I går hade jag med mig kameran hela dagen, nästan i alla fall! Låt oss kika på vad som försiggick. Vidar var som vanligt i högform från morgonen och kontrollerade spisen (med barnlåset på såklart!) iklädd ny tröja från Åsa och Roger! Jultightsen från faster Linda passade perfekt till den nya tröjan.

 

Det blev semlor i går! Faktiskt mitt livs första hembakade semlor och de fick godkänt av familjen. Vidar åt en hel semla själv, hehe. Förut avskydde jag semlor och tyckte att de var mjäkiga och torra. Nu när jag smakat fler hembakade varianter som är mindre och mer smakrika har jag börjat gilla dem mer.
Nu ska vi börja packa ihop och bege oss till Näsåker, så kul! Ha en fin söndag allihopa!

 

 

 

08.00-09.00 - Klasskonferens på jobbet.

09.00-09.30 - Fixa med blandat kolijox på jobbet (specifikt va?).

09.30-13.00 - Lämna skolan och bege mig till lokalen. Fakturera, körarrangera och förbereda det sista inför ett möte i morgon. Och nångång där ska jag även slänga i mig lunch. Somliga (jag exempelvis) har ju då världens bästa sambo som kittar mig med matlåda varje dag. I dag bjuds det på älgfärsbiffar, potatis och lingonsylt!).

13.00-14.00 - Sånglektion.

14.30-15.00 - Pianolektion.

15.00-16.00 - Fixa med det sista på dagens planering. 

16.00 - Köpa blommor till en kär styrelsemedlem som avslutar sitt uppdrag efter många år. Finns en överhängande risk att jag fäller en tår under kvällen! 

16.30 - 18.00 - Hemma och ska steka pannkakor och koka hjortronsylt tillsammans med min sambo och son! Pannkakstorsdag är ju bland det bästa som finns. 

18.00 - Köra in till Vilhelmina igen för årsmöte med bästa Brukshundklubben. 

18.30-20.30 - Möte!

21.00 - Hem i kvällen för att bänka mig framför Mandelmanns gård (som jag ÄNNU EJ SETT! Trots att exakt alla som känner till mitt intresse för självhushållning har sagt att jag MÅSTE se det! Men NU är tiden inne!

Känns som en fin torsdag. Det kändes så mycket bättre efter att jag "gnält av mig" här på bloggen i går. Tack för att ni läser och orkar med mitt härjiga liv, haha! Pappa sa i lördags innan jag hade öppet hus i lokalen att mitt liv ibland är som en film där allt är kaos precis innan upplösningen och när det verkligen gäller och filmen ska avslutas har allt ordnat upp sig ändå. Vet inte hur jag ska tolka hans analys mer än att jag är tacksam över att mamma och pappa kom och hjälpte mig att fixa det sista inför lördagens evenemang! 

 

 

Nu ska jag vara ärlig mot er och säga att jag har så himla dåligt samvete över den här bloggen för tillfället. Mängden tid för att sätta sig ner och blogga har minskat drastiskt sedan jag började jobba och drog igång företaget. Jag älskar ju att skriva och fota! Är uppriktigt sagt ledsen över att tiden inte riktigt räcker till att hålla bloggen så pass uppdaterad som jag önskar. Nu skriver jag ju mest för min egen skull men även för släktingar och vänner som jag inte träffar mer än ett par gånger per år. Och så skriver jag såklart för framtiden. För att Vidar ska kunna läsa när han upptäcker orden och dess kraft och innebörd. När jag inte hinner uppdatera som jag önskar minskar dokumentationen över allt som händer. I oktober har jag bloggat i tio år (!). Tio år är en lång period och en tredjedel av mitt liv. Den här bloggen är så mycket mer än en blogg för mig. Den är ett tidsdokument över mitt liv - ett liv som just nu är späckat med massor av grejer och den där bloggtiden har tyvärr fått vara det som prioriteras bort.

I dag hann jag träffa Vidar i en halvtimme. En kvart i morse och en kvart i kväll. Det tär på mig. Jag vet att det inte går någon nöd på honom för han har ju dels världens finaste pappa (alltså åh, det känns som att jag verkligen står i skuld till Christoffer för allt fint han gör) och även familjen nära inpå. I dag var ockå ett extremfall för i vanliga fall träffar jag ju honom mer, men visst är det egentligen rätt märkligt att livet (alltså NORMEN för ett liv) är utformat så att man knappt har tid att träffa sina egna barn?! 

Känner mig stressad över så mycket och jag har så många otänkta tankar i huvudet som liksom aldrig hinner tänkas färdigt för att jag rusar iväg till nästa grej hela tiden. Jag är SÅ glad och tacksam över att jag redan har 16 enskilda elever i veckan som kommer och spelar och sjunger och dessutom en kör att leda och jag försöker att göra mitt bästa för att få dessa människor, både vuxna och barn, att utvecklas. Ibland känner jag dock att jag skulle vilja klona mig själv i minst tre varianter för att hinna med allt så bra som jag vill göra det. Jag hoppas verkligen att min enda version av mig själv räcker till. På alla plan. Har dessutom hoppet uppe och har önskat ett annorlunda jobbschema inför nästa läsår. Eftersom jag började arbeta igen efter min föräldraledighet mitt under ett läsår fick jag ta det schema som redan var spikat för mina lektioner. Det innebär att jag har en deltid utspritt på en hel vecka. Utöver det ska jag hinna med mitt företag. Inför nästa läsår vore drömmen att jobba koncentrerat några dagar på skolan och några dagar med företaget. Då skulle jag nog hinna att tänka klart alla oklara tankar och inte känna mig lika otillräcklig på alla plan. Nu jobbar jag 9-12 h varje dag utom på fredagar, inte direkt hållbart i längden. Jaja. Nu ska jag sluta gnälla! Det ÄR kul och det GER mig verkligen energi och jag ångrar inte en sekund att jag startade företaget. 

Och det här var i eftermiddags. Den där svarta suddiga hunden tyckte det var riktigt kul med ett pass lydnad. Jag var värd på kvällens träning och hjälpte två ekipage med startklassen som de funderar på att tävla på vår hemmatävling den 12 mars. Kul med nya tävlanden! Vi är ett gäng i klubben men inte så många i just den första klassen så påfyllning behövs. Som jag skrev på Instagram är hundar verkligen ett mindfulnespaket på fyra ben - man kan inte vara någon annanstans i hjärnan när man tränar hundar och det är något jag verkligen älskar.
I övrigt då? Jo. Linda kom ju hit i lördags och vi hade planer på utgång eftersom det varit WWW här (Wilhelmina Winter Weekend). Allt började bra med fixat hår, klänning på och rolig förfest med Emma och några andra men sen var det som att kroppen sa tack och hej. Misstänker att den senaste tidens intensiva jobbande, anspänningen med öppet hus och att jag fortfarande bearbetar avkörningen i onsdags var det som spökade. Jag brukar inte ha några problem att dricka ett par glas vin och sen gå ut och dricka en drink eller två men i går fick jag snällt inse mina egna begränsningar och ringa Christoffer som hämtade mig klockan 23.00... Orutinerat, haha.

Nu ska jag sova och ladda inför en ny vecka!