Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.
I kväll händer det! Jag och min vän Evelina ska gå och lyssna till Sofia Karlsson och hennes fantastiska musiker på Idunteatern i Umeå. Först ska vi äta på Socialize och surrasurrasurra och sedan ska vi njuta av en av våra bästa artister. Jag kommer med en recension av händelseförloppet när jag återvänder hem till byn.
Jag har sett henne live två gånger förut: en gång i Umeå 2009 (tror jag) och förra sommaren i Stjärnsund. Är så himla förväntansfull inför kvällen.
Något jag har svårt att förstå är hur människor kan ta så lätt på att förlora ett djur. Människor som ofta inte har någon egen nära relation till djur. Hur de bagatelliserar människors sorg efter djurs bortgång. Det spelar ingen roll om det är ett marsvin, en katt, en papegoja, en vandrande pinne eller en häst - du ska få vara så ledsen du vill när din vän inte finns mer. Djur blir som vänner. En vän till mig berättade att hennes mamma nyss skaffat hund och att hon levt upp i sällskap av hunden, en annan vän var tvungen att ta bort sin häst och var väldigt ledsen och nedstämd en lång period efter det och fick höra: äh, ryck upp dig! Det är ju bara ett djur!
Ja! Det är ett djur. Ett djur du tagit hand om varje dag, ett djur som alltid finns där för dig, ett djur som älskar dig oavsett om du har en dålig dag eller är för stressad för att orka kramas tillräckligt länge. Ett djur som du haft roligt med och upplevt saker tillsammans med. Ett djur du lagt ner tid på och ett djur du har en mycket nära relation med.
För ett tag sedan hörde jag en tjej skämtsamt berätta om en tant som förlorat sin katt och hade haft sorg (svarta kläder, tända ljus och fördragna persienner) i två veckor. Tjejens åsikt var att "det var sjukt". Jag blir så ledsen av att höra människor förringa betydelsen av ett djurs bortgång. Om Imra eller Jax skulle behöva avlivas av olika skäl skulle jag bli helt förtvivlad. De är mina vänner och betyder precis lika mycket för mig som en mänsklig vän, om inte mer. I den sorgen skulle jag bli sårad av att höra att människor tycker att jag överdriver och att jag borde rycka upp mig. Jag kommer att sörja precis så mycket och så länge jag vill om och när den dagen väl kommer och innan dess kommer jag att behandla mina djur med precis samma respekt och vördnad som de behandlar mig med - för de finns inga mer lojala varelser än hundar.
Efter en dag fylld med morgonprommis med Jaxen, planering på jobbet, lunch med barndomsvännen Lena, träning med fokus på lek med Imra, middag, dammsugning (fulaste ordet nånsin), möte med vice ordförande i Brukshundklubben då jag ville ha information eftersom jag blivit invald som ordförande (HJÄLP, hur ska det gå? Borde nog fixa det. Tror på det i alla fall, annars hade jag inte tackat ja) och slutligen Bonde söker fru med bästa Emily är jag helt slut i hjärnan. Nu ska jag ta en dusch och sedan göra det som får mig att slappna av allra bäst: läsa!
Här är min arbetsplats på Malgomajskolan. Här sitter jag i dag i tystnad då många är på fortbildning och eleverna har lov. Det är tomt och tråkigt. Dock kan jag lyssna på hög musik och jobba undan en hel massa.
Glad tjej och glad Peder Karlsson efter en extremt rolig dag där vi fick sjunga mycket och lära oss en hel massa om nya forskningsrön gällande körsång och körsångsmetodik. vi fick även praktisera sångteknik genom fokusområdena klang, rytmik, frasering, intonation samt kommunikation. Vill uppleva hela dagen igen och hänga med alla sköna musikskolekollegor i länet och främst med Peder!
Efter guidad visning på Guitars (otroligt häftigt ställe som ni bara måste besöka, extra roligt för musiknördar - Acke, du skulle älska det!) kom vi till hotellrummen på Hotel Winn pch bortsett från alla lyftkranar (som jag gjorde mitt allra bästa för att inte få med på bild) i byggmeckat Umeå njöt jag av utsikten. På kvällen åkte jag hem till Anna som hade avskedsfika eftersom hon flyttar till Kalmar. Har ingen bild från kvällen men jag vill bara säga en sak: Anna, du kommer att fixa Kalmar och det nya jobbet galant. Vännerna hemma finns kvar. Ha ingen separationsångest utan nu är det din och Roberts tur att köra all in och målet är inte resultatet utan resan dit (mammacitat, hehe). Ring ofta och när du vill - du vet att min gungstol alltid längtar efter en bokälskande Anna som pratar ännu snabbare än mig!
I dag har jag varit på universitetet på Språkfestivalen och vid Svingen möttes jag och min forna pluggvän Ida upp! Jag och Ida läste svenska tillsammans och hade många roliga stunder tillsammans med vår andra kompanjon Jessica. Tillbaka i Humanisthuset (som renoverats sedan min tid) fick jag ett enormt vidareutbildningssug trots att det bara gått drygt tre år sedan min gymnasielärarexamen, hehe.
Tror jag måste söka denna kurs! Vill förkooooovra mig! Älskar att lära mig nya saker och fördjupa mig.
Eller kanske denna kurs? Eller båda?!Längtar till klockan slår morgon igen så jag får åka till jobbet och sätta alla nya kunskaper i praktiken i min planering för den fortsatta terminen.
Appropå språk. Vet ni var pappa var någonstans förra veckan? I Stockholm på SPRÅKRÅDET. Hej hej avundsjukan. Har knappt hunnit träffa pappa sedan dess då både jag och han varit bortresta men pappa, du ska få rapportera alla detaljer till mig.
Jag ÄR faktiskt avundsjuk på mig själv. Det är en härlig känsla. I morgon ska jag nämligen till Umeå för sång- och körutbildning/workshop med en av medlemmarna ur The real group! Har taggat inför detta hela hösten och i morgon är det alltså dags. Om ni mot förmodan ej vet vilka Real group är kan jag meddela att de tillhör den absoluta världseliten inom a capella-sång. The Real Group – Words (Live) Jag ryyyyyyser av välbehag när jag lyssnar till dem. MVH/sångnörden
IIIIIIIIIHHHHHHHHHHH!!!!!!! Är så himla glaaaad! Kommer studsa ur sängen i morgon! Ska sova över i Umeå med mina musikskolekollegor och på tisdag ska de på möte med Västerbottens musikskolor men då ska jag göra en annan IIIIHHHHH-peppgrej: Språkfestivalen vid Umeå universitet, alltså språknörda med andra svensklärare en heeeel dag! Vi ska gå på föreläsningar, workshops och seminarier. Eleverna har ju novemberlov kommande vecka och vi lärare åker på fortbildning = mycket bra!
Min morbror Roger och hans Åsa har två tikar, jämthunden Tikka 6 år och taxen Frida 9 år. Det gick jättebra att ha dem tillsammans med Imra i helgen när jag var där och hälsade på. Tikar kan ju vara rätt gnäbbiga mot varandra men de här hundarna är snälla och skötsamma. Imra visade dock lite svartsjuka när jag gosade med de andra, men inte mer än att hon puttade till mig och "pratade" som att säga: hallå?! Glöm inte bort mig!
Nu drar jag iväg och hälsar på den här lillen (som snart fyller 14 och har växt om mig för länge sedan), alltså min kusin Oliver! Vi hörs i morgon igen.
En anekdot kring Oliver:
Det var sommaren 2005. Min första sommar med körkort. Jag bodde hos mormor den sommaren och jobbade på Lissgården, Näsåkers äldreboende. Oliver var fem år och sprang mest omkring naken på min morbror Roger och hans fru Åsas gård. Roger och Åsa höll på med en husutbyggnad och var i behov av barnpassning och hundpassning. Rätt som det är ropar en av Rogers kompisar till mig och frågar om jag kan åka ner på byn och köpa snus och lacknafta. Jag sätter mig i Åsas lilla golf - lite nervös eftersom jag knappt kört bil sedan jag tog körkortet i maj - för att köra iväg och helt plötsligt sliter Oliver upp passagerardörren och slänger sig in i bilen, spritt språngande naken.
- Jag följer med!
Okej då. Vi kör genom Näsåker och kom fram till macken.
- Du kan ju sitta kvar medan jag går in och handlar, säger jag i ett försök att undvika nakenchocker. Jag går in på macken och börjar handla det jag ska ha och rätt som det är rusar min linblonda lillkusin in som en trollunge och ropar: Carolinaaaa! Ja vill ha bubbelsokaah! (Översättning; Marabouchoklad med bubblor).
Mackens kunder vänder sina ansikten mot Oliver och sedan mot mig. Och sedan övergick allt till det normala.
När vi sedan rullar hemåt genom det lilla Ångermanländska samhället vänder Oliver sitt ansikte mot mig och jag kan skönja en uppnosig min varpå han säger: Du... pappa är mycke bättre på att köra bil än du!
Är helt mållös över vilka talanger det finns på gymnasieskolan där jag jobbar. I dag roddade vi Öppen scen på skolan och jag. Roger och Petter inledde med en 90-talsklassiker och sedan fick vi höra egenskrivna låtar, Håkan Hellström-tolkningar, låtar med gitarr, djembe och munspel, rap på franska (!), saxofon-duett och allt avslutades med två killar som bjöd på världens dansshow! Musikalitet kan imponera stort på mig men det finns inget som jag blir så imponerad över som skickliga dansare som kan röra sin kropp i symbios till musik! Jag stod bara och gapade. Jag hoppas att någon filmade dem så jag kan länka till skolans hemsida sedan, vi får se!
Just nu sprudlar jag av kreativitet och idéer som man kan hitta på med alla dessa fantastiska ungdomar.
I lördags vaknade jag med ett infall: jag skulle måla om bordet och stolarna som jag tänkt så länge men aldrig prioriterat. Besökte Colorama där jag köpte en ljusgrå nyans med namn "Fjäder" och så skred jag till verket. Och här har vi resultatet! Tycker att det ser mer vitt än ljusgrått ut i vissa ljus, men annars är jag nöjd! Var dock tvungen att lägga en duk med färg på bordet för annars blev det så himla ljust.
(Bilderna är korniga då det inte var så ljust när jag fotade).
För fler före- och efterbilder kan ni kika i Huset-kategorin: där finns det massa bilder!
Året var 1998. Platsen var Mallorca. Då liksom nu betyder min familj otroligt mycket för mig. De har alltid nära till skrattet, har alltid ett tröstande ord att komma med och kommer alltid med roliga idéer till aktiviteter och projekt av olika slag. Och framförallt: de finns alltid där. Just precis det känner jag tacksamhet för i dag. Vad känner du tacksamhet över?
I kväll har jag och resterande personal på Malgomajskolan varit på en föreläsning med en av kommunens osteopater. Temat på föreläsningen var "Livskraft" och delmomenten berörde träning, kost och stress med fokus på hur vi kan jobba med våra kroppar för att få ut det maximala av dem. När jag satt där och lyssnade kände jag en sådan tacksamhet till min egen kropp som alltid ställer upp på de äventyr jag ställer den inför och en sorg för alla dem som inte har möjlighet att använda sin kropp som de vill. Jag har en släkting med reumatism och vänner med värk av olika slag och det ger ett större perspektiv på att ta hand om kroppen på bästa sätt - vi som faktiskt har välsignats med en frisk kropp och har alla förutsättningar för att må så kroppsligt bra som möjligt.
Sömn och träning är jätteviktigt för mig. Om jag inte sover mina sju-åtta timmar per natt kan jag inte få ut maximalt av kommande dag och om jag inte får träna blir jag en jobbig person då mina träningstillfällen ger mig en chans att helt gå in i mig själv och "rensa". När jag drogs med en långvarig förkylning föregående höst och inte kunde träna blev jag deppad. Under den perioden fick jag inte bearbeta sådant som behöver bearbetas och var tvungen att komma på andra sätt att ventilera. Innan jag hade kommit på nya metoder påverkades psyket negativt på grund av att det där tillfället till mental återhämtning försvann på grund av vilan.
Vad jag vill säga med detta inlägg är att vi ska vara tacksamma över våra kroppar och behandla dem med kärlek och respekt - precis som vi själva vill bli behandlade.
Jag under en springtur en solig vårdag i mitt älskade Fullsta, Dalarna.
Klicka på bilden och lyssna på de arton låtarna i min senaste spotifylista i samlingen "Hej Hösten". Har samlat mycket svenskt (som vanligt, tycker mycket om vår svenska musikskatt), folkinfluenser, indie (också som vanligt) och mycket dystert. Som hösten alltså. På hösten känns allt extra mycket. Hade faktiskt massa jazz- och soulinslag i listan men tog bort de låtarna då jag tyckte att listan fick ett bättre flow (sorgligt förvisso, men mer enhetligt) utan dem. Musik är och kommer alltid att vara en källa att hämta nytt ifrån, vare sig det rör sig om kraft, inspiration eller tröst. Utan musik, ingenting.
Och utanför blåser oktobervindarna och folk klär på sig mer och mer och går med blickarna i backen och drar upp halsduken extra mycket. Marken har sedan någon vecka färgats vit och kanske får det ligga kvar. Kanske smälter det bort och kanske det stannar kvar. Det vet man inte. Som med så mycket annat.
Nu känns det som om det är mer vinter än höst och då måste ju fåglarna få sig något till livs. Jag och mamma har ju som ni kanske minns sedan förra vintern en "outtalad" tävling i vem som får de "finaste" fåglarna till sin gård...Tipsa mig gärna om ni vet någon butik som säljer fågelbord på "pinne".
Vi har grejat med hundhuset och eldat och så kom mamma ut med bullar fraktade i skottkärra - det är lite så vi jobbar i Dalasjö!
Goda bullar, hehe.
Och det har även varit en STOR dag i dag för lille drängen! Han fick entra sin stora hundgård och sitt hundhus för första gången i dag. Blev grinfärdig när jag såg hur glad han var när han nosade sig runt i hundgården och när han gick in genom luckan in i huset SPRANG jag och Christoffer in i hundhuset för att se Jax reaktion på sitt nya boende. Som det verkar fick bygget godkänt av hyresgästen och han meddelar att alla som vill komma och hälsa på honom är välkomna för nu är bygget klart till cirka 95 % (ni vet lister och sådant där grejs kvar). Lovar att ni ska få se bilder när det är 100 % klart. Eller okej, ni får en bild nu.. hehe. Kan inte hålla mig!
Jax nya hundhus och hundgård! Vad tycker ni? Fler bilder kommer! Måste visa hur det ser ut där inne och lägga upp fler detaljbilder + bild när spotlightsen ovanför ingångarna på altanen är ikopplade och lyser (väntar på lampor). Nu får ni ju tänka er att det är ett snyggt lager grus där under snön också. Ska även publicera före- och efterbilder för innan hundhuset stod där ett gammalt, litet garage.Snälla, säg att det är godkänt så kan byggherren Berg pusta ut (och hans kära flickvän kan få med honom på nya projekt!). I kväll har vi varit på Löparstigen hos Emma med familj och firat henne i efterskott och som alltid när man hälsar på hos henne har det hänt något nytt och spännande! Emma är så otroligt händig och estetiskt lagd. Hon har byggt ett nytt rum (bara en sån sak!) och så gör hon egna tennarmband så Christoffer beställde ett - Freja tyckte att han skulle ta ett rosa eller ett zebrarandigt men Christoffer "sejfade" och körde på svart och silver.
En mycket bra helg lider nu mot sitt slut och jag ska avsluta den med att titta på Atleterna på Svtplay.
God morgon! Jag ligger kvar i sängen och lyssnar på när Jax och Christoffer tassar på nedervåningen. Det är ett fint ljud. Funderar på att kliva upp eller om jag ska läsa ännu ett kapitel i min bok.
Hej hej! Här kommer en hälsning från ett hörn i soffan! Har just vinkat hejdå till min fina vän Emma V som kom över för prat, fika och så hjälpte hon mig med projektet jag startade i dag som ni ska få se mer av. Älskar vänner som man bara ÄR med. Christoffer duschar och lyssnar på sin nya idol Amy Macdonald som han upptäckte häromdagen. Ute är det oktoberfrostigt och i dag var jag på Pralineriet och drack supergott kaffe och åt två praliner. Nu ska jag äta middag. Hej då!
När jag kom hem gick jag direkt ut i solen och tränade den här lurifaxen.Bästa avslutet på veckan! Hon har ett reflexband om halsen - det blir så mörkt om kvällarna nu och även om vi inte var ute till mörkret föll vill man ju ta det säkra före det osäkra.
Vi körde sökrutan - en övning i att hon ska hitta fem föremål inom ett avgränsat område. Här märker man att vissa leksaker värdesätts högre än andra, hehe. Farfars gamla tovade vante är till exempel mer spännade än en orange boll med ett snöre på. Du kan använda i princip vad som helst som hundleksak, så länge de är säkra och intressanta för hunden!Övningen är lätt att förebreda och hunden får använda sitt främsta redskap nosen och blir därmed stimulerad och trött på ett bra sätt.
Så här glad blir man när man får springa fritt! I bakgrunden skymtar vår gård.
Vaknade med den här texten på hjärnan. Kanske en av de vackraste svenska texterna. Och Helen Sjöholm sedan. Vilken kvinna. Jag blir alltid helt mållös när jag lyssnar på hennes röst. Jag och en av mina sångelever satt och planerade sångupplägg i går då hon hade ont i halsen och inte kunde sjunga och då dök denna låt upp i mitt huvud. Lyssna vetja!
ÄNTLIGEN! SOM JAG VÄNTAT! NU ÄR DET HÄR! Albumet "Regnet faller utan oss" av Sofia Karlsson släpptes i dag och nu ska jag lyssna på det om och om igen så jag kan nynna med när jag och Evelina ska se Sofia när hon spelar på Idunteatern den 31 oktober. NEDRÄKNINGEN KAN BÖRJA!
Besökte biblioteket i kväll innan Zumbaträningen. Lånade fyra böcker av skiftande karaktär. Gillar som ni vet att läsa. När jag skulle låna dem i receptionen stod en okänd kvinna bakom mig och sa:
- Du som gillar musik, här är en bok om Dan Andersson! Visste du förresten att han var förälskad i en kvinna från Vilhelmina?
- Ja, sa jag, det vet jag. Texten "Jag väntar" handlar om henne, sägs det.
- Ja, och titta, kvinnan fortsatte, här står det om alltsammans!
Tycker om: biblioteket, att okända människor känner igen en och vet att musik betyder jättemycket, spontana samtal, vänlighet och måndagsdimma som inbjuder till biblioteksbesök.
I dag har vi varit i Örnsköldsvik och tävlat i lydnad och jag och Imra tog vårt andra 1:a pris! Jag blev så himla glad, haha! Hoppade fram till tävlingsledaren och gav domaren en kram, hehe. Fick världens lyckorus! Som ni vet började hon ju löpa precis när jag skulle tävla tre tävlingar på raken så jag var extra sugen på framgång i dag. Jag tyckte att det var så mycket "go" som saknades hos Imra men den totala poängen gav oss ändå ett 1:a pris. Tidigare har jag ju skrivit om att mitt mål är att ta ett LP1 (lydnadspris lydnadsklass 1 = tre 1:a pris) innan året är slut och det vore så roligt om vi lyckades med det.
Jax (och jag) vill önska er en trevlig helg! Här har helgen börjat med ett ben för Jax och jag ska snart tända det obligatoriska "helgljuset" på bron. Senare blir det plockmiddag med mina kära föräldrar eftersom min egna lilla familj lämnar mig för att jaga. Hoppas ni får en fin helg!
+ En elev som sakta med säkert börjar tro på sig själv.
+ När elever håller ett förtroende.
+ Mina sångelever (alltså åh, de ger mig så mycket energi och glädje).
+ När en elev kommer och säger: Carolina, jag håller på att skriva en roman. Vill du läsa? Här är första kapitlet på 14 sidor!
+ Färgglada pennor.
+ Tomas Andersson Wij´s nya album (får passa mig så jag inte lyssnar sönder det).
+ Hundträning i kväll!
Dagens minus:
- Har inte bytt till vinterdäck ännu...
- När människor lämnar oss allt för fort. Sänder en varm tanke till anhöriga!
- Att allt ser lite fult ut i det här blötblåsiga vädret.
- Att jag vill plantera fler träd på gården men Christoffer tycker att "träd hör hemma i skogen". Jag ska nog allt sätta träd till livet! Man hinner ju mycket på en vecka som jaktänka... hehe.
Mamma och pappa har haft Flat coated retrievers sedan 78 och här är deras första: O´ flanagan fussy Frida som var en klok flat-tik. Pappa tävlade med henne och hon hade en elitetta i viltspår. Hon var ganska "mattig och hussig" av sig och inte som de flesta flattisar som springer rakt fram till första bästa person. Om mamma var ensam med henne i någon park i Umeå (hon och pappa pluggade där) och låg och läste på en filt så vaktade Frida henne. Farmor var ibland hundvakt till Frida och en gång när farmor satt i halsen när hon fikade och inte fick luft sprang Frida ut i hallen, öppnade dörren och skällde så farfar kom inspringandes. En annan gång när vi hade jultomten på besök blev Frida osäker eftersom hon inte såg några ögon (hundar har en tendens att vilja söka ögonkontakt) så hon hoppade resolut upp på den stackars tomten och drog av honom tomtemasken.
"Du är så begåvad på att bevara det gamla och sättet du sätter ihop alla detaljer är makalöst. Det är så personligt, så innerligt vackert och de framkallar positiva känslor från barndomen med alla Astrid Lindgrens sagor och berättelser när jag bläddrar bland dina inlägg. Imponerad och avundsjuk på din talang är vad jag blir". Den här kommentaren fick jag under inlägget "Kvällshälsning" den 24 september. Att nämnas i samma mening som en av mina absolut största idoler Astrid Lindgren får mig ju löjligt mallig. Det gjorde min dag! Ni ska veta vad glad jag blir av sånt här. Tack!
Nu ska jag äta äppelpaj och titta på Bonde söker fruuuu, äntligen!
I kväll var lillebror och Hanna här och fikade tunnbröd och drack te. Vi avhandlade överraskningsfester, Tintins äventyr på ett stormigt hav, politiska "vildar", planlösningar i hus, minnen från överförfriskade dansuppvisningar och brev i vänlig, men bestämd ton. Bland annat!
Basilika och chili är något vi ofta använder i matlagningen så i somras odlade jag två stooora basilikaplantor (en inne och en i växthuset) och så en chiliplanta som gav cirka 35 frukter i växthuset. Jag har lufttorkat allting på ett bärrensargaller eftersom det är viktigt att det inte blir lufttätt någonstans då det kan börja mögla då. När man torkar krymper mängden drastiskt men jag föredrar torkning framför att frysa kryddor då jag tycker att smaken försvinner då. Att torka grödor tar lite tid beroende på vad det är man torkar. Basilikan tog ungefär tre veckor och chilin tog två veckor.
Den här växten fick jag av min morbrors fru Åsa för några år sedan. Den har vuxit sig större i långsam takt och den har blommat två gånger. Jag tror att den heter "Porslinsblomma" (?) Den senaste tiden har den börjat bete sig märkligt. I rekordfart har två långa "spröt" vuxit ut som liksom svajar i luften. De riktar sig utåt, från blomman och ibland känns det nästan som att de är på väg mot soffan för att gå till anfall där jag och Christoffer sitter i godan ro.
Spröten är liksom flera decimeter långa och då den inte betett sig så här under tiden jag haft den blir jag så osäker. Är det någon växtkännare där ute som kan ge mig svar på mina funderingar?
Här får ni en låt måndagen till ära. En av mina favoritlåtar på gitarr, mäktig men samtidigt inte för mycket. Bara musik när den är som allra bäst helt enkelt.
I fredags efter jobbet åkte vi till Raja för att stiga upp och baka tunnbröd på lördagmorgon. Här är mästerbargarna Kikki och Linda!
Solla var gräddmästare i vanlig ordning! Förstår inte hur hon lyckas med det där - det bränns ju! Antar att det en teknik hon övat upp genom alla år som tunnbrödsbagare.
Min uppgift var att sopa bröden, skära och packetera dem - en enkel uppgift som passade mig utmärkt då jag kan prata lite utan att tappa fokus.
Christoffer pappa Sten-Åke fyllde 60 år i går och vi var även dit men eftersom kameror är det värsta han vet fastnade han inte på någon bild.
Dagens plan är att gå en långpromenad med Jax i skogen och insupa fuktiga löv som luktar så himla gott, få hjälp med att dra elen till hundhuset, äta mammas extremt goda kanelbullar, jobba någon timme, kanske plantera några buskar, skriva veckomatsedel, vika tvätt (tjoho, söndagsgörat liksom) och köra någon kul övning med Imra.
I kväll var jag och Imra på klubben och tränade med Cissi, Elin och Maria och deras hundar. Imra var ovanligt slö och jag antar att det är en efterreaktion på löpperioden som avslutades i tisdags. Hon fullföljde alla moment med en helt okej prestation och låg riktigt bra på platsliggningen men hon kändes liksom lite "seg" för jag är van att hon går i 110 jämt och ständigt. Nu har vi två träningstillfällen inplanerade nästa vecka. Jag tränar kortare pass nästan varje dag men vid de längre träningspassen vill jag gärna träna med dirigering så det är det tur att vi har tävlande klubbkompisar också! Nästa lördag ska vi tävla i Ö-vik och för att ladda upp arbetsglädjen kommer jag att köra sökrutor, kortare spår och lek (förutom de två lydnadspassen). Imra kan momenten och jag vill inte nöta i onödan för att dra ner hennes prestationslust.
I går, innan vi såg "Bonde söker fru" hos Emily, passade jag på att träna på Tjärnvallens parkering. Perfekt miljöträning och störning i form av cyklister, bilar och barn och ungdomar på väg till och från träning. Lägg märke till hennes benpose, hehe. Hon har ofta sådana där roligheter för sig. Finaste Imra!
I kväll har jag traditionsenligt tittat på Bonde söker fru med min vän Emily. Vi har följt bönders jakt på kärlek sedan programstarten 2005 och det är alltid lika spännande om vi lyckas gissa rätt - vem som blir den lyckliga hos respektive bonde. Att titta på programmet med Emily är som att ha en sylvass kommentator bredvid sig. Hon skräder inte orden direkt. Skulle de stackars bönderna höra hennes åsikter om dess framfart i rutan hade de skräckslaget backat från kamerorna i rädsla att för evigt lida av tunghäfta.
Men ibland är hon snäll också. Bara när hon menar det och det är det som är så bra med henne. Hon skulle aldrig ömka någon för egen vinning. Är man vän med henne vet man att det är äkta vänskap. Och vänner som bjuder på vaniljglass med varm hjortonsylt gillar man ju extra mycket!
Tack för att jag får ha ett jobb som jag trivs med. För att jag varje dag får möta elever. För att jag får jobba med två av mina intressen: sång och skrivande. För att tillsammans med eleverna få skapa något. I dag känner jag extra stor tacksamhet till det.
