av mig, en muffinsbok! Så nu hoppas jag på en fikakväll framöver ;)
Nu ska jag gå och lägga mig och sova, måste vara pigg inför morgondagens avhandlingseminarium. Har läst en avhandling om motivation. Förvånade? Nej, tänkte väl det. Motivation är ju ett av mina specialintresseområden.
Alexandra som pirat på min och Patriks Halloweenfest 2006.
Jessica fotade mig hemma hos henne där vi samlades först. Jag var seglarflicka!
B1 och seglarflickan.
Skepp ohoj!
Micke och Mokken var Ronny och Ragge, haha!
Jag träffade jultomten och passade på att önska mig några saker!
Rödluvan dök upp!
Basse var sheriff! Det är förresten Basse som är pappa till Molly och Olivia.
Linus var i högform som vanligt!
Lars var läkare och hade en spruta med vad jag trodde var vaccin mot den nya influensan..
..men det var rom i sprutan!
Jessica och Josefine var bananer i pyjamas.
Jag vet inte vem grisen var, men jag blev livrädd varje gång han dök upp. Så jäkla äcklig mask!
Mokken och Joel!
Festen var himla bra styrd. Här är baren. Lägg märke till att grannen i Beckfilmerna håller ordningen!
Mathis och Josefine. Patrik var ju sjuk, men egentligen skulle han och Mathis vara systrarna Matsson.
Den inhyrda vakten höll ordning.
Jag längtar redan till nästa fest! Vi skulle egentligen på en fest som samma killar styrt upp i juni, men då var vi i Göteborg. Det som är bra med sådana här fester med gästlista är att man känner många som är där och att det blir en mer gemytlig stämning än vad de oftast är på krogen.
