Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Läran om lärandet.

2010-04-29 18:15:16 i Studentlivet

Lyssnandet, lärandet, samspelet, godkännandet.

Det behövs så lite för att jag ska hoppa omkring av glädje. Om det så behövdes tre minuters snabbnotering av en tersstämma för dragspel, förklaring av trummornas viktiga samspel med basen (hade en utläggning om att basen och trummorna är lite av ensemblens hjärta, vet inte om eleverna förstod mig men en kille som spelade gitarr sa då: jamen, då är jag lite som en muskel som arbetar med hjälp av hjärtat!), uppstyrning av en viss ordning och några rösthöjningar. Vickade två timmar för Christer då han var på annat uppdrag. Insåg att ens simultanförmåga måste vara på topp för att kunna spela, sjunga samt leda en hel klass SAMTIDIGT. Att känna progression är en bra känsla. Man blir trött och nöjd på ett bra sätt. Att jag har en hals som jag skulle vilja hugga av eller sälja till högstbjudande tänker jag inte så mycket på.

Livet, ibland vill jag bara hångla upp dig.

(Ps: appropå hångla. Har som inte bestämt mig om jag gillar eller ogillar det ordet. Vad tycker ni?)

Kommentarer

Jag gillar det, beroende på vem som säger det. Typ "jag vill hångla upp dig" är ju ganska snärtigt, som "ska ja snurr opp de" Du vet! I "Ska vi hångla?" kanske det inte låter lika liksom häftigt men ändå, det är ett bra ord. Inte finast kanske, men bra, och snärtigt.
Hångla? Tja varför inte? Men jag föredrar insupa ditt livs sekret med min tunga!...Hmm lät en aning vulgo kanske, tar nog tillbaka det.
Men hångel är ju så fint! Tänk dig nu när det blir sommar och man kommer upp ur vattnet och det blänker överallt i små små vågor och man får stryka undan en sötvattensblöt droppande pojklugg ur hans panna och känna hans andedräkt mot nästippen och små små knottror på hans armar när han sveper in både och sig själv och dig i en redan blöt handduk och sen läppar som smakar salt och sött och varmt på samma gång, slutna ögonlock men ändå minnet av hans ansikte på insidan och sen känna hans leende under sina läppar, lena lena tänder och bara kärlek när den är som allra bäst. Sommarhångel, helt enkelt.

Skriv en kommentar