Idag är det ju måndag, då får man väl tillåtas vara lite bitter så här kommer den; dagens sönderhettning a la´ Carolina!

Imorse när jag satt och myste på min frukost efter en löptur i duggregnet bläddrade jag fram till något av min favoritdel av VK, nämligen Nöjes-delen där musik recenseras. Min måndagsdaskiga blick fastnade på en recension av Ebba Forsberg skriven av Staffan Westfal. Forsberg har ju tolkat Leonard Cohen på svenska och det kan vara ett av mina tusen favoritalbum. Jag hetsläste recensionen och myste på Westfals eminenta språkbeskrivningar. Orden dansade runt Ebbas musicerande. Men sen! Sen for min blick till vänster på tidningens uppslagna sida och ögonen skummade igenom Josefin Isakssons recension av Takida. Eller recension förresten.. snarare en högst personlig yttring av Ångebandet Takidas framfart på Iduns scen under lördagskvällen. Isaksson använder ord som känns malplacerade i recensentsammanhang och jag vet inte om det beror på hennes något aviga inställning till bandet (jag klandrar henne inte) eller hennes, vad jag antar, bristfälliga kunskap vad gäller musikrencensioner. Nu har jag inte den minsta aning om Isakssons utbildnings vara eller icke vara, men jag tycker att hon borde lära av sin kollega Westfals musikkunskaper innan hon ägnar ett stort tidningsuppslag åt att skriva ord som bajsnödig, svennig, röv och så vidare. Jag är absolut inte den som är det minsta pryd av mig gällande journalisters ordval, men jag förväntar mig en musikrecension när det ska vara en sådan.