Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
Jag är med i ett fotoprojekt som heter "Theme of the month" tillsammans med de här tjejerna: Evelina, Anna, Penélope, Nathalie och Lania. Den första dagen i varje månad ska vi publicera vårt bidrag till det för månaden aktuella temat. Nu i september har temat varit Kärlek och eftersom jag åker bort tidigt imorgonbitti publicerar jag min bild nu. Imorgon föreslår jag att ni går in på de andras tjejernas bloggar och ser hur kreativiteten har format deras bilder!
"Jag saknar dig" heter bilden och jag ville på något sätt gestalta hur det är att leva i ett distansförhållande. Tänkte att den bäddade delen av sängen, hans sida, får representera den fysiska tomheten.
Min lilla hall innan den större hallen var från början en opraktisk, ljusgrön passage där diverse bråte döljde sig bakom skåpsdörrarna (som nu är vitmålade och fungerar som hyllplan i min klädkammare).
Dörrarna plockades bort, allt målades vitt, krokar och klädstång skruvades upp och allt förutom galgarna och färgen är återanvänt material.
Skohyllan är ett 10-minutersbygge av resterna av de gamla plankorna som användes till bokhyllan i biblioteket. Kanske fixar jag en lite stiligare någon annan dag, men he dug åt lappen som man brukar säga!
Blev mycket nöjd.
Har storslagna planer för min "stora" hall. Där ska jag tapetsera med en rutig tapet från Sandbergs tapeter. Jag tänker mig att min jobbväska ska vara utgångspunkt. Man ska känna lite New England/Oxford/gammal skola-känsla. Jag vill ha en hylla ovanför dörren in till vardagsrummet som ska fyllas av gamla böcker och jag vill ha krokar i äldre stil i udda ordning på väggen och så vill jag ha en rejäl spegel att spegla mig i. Och kanske en bänk att vila sig på. Kanske någon fin stol med fårskinn på. Jaja, nu ska jag sluta innan jag låter som ett överspeedat inredningsfreak!
I mitt bibliotek (ja, lite mer om bibblo, mitt bästa rum i huset) hänger tavlor som farfars syster Elsie målat. Här är min gammelfarfar Karl och min gammelfarmor Betty med pappas kusin Kent. Utanför fönstret kan man skymta huset jag bor i nu.
Den här tavlan är min favorit. Platsen är nere vid sjön i Dalasjö. Gammelfarmor tvättar i isvak, Elsie står vid sparken och farfar, den glidaren, han åker bara runt på skridskorna och roar sig han! Lägg märke till kitteln som står vid strandkanten. Tänk att man tvättade så här förr. Det är så svårt att tänka sig. Nu klagar jag liksom på att tvätten "torkar lite segt" i källaren. Jag skulle aldrig palla att släpa tvätt upp och ned för backen och tvätta i en isvak medan barnen sprang omkring på isen. Visserligen jobbade ju inte gammelfarmor 104 % heller, men ändå. Det är så stor skillnad mellan nu och då. Begreppet att "slita" ser så annorlunda ut.
Här är gammelfarfar Karl ute i skogen och drar timmer med arbetshästen. Jag sätter så himla stort värde på de här tavlorna. Ett stycke släkthistoria i sin bästa form!
Det här är också en favorit! Gammelfarmor sitter på vedlåren i köket, hon har precis varit ute i ladugården för att mjölka korna. Nu tar hon en paus och läser VK samtidigt som hon ammar. Det var kraft i den kvinnan, hon blev 93 år! Elsie har målat helt ur minnet och den här tavlan fick gammelfarmor i present med en fin text på baksidan.
Det är något rejält i bilden. Stövlarna på, blicken djupt försjunken i det lokala nyhetsflödet och ena bröstet upptaget av en liten bebismun som hungrar efter mjölk. Nu är det lite halvdålig kvalité på bilden men titta på vinklar, färger, djup och stämning - visst kan man känna känslan av den där vardagsmorgonen för en lång tid sedan?
Klockan är nu 22.57 och jag sitter i sängen och konstaterar att det var länge sedan jag var så här totalt slut på. I fyra timmar har jag varit ute i skogen med min klass. I fyra timmar har jag tillsammans med min klasskollega hållit reda på 22 13-åringar, 10 föräldrar, mig själv, mörkret i skogen, gåtor, uppgifter, poängräkning, blöta fötter, borttappade vantar, rädda ungdomar, frusna ungdomar, hungriga ungdomar, glada och uppspelta ungdomar, jag har hållit reda på stigar, stationer, marshaller, raketer, grillpinnar och eldplatser, lånat ut vantar, tröstat mörkrädda, berömt, skrattat och upplevt.
Och - att vara så här trött är så värt när man, efter att ha avslutat det hela och bara hört glada tillrop, skjutsar hem några elever som säger:
- Det har varit så himla kul ikväll! Tack för att ni gjorde det här för oss!
Då är det så himla himla himla värt allt.
Ps: Detta citat var också befriande att höra vid hemskjutsningen: "Det är så mycket roligare att åka med ungdomar, gamlingar kör så tråkigt!"
Hehe. Jag betraktas fortfarande som en ungdom trots hus och heltidsjobb. Nu kan jag andas ut!
Nu kommer fler bilder från bibblo! Gamla glasflaskor, böcker och en 2 kilos-vikt som bokstöd.
En keramikuggla från gammelfarmors hus och så Göran Greiders läskiga öga.
Hittade ett uråldrigt strykjärn i lagårn. Passar fint som bokstöd.
Sprutmålade en korg som nu används som tidningsförvaring.
En till uggla. Jag sitter mest nere i köket när jag sitter vid datorn och en kväll kom pappa in och frågade varför jag inte sitter uppe. Jag svarade: Jamen.. det är för att ugglorna på bibblo känns lite läskiga. Som att de stirrar på en. Bredvid ugglan står en emaljhink och framför ligger en bok från 1700-talet (!).
(Och ja, sådär tomt ska det inte vara i fönstret. Det är bara lite svårt att fylla ett helt hus med blommor när man bott i lägenhet i åtta år).
Mormor är här och hälsar på. Hon ska vara här i en hel vecka och nästa helg åker hon hem till Näsåker och då följer vi med. Idag satt vi och pratade:
Jag - Färden till Umeå går vid 17.00 tror jag. Mormor - Men ska ni åka redan ikväll? Jag - Ni? Menar du Kristoffer och Johannes? Mormor - Just ja! Du bor ju här nu!
Sötmormor! Jag förstår henne. Det tog ett tag för mig att vänja mig att söndagarna blev så mycket längre. I åtta år var söndagarna ofta förknippade med tillbakaresor. I åtta år, men inte nu längre. Det ska jag fira med att bjuda in mamma, pappa och mormor på planeringsmöte för husprojekt ikväll! Har planerat en del sysslor mormor ska få ägna sig åt medan jag jobbar. Det gäller att låta effektiviteten löpa som en röd tråd genom allt man tar sig för!
Här bor jag! I ett rött hus uppe på en backe i Dalasjö. Kom och hälsa på vetja! Mästerfotograf: Anna.
Helt utblåst! Ingenting är kvar. Jag har inte ens någon toalett. Tur att vi har utedass i ladugården.. (Och om jag inte vill slåss om toasitsen med Skrömta så finns tillgång till vattenklosett inom rimligt avstånd).
Och utanför köksfönstret ligger badkaret och diverse skrot. Imorse funderade jag på om jag skulle ta ett bad i regnet som ansamlats i badkaret. Eller inte.
Jag hann aldrig blogga igår eftersom det var full aktivitet till läggdags. När vi kommit tillbaka till Vilhelmina från Saxnäs gick jag till Församlingshemmet där Sabinas pappas släkt befann sig. De hade haft begravning för Sabinas farmor Siri. Jag, Sabina och Göran sjöng och spelade några sånger. Efter fika och sång åkte vi hem till Dalasjö där storebror lagat god mat och efter det var det raka vägen till Vilhelmina igen där jag och min klasskollega ägnade kvällen i skogen där vi förberedde ett Mörkeräventyr som vi ska ha med vår klass. Skriver mer om det sen!
Imorse när jag kom till Saxnäs var det ovanligt tomt på skolan. Min första grupp, årskurs 3-4, brukar komma inrusandes i klassrummet och vara superpeppade på musiklektion men idag dök inga elever upp 09.20. Jag gick till lärarrummet och frågade var mina elever tagit vägen och då kommer lärarna på att de glömt att informera mig om att årskurs 3-5 är på fjälläger. Helt plötsligt fick jag en massa tid över. I samråd med lärarna bestämde vi att slå ihop 6:an och 7:an till en lektion så idag har jag bara 50 minuters klassundervisning, en sånglektion och en pianolektion. Helgen kan alltså tåga in alldeles snart!
Eftersom Johannes har följt med mig upp har vi tillbringat en timme på Saxnäsgården där vi fikade med utsikt över finaste fjälltopparna. Jag kan tänka mig en sämre arbetsdag om man säger så!
Idag när jag kom hem var Johannes hos mig, lycka! Han ska vara här hela helgen och imorgon ska han följa mig till Saxnäs där han, enligt egen utsago, ska gå en "själavandring bland fjällen".
Ikväll har vi varit på konsert i kyrkan. Vilhelmina hade besök av Årets kör, Vocado. Det var en timmas musikalisk njutning. På hemvägen satt jag och pappa och sjöng i bilen och jag försökte sjunga alla stämmor med effekter samtidigt, varpå pappa säger:
- Ja, så här låter det när vi har varit på konsert! Vi blir helt vilda!
Ibland brukar jag tänka på karaktärer jag tidigare hittat på och skrivit ner. Tänker på vad de gör och hur de mår. Som om de finns på riktigt. Det här skrev jag i oktober för två år sedan med inspiration av en kass - okej; mindre bra- föreläsare. Idag tänkte jag på Sune. Funderade lite om jag ska fortsätta mitt fabulerande kring denne man. Jag vet dock inte om det är värt det. Även om det är ett medvetet stilistiskt drag känns han nästan för tråkig.
Sune bor på Berghem och är frånskild. Han har två vuxna barn vilka han inte träffar alltför ofta. Sune gillar rökiga whiskeysorter och läser tunga romaner innan han somnar. Han hatar radio, men lyssnar gärna på krånglig, klassisk musik, trots att han knappt känner till kompositörernas namn. Sommarstugan i Norrmjöle har han sålt då han inte utnyttjade den i större mån än till ensamma sommarkvällar han ägnade till att tycka synd om sig själv. Sune äger en tax som heter Nils. Nils är lite som Sune. Grå och förutsägbar.
Sune har arbetat vid Umeå universitet i 13 år. Han fick tjänsten genom en slump. Han hade jobbat som grundskolelärare i en Umeåskola i ämnena kemi och trä- och metallslöjd. Egentligen brann han för sina ämnen men då äktenskapet kraschade orkade han inte med några yttre krav på prestation. Han ville vara oberoende. Bara utveckla sig själv.
Han sökte en doktorandtjänst vid samhällsvetenskapliga institutionen där han nu forskar om socialitionsprocessen inom grundskolans senare år. Medan han ägnar sin tid till forskning, för mycket kaffedrickande och planlösa promenader med Nils - undervisar han även 25 % vid lärarutbildningens allmänna utbildningsområden.
Sune som person är rätt medioker. Han gillar sill och potatis, men hatar mexicansk mat. Kryddor är ingenting Sunes mage klarar av och egentligen vet han med sig att han även borde utesluta kaffe ifrån sin smått näringslösa kosthållning, men då han dricker runt 9 koppar per dag är han starkt beroende av den svarta drycken och blundar istället för magsåret som sakta växa sig starkare i hans 57-åriga kropp.
Sune är rätt populär i sin bekantskapskrets, mest på grund av att han är för snäll och enligt vännerna lätt att utnyttja i diverse situationer. Sunes hjärtefråga är jämställdhets- och genusfrågor, men det har han aldrig erkänt för någon.
Han är uppvuxen på Teg i en medelklassfamilj. Han gick skola i centrum och blev ofta småretad eftersom hans klasskompisar tyckte att han kom från "fel sida av älven". Sunes familj uppfyllde samtliga krav för att ingå i "Svenssonkategorin". Sune hatar husvagnar. Han påminns av mellansverige, medhavd matsäck och grumliga insjöar. Han påminns om trista kvällar då han och hans far tittade på fotbollsmatcher på husvagnens mini-tv trots att de inte visste vad korten som domaren ibland visade betydde.
Sunes hus är spartanskt inrett. Huset är en tegelvilla från sent 60-tal, fyra rum och kök. I köket uppehåller han sig endast korta stunder då han med stor möda framställer någon slags ätlig middag. Hans säng är för stor för en person och det grämer honom, därför har han satt i system att "råka somna" på soffan. Han jobbar sällan hemifrån, trots att tillfällen ofta ges. Han gillar överhuvudtaget inte att uppehålla sig i hemmet. Den alltför påtagliga sanningen om hans innehållslösa liv blir för mycket för honom. Det är i alla fall tur att han har Nils. Nils, Gevalia och planlösa promenader.
Låt mig presentera: Mina nya höstkängor! Från Nilson skor i Björkarnas stad. Passar till kjolar, klänningar, byxor, uppklätt, nedklätt. Mina drömmars skor. Lite Lilla My-känsla över dem tycker jag! Hade till och med en elev, pojke 14 år, som gav mina skor följande utlåtande: Jag tycker att du har coola skor! Så det så!
Idag har jag varit på tjänsteresa - jag smakar på ordet igen: TJÄNSTERESA (känn hur vuxenpoängen svämmar över) till Lycksele för att gjuta öronproppar som ska passa till just mina öron. Skolan betalar, hehe! Nämen, för att vara seriös är ju - föga förvånande - musiklärare en stor riskgrupp för tinnitus så därför har vi nu rådit bot på eventuella hörselskador med dessa hörselskydd som levereras från Holland inom sinom tid.
Det är skönt att köra bil och lyssna på ljudbok. Varje fredag åker jag ju upp till Saxnäs för musikundervisning, en resa på 10 mil dit och tillbaka, det vill säga 20 mil totalt. Har snart lyssnat klart en ljudbok och måste till bibblo och låna en ny, tips på ljudböcker mottages tacksamt!
Ikväll har jag testat något jag alltid varit lite nyfiken på, nämligen judo. En dag förra veckan stannade en elev till mig kvar i klassrummet och vi småpratade om allt möjligt och så kom vi in på träning. Hon berättade att hon tränade judo och jag - spontan som jag är: Åh! Det skulle jag vilja prova nån gång! Hon svarade direkt: Kom på träningen nästa måndag! Och jag lovade och höll löftet.
Judo är hårt. Och kul! Imorgon kommer jag dock lida dödens träningsvärk from hell. Gånger en miljard. Men det var det värt! Fick lite beröm av tränaren - det var väl visserligen nybörjarberöm, men ändå! Jag gav allt. Vad annars?
Stolarna är tre olika par. Ett par fyndade jag i mamma och pappas garage, ett par stod här inne i mitt kök och de ska få nya sitsar av fårskinn och det tredje paret räddade pappa ur ett hus som ska tömmas på grejer inför försäljning. Jag fick dem gratis, hurra! Nu ska jag bara leta reda på ett runt bord också.. Sakletaren i mig myser på för fullt! Ibland är själva önskandet och letandet grejen!
Jag har sprutmålat stolarna och det går så himla fort och resultatet blir bättre än om man målar med pensel.
När jag var i Näsåker senast knyckte jag några skott från Åsas Mårbackapelargoner. Roger tyckte att jag kunde ta hur många skott jag ville eftersom blommor enligt honom inte direkt är en bristvara i deras hus. Här är de i alla fall. I patinerade terrakottakrukor på tre missmatchande fat.
15.00 - Bästa Anna kommer på besök. Vi fikar i biblioteket såklart!
Fixar lite i "första hallen".
17.00 - Får ett fint sms. (Ser ni hur sliten min telefon är? Nu när jag äntligen slipper livnära mig på CSN ska jag köpa ny telefon. Men först vill jag köpa ett gäng instrument, nya gardiner, några böcker, någon resa.. ja. Ni ser ju. Den där telefonen kommer att hänga med till den dag då det är absolut nödvändigt att köpa en ny - precis som att det är nödvändigt att köpa ett gäng nya instrument..)
18.00 - Går på lördagsmiddag till grannhuset och snicksnackar med den här filuren som pappa skapade för en tid sedan.
19.00 - Går på skogspromenad med mamma och Timsi.
20.00 - Pratar med Johannes och eftersom det är lite svårt att illustrera med en kamera får den här bilden duga fint.
21.00 - Ser på "Tack för musiken" där Pernilla Andersson är gäst. Blir besviken.
22.00 - Spelar piano och övar gehör genom att be mamma och pappa säga låtar jag ska spela.
23.00 - Läser en bok som jag tror att jag ska använda i undervisningen. Har bara inte kommit på hur.
Det här är ett av mina bästa göran: Sitta i viktiga diskussioner med vänner och ha barn och hundar nära mig.
Foto: Idamari.
Och ja. "Göran" kan - förutom ett namn - även vara ett samlingsnamn på olika saker man gör tycker jag. Ett gör, det görat, flera göran. Bra, då var det bestämt!
Idag är jag tröttheten personifierad. Tror att fem veckor på nya jobbet börjar ta ut sin rätt. Fick i alla fall höra att jag var fin idag av några elever och det var ju kul. Tur att min Lilla My-knut, orangea tröja och blommiga kjol gjorde charmjobbet. Imorgon åker jag upp till Saxnäs för undervisning. Fredagslunchen är en av veckans höjdpunkter. Fredagslunch är pedagogisk lunch vilket innebär att jag äter i den pyttelilla skolmatsalen i den pyttelilla fjällskolan tillsammans med mina elever. Vi pratar om allt möjligt. Som att åka snowboard och bryta tre ben i kroppen, om vittra som har skådats på cykel i trakten (?), om nya telefoner, om roliga semestrar, om hus där de spökar och om saker man kan drömma om. Längtar till imorgon!
Ikväll var Emily och Nikki här och vi tittade på "Bonde söker fru" som återkommande onsdagstradition. Nikki bytte om till pyjamas ifall hon skulle somna på vägen hem och när hon satt barfota i soffan frågade jag:
- Har du fin färg på tånaglarna?
och fick svaret: Ja, men nu har det lite försvinnt!
till exempel att sno tumstocken och bita lite på den.. Där är förresten en liten smygtitt på köket. Eller okej - en matta och knappt en halv lucka, haha!
Förresten. Idag fick jag Stora jobbpeppen fyra gånger. En gång när en elev hade med sig sin saxofon på Musik-stugan (typ elevens eget val) och en gång när jag blev så inne i en av gruppuppgifterna på svenskan (vi gör en klasstidning) så jag ville skippa mitt lärarjobb och hoppa in och vara elev istället! En gång när tre killar kom och frågade om de fick vara i musiksalen och spela medan jag satt där och planerade. Jag gav dem tillåtelse och de skötte sig exemplariskt. En gång när en tjej spontanspelade "Snälla bli min" av Veronica Maggio på flygeln.
Jag är så himla himla glad och tacksam över att jag får undervisa i båda mina ämnen.
Det här är en jättegammal bild på mig när jag fiskar i Dalasjö. Den kanske är från 2005-2006 någonting. Ludvig har fotat. Min förhoppning är att fiska mer nu när jag flyttat tillbaka till Dalasjö. Drömmer om att fylla hela frysen med öring och röding.
Nu är det september. Hösten gör sitt intågande med råge med tungt regn mot rutan och löv som faller mot marken och bildar en brun, blöt sörja. Förra hösten bodde jag i Umeå, gick till universitetet om dagarna och grubblade en hel del. Då kom denna lista till.
En blandning av soft bluegrass, älskade Joni Mitchell, irländska Eitre, Jonsi & Alex briljanta ljudlandskap, Lulesonen Olle Nyman och en massa andra värda musiker. En fin förening av musik helt enkelt. En lista värd att bruka åter denna höst.
Går på golv som knarrar. Tittar på krukfat som matchar varandra lite halvt. Spelar på tramporgeln och känner vemod. Höst, tramporgel och mörker var ingen bra kombination tydligen. Spanar ut genom fönstret för att se ugglan. Ser den inte. Dricker mitt nya te "Läggdags" som kanske är topp 5 av godaste teerna. Känner mig väl till mods igen. Släcker lampan i köket och innan tittar jag på köksluckorna och blir varm i kroppen över hur fina de blev. Trivs så bra i mitt hus. Lägger mig i sängen för att titta på Svt play. Känner täcket mot kroppen. Fryser om fötterna. Går upp och tar på mig tjocksockar. Känner ensamhet.
Om bara Johannes hade varit här. Han fattas hela tiden. Hans kramar är alldeles för långt borta.
Ikväll har jag invigt mina nya löparskor! Har övergivit mitt älskade Nike för Adidas. Får se hur länge det håller. Sprang tillsammans med Ludvig och bredvid den långbenta mannen får man ju öva på löpsteget om inte annat.
Nu ska jag dricka te och lyssna igenom veckans sånglåtar. Undervisar ju sex sångelever vilket är bland det roligaste jag gjort i mitt liv! Efter genomlyssningen ska jag se "Tack för musiken" där Annika Norlin var gäst, det kan man ju bara inte missa.
Att palla sura äpplen var en stående aktivitet för veckan i stugan.
Hela veckan var som en enda lång gourmetmåltid tack vare storebror. Här är äppeltarte!
Gösfilé och fänkål.
Mysarna.
Sista kvällen kom Lillan på besök.
En dag var vi en familj som har en inredningsbod i garaget!
Ett ställe för dig, Anna!
Mera matlagning.
Kantarelltoast. Mmm.
Cykeltur i finaste omgivningarna. Dalarna är fantastiskt vackert och jag är så glad över att vi har vår sommarstuga där. Även fast det är 65 mil dit, så är det 65 väldigt värda mil.
Myshästar!
Laxcarpaccio!
Anna, denna bild är till dig!
Hallonmousse.
Sällskapssjuk kissemiss.
En bit från stugan finns en lada där ljuset faller så fint.
På kvällarna blev det kyligt ute så då fick man tända en brasa och ta på sig en kofta. Sensommaren är det bästa!
Vi hade en fin vecka i stugan (de övriga i familjen var där längre och två gånger dessutom). Jag ser verkligen fram emot nästa sommar då jag kommer att kunna stanna längre på ställen jag älskar utan att känna jobb- eller plugghets. Gissa om jag ska njuta!
På lördag träffade vi denna tös och hennes familj. Olivia byggde lego och gjorde en liten legofamilj där jag var en bebis, haha!
Vi bakade pizza tillsammans.
Sabina och Göran bjöd på skönsång och spelade låten de ska framföra på Sabinas farmors begravning. Molly hade kalasklänning.
Efter middagen åkte vi till Peter där 90-talsmusik var kvällens tema!
Bland annat Henke, aka "Mannensomalltidblirbrapåbild", var där.
Förutom 90-talsmusik lyssnade vi igenom våra gamla mer eller mindre seriösa Cubaseprojekt. Min och Johannes låt bär namnet "Is" och är en musikalisk gestalning av de olika känslostämningarna i Mumindalen.
Idag har vi haft världens myssöndag med picknick på Ida och Eriks utegård.
Erik och Siri i sandlådan.
Rutchkanekonster.
Oskar och Karl.
Jag fick en Grattis till jobbet-present av Ida, så fin!
Jessica myste i solen.
Mmmm! Arvid såg ut som en liten tomtenisse med mössan på sned!
Anlände just till Umeå. Åkte tillsammans med Helena, min gamla svenskaklasskompis från Universitetet. Hon har fått jobb på Malgomajskolan. Vi har språknördat och pratat gamla studentminnen, haha!
Nu är jag i Johannes nya lägenhet som är jättefin. Han står och lagar mat till mig nu och jag ska få ett glas vin. Känner att det här är en mycket bra början på helgen.
Plockade ringblommor, blåklint och blad från en svartavinbärsbuske och lät allt torka några dagar. Sedan smulade jag ner alltihopa i ett svart te. Septemberte! Det är fint att se på, men det luktar och smakar mindre okej om man säger så. Jaja. Som prydnad är det ju fint i alla fall!
När man står inför en flytt måste man, förutom att flytta och kånka på grejer, rensa i röran. Och det har jag gjort. Tro mig.
Under några hektiska sommarhelger var jag hemma i Dalasjö för att få så mycket gjort av det rensningsarbete jag vet krävs i detta hus. Huset innehåller inte mindre än tre små kammare med snedtak. En av dem kallas "Kallskrubben" eftersom det är kallställt. Jag brukar även kalla rummet för "Mårrans skrubb" då jag en natt för länge sedan drömde att Mårran bodde där. Förmodligen för att det är en kallskrubb. Jaja. Vidare! I kallskrubben förvaras mången ting. En helg hög med gamla trasmattor, vinterkläder, porslin, hockeyspel, grejer som Ludvig ska ha när han flyttar hemifrån, något gammal arkivskåp och tapetrester. Ja, ni ser. Kallskrubben har inte fått mycket till själ.
Det andra lilla snedtaks-rummet är en "innerkammare" till mitt bibliotek och där förvaras syskonen Lidströms skolgrejer. Vi har sparat allt. Allt. Varför kan man undra? Jo, för att vi har haft plats. Det är livsfarligt att ha plats. Man sparar på sig och samlar och hamstrar och lägger ner i kartonger att jag snart är rädd att programmet "Samlarna" kommer hit och gör ett reportage. Riktigt så illa är det inte, men mina bröder ska veta att en rensning av stora mått står för dörrarna i en framtid ej långt bort.
Den tredje lillkammaren är min klädkammare och det är, förutom biblioteket, min stora lycka! Efter att ha levt ett helt liv i brist på tillräckliga garderobsutrymmen behöver jag inte längre klaga.
Förutom dessa små rum tillkommer tre garderober/klädkammare till. Plus klädutrymmet i källaren och hallen. Som ni kan förstå har det rensats ut en hel del kläder. Detta har inte varit det enklaste. Hade jag varit ensam hade jag kanske kastat både det ena och det andra, men med min kära mor vid min sida gick varje plagg och pinal igenom med lupp. Jag överdriver inte.
Konversationerna kunde vara följande:
Mamma - Titta! Ett bälte! Jag (muttrandes från något hörn inträngd i garderoben) - Mmm. Släng. Mamma - Men titta! Det kan ju användas som arbetsbälte till de där byxorna vi packade ner i en kartong!
Och:
Mamma - Okej, få se nu. Nu har vi fyra olika kartonger. Jag - Va? Fyra?! Vad ska vi med fyra kartonger till? Det räcker väl med en kartong med saker att spara och en sopsäck med saker att slänga? Mamma - Nej! En kartong med grejer som mormor måste titta på för att se vad det är för typ av plagg/duk/gardin, en kartong med omaka saker som kanske hittar sin bättre hälft någon vacker dag, en kartong med saker att spara och en kartong med saker att slänga när vi gått igenom den igen. Jag - Vadå igen? Mamma - Inget ska kastas för att kastas. Det ska finnas en orsak.
Och:
Jag: Titta! Den här skjortan behövs ju inte. Den slänger vi! Mamma - Stopp! Den kanske kan komma till använding när vi ska spela teater! Jag - Allvarligt. Hur ofta spelar vi teater? Mamma - Jag lägger i alla fall ned den här. I kartongen med utklädningskläder. Jag - Men va!? Har du skaffat en kartong till?
Efter några dagar vändes dock min agg mot kartonger till besatthet av dem. Jag blev sämre och sämre på att slänga. Jag ville rensa. Sortera. Vika ihop. Spara. För att det kanske kan komma en dag då jag kanske behöver den där tröjan på den där resan jag kanske ska göra. Och så vidare.
Jag har till och med en kartong märkt "Retro-kläder". Rensandets renande var det ja..
Som straff för att mamma manipulerade mig i rensandets renande lägger jag nu ut denna oerhört smickrande bild på henne i arbetet med mitt kök. Lägg märke till den fantastiska passformen på målarbyxorna!
När jag pluggade i Umeå och gjorde min praktik i Vilhelmina hade jag och min vän Emily en återkommande onsdagstradition: Bonde söker fru. I år är det dags igen. Efter en sväng på ridklubben myste vi ner oss i soffan med Nikki på bästa bushumör och såg årets bönder åma sig över breven de fått. Jag ser sällan på tv, men Bonde söker fru är något jag inte vill missa. Det är både töntigt, charmigt och fint på samma gång. Och så får man se massa djur och det gillar jag ju! Idag har jag klappat hästar, hundar, katter, kaniner och getter. Slå det om ni kan!
En annan onsdagstraditon är sprillans ny. Min lillebror och hans kompisar har infört ett nytt tema under onsdagarna: Fin-onsdag! Konceptet går i all enkelhet ut på att klä upp sig så fint man kan. Jag har gått med i gruppen. Gör det ni med. Man kan alltid hitta anledningar till att vara extra stilig tycker jag! Jag börjar nästa onsdag.
Nu ska jag sova för jag är så trött att ögonen går i kors.
Idag var jag på ortens gym Body Center. Har skaffat ett kort där som räcker i 6 månader. Planen är även att jag ska införskaffa ett par skidor som jag kan åka på runt på i elljusspåret bara några hundra meter från mitt hus. I mars när kortet går ut blir det utomhusträning. Eftersom jag förmodligen kommer att flänga runt så mycket kommande sommar så känns det onödigt att skaffa ett helårskort. Nu fokuserar jag istället på 6 månaders gym + gruppträning. Och så skidorna förstås. Jag siktar på att vara ett skidproffs när mars månad startar. Jag har ju kunnat det en gång i tiden. Vi ser väl..
Ikväll har Emma varit här och hälsat på. Det är tur att jag har henne att husnörda med, hehe!
Ikväll har jag även fått det vuxenpoäng som hittills känts allra mest. Jag fick ett telefonsamtal till mig i rollen som min yrkesprofession. Tror jag måste titta på Mumintrollen för att kompensera!
När man står inför en flytt måste man, förutom att flytta och kånka på grejer, rensa i röran. Och det har jag gjort. Tro mig.
Under några hektiska sommarhelger var jag hemma i Dalasjö för att få så mycket gjort av det rensningsarbete jag vet krävs i detta hus. Huset innehåller inte mindre än tre små kammare med snedtak. En av dem kallas "Kallskrubben" eftersom det är kallställt. Jag brukar även kalla rummet för "Mårrans skrubb" då jag en natt för länge sedan drömde att Mårran bodde där. Förmodligen för att det är en kallskrubb. Jaja. Vidare! I kallskrubben förvaras mången ting. En helg hög med gamla trasmattor, vinterkläder, porslin, hockeyspel, grejer som Ludvig ska ha när han flyttar hemifrån, något gammal arkivskåp och tapetrester. Ja, ni ser. Kallskrubben har inte fått mycket till själ.
Det andra lilla snedtaks-rummet är en "innerkammare" till mitt bibliotek och där förvaras syskonen Lidströms skolgrejer. Vi har sparat allt. Allt. Varför kan man undra? Jo, för att vi har haft plats. Det är livsfarligt att ha plats. Man sparar på sig och samlar och hamstrar och lägger ner i kartonger att jag snart är rädd att programmet "Samlarna" kommer hit och gör ett reportage. Riktigt så illa är det inte, men mina bröder ska veta att en rensning av stora mått står för dörrarna i en framtid ej långt bort.
Den tredje lillkammaren är min klädkammare och det är, förutom biblioteket, min stora lycka! Efter att ha levt ett helt liv i brist på tillräckliga garderobsutrymmen behöver jag inte längre klaga.
Förutom dessa små rum tillkommer tre garderober/klädkammare till. Plus klädutrymmet i källaren och hallen. Som ni kan förstå har det rensats ut en hel del kläder. Detta har inte varit det enklaste. Hade jag varit ensam hade jag kanske kastat både det ena och det andra, men med min kära mor vid min sida gick varje plagg och pinal igenom med lupp. Jag överdriver inte.
Konversationerna kunde vara följande:
Mamma - Titta! Ett bälte! Jag (muttrandes från något hörn inträngd i garderoben) - Mmm. Släng. Mamma - Men titta! Det kan ju användas som arbetsbälte till de där byxorna vi packade ner i en kartong!
Och:
Mamma - Okej, få se nu. Nu har vi fyra olika kartonger. Jag - Va? Fyra?! Vad ska vi med fyra kartonger till? Det räcker väl med en kartong med saker att spara och en sopsäck med saker att slänga? Mamma - Nej! En kartong med grejer som mormor måste titta på för att se vad det är för typ av plagg/duk/gardin, en kartong med omaka saker som kanske hittar sin bättre hälft någon vacker dag, en kartong med saker att spara och en kartong med saker att slänga när vi gått igenom den igen. Jag - Vadå igen? Mamma - Inget ska kastas för att kastas. Det ska finnas en orsak.
Och:
Jag: Titta! Den här skjortan behövs ju inte. Den slänger vi! Mamma - Stopp! Den kanske kan komma till använding när vi ska spela teater! Jag - Allvarligt. Hur ofta spelar vi teater? Mamma - Jag lägger i alla fall ned den här. I kartongen med utklädningskläder. Jag - Men va!? Har du skaffat en kartong till?
Efter några dagar vändes dock min agg mot kartonger till besatthet av dem. Jag blev sämre och sämre på att slänga. Jag ville rensa. Sortera. Vika ihop. Spara. För att det kanske kan komma en dag då jag kanske behöver den där tröjan på den där resan jag kanske ska göra. Och så vidare.
Jag har till och med en kartong märkt "Retro-kläder". Rensandets renande var det ja..
Som straff för att mamma manipulerade mig i rensandets renande lägger jag nu ut denna oerhört smickrande bild på henne i arbetet med mitt kök. Lägg märke till den fantastiska passformen på målarbyxorna!
Ljudet av regn mot plåttak är det något speciellt med. Jag har vaknat flera gånger inatt och lyssnat. Inte störts, utan myst med regnet. Nu sitter jag i mitt kök och dricker morgonte och försöker vakna. Kungsfoto kommer till skolan idag för att fota alla elever och all personal så det gäller att försöka se rekorderlig ut.
En bild jag tog efter ett regnoväder för någon vecka sedan. Det där ser jag när jag tittar ut från ena köksfönstret.
Våga prata om det här. Det ska jag göra. Alla känner vi någon som har drabbats av cancer. För vissa går det bra. För vissa inte. För snart ett år sedan var jag på en begravning. En begravning av en mycket nära väns mamma. Jag har sett hur ledsna människor kan bli. Ta vara på chansen att leva medan du kan.
När jag skulle börja gymnasiet fick jag ett kort av pappa där det stod: Du är unik i universum Du har din egen sång att sjunga Lär dig att sjunga din sång så bra du någonsin kan
Jag tänker ofta på det. Gör det bästa av just din chans.
Jag borde skriva en bok med roliga citat från mina elever. Följande kunde höras förra veckan:
Elev - Alltså.. Carolina. Jag - Ja? Elev - Jag har tänkt på en sak. Jag - Okej, få höra. Elev - Varför har du alltid målarfärg på händerna? Jag - Oj.. haha! Det har jag! Men inte alltid väl? Elev - Du har haft det varje lektion den här veckan!
Kanske är det för att ni kan finna mig såhär rätt ofta nu för tiden. Här fixar jag med några gamla skåpdörrar som jag ska omvandla till hyllplan till min klädkammare. Jag har gjort om ett av källarrummen till ett "arbetsrum".
(Om ni undrar vad den konstiga förkortningen "VAFF" står för så är det Västerbottens Amatörfilm Festival där jag medverkade någon gång under min glansperiod i gymnasiet. Det var då det. Nu har jag ju mest bara färg på händerna..)
I helgen har jag haft finbesök av Johannes och hans syster och mamma. Clara matchade höstfärgerna i skogen.
Silver var också med såklart.
Elisabeth redo med plockaren! Vi fick ihop cirka 20 liter på en timme.
Fika i skogen är det bästa fikat!
Silver lade beslag på min fotölj. Det gjorde han rätt i tycker jag!
På lördagkväll drog jag med mina gäster på en av Dalasjös årliga traditioner, nämligen surströmmingsfesten/upptaktsfest inför älgjakten. Kameran stannade hemma men jag kan berätta att Johannes fick spela spontanblues och en ensam tysk vandrade runt med en kamera och dokumenterade varje svensk inlandsvinkel. Så kan det gå!
Nu, mina vänner, har jag fått internet till mitt röda hus uppe på backen! (Jag tackar farfar som vid 80 års ålder drog in bredband till fastigheten, snacka om att vara före sin tid!) Ikväll ska jag blogga en massa, men nu ska jag plocka vinbär.
