Det har långsamt börjat gå upp för mig att jag snart ska börja jobba vilket innebär att denna föräldraledighet snart är slut för min del. Christoffer tar över i januari och är hemma till midsommar när jag får semester. Amelia kommer börja förskola i augusti precis som Vidar gjorde. Min kollega Jonathan, som också är föräldraledig, var här igår med sin dotter Valentina och vi pratade om jobbet. Jag längtar tillbaka till mina saknade elever och jobbarkompisar. Längtar också tillbaka till min arbetsplats och vårt härliga arbetsrum där taket är högt och hjälpen alltid nära. Längtar tillbaka till luncherna i personalrummet och till fredagsluncherna på folkan. Något jag också längtar tillbaka till är att få sitta ner och börja med ett jobb och få avsluta det när jag planerat (något som kan vara svårt att få till med två småbarn att serva). Jag kommer att gå in i tjänst den 17 december och jobba veckan innan jullovet för att planera upp vårterminen och känna in atmosfären. 

Det känns också vemodigt. Att vara föräldraledig är verkligen ingen dans på rosor ibland och stunderna är många då svetten lackar, tålamodet tryter och orken är på 0. Men jag upplever det ändå som mestadels härligt. Det är en viktig tid både för mig som förälder och för mina barn. Den här tiden kommer aldrig att komma igen och jag har gjort mitt yttersta för att den ska bli så fin som möjligt. Här nedan följer en lista på sådant jag kommer att sakna med denna föräldraledighet:

* Måndagsgänget på Öppna förskolan! Hela hösten har måndagsförmiddagarna spenderats där och vi har bollat föräldradilemman fram och tillbaka och skrattat tillsammans över otaliga koppar kaffe. Barnen har lekt, bebisarna har sovit/ätit/lekat på golvet och tittat och vi föräldrar har fått utbyte av varandra. Win win!

* Alla våra promenader innan lunch. Det är SÅ skönt att komma ut och få röra på sig och samtidigt få frisk luft. Vidar har dessutom börjat sova en stund på dagen igen (efter typ tre månader utan dagssömn?! Haha!) så jag lyssnar på musik, ljudbok/podcast eller ringer en kompis. Amelia somnar så fort vagnen börjar rulla! Tacksam över att jag har två barn som gillar att åka vagn. Det gör det så himla mycket lättare att komma ut. 

* Våra långa frukostar med tända ljus, radio/musik och prat tillsammans (kommer dock ej sakna söl och spill...)

* Tisdagarna och torsdagarna med Amelia när Vidar är på förskolan. Jag ska tänka på all den värme och kraft jag samlar av att sova med henne på förmiddagarna om jobbet känns tufft i vår. 

* Titta på "Pippi på de sju haven" tillsammans med Vidar (det är hans nuvarande favoritfilm) och sjunga med till alla sånger.

* Spela piano och sjunga tillsammans med barnen.

* Att ha all tid i världen till att åka och hälsa på folk och ta emot besök för man är alltid ledig - weho!

* All hemmatid. Ingen stress till allt som ska hinnas på hemmaplan utan det hinns med utan problem. 

* Vara lite i en "skyddad värld" långt bort från jobbstress, mål, betyg och så vidare.

* FRAMFÖRALLT: All TID med barnen. Få se dem, vara nära dem, lyssna på vad de säger och få känna deras värme. Vidar säger så himla härliga saker just nu. Igår byggde han en koja och så sa han: Mamma, titta! Kojan blev helt perfekt!

Det jobbigaste med att börja jobba är att stressa iväg på morgonen, sätta sig i en kall bil (eftersom jag är expert på att glömma motorvärmaren...), skrapa rutan och köra iväg. Väl på jobbet har jag piggnat till och det är kul! Det är morgnarna som är själva hindret, haha. Det känns bra att Christoffer tar över föräldraledigheten och får uppleva allt det mysiga (fast Amelia, som hittills varit lugnast på gatan (jorden?) lär ju bli mer rörlig nu så det blir nog lite svettigare för honom) med att vara hemma med barnen. Kommer att älska att komma hem till min lilla familj!