Igår klippte Sabina mig och innan dess hjälpte jag henne att lägga barnen efter lek. Sabina sövde Olivia och jag skulle försöka få Molly att nå drömmarnas rike med vad jag ansåg vara en bra metod. Först borstade vi tänderna och då sa Molly: Du va inte så bja på de däj! Jaja, tänkte jag och borstade av mig kritiken. Sedan skulle vi rita en stund. Jag greppade kritorna och började rita de figurer Molly berättade om. Bland annat försökte jag mig på att avteckna riddaren som var ett återkommande inslag i Mollys historia. Min riddare blev ett skämt. Efter att jag satt sista finischen med en turkos penna sa Molly: Hahahaha! Det däj sej ut som en snopp! Här blev jag faktiskt lite ledsen - inte för att jag någonsin varit, eller kommer bli, någon konstnär - men en himlarns streckgubbe med ett svärd ska man väl kunna frambringa på ett jäkla blädderblock! Kvällsproceduren fortsatte till sängen där Molly höll ett föredrag för mig varför hon envisas med att ha typ 12 leksaker i sängen. Jag började flytta på en minigiraff och en trasig prinsesskrona men då gav hon mig en allvarlig blick som utstrålade: Nåde dig..

Jag gick därför över till sagorna. Något jag tror mig kunna. Har ju en gång varit barn själv och dessutom läst x antal poäng i svensk litteratur där barnlitteratur är ett starkt inslag. Trodde att jag hade koll på den biten. I alla fall tills igår. Jag berättade om en pojke som hette Andrej (Mollys namnförslag) som bodde i en skog. En dag skulle Andrej fiska och gick därför till en å och där mötte han en haj (REDAN HÄR BRISTER JU BERÄTTELSEN DÅ HAJAR INTE ENS KAN BO I ÅAR, men då min trötthet började ta övertaget försökte jag bara styra berättelsen åt någon slags logisk vänpunkt så jag fortsatte). Hajen tog med Andrej till ett hav (tur, där räddade jag mig med hajen och havet). Där simmade de runt och letade fiskar som Andrej kunde fånga. Plötsligt kom en clownfisk som hade tappat bort sin familj (jag vet, rip-off på "Hitta Nemo", men jag ville försöka hitta någon slags dramaturgi i sagan!). Och här spårade det ur. En gammelgädda kom in i bilden (och när började gammelgäddor på i hav?!) och sa att han ägde vattnet som de övriga fiskarna simmade runt i, det uppstod en konflikt men sedan löste det sig när Ariel fick en plats i sagan och lät alla bo i hennes slott. Här tappade jag totalt inspirationen till att fortsätta berättelsen och då Molly var helt tyst trodde jag hon somnat och försökte därför smyga ut ur hennes rum. Då slår hon upp ögonen och säger klarvaket: Du, Cajjo.. Den däj sagan va inte så bja..


Molly på vinteräventyr, Mars 2010.

Mycket fin dag. En hel förmiddag med sång, kör och dirigering. Sedan belönades vi med långlunch där jag och Jocke hittade på en jingel till Vktors blogg, vi ska spela in den efter lovet så då kan ni få höra den! Under trumlektionerna denna termin har varje student fått spela upp en låt. Idag var det bland annat Veronikas tur. Hon spelade "Lars Persson" (folkvisa från Hälsingland) och jag sjöng och Niklas spelade kontrabas. Det var skoj! Mer folkmusik åt folket!

Och ikväll vet ni ju vad som väntar: FEST på Berghem. Finaste dagen! Det låg någonting i luften idag. Det märktes på steg, ord och val av handlingar. Det får gärna fortsätta så. Och imorgon är det april. Hejdå, Mars. Höres in hell.

Imorgon blir det fest. Johannes meddelar vår klassgrupp på Facebook: Carro har styrt upp lite lekar och andra aktiviteter också, så vi har alla en kunglig kväll att se fram emot :)

Hjälp. Känner mig lite illa till mods av det ansvar som lagts på mina arma axlar. Fast jag har ju brainstormat en hel del i veckan och gått lös på olika lekförslag så lotten kanske är given?

Byter spellista 17 gånger i minuten. Är musikrastlös. Är på ett konstigt humör också. Glad, nervös, fnittrig, lugn, rastlös, tvärarg, förväntansfull och likgiltig. Konstig kombination, eller hur? Allt på samma gång också.
Ikväll ska jag till Sabina och barnen. Behöver barnkramar. De bästa kramarna!


The Hives är i alla fall på gång som vanligt. De kan man lita på.

Det är svårt

att räkna ut en ekvation

med en metod man inte behärskar

”Läget under kontroll” säger ni

Men vad vet vi?

 

De riktar fokus

Skärpan ställs in

Medan det är så mycket annat

som ställs

bort

 

De gömmer undan

Sanerar

Dränerar

Och vi flanerar

iväg

Till nästa punkt

På agendan

 

Carolina, mars 2010

Om jag fick drömma (och kunna telepatera mig fritt fram över land och rike, årstider och dygnstimmar) skulle mitt perfekta dygn se ut såhär:

06.00 - Vaknar och packar träningsväskan och fixar frukost.
07.15 - 08.00 - Morgonspinning med Jessica
08.00 - 09.00 - Bodybalance med dito
09.00 - 10.00 - Bubbel och bastu.
10.00 - 11.00 - Brunch med mina vänner i en solig park. Några har med sig gitarrer så vi sjunger och mina vänners barn leker och skrattar.
11.00 - 12.00 - Har en lektion med en dynamisk klass. Vi strävar mot ett gemensamt mål.
12.00 - Helt plötsligt är jag på Irland och rider bland grönskan. Mitt under ridturen stannar vi till vid ett irländskt litet café där ett lokalt band spelar.
13.00 - Äter italiensk lunch med familjen i Castiglione della Pescaia, Toscana. Knaprar på en himlarns massa biscottis till efterrätt. Dricker godaste kaffet!
14.00 - Ensemblar med sambaaaagruppen.
15.00 - Hamnar på en intressant föreläsning med Katarina Frostensson där hon berättar om sitt skrivande. Får inspiration för 17 år framöver.
16.00 - Är i Dalasjö och lägger nät med lillebror. Solen värmer i nacken och myggen dansar på vattenytan. En gädda slår i vassen. Vi bestämmer oss för att paddla kajak i ån en stund.
17.00 - Hamnar plötsligt på en solig strand någonstans i Västindien där somrig musik spelas. Blir bjuden på middag.
18.00 - Hemma i Sverige igen. Nämligen i Västervik. Plockar blommor och spelar gitarr.
19.00 - Förflyttar mig till Göteborg där jag, Anders och storebror går och ser Dylan. Magiskt.
21.00 - Har gjort en perfekt playlist. Dansar, fixar och peppar.
22.00 - Möter upp vänner för dans och skratt.
23.00 - Vi tävlar och jag vinner allt, haha!
00.00 - Myser med livet.
02.00 - Nu är det vinter. Tar en promenad genom Umeå med en vän. Det gnistersnöar. Den bästa snön.
03.00 - Sommar igen. Hamnar helt plötsligt i stugan i Dalarna. Tar ett kvällsdopp i Nässen och smyger in i stugan för att kvälls/nattfika. Thimmie viftar hårt med svansen så familjen vaknar. Vi dricker somrigt Dalarna-te och äter skorpor.
04.00 - Somnar in och älskar livet.

Hur skulle ert perfekta dygn se ut?


Västervik, juni 2009.

Klockan 22.00 ikväll visar SVT en av mina absoluta favoritfilmer. Vill ni se en riktig Carolina-film ska ni se "Ensemble, c´est tout".

TENTAN AVKLARAD! Det kändes okej faktiskt, lagomt mycket att bita i. Det är svårt att säga vad jag tror mer än att det kändes helt okej. Jag hade laddat upp med mycket skratt innan. Älskar klassen! Nu taggar vi fest på onsdag!

Dagens citat:

Vi har så många aktivitetsidéer!

Våren, du är välkommen nu. Jag är sugen på dig.

Något jag kan störa ihjäl mig på är folk som säger "Norrland". "Norrland" är ett påhitt. Ett ihopkok för folk som slänger ihop norra Sveriges län till ett och samma för enkelhetens skull. Vi brukar räkna "Norrland" från den övre delen av Dalälven. Allt norr om älven är alltså "Norrland". Unikt va? Ibland kan jag brinna av på folk på tv och i annan mediabransch som slänger sig med denna för mig förhatliga term. Jag håller mig dock rätt lugn då människor i min omgivning hasplar ur sig detta samlingsnamn för våra fina landskap i norra Sverige. Frågar någon från södra Sverige mig var jag kommer ifrån brukar jag säga: Dalasjö, en by utanför Vilhelmina som ligger cirka 24 mil nordväst om Umeå i Västerbottens län. Krångligt? Kanske. Dock sällar jag mig från mängden "Norrlänningar" och är istället en stolt VÄSTERBOTTNING.

Jag kan på en punkt hålla med om "Norrlands" unika framfart i Svea rike. Vår landsdel består av 12 % av Sveriges befolkning (enligt Wikipedia) och detta är ju såklart speciellt då varje person har en del landsyta att för egen del förfoga över. Men ändå, snälla: säg att ni kommer från Medelpad, Gästrikland eller Härjedalen (eller var ni nu kan tänkas bo) nästa gång och inte "Norrland". Ge personen som frågar er om er härkomst lite geografisk bildning vettja.

Ser ni en hög med brinnande "Norrland"-tshirts vet ni vem som varit i farten..

Försökte mig på att skriva någon slags visa om Umeå som universitetsstad. Det gick inte så bra. Jag tänker bara i termer om subdominantackord, ess-lokriska och diss-mixolydiska skalor. Jag lovar att sluta snacka (skriva) om detta när tentan är över; på måndag får ni alltså mig åter - vare sig ni vill eller inte. Däremot kan jag inte garantera att denna blogg kommer vara helt förskonad från musikteoretiska termer (ska ju ägna två terminer till åt dessa studier), men för en stund kan ni i alla fall pusta ut.

Irriterar mig lite på mig själv. Igårmorse när jag och Jessica tränat spinning fortsatte vi med bodybalance och under avslappningslåten på slutet kommer jag på mig själv att tänka "Jaha, där spelade de nog ett subdominantackord" och "Men! Det där var en intressant kadens! Kanske en plagal?". När jag berättade om mina tankegångar för Jessica suckade hon bara! Förvånar mig inte.

Har varit på uni idag då jag haft textseminarier (eller seminarium om litterära och språkliga frågor, extremt intressant ifall jag varit mentalt närvarande och inte runtflanerandes på musikteorins galax!) hela långa dagen. Nu ska jag fortsätta med studierna. Lördagkväll och studier är ingen bra kombination, men ibland är det bara att bita i det goda äpplet med den, förhoppningsvis!, goda eftersmaken som en vän brukar säga. Jan Johansson gör mig sällskap, dock ej i sin fysiska form även om jag skulle vilja det - tänk, då hade vi kunnat ha en piano battle! - utan han sällskapar mig med sitt pianoklink genom de audiovisuella höjderna. Finfint. Man kan nästan dra sig till att påstå att Jan räddar min kväll.


Nu ska jag mysa med kvintcirkeln. Min musikteorilärare på gymnasiet brukade säga att kvintcirkeln är som musikens moderkaka. Det ska jag tänka på ikväll.

Ni som känner mig vet att jag har en förmåga att byta samtalsämne 47 gånger på fem minuter (en förmåga jag ärvt av min käre far!) och idag har jag mött min överman! Min Skapande svenska-klasskompis Alexander har en förmåga att associera och relatera till ämnen till diskussionsflödet till slut liknar ett spindelnät! Idag pratade vi till exempel om äckliga smakkombinationer och godisar man minns och ärligt talat minns jag inte vad samtalet kretsade kring innan, men det är inte poängen i denna historia. Idag fick jag nämligen höra en väldigt suspekt story om gelatingodisar (gelérråttor, gelébjörnar osv) som utspelade sig runt tidigt 90-tal då Alexander var fem år. Han älskade gelégodisar och samlade ihop dem i färger (blå, grön, gul, grön, röd) och lade dem därefter i olika skålar, en för varje färg. Därefter lät han råttorna och björnarna ligga och "dra" sig en stund för att liksom "luckra upp sig". När gelédjuren uppnått en lagomt porös konstistens tar denne märkligheternas man upp godisarna och inmundigar dem och till denna kulinariska upplevelse dricker han vattnet. Vattnet som gelégodisarna simmat runt i. Vad säger man? Varje dag lär man sig något nytt?

Ibland, då jag har mindre bra dagar kikar jag på denna bild och lyssnar på denna låt och tänker att jag har ett förjäkla bra liv ändå!


Styrkebilden.

I helgen är det Umeå Open. I helgen vill Anna att jag ska följa med och se West side story på Norrlandsoperan. I helgen har jag skola hela fredag och hela lördag. I helgen måste jag plugga ihjäl mig inför tentan på måndag. Varför man kan inte bara trycka på en knapp och dela sig själv i valbart antal delar för att hinna allt man vill göra? Va?! Tänk på mig när jag sitter över musikteoriböckerna på lördagkväll är ni snälla. Ni kan ju alltid slå en pling då mina favoritlåtar av Open-artisterna spelas..

Deppigheten alltså. Men imorgon ska Anders Persson (en av mina absoluta favoritlärare på uni!) ha en föreläsning som heter "Skriva om kärlek". Ska bli intressant. Känns dock som om jag avverkat alla kärlekskategorier i mitt skrivande.


Detta ska jag mysa med på lördagkväll då alla andra är på Umeå Open och glider runt och lyssnar på bra musik. Jag erkänner att jag är jävulskt bitter.

Den starkaste hemlängtan greppade just mitt hjärta. I helgen har jag "Skapande svenska"-kursen och nästa helg är det påsk och då har jag sagt att jag kan jobba ifall det behövs vikarier, så det är alltså drygt två veckor till jag får komma hem. Jag vill krama min lillebror, gå promenader med mamma och spela gitarr med pappa. Jag vill ligga och sova i min smala säng i mitt flickrum och titta på rosetter och tänka på hästar. Jag vill spela piano och leta reda på mina noter från pianolektionerna från gymnasiet för jag är så sugen på att spela klassiskt. Jag vill äta mammas nougatkakor i uterummet och se kvällssolen lägga sin sista strålglans över Marsfjällens topp. Jag vill mysa och busa med Timman och höra hennes svansviftningar dunka mot soffkanten. Har ett extremt Thimmielängt alltså, hon har den mjukaste pälsen jag vet och hon har liksom allt. Hon är bra på att lyssna, bejaka och anpassa sig men hon är också spralligare, flummigare och gladare än de flesta andra hundar. Har inte förstått att hon blev 11 år nu i dagarna. Vill inte inse att hon en dag inte längre kommer att komma rusande mot mig när jag kommer hem.  Att hon någon gång kommer att sluta gosa och vifta på svansen i samma takt som mina ord forsar ur munnen. Älskar henne.





Mysbild! Emily och Nikki var och hälsade på i Dalasjö i somras och Timman älskar barn lika mycket som mig.

Rytmprovet avklarat. Halva delen var en lek men andra halvan var ett myller. Kanske satte det ändå men jag misstänker att läget är negativt. Återstår att se. Ikväll vet ni vad som händer: ONSDAGSMÖRDARTRÄNING! Typ höjdpunkten på hela veckan! Eller hur, Alexandra?

Onsdagslåt.

I min kalender finns varje ny vecka ett citat att filura över. Denna vecka står det:

"När vi är ointresserade tar våra ögon stillbilder, när vi är intresserade gör de långfilmer".

Och jag tänker på det citatet och går och lägger mig.


Bild: Le love

Tv:n står på i bakgrunden och jag hör hur Rickard Olsson ställer frågor till deltagarna i "Vem vet mest?"

Jag ställer mig några frågor:

- Varför låter Olsson som om han försöker dölja att han tycker att jobbet som programledare i ett menlöst frågesportprogram är något av det mest trista han vet? Och varför döljer han det med den hurtiga (men av mig genomskådade) programledarrösten? Analyserar man Olsson kan man flertalet gånger dessutom konstatera en viss form av ironi när han ger deltagarna det rätta svaret på frågorna de ibland svarar fel på. Stackars Rickard. Det kan inte vara lätt för honom. Tror jag ska skicka ett fanmail eller något. Ett ironiskt sådant.

- Vad är det för slags människor som söker sig till program som "Vem vet mest?" Är det uttråkade medelsvenssons som råkar ha för mycket dötid och för många uppslagsverk - som de antingen ärvt, köpt för dyra pengar för att imponera på vänkretsen eller fyndat på Tradera - i bokhyllan som de vill damma av? Blir de anmälda av vänner och familj eller anmäler de sig själva? Åh. Blir förbryllad.

Ge mig svaret - sanningen bakom "Vem vet mest?"


Alltså, kostymen. Inatt kommer jag att drömma mardrömmar..

Kan vara ett av de finaste orden. Känner mig upprymd idag, mer än vanligt dessutom. Mitt sinnestillstånd för dagen har därmed resulterat i att jag överpeppat allt och bara gått de gladas väg. Än har verkligheten inte hunnit ikapp. Dagen har bestått av musikteoriplugg, rytmstavelse-plugg, träning, lunch, pianolektion (där Jonathan gick igenom pedalteknik, vaddå teknik tänkte jag mest - öva!), tentaplugg med Kristin, festplanering och sånt. Dessutom hände det en rolig grej mitt i dagen ungefär: en lång, ung man kom fram till mig och gav mig en stor kram. Denne unge man var Freddy, min dramakompis sen gymnasiet! Jag kände hur mycket jag saknar att spela teater. Ännu ett skäl till min plan att leva fyra parallella liv med varandra. Jag vill hinna med så mycket för att slippa sakna det man gjort förut.


Gammelfarmor Bettys sjal. Ljunglila. En euforisk färg, eller vad säger ni?

Idag har vi haft lektion i kör och dirigering. Återstoden av dagen skall ägnas till hemstudier inför den kommande musikteoritentan som går av stapeln om exakt en vecka, 1 h och 30 minuter. Dagens plan är följande:

- Mellanmål (redan intaget)
- Springtur i solen med Alcest i lurarna (men springer jag nu kommer P att hinna hem och käka upp resterna av gårdagens mat som jag tänkt äta till lunch)
- Stretch, dusch, lunch
- Skapande svenska-plugg (skriva essäkommentarer på en fackessä och en skönlitt-essä)
- Mellanmål
- Musikteoriplugg
- Handling (eller kvällshandling, beroende när Patrik har löpträning med fotbollslaget)
- Middag
- Plugg
- Kort promenad för intag av luft, nedkylande av hjärncellerna och telefonerande till familjen.
- Plugg inför trumprovet på onsdag (rytmläsning)
- Läsa och mysa och tänka och skriva och sova och sånt. Ja.

Nu vet ni vad jag gör resten av dagen. Hejdå, nu springer jag ut i solen för en runda. Ni får gärna slå en signal för att göra mig medveten om att annat än kadenser, intervaller, funktionsanalys och stegbeteckningar finns i den här världen.

Chattar med Idamari som pluggar på uni.

- Det är en tropisk oas i Lindelhallen, jag DÖÖÖÖÖR!

DAGENS!

Idag har vi firat marskatterna Patrik, Elisabeth och Mathis. Den sistnämnde firades dock över kommunikation via datorn (han är ju i Norge och jobbar och spelar innebandy). Såhär såg det ut!


Elisabeth fick en vårjacka och en sjal av mig och Patrik och hans bröder. Hon blev så himla fin i färgerna!


Japp myser med Bjerre.


Patrik fick två böcker av Bjerre med familj: en chokladbok och en yogabok. Misstänker starkt att jag kommer att vara flitig användare av dessa böcker!


Maja spanar in alla trixiga yogapositioner.


Lucas spanar efter recept på cupcakes.


Vi pratade med Mathis via datorn. Han ska snart spela NM-final (Norska mästerskapet) med sitt innebandylag.


Glad vårtårta!


Titta på sötongen. Gammal bild på Patrik. Bortse att jag fotat lite konstigt, det ser nästan ut som att han har påssjuka!

Nu blir det middag och sen ska jag till Sabina.

Igårkväll var Ellen här. Vi käkade tacopaj och kikade på "Så ska det låta", musikentusiaster som vi är. Efter att Cookies & beans med Frida Örhn sjungit "Sin Wagon" satt vi bara och stirrade över tjejbandets musikalitet. Ellen uttryckte det så bra: JAG VILL VARA DOM! Jag med. Frida Örhn har ju en utstrålning som inte är av denna värld. Försökte hitta ett klipp där hela bandet sjunger låten, men hittade bara ett där Frida sjunger (och jag vet att jag lagt upp detta klipp minst 57 gånger, men det är så extremt bra! Jag vill köra denna låt på ensemblen nån gång! Skulle vara som en dröm!).

PS: Jag skulle btw ge rätt mycket för den där klänningen som Frida har på sig!

Nu ska jag träna med Idamari. Vi ska köra ett nytt pass som heter "Free power". Återkommer med recension sen. Efter träningen ska vi fira två födelsedagsbarn; Patrik och Elisabeth.

Nyss hemkommen från träning. Körde lite styrka och sedan smet jag in på BP-Cykel, fast jag körde bara spinningen. Kroppen kändes extremt bra och jag antog alla utmaningar som instruktören slängde fram! Tack kroppen för att du är med mig på alla mina upptåg. Vi är helt lediga (läs: eget arbete!) idag, första gången sen denna termin startade! Nu blir det dusch, lunch och musikteoriplugg - tenta v.13.

Trevlig helg!

Förlåt för att jag pepprar er med inlägg. Är nog uppe i mitt sjätte för den här dagen, men jag ville bara säga att jag har ett skrivflyt just nu och känslan av när orden bara rinner ur en är så underbar. Tycker om att skriva med sovrumsfönstret öppe och höra plogbilen utanför skotta bort dagen. Ja. Det var nog det. Godnatt.

Kikade nyss på Debatt med Belina Olsson. Jag funderar på publiken. En del sitter ju helt knäpptysta! Det skulle jag aldrig klara av. Jag skulle prata hela tiden och inte kunna vänta på min tur. Vakterna skulle bli tvungna att slänga ut mig och porta mig för all framtida medverkan i programmet. De andra skulle inte få en syl i vädret. Helvete vad jag brann av på vissa uttalanden ikväll! Fast det är kanske som talesättet säger; tala är silver, tiga är guld?

Idag hade vi ensembleredovisning där varje grupp ansvarat för en läsårsplanering i ensemble för utvalda årskurser. Vi hade årskurs 1 på gymnasiet och spelade denna låt. Vi tyckte att den passade in i vårt tilldelade stadie utifrån svårighetsgrad - till vi började analysera texten och vad låten egentligen handlar om.

En dag ska jag göra ett experiment med mig själv. Jag ska införa personligt talförbud under en hel dag. Frågan är hur bra det kommer att gå. Förmodligen kraschar min plan redan vid första mötet med en människa. Blir så trött på att jag alltid ska hålla låda och babbla på som om det inte fanns någon morgondag. Tyst, Carolina. Nu får tystnaden råda.

Här är mitt nya musikberoende. Inte alls likt något annat jag lyssnar på och det är just det jag gillar. Influenser.

Jag tycker synd om fotbollsspelare på vårvintern när de måste härda genom kvällsträningar utomhus i 12 minusgrader. Patrik har haft träning på Gammlia ikväll och kom hem kall som en isbit. Hans rumpa var kallare än isen på en bottenfrusen tjärn. Jag skojar inte.

Många ser nog mitt och Patriks förhållande som väldigt stabilt och tryggt. Och det är det också. Men ni ska veta hur vi kan bråka. Vi kan skrika åt varandra, kasta saker i golvet, smälla i dörrar och uppnå en nivå av ilska som stressar upp pulsen i ohälsosamma nivåer. Och efter bråken pussas och kramas vi. Alltid. Vi somnar aldrig osams. Och vi bråkar mest om onödiga saker, fast det kommer vi alltid på efteråt. Vi skulle passa bra i en film om ett stormigt förhållande - i alla fall våra mest extrema stunder.


Finaste.

När jag är spyless på tentor, seminarium, grupparbeten, kurslitteratur, äckligt te i plastmuggar, kaffefläckar på golven, extremlånga köer på böcker lutar jag mig tillbaka mot min visualiserade målbild. För motivationen är sådant viktigt. Fråga mig. Jag ägnade 10 veckor av mitt liv till skriva ett examensarbete om elevers motivation och faktum är att det är något som angår oss alla. Oavsett om man är elev eller inte. Jag vill påstå att det är ens motivation som styr mycket av vad man åstadkommer i livet. Finns inte motivationen anstränger man sig inte så mycket som man bör. Om jag inte hade ansträngt mig hade jag hoppat av denna utbildning redan första veckan då jag insåg att jag skulle plöja runt 60 böcker på en termin.

Våren 2011 kommer att bli en fantastisk vår. Jag tar då min examen och kommer att bjuda er på en hejdundrandes fest. Men är det ett tag kvar och för det mesta rullar det på, men när fokuset faller och tröttheten tilltar lyssnar jag på denna låt. Jag ska välja den som "utpassage" från studentlivet till arbetslivet. Bitter sweet är vad det kommer att vara.

Idag är en mycket bra dag. Träning imorse, körarrs-redovisning, en lapp om att Elin Örebrand ska spela i Ljusgården på torsdag (HURRA, HURRAAAAAAA!), sång- och pianojam med Jocke, musikteoriplugg med Jocke och Kristoffer, genomrep av låten vi ska spela på torsdag och jag ville bara dansa och hoppa, god lunchm, fin gnistersnö. Bra dag helt enkelt. Måste vara de nya blodkropparna!

Idamari har varit här ikväll och vi har pratat ikapp oss och kikat på Hollywoodfruarna. HUR kan man frivilligt välja att bli hemmafru?! Och kan man bli mer släpig än Maria Montazami? Jag skulle dö av en sekund i hennes sällskap. Kvällsfunderingar när de är som bäst.

Jag älskar att träna på morgonen. Imorse fick jag dessutom träningssällis av Elisabeth och Japp! Vi sprang en runda i morgonkylan och Japps morrhår blev frostboiga. I vinter har det gått bra att springa (lite väl kallt dock, brukar sätta en gräns vid 17-18 grader), men jag kan inte neka till att jag längtar så mycket till barkmarkslöpning!


Eller vårlöpning i vackraste Dalarna!

Sedan drygt ett år tillbaka är jag blodgivare. Det borde alla som kan bli. Man bidrar till att hjälpa, det är gratis och dessutom är det nyttigt för kroppen att producera nya blodkroppar. Det känns lite som en bloddetox. Idag höll jag på att somna då de tappade ut 450 ml blod från min kropp. Man blir lite sömnig, men då får man juice och frukt och så blir man pigg igen! Personalen är mysig där och det är lugn musik i bakgrunden. Inte direkt nån Akuten-stress. Man kan välja att få en gåva eller skänka bort runt 50 kr till olika föreningar. Idag skänkte jag till Diabetesföreningen. Man kan gå till närmsta blodcentral (alternativt blodbussen) och fylla i en hälsodeklaration och sedan blir man kallad till blodgivning olika många gånger per år beroende på hur högt blodvärde man har.

Idag blev jag irriterad. Sen blev jag arg. Sen godtog jag en ursäkt, för det tycker jag att man ska göra om den är uppriktig. Såhär gick det till:

Vi hade fått i uppgift att skriva en individuell uppgift om musikvideoskapande i musikundervisningen. Inlämningen skedde idag och när läraren samlar in våra arbeten säger han (med ett stänk av översittarton i rösten):

- Ja, jag skulle ju uppskatta om ni hade med referenslistor i era arbeten!

Då sa jag att det i vederbörande uppgift inte ingick att bifoga referenslista. Och så kollar denna man på mig som om jag både var språkligt inkompetent, totalt missanpassad och allmänt dum i huvudet och säger:

- Ja, det ingår ju i ert vetenskapliga skrivande! (Och här minns jag inte rikigt den exakta ordföljen men han sa något om examensarbeten, källförteckningar, referenssystem och jadajadajada.)

Jag svarade typ att i alla fall jag utgick ifrån hans mycket luddigt formulerade uppgift och tillhörande betygskriterier och att jag förväntar mig att bli bedömd utifrån den urspungliga uppgiften. Då bad han om ursäkt för sin otydlighet. Otydlighet kan jag ta. Det jag däremot avskyr är när personer tror att det är så extremt mycket bättre på saker och utgår ifrån att alla de undervisar är totala nybörjare inom högskolestudier. Man behöver absolut inte vara något proffs efter ett, tre eller åtta års studier vid universitet, men det jag förväntar mig är att bli bedömd och respekterad utifrån samma utgångsläge som alla andra. Jag ville bara slänga upp mitt exjobb i ansiktet på denna man och säga: IN YOUR FACE! Här kan du studera referenssystem och källförteckning tills du blir gråhårig, fast synd. Du har ju inte ens nått hår.

Under sådana här stunder lutar jag mig tillbaka mot min visualiserade målbild, det vill säga dagen så jag kliver ut från universitetets ibland väldigt inskränkta murar. Snart bara ett år kvar. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag att sakna det då. Så är det alltid. Man saknar alltid sånt som man ibland längtade bort ifrån.

Här är musikvideon jag och min grupp skapat. Texten har Jocke skrivit och den handlar om när hans storasyster klädde ut honom till tjej. Jag spelar piano.

Igårkväll hade Ellens kollektiv fest i Gröna villan på Nydalahöjd. Vi i klassen var inbjudna och det såg ut såhär:


Ellen, Kristin, Jocke och Vickehallon framförde en sång om Nydalahöjd.


Haha, jag och Jocke.


Vi kastade pil. Jag förlorade. Men Viktor berömde mig över att jag ändå var en bra förlorare. Första gången någon berömt mig för det!


Gängbild.


Gitarrnördarna Johannes och Andreas kunde såklart inte hålla fingrarna i styr under kvällen utan föll för behovet att köra spontanjam i köket.


Det var två tyskar på festen och vi lärde killen i mitten vårt paradnummer: Bele Mama.


Sedan spontandansade vi.


Det var förresten fest och konstutställning i ett.


Sen drog vi ut. Jag dansade så mycket så jag var tvungen att ta av mig skorna.

Rätt länge har jag känt att stadsbesök är jobbiga. Det är trångt, varmt, ibland tråkigt, stressigt och så vidare. Men idag var det roligt! Jag har shoppat, möjligtvis lite för mycket - men jag skyller på våren. Allt jag provade ville jag ha! Det var sol, jag myste på en bänk. Ikväll ska vi bjuda Patriks klasskompisar Emma och Tomas på middag. Imorgon ska jag träna spinning, umgås med Sabina och på kvällen blir det fest! På söndag måste jag dock plugga, men det är roliga saker! Bra utgångsläge för en bra helg! Ps: Den här veckan kanske har varit den mest bergochdalbaniga på väldigt länge - ibland är det så. Det är svårt att fånga fjärilar i glasburkar.

Den här låten får agera dagens låt. Det är så rätt. Ibland finns stranden under trottaren.

Detta är vad som låg i paketet jag beställt: ett par Ray Ban Wayfarers från Zoovillage. Nästan lika bra som en valp. Men bara väldigt, väldigt nästan.

Förmiddagen har ägnats till musikvideoredigering och pianospel. Har övat inför uppspelningen imorgon. Nina Ramsby och Co spelade i Ljusgården på lunchen. Det var bra. Nina är alltid bra. Hon hade grymt roliga men ändå avslappnade mellansnack, det gillar jag. Att hon hade en makalöst duktig jazzpianist med sig gjorde det hela ännu bättre. Nu ska jag försöka bli klar med mina essäer och sen gå och hämta ut ett paket på OK, har nämligen unnat mig en grej av lite av mina valppengar (det blir som sagt ingen valp nu). Kände att jag var tvungen att trösta mig med något. Kanske visar sen!

Finaste!

Igårkväll firade vi Ida i efterskott. Det var mysigt och vi snöade som vanligt in på språknörderier. Med svenska, franska och spanska som ämnen är det lätt hänt! Ida har förresten fått jobb, så himla kul!

Livet går på högvarv och det märks på olika vis. Igår grät jag till exempel för egentliga småsaker som att jag inte hinner diska, städa och sånt. När jag kom hem idag hade Patrik rensat förrådet, tvättat och nu ska han snart dammsuga. Vad har jag gjort för honom? Gråtit och varit stressad, liksom. Ibland önskar jag att jag levde fyra olika liv parallellt med varandra. Ett liv skulle enbart ägnas till familj och vänner. Ett annat till skola och karriär, det tredje till alla fritidsintressen och i det fjärde livet skulle jag läsa böcker samt sova. Jag hatar när jag inte hinner läsa böcker. Det tär på mig. På allvar. Hur ska man egentligen få ihop allt ibland? Jag mår dåligt av att prioritera bort saker. Kan man hugga sig själv i 8927391 delar och överleva?

Skolan rullar på och vi har extremt mycket att göra. Idag var det uppspel på trummor. Magnus sa att jag hade ett stabilt trumspel, haha. Roligt ändå! Jag spelade trummor på "Time to kill" med Sophie Zelmani. Tack till Tossa, Erik och Niklas som lirade i mitt "trumband" idag och tack för att ni ökade mitt mod. Nu ska jag skriva essäer och mellanmåla. Ikväll blir det Total training med Alex, dagens höjdpunkt!

Under den tid jag läst parallella kurser (alltså snart ett år) har jag aldrig tyckt att det varit jobbigt eller stressigt, (utan bara kul och "jobbigt" på ett utmanande och utvecklande sätt). Förrän nu. Nu önskar jag att jag bara läste 30 poäng åt gången. Jag har noll inspiration till att skriva. Känner mig allmänt kvävd i den kreativa processen då den bryts samman av skrivregler jag inte har koll på. DÖD ÅT ESSÄER. Vi ses i Valborgselden.

En sak som är bra är iaf att det var mycket bra uppslutning igår då Internationella kvinnodagen firades och både Tossa (Kristin) och Erik röjde med sina band! Här är två bilder på "Syster Elak". Nu MÅSTE jag komma igång med essäerna.




Åh. Vad jag vill ha en systemkamera. Stör mig på det suddiga i bilden och jag hatar att fota med blixt, det dödar liksom bilden på något sätt. Jag vill ha en systemkamera och kunskap om hur man skriver essäer. Fixar ni det? Tack. Jag litar på er nu. Gör mig inte besviken.

Idag är det vår dag! Internationella kvinnodagen firar i år dessutom 100 unga och fräscha år! Jag firar detta genom att ikväll lyssna på konserter med mina klasskompisar. Kristin i klassen ska spela med sitt band "Syster Elak" och Erik spelar med sitt band "Bakslag". Men först ska jag och P veckohandla. Höjdpunkten på hela veckan..

Idag har vi startat upp med musikvideoprojektet på en av kurserna vi läser. Kommer att bli som en dröm. Min kreativitet för dagen visste inga begränsingar och jag brainstormade ihop världens upplägg med dramaturgi, vinklar, kostym, ljud och hela grejen - till gruppen stoppade mig. Vi har trots allt bara lite drygt en vecka till förfogande till denna uppgift. När jag skulle spela in pianot satte jag nästan hela låten på första tagningen Men som ni vet, man ska inte ropa hej och kaxa sig alldeles för mycket. Det kan leda till lågt blodsocker och 93784902 omtagningar från samma ställe. Tur att jag kryddade misären med några skrattanfall. Imorgon ska vi filma och mixa inspelningen. Men innan dess : KONSERT!

Joakim Henriksson Carro! Har upplevt den senaste veckan att du varit trött och kanske lite less. Jag vill då bara säga att jag tycker du är en helmysig tjej med en vansinnigt skön personlighet! Gillar din sångröst skarpt! Hoppas du hittar gnistan snart igen! :)

Detta skrev min klasskompis Joakim till mig på Facebook. Han har känt mig i cirka sju veckor och kan redan se sådana här saker. Människor som är ödmjuka och vakna på ett sätt att de bryr sig om andra ska man vara rädda om. Tack Joakim. Det borde finnas fler av dig.

Det stämmer, jag har varit lite trött i slutet. Det är alltid en omställning att börja med något nytt och även om jag tycker att allt jag gör är fantastiskt kul kan det ibland vara ansträngande, dels med mina egna krav och dels den nivå av stress som ibland tenderar uppstå. Men har man fina vänner som Joakim och alla ni andra går det bra. Vi kör igen på måndag, ROCK ON!

Vi ska skriva två essäer på Skapande svenska-kursen. Jag har 120 högskolepoäng i det svenska språket och jag vet inte hur man frambringar en essäääää. Det känns klurigt.

Nu är det dags för den tredje delen av mitt musikprojekt "And all we hear is music". Denna gången listar jag musik som jag har i en mapp på min bärbara dator som heter "Och du finns i all musik". Den mappen innehåller låtar som folk har skickat till mig, mest pojkar faktiskt. Låtar som bär på minnen, både bra och lite mindre bra och det är ju det som är det fina med musiken - den samlar alla känslor i några toner och texter. Nu kör vi. Skriver inte mer än så, låtarna får tala för sig själva.

Det är lustigt det här med livet. Ibland är det som om isvindarna i förrgår lindat sig kring alla ens vener och ibland vill man bara dricka skratt, andas kärlek och inspireras av hoppet. Vet inte om det är solen, om det är Elin Örebrands nya album, om det är mina långa fingrar som gör som jag vill på gitarren, om det är de fina ord jag fick av en vän igårkväll eller om det helt enkelt är för att blodapelsinerna är så jävulskt goda nu för tiden!


Nu fattas bara bar asfalt.

När man tycker att armhävningar känns som "vila" då har man en bra nivå på träningen! Total training i mitt hjärta! Jag ville bara kräkas då passet var klart men efter några klunkar vatten och någon minuts återhämtning i andningen var jag samma person igen. Jag är sugen på att dra ihop ett gäng och börja köra Military Training. Vilka är med mig? LUDVIG?! Spana in denna sida och känn kämpen i er komma fram!

När man åter får Spotify att fungera igen (efter några dagar i dvala!) och det känns som att man vunnit ett OS. Jag säger bara TACKARRRRRRRR!

Den tredje mars för 52 år sedan föddes en fräknig liten tös på ett lasarett i Dalarna. Hon fick namnet Annica och kom senare att bli min och mina bröders mamma. Och inte vilken mamma som helst. Hon stöttar när man behöver det, hon skäller när man förtjänar det och hon ger de klokaste råden jag får, även om man kanske inte inser det på en gång. Mamma känner flera hundra barn i och med hennes jobb och hon hälsar alltid lika glatt på varendaste en. Mamma har kuskat runt med mig och vår ponny Pepito på tävlingar och hon gjorde pastasallad så det räckte till hela ponnylaget. Det var mamma som tvingade mig till stallet när jag gjort en hemsk avramling och helst ville sluta rida. Det är jag tacksam för idag. Ibland måste man ha press, ibland måste man ha kärlek, vissa gånger måste man få stöd och ibland behöver man bara någon som säger att "det fixar sig". Mamma och jag är lika envisa båda två och vi har haft vilda diskussioner om saker och ting genom mina snart 23 år, i slutändan löser vi dock allt även om det innebär att mamma under min gymnasietid ibland var tvungen att köra 12 mil enkel resa för att reda ut saker.

Mamma är extremt effektiv och hon är inte den som spiller tid på att göra halvdanna grejer, ska det vara något ska det vara ordentligt är mammas melodi och hennes ambitionsnivå är alltid i samma nivå som hennes energi. Mamma engagerar sig i många olika delar av livets balett, och då hon ofta är inne på de allra svåraste stegen blir hon ibland trött. Då säger vi till henne att lugna sig och så sätter hon sig i solen och vilar ett tag. Mamma älskar nämligen sol Egentligen är det konstigt att hon bor i Sverige. Hon skulle trivas bäst i Italien, efter en strandpromenad med pappa i handen och med solen i ryggen. I början av februari när de allra första vårsolstrålarna börjar leta sig fram drar hon fram filtar och plädar och dukar upp fika utomhus - detta till familjens fasa då termometern ofta ligger runt 10 minusgrader! Tur att vi har uterummet nu där temperaturen med solens samarbete känns något behagligare.


Grattis på födelsedagen, finaste mamma! Älskar dig!

 

En tickande metronom

var du än ser

Ett stadigt tickande

är ditt sällskap

Ett kompdriv

i ett hörn

Ett lead i mitten

En bländad cymbal

innan allt

släcks ner

Det kompakta mörkret

ger dig inget crescendo

Egentligen

skulle du väl

vilja vara solot

Det vill alla.

Men jag har sett

att din stråke darrar

och att du ackompanjeras

av en tickande metronom

som följs

av ett neddraget reglage

 

Carolina, feb 2010.

I fredags pratade vi om olika "spelticks", alltså grejer man gör när man spelar eller sjunger. Ett av mina sjungtix är att jag vrider huvudet åt höger när jag ska höga toner, försöker dock motarbeta det tickset nu. När jag spelar klaviatur av någon form sitter jag alltid och trummar med fötterna och så rör jag hela kroppen. Detta kan se rätt kul ut. Idag spelade vi upp samban på redovisningen och det gick rätt bra ändå om man bortser att både Erik och Kristoffer inte hade förberett några slagverskinstrument när vi kom till slagverkssolot och att Kristoffers gitarrsolo blev 8 takter för kort, haha! I veckan ska min grupp spela Sophie Zelmani, gissa vem som sitter här och är nöjd?


Här är en bild från då vi spelar en egengjord reggaelåt med en text av Tom Lehrer. Lägg märke till hur jag kommit in i stämningen med min hårsjal!