Barnet inom mig.
Jag är som ett barn. Ska alltid undersöka, känna efter och liksom chansa mig fram lite. Så även under kvällens skidpass:
1. Jag åker längs spåret och ser en snötäckt tallgren hänga ut över banan. Kan inte låta bli att stöta till den med staven bara för att se snön falla ner. Vad händer? Snön rasar ner i min nacke.
2. Jag åker i, i lågstadiemått mätt, "Mördarbacken" och tänker: Nu ska jag testa min balans! Varpå jag lyfter ena benet och faller.
3. Jag åker förbi Mullekojan där vi var när jag gick på förskolehemmet "Tallkotten". Fick nostalgiska minnen och blev extremt sugen på russin som vi alltid fick av fröknarna när vi var där och hälsa på Mulle. Äter därför russin i detta nu samtidigt som jag värmer min kalla nacke.
Kommentarer
Frida
Haha, vad rolig du är! Jag skulle nog testat både nr 1 och 2 och det hade säkert slutat på samma sätt!
Svar:
Carolina Lidström