Det är höst nu, älskling.
En vän tipsade mig om en blogg för två år sen ungefär. Ikväll hittade jag tillbaka till den. Av en slump. Bara sådär. Och personen som skriver bloggen, vet ej vem, kan skriva. Tänk om jag kunde hitta den minsta lilla inspiration till min muntliga dikt till kursen! Kanske måste äta lite pepparkaksfil och filura lite på det. Adjö.
Här är en dikt från den där bloggen:
Här är en dikt från den där bloggen:
du håller mina väggar på plats
stannar ute trots mina oväder
jag går skift längs dina nätter
du går vakt längs mina svaga punkter
det viktigaste är kanske inte hur man mår
utan vem man mår med
snölukten fortfarande långt nära
jag ligger ensam
hur ligger du
jag var tågen bort
du var fåglarna hem
flygplanens streck på himlen
berättade om mina rädslor
det är så många som nöjer sig med
något som är otillräckligt
Kommentarer
pepparkakasfil
hej vinter.
det är inte så att jag vill vara elak eller så..
och du vet,
att det är säkert många som tycker om dig.
men, måste du vara så jävla kall?
det är inte så att jag vill vara elak eller så..
och du vet,
att det är säkert många som tycker om dig.
men, måste du vara så jävla kall?
pepparkakasfil
hej vinter.
det är inte så att jag vill vara elak eller så..
och du vet,
att det är säkert många som tycker om dig.
men, måste du vara så jävla kall?
det är inte så att jag vill vara elak eller så..
och du vet,
att det är säkert många som tycker om dig.
men, måste du vara så jävla kall?