Första kvällen. Hårfix på stranden.


Det är bra att åka utomlands eftersom man bland annat hinner läsa ovanstående lektyr ordentligt.


Patrik läste annat och han var brun redan första dagen. Jag är inte förvånad. Patrik är i princip mer eller mindre brun året om.


Här bodde vi! Ett mysigt hotell precis vid stranden och en som jobbade där såg precis ut som Alladin skulle ha gjort om han funnits på riktigt!


Första dagen. Blek och sliten men glad!


Beredd för middag.


Också beredd för middag i en klänning som jag fått av Göran och Elisabeth i födelsedagspresent.


Ljuset på stranden var magiskt på kvällarna.


En dag hyrde vi cyklar över dagen och tog oss upp i bergen för att spana in lokalbefolkningens liv.


I bergen bodde en hel massa vildkatter som nyfiket tittade på oss.


Vi hittade denna skylt och följde pilen..


och kom till denna fantastiska utsikt efter att en snäll dam släppt in oss på restaurangen.


Patrik tittar ner över byn.


Miljön var mysig (minus skurhinken).


Vi fick sällskap en bit på vägen av en snäll hund.


Utsikten var otrolig.


Vi fick juice av en snäll grek.



Miljön var minst sagt pittoresk och jag älskade den.

Grekerna odlade vindruvor just utanför husknutarna.

Trött men glad i tidernas strandrufs.


På vägen nedför berget fick Patrik punktering men det löste vi genom att prata med en snäll grek som lät oss fixa däcket gratis.


Olivlundarna!



Minioliv!


Citrusträd.


Frukt.


Vi pallade en frukt och smakade. Det såg ut som en lime utseende- och storleksmässigt men det smakade som en apelsin.


Vi bälgade i oss tre-fyra liter vatten var varje dag.


Åker man utomlands en vecka innan kursstart får man skylla sig själv. Då vet man vad man har att läsa på stranden.


Utgång igen!


Patrik myser med en öl.


Jag dansade och var i högform.


En dag träffade vi världens sötaste pojke från Norge som hade den gulligaste valp jag någonsin sett.


Vi promenerade vid havet.


De tre första dagarna hade jag solskyddsfaktor 20 plus tröja och sjal under de varmaste timmarna på dagen och de sista dagarna hade jag solskyddsfaktor 10 och 20 i ansiktet och jag lyckades att klara mig från att bränna mig. Eloge till mig!


Hamnen.


Livvakten som faktiskt fick rycka ut en gång då en kille simmade för långt ut. Under vissa dagar var underströmmarna så starka att man inte fick bada.


Jag vet att jag är nördig men jag kan inte låta bli att störa mig på sånt här. Det skär i min estetiska ådra när folk inte kan kan texta snyggt på en plansch. Det var ingen kalligraf som skrivit det där direkt.


Stensamlarn!


Min greklandsklänning. Hade den på Rhodos också 2003.


Fotbad och hårfix.




En kväll gick vi ut och åt i bergen med en snirklig väg upp till restaurangen.


Hungrig.



Slående utsikt.




En himlarns mysig restaurang som hade lite shabby chic-känsla över sig och det gillar ju jag!


Det finns inga ord för solnedgångarna som vi njöt av varje kväll.


En dag gick vi till en resebyrå som anordnade resor till Gramvousa Balos som brukar kallas Europas Maldiverna. Vi skapade vår egen tripp och Patrik bjöd mig på den dagen, snäll som han är!


Patrik vid båten.


Vi åkte båt en timme ungefär..


och roddes i land från båten av denna kille.


Till sist kom vi fram till en av de vackraste platser jag sett! En lagun med turkost vatten och berg som omger hela platsen.


Underbart! Mina superlativ räcker inte till för att beskriva. Det måste upplevas!


Här stannade vi i ungefär tre timmar.


Jag plockade snäckskal.


Och Patrik flanerade runt.


Med en tunika som sjal på huvdet och sol på kroppen kan man inte annat än njuta.


Sedan åkte vi iväg på en annan tripp.


Nämligen till denna gamla borg. Jag och Patrik hade såklart inte tänkt på att ta med några lämpliga klätterskor så fick glatt klättra upp för berget i flipp flopp och kan helt ärligt erkänna att jag på nedvägen flertalet gånger gick igenom mitt liv i bilder. Jag var livrädd för att ramla men det var det värt. Det skulle vara en fin död att få dö lycklig på ett berg i den finaste miljön med den finaste människan. Men men, nu ska jag inte bli alltför dramatisk. Hursomhelst: Jag klarade mig.


Ett gammalt förlist skepp.


Patrik balanserade på berget.


Det var så tyst att man nästan kunde höra sina egna hjärtslag.


Jag lekte fågel!


En bit kvar av fortet/borgen. Kanske en utsiktsplats?


Fångstgropar! Fem meter djupa!


En kille gav en kanin vatten. Hur kaninen kommit dit är det ingen som vet och hur den klarar sig på berget vill jag inte ens tänka på.


Sista kvällen.


Jag blev lite ledsen över att det var dags att åka hem. Vi har haft en underbar resa och det känns så bra att vi verkligen fick det eftersom Egypten-resan mest var en tid av sjukdom och arroganta araber.