Ni som känner mig vet att jag har en förmåga att byta samtalsämne 47 gånger på fem minuter (en förmåga jag ärvt av min käre far!) och idag har jag mött min överman! Min Skapande svenska-klasskompis Alexander har en förmåga att associera och relatera till ämnen till diskussionsflödet till slut liknar ett spindelnät! Idag pratade vi till exempel om äckliga smakkombinationer och godisar man minns och ärligt talat minns jag inte vad samtalet kretsade kring innan, men det är inte poängen i denna historia. Idag fick jag nämligen höra en väldigt suspekt story om gelatingodisar (gelérråttor, gelébjörnar osv) som utspelade sig runt tidigt 90-tal då Alexander var fem år. Han älskade gelégodisar och samlade ihop dem i färger (blå, grön, gul, grön, röd) och lade dem därefter i olika skålar, en för varje färg. Därefter lät han råttorna och björnarna ligga och "dra" sig en stund för att liksom "luckra upp sig". När gelédjuren uppnått en lagomt porös konstistens tar denne märkligheternas man upp godisarna och inmundigar dem och till denna kulinariska upplevelse dricker han vattnet. Vattnet som gelégodisarna simmat runt i. Vad säger man? Varje dag lär man sig något nytt?